2007 släpptes Jorge Luis García Pérez ur kubanskt fängelse. Då hade han suttit fängslad i över 17 år. Brottet? Att på offentlig plats förklara sig i opposition mot regimen.
I svensk Tidskrift intervjuvas han av chefredaktör Maria Eriksson i en artikel med rubriken "Förtrycket på Kuba värre än någonsin".
I artikel kan man läsa att Pérez säger bland annat:
– Det viktigaste steg jag tagit i mitt liv var att öppet förklara mig själv i opposition. Den 15 mars 1990 klockan åtta på kvällen, gjorde jag mig själv till en fri man, säger García Pérez.
Han var 25 år och ropade i samband med en radioutsändning av ett tal av Raúl Castro, att Kuba behöver reformer och att kommunism är fel.
Själv är Gracía Pérez mest stolt över en sak:
– Att kunna leva på mitt eget sätt. Enligt mina egna värderingar och inte de som regimen pådyvlar mig.
– Min fru blev allvarligt slagen och lämnades att dö på gatan.
Hon är också med på resan och politiskt aktiv för kvinnors rättigheter på Kuba. Mot slutet av intervjun börjar hon skruva på sig. Hon lider fortfarande av sviterna efter misshandeln och har svårt att sitta stilla längre stunder.
Hur ser då någon som dagligen upplever förtrycket på Kuba på den romantiserade bild av såväl Kuba som Che Guevara som finns i väst?
– Det är beklagligt hur myten om Che Guevara har fått fotfäste i så många ungas hjärtan och medvetande i demokratiska länder. Che Guevara var någon som förföljde människor med långt hår, som hatade allt som liknade kapitalism, som förespråkade hat mellan klasserna. För oss är det mycket smärtsamt att se unga klädda i Che Guevara t-shirts när så många kubaner mördades av den mannen.
– Om ni reser till Kuba, åk då inte till kulissen utan till det verkliga Kuba. Åk till vanliga kubaners hem. Till de mödrar som går till sömns på kvällen utan att veta om de kommer att kunna ge sina barn ett glas mjölk på morgonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar