onsdag 28 maj 2014

Civlisation är bättre än barbari

Sanzio 01.jpg

Kenneth Clark gjorde en mycket se värd TV-serie om de största ögonblicken för vår europeiska civilisation. Brittiska BBC gav serien rubriken: Civilisation.  Axcess sänder avsnitt ur denna underbara serien då och då.

Så här skriver PJ Anders Linder som denna serie på Axcess sajt.

" Serien, som sändes av BBC 1969, skrevs och presenterades av konsthistorikern Kenneth Clark, som tecknar Västerlandets framväxt med suveränt breda penseldrag och lika suveränt självförtroende. Efter att programmen först visats fick Clark för alltid heta "Lord Clark of Civilisation" när han omnämndes i satirtidningen Private Eye.

Clark tackade ja när han fick frågan över lunch av David Attenborough, trots att han inte riktigt var på det klara med vad civilisation egentligen var: "Jag ansåg att det var att föredra framför barbari och tänkte att nu var stunden att säga det." Sepcatator påminner om historien i ett av sina senaste nummer."

Artikeln i The Specatator  och en länk till ett avsnitt av serien som handlar om renässansens största artister Rafael, Michelangelo och Leonardo da Vinci 

Det är bara att hålla med Kenneth Clark i hans budskap att vi i västerlandet har en civilisation att vara stolta över, att denna civilisation är någonting som vi ömt måste vårda och vara beredd att försvara.

I början av detta inlägg kommenterade jag vad PJ Anders Linder skrev om denna serie på Axcess sajt. Hans rubrik är talande: "Civilisation i det 21: århundradet."

Linders artikel på Axcess

Linder avslutar sin artikel med att framföra följande:

"Civilisation är bättre än barbari. Budskapet tål onekligen att upprepas. Ändå fylls man minst lika mycket av onda aningar som entusiasm när man hör att BBC planerar en ny version. Ingen begär att 2014 års version ska låta precis som den från 1969. Men det är glest mellan the lords of civilisation nuförtiden. Medan det är desto tätare mellan relativisterna som tycker att en rykande, kulsprutesmattrande automobil är lika vacker som Nike från Samotrake. "

Och detta har Linder helt rätt i. Och som sagt Clarks budskap tåls onekligen att upprepas.

*Nike var segergudinnan i den grekiska mytologin som i sin romerska version döptes om till Victoria.

Bild ovan: Rafaels berömda fresk Skolan i Athen. Här framför Rafael ett budskap i form av en allegori om att lärdom, visdom och kultur behövs för att få en civilisation och att denna civilisation dels bygger på arvet från antiken och är nödvändig för ett samhälle som är värdig människan. Rafael placerar antikens och medeltidens mest kända filosofer och vetenskapsmän, som symboler för människans strävan efter kunskap och sanning. Upphöjd över övriga står de två största av dom alla.  Platon som symboliserar idealismen, hans finger pekar uppåt, och Aristoteles med en värdsligt förankrad kunskap, empirism, vars kropphållning pekar neråt.

Bild nedan: Den vitruvianske mannen, troligen från 1491, av da Vinci, som i denna teckning undersöker den mänskliga kroppens proportioner utifrån cirkelns radie och kvadratens sida. I denna teckning använder da Vinci Det gyllene snittet som är en berömd formel för att dela upp en given sträcka i en geometrisk figur i två segment- en större och en mindre- som står i ett visst matematiskt förhållandetill varandra- t.ex. att dela in ytor i en bild enligt 2:3, 3:5, 5:8 o.s.v. I denna teckning som är en hyllning till den romerske arkitekten Vitruvius och hans ideal om att använda den mänskliga kroppens proportioner som norm för arkitektur och estetik, använder da Vinci Det gyllene snittet för att bevisa den mänskliga kroppens gudomlighet. Da Vinci har i denna tanke insparats av platonsk filosofi och dess tankar om rationella idéer som bärare av verklig kunskap om kosmos och av pythagoreisk matematik tankar på mystiska, andliga tal som avslöjar alltings innersta väsen. Det gyllens snittet används av flera andra kända konstnärer. Rembrandts verk Nattvakten är ett exempel från konsthistorien på inflytande från detta antika ideal om perfekta matematiska proportioner.

Bild källa:Wikipedia.



Etiketter: Rafael, Michelangelo, Leonardo De Vinci, BBC, Konsthistoria, Kulturhistoria, Vetenskapshistoria, Idéhistoria, Västerlandets historia, Civilisationshistoria, Västerlandets civilisationshistoria, Kenneth Clark, Nike, PJ Anders Linder, Axcess, Relativism, Kulturrelativism, Europa, Europas historia, Europas kultur, Europas kulturhistoria, Filosofi, Konst, Arkitetur, De Gudomliga propositionerna, Det gyllene snittet, De sköna, Det sanna, Det rätta, Det Gudomliga,  Europeisk kultur, Europeisk civilisation, Europeisk vetenskap, Konst, TV-serie, Kritik, Kulturkritik, BBC, Idé- och vetenskapshistoria, Matematik, Filosofi, Geometri, Idealism, Platon, Aristoteles, Empirism, Anatomi, Människokropp, Skolan i Aten, Allegori, Fresk, Estetik, Den vitruvianske mannen, Platonsk, Pythagoras, Platonsk filosofi,  Pythagoreisk matematik, Kosmos, Kosmologi, Renässans, Florens, Rom, Vatikanen, Rembrandt van Rijn, Nattvakten, Konsthistoria,      

fredag 23 maj 2014

Idioterna anfaller- ta skydd!

Johan Hakelius

Johan Hakelius har skrivit en tankvärd debattartikel om det intellektuella klimatet i vårt postindustriella- och kulturradikala efterkrigssamhälle. Hans artikel publiceras av tidningen Affärsvärlden  med den kontroversiella rubriken:

"Ididioterna invaderar."

Hakelius artikel

  Det är ovanligt i Sverige med denna typ av breda och djupa intellektuella samhällsanalyser.

   Varför då kanske du frågar. Jag tror att detta beror dels på vår svenska tradition av kunskapsförakt och anti intellektualism som inte alls finns på samma sätt i England, eller i centrala- och södra Västeuropa. Denna tradition vilar dels på ett lutherskt arv, dels på en kulturell isolering från stora delar av Europa sedan reformationen och på en politisk tradition av en falsk jämlikhetsfilosofi av typ: du ska inte tro att du bättre än andra eller vet mer än andra.

  Ovan på detta har en modernism med ett materialistisk samhällsideal lags på genom att socialdemokrater och liberalers kulturradikalism som dessa partier och dessa två idériktningar har kunnat genomföra ganska ohotade genom sin politiska dominans som har varat redan sedan  mitten av 1860-talet. Vilket gör ganska Sverige unikt i europeiskt perspektiv. Situationen är inte alls lika illa i våra nordiska grannländer Norge, Finland och Danmark. Där har man t.ex. kvar en traditionell studentexman som Olof Palme avskaffade i Sverige 1968 med folkpartiets stöd.



Olof Palme (S), 1968 när man var utbildningsminister,
senare nästa år blev han statsminister
 
  Nästa slag mot bildning, kultur och intellektualism kom genom den så kallade revolutionära studentvänstern i slutet på 60- talet och i början av 70- talet, och den nedmontering av kunskap och bildning som har fått dominera svensk skola och svensk högre utbildning fram tills nu.   

  Det yttersta lagret i denna lök av dumhet, kortsynthet, obildning och okultur kom genom nyliberalernas härjningar på 80- och 90 talen. Kunskap om inte ansågs vara ekonomisk nyttig föraktas och motarbetades.  Just nu tycks en ny vänstervåg likt 1968 vara på gång och vilka dumheter en röd-grön regering efter nästa val kan tänkas genomdriva fasar jag inför.

Milton Friedman

Milton Friedman, nyliberal ekonom och filosof.

   Förakt för djupare kunskaper, insikter, analyser och förakt för kultur samt bildning är mycket allvarlig och hotar vår demokrati och mänskliga rättigheter. Att metallarens, städerskans eller undersköterskans barn förvägras möjligheter att läsa Platon, Aristoteles, Cicero, Seneca, Giovanni Boccaccio, Dante Alighieri, eller William Shakespeare är inget utslag av modernitet, framsteg eller jämlikhet, utan är utslag av dumhet, radikalism och ett förakt för vanliga medborgare. Denna kultur tillhör oss alla och därför har vi alla rätt att få ta del av detta arv.

   Kunskap om dessa rötter och för grunden för vår kultur gör oss mer humana, klokare, smartare och mer medvetna samhällsmedborgare. Vilket verkligen behövs i ett Europa med växande nationalism, rasism, politisk extremism och sociala motsättningar. Vi behöver en gemensam intellektuell plattform där vi kan mötas i tanken, lära känna- och respektera varandra.

  Och jag vågar sticka ut min haka, på ett Hakelius vis, genom att påstå att denna plattform kan inte bygga på förakt för bildning, kultur och civilisation, utan måste bygga på vårt intellektuella gemensamma europeiska arv från Athen, Rom och Jerusalem. Men jag vet att detta kommer att reta upp en del, och att mötas med oförståelse av många fler. För Hakelius har rätt: Idioterna anfaller verkligen- så ta skydd!

Bild ovan Milton Friedman
Bildkälla: Wikipedia.



Platon, målad av Rafael i hans berömda fresk: Skolan i Athen.

Etiketter: Utbildning, Kultur, Bildning, Kunskap. Civilisation, Klassisk bildning, Athen, Aten, Rom Jerusalem, Rom, Västerländsk civilisation, Vår västerländska civilisation, Johan Hakelius, Affärsvärlden, Socialister, Socialdemokrater, S, Liberaler, Folkpartiet, Nyliberaler, Utbildningsminister, Studentexamen,  Milton Friedman, Studentvänster, Studentradikalism, Kulturradikalism, Vänster, Kulturvänster, Kunskapsförakt,  England, Danmark, Norge, Finland, Sverige, Europa, Europeisk kultur, Europeisk civilisation, Platon, Aristoteles, Cicero, Seneca, Giovanni Boccaccio, Dante Alighieri, William Shakespeare, Rafael, Skola, Grundskola, Gymnasieskolan, Högskolan, Universitet,

torsdag 22 maj 2014

Schyman och FI väljer kommunismen



Genom att FI väljer att ansluta sig till den partigrupp som finns i Europaparlamentet för den yttersta vänstern avslöjar detta parti en sak som många, likt mig, har att misstänkt länge att Gudrun Schyman och kretsen kring henne fortfarande består av kommunister.

Med all rätt kritiserar Sveriges EU-minister Birgitta Ohlsson, (FP) detta skarpt i en debattartikel som publiceras i Aftonbladet under rubrik:

"Ohlssons attack på Feministisk Initiativ."

Ohlssons artikel

Den debatt som Ohlsson tar med FI är viktig. Genom sitt val av vilken partigrupp man väljer att arbetar i EU-Parlamentet avslöjas vilket parti man faktiskt är och vill vara. Men också vilken syn man har på demokrati och mänskliga rättigheter.



Europaminister Birgitta Ohlsson (FP)

Vilka partier ingår i den grupp i EU-parlamentet, som förkortas: GUE/NGL, som FI väljer? Gruppens klart största parti är tyska Die Linke, som kommer ur det östtyska kommunistpartiet SED. Många inom Die Linke är DDR nostalgiker vilket märks att den gamla DDR flaggan fortfarande  används på olika parti aktiviteter i östra Tyskland. I denna grupp ingår också andra sovjet nostalgiker som t.ex. det tjeckiska kommunistpartiet som fortfarande försvarar Warszawapaktens inmarsch i dåvarande Tjeckoslovakien 1968. Detta stalinistparti beklagar Berlin murens fall och Tysklands återförening. Här finns också andra renläriga kommunistpartier från Sydeuropa som t.ex. det spanska, portugiska och grekiska som likt Die Linke använder gamla kommunistsymboler och som fortfarande hyllar Lenin och Stalin.

I denna partigrupp ingår också bl.a irländska Sinn Féin (vi själva) som kandiderar i irländska republiken och i Storbritannien. Detta är ett parti som förenar nationalism med radikal socialism. Sinn Féin anses allmänt (t.ex. regeringarna i London och i Dublin) att utgöra, IRA:s politiska gren. Sinn Féin vägar fortfarande, trots fredsprocessen på Nordirland, att ta avstånd ifrån IRA och dess terror, även den terror som har drabbat oskyldiga civila. Deras partiledare Gerry Adams (Gearóid Mac Ádhaimh) är misstänkt för att personligen ha givit order som flera våldsdåd mot civila. Adams misstänks av brittiska säkerhetstjänsten MI-5 för att utgöra ledare även för Provesoriska IRA. Sinn Féin är representerad både i republiken Irlands parlament med ett tiotal mandat och är det största nationalistpartiet i det nordirländska. Partiet ställer också upp i brittiska val. I senaste valet fick partiet för första gången på länge mandat i underhuset. Sinn Féins fem ledamöter vägrar att ta plats i underhuset på grund av den ed till Drottningen som alla parlamentariker måste svära när de tar säte i parlamentet. I denna partigrupp ingår ett annat extrem parti från Irland. I republiken finns Irlands Socialistiska Arbetarparti som är medlemmar av den trotskistiska internationalen.



Garry Adams ( Sinn Féin)

I denna partigrupp ingår redan det svenska Vänsterpartiet. Det är märkligt att V har kommit undan detta utan att massmedia har uppmärksammat saken. Med tanke på partiets historia borde man inte bli förvånad att V väljer detta sällskap. Det är värt att uppmärksamma att flertalet andra vänsterpartier, till vänster om socialdemokraterna i norra Europa, har valt att samverka med de gröna partierna och valt denna partigrupp i parlamentet t.ex. danska Socialistisk Folkeparti (SF). För SF skulle det vara helt otänkbart att ingå i en grupp tillsammans med kommunister.

Visst är det en skandal att Sverige riskerar att skicka representanter till Europaparlamentet från tre partier som har svårt att skilja på demokrati och diktatur.  Jag har i ett tidigare inlägg här på min blogg kommenterat V och SD ur detta perspektiv:

Om V, SD och EU



Partiordförande Jonas Sjöstedt (V)

Bild ovan: Gudrun Schyman (FI) när hon eldar upp 100 000 kronor under Almedalsveckan 2010.

Bildkälla:Wikipedia

Etiketter: Birgitta Ohlsson, FP, Folkpartiet, EU-minister, EU-val, Europaminister, EU-parlamentet, Europaparlamentet, Kommunism, FI, Feministisk Initiativ, Gudrun Schyman, SD, Sverigedemokraterna, V, Vänsterpartiet, Jonas Sjöstedt, Vänsterextremism, Högerextremism, Die Linke, Socialetisk Folkeparti, Danmark, Nynazism, Nyfascism, Gyllene Gryning, Vlaams Belang, Nationella Fronten, Grekland, Frankrike, Belgien, Portugal, Tyskland, Tjeckien, Stalin, Lenin, Stalinism, Leninism, IRA, Provesoriska IRA Sinn Fein, Sinn Féin, Gerry Adams, Terrorism, Nordirland, Republiken Irland, Irland, Underhuset, London, England, Storbritannien, GUE/NGL, MI-5,

torsdag 15 maj 2014

Tankar om fred, Europa och EU på en krigskyrkogård



I Dagens NyheterDN- Kultur har Katrine Kielos har skrivit en tankvärd artikel serie om Europas moderna förflutna och framtid. Kielos avslutar sin serie med en mycket läsvärd och tankvärd artikel med rubrik:

"Hela världen begravdes i Europa."

Denna handlar om vilka lärdom vi kan dra utifrån första världskriget som började för 100 år sedan.
Kielos avslutar sin artikel med att konstatera följande:

" Historiens första strid med stridsvagnar stod här i den lilla byn Villers-Bretonneux i april 1918.
Ett sekel senare rör sig stridsvagnarna åter i Europa, spänningarna ökar i östra Ukraina.
Nationalismen är åter en politisk kraft att räkna med.
Den europeiska drömmen har i grund och botten aldrig varit särskilt avancerad.
Stabilitet, tolerans, fred, öppenhet och någon form av civilisation.
Hundra år efter första världskriget är det inte något att lägga ner kransar vid.
Det är något att stå upp för. "

Kielos artikel

En sak som slår mig när jag läser hennes artikel är, att just nu när vi har ett Europa där vi befinner oss på raden till ett tredje europeiskt storkrig, i ett Europa där ett hotfullt stridvags muller åter är en realitet, där nationalism, imperialism och rasism åter breder ut sig, är det märkligt att det finns begåvade, väl utbildade människor som inte förstår vad Europa skulle vara utan EU. Att den Europeiska Unionen behövs, varför den bildades, ur vilka erfarenheter, på vilka ideal denna organisation, detta sammarbete bygger på. Kristdemokraternas förra partiledare Alf Svensson brukar ofta framföra sin åsikt om att om vi inte redan hade EU hade vi varit tvingade att skapa EU. Och det har han helt rätt i. Om du tvekar kan du, som jag och Katrine Kielos redan har gjort, besöka en krigskyrkogård i Europa. Jag gjorde det första gången som tonårig. Jag kommer aldrig att glömma vilket starkt intryck detta gjorde på mig. Sedan dess är jag en övertygad anhängare av EU och ett fördjupat europeiskt sammarbete, inte i första hand mellan nationalstater, utan en samverkan för oss européer. Europas olika folk.

Lägre upp finns ett annat stycke i Kielos artikel som jag särskilt fäster mig vid.
Hon skriver:

" En välskött trädgård bland nordfranska åkrar med rabatt efter rabatt av tomma vita gravstenar. Kulhålen som stirrar ut ur murarna vid den anonyma dödens planteringar kommer från andra världskriget. Då rullade stridsvagnarna in i Villers-Bretonneux igen. Men det är en annan historia.
Eller, så är det just vad det inte är.
”Åt vilket håll ligger Flandern?” undrar de tasmanska turisterna.
”Vad är Europa?” – om inte annat en omöjlig fråga.
Ett av de mer korrekta svaren är att Europa är en massgrav.
En internationell massgrav."

Bild ovan: Krigskyrkogård för 700 stupade australienska soldater i Villers-Bretonneux.
Bild nedan: Minnesmonument över stupade soldater i första världskriget ifrån den lilla staden 
Milford and Heaven i södra England.



Etiketter: Dagens Nyheter, DN-Kultur, Katrine Kielos, Flandern, Somme, Slaget vid Somme, Verdun, Ypers, Sedan, Frankrike, Flandern, Belgien, Europa, Första världskriget, Andra världskriget, Tyskland, Europa, Krig, Villers-Bretonneux, Krigskyrkogård, Massgrav, Ukraina, Ryssland, Australien, Tasmaninen, Milford and Heaven, EU, Europeiska unionen, Nationalism, Imperialism, Krig, Fred, Europa,

torsdag 8 maj 2014

Nationella Fronten, SD och EU.



I tidskriften Dispasch International, som drivs gemensamt av tryckfrihetsföreningarna i Sverige och Danmark, har jag funnit en intressant artikel som med stor kunskap beskriver partiet Nationella Fronten i Frankrike. I artikeln tar också upp detta partis historia och bakgrund. Klargör dess värderingar och förklarar varför andra EU negativa, invandringskritiska och nationalistiska partier som till exempel Dansk Folkeparti och United Kingdom Idenpendence Party (UKIP) vägrar att ingå i den partigrupp som Nationella Fronten håller på att bilda i Europa Parlamentet. Märkligt nog verkar det som Sverigedemokraterna (SD) väljer att ingå i denna grupp efter EU valet tillsammans med partier som t.ex. grekiska Gyllene Gryning och belgiska Vlaams Belang. Nyligen avslöjades att SD redan har betalat in en anmälningsavgift på 50 000 kronor till en kommitté som håller på att utarbeta partigruppens stadgar etc.

Trots att Dispach International, som verkligen inte kan anklagas för att vara en vänster tidskrift eller för att företräda någon form av liberal mångkultur, tar upp detta ämne ska tidskriftens redaktion ha all heder av. Frågan om vilket parti Nationella Fronten är? Har betydelse inte bara i Frankrike utan också i övriga Europa. Genom att belysa detta får man också  kunskap vilket parti SD verkligen är och vill vara. Denna viktiga demokratifråga har tyvärr våra medier ännu inte ägnat någon större uppmärksamhet.

Artikeln har rubrik: "Nationella Frontens mörka undersida",  och är skriven av Nidra Poller. 

Artikel om Nationella Fronten

När frågan tas upp om vilken grupp SD ska ingå i EU, efter valet, så hävdar partiets företrädare att man ännu inte har bestämt sig. Men allt pekar på att SD redan har valt att sätta sig i en partigrupp med nynazistiska och nyfascistiska partier, framför i en annan grupp som består av nationalistiska, EU kritiska men demokratiska högerpartier. Med tanke på SD:s bakgrund ur viktmaktrörelsen och nynazistiska grupper som skinskallarna i Bevara Sverige Svenskt (BBS) borde man inte vara förvånad. Men jag ändå inte sluta att förvånas över att vi i Sverige har två riksdagspartier som tycks ha svårigheter att skilja på diktatur och demokrati. Under SD:s partidagar i våras gjorde företrädare för Dansk Folkeparti och Sannfinländarna att helt klart att man bryter alla kontakter med partiet om man går med i Nationella  Frontens partigrupp i EU Parlamentet. Representanten för Dansk Folkeparti ledning var ofin nog att göra detta från talarstolen när media var närvarande. Norska Fremskrittspartiet har också uttalat sig i likande ordalag.













Det är klart att vi Sverige har en helt annan acceptans för politisk extremism än i andra stabila demokratier i norra Europa som t.ex. våra nordiska grannländer och i England. Janne Josefssons uppmärksammade reportage i SVT :s Uppdrag Granskning om svensk höger- och vänsterextremism visar detta på ett pedagogiskt sätt.

Jag har tidigare på denna blogg tagit upp vi Sverige aldrig hade en offentlig uppgörelse med fascism/nazism efter 1945 och med kommunism under det kalla kriget. Både i Danmark och Norge rensade man ut överlöpare ut ur den statliga administrationen, polis, militär, domstolar, universitet och radion. Men i Sverige fick nazister och kommunister sitta kvar och fortsätta påverka samhällsutvecklingen i det fördolda. Jag vill bestämt påstår att så dåligt reformerat kommunistparti som V och ett parti med ett rent nynazistiskt förlutet som SD skulle ha svårt att nå framgång i de flesta andra länder i norra Europa.

V:s kommunistiska historia gör partiet ganska unikt inom EU. Andra vänstersocialistiska partier som t.ex. danska Socialistisk Folkeparti eller norska Socialistisk Venstre har inte bildats av kommunister eller har en bakgrund ur ett kommunistiskt parti. I stället har dessa och flertalet andra partier kommit ur socialdemokratins vänsterflygel eller bildats av olika socialistiska, men demokratiska sammanslutningar som t.ex. fackföreningar, kooperationer, miljörörelsen och fredsorganisationer.

Samma sak gäller på högerut. Dansk Folkeparti och Fremskrittspartiet kommer ur olika intressegrupper som bildades i opinion mot höga skatter, ökad kriminalitet och kritik mot invandring- och flyktingpolitiken. I Danmark och Norge minns man ännu den nazityska ockupationen som gör flertalet norrmän och danskar helt immuna mot rasism och andra former odemokratiska ideal.

Att alliera sig med Dansk Folkeparti och dess nationalism är illa nog, men att samarbeta med Nationella fronten och dess antisemitism är en skandal. Detta borde väcka ett ramaskri precis som man bör uppmärksamma när politiker inom vänstern stödjer Putinregimen och dess aggressiva utrikespolitik, vilket faktiskt också Nationella Fronten gör i antikapitalismens-, antisemitismens- och i USA hatets namn.

Bild ovan:  Jean- Marie Le Pen (mannen i mitten) och Marine Le Pen.
fader och dotter, f.d. ordförande och nuvarande ledare av Nationella Fronten.

Bild i mitten: Europaparlamentets sessionsal i Strasbourg.

Bild nederst: Janne Josefsson, SVT:s Uppdrag Granskning.




Etiketter: Nationella Fronten, Sd, Sverigedemokraterna, EU, Europeiska unionen, Uppdrag gransking, Janne Josefsson, Vänsterextremism, Högerextremism, Sannfinländarna, Dansk Folkeparti, Vlaams Belang, Vladimir Putin, Ryssland, Det kalla kriget, Nationalism, Gyllene Gryning, Nazism, Fascism, Kommunism, Bevara Sverige Svenskt, BSS, Skinskallar, EU Parlamentet, Europa Parlamentet, EU val, Dispasch International, Tryckfrihetsföreningen, Sverige, Danmark, Norge, Finland, England, Storbritannien, UKIP, United Kingdom Idenpendence Party, Fremskrittspartiet, Socialistisk Folkeparti, Socialistisk Venstre, 

lördag 3 maj 2014

Rysslands felsägning om Ukraina














Har Ryssland avslöjat sin inblandning i Urkaina genom en felsägning?

Detta är en fråga som man kan ställa sig efter att ha läst en artikel i tidningen Metro från TT om den ryska aggressionen i östra Ukraina.

I denna intressanta artikel kan man bl.a. läsa följande:

" I Slovjansk släppte separatisterna de sju OSSE-observatörerna och ytterligare fem ukrainska militärer som hållits fångna sedan den 25 april. Frigivningen följde efter påtryckningar från det ryska sändebudet Vladimir Lukin. Ryssland förklarade samtidigt att de tappat inflytande över "självförsvarsstyrkorna" i sydöstra Ukraina.

Utrikesminister Carl Bildt säger till TT att uttalandet ska ses som ett erkännande av att Ryssland tidigare haft kontroll.

– Det kan mycket väl vara så att de har kört igång detta, men om man tittar på den typen av personer som de har rekryterat till en del av detta, är det sådana som kanske inte är alldeles lättkontrollerade, säger Bildt."

TT:s artikel om östra Ukraina

Det är svårt att bli förvånad över dessa uppgifter och slutsatser som görs utifrån vad som händer i Ukraina. ytterligare en gång har det gamla talesättet besannas: "När man talar med kluven tunga måste man noga tänka på vad man säger annars kan ytterst obehagliga sanningar kommer fram i dagsljuset."  Jag blir inte förvånad över uppgifterna från den ukrainska regeringen om inbladning av rysk milis från Transnistrien. I artikeln kan man läsa om detta: 

" I den mestadels ryskspråkiga hamnstaden Odessa i södra Ukraina har polisen gripit mer än 130 människor efter gårdagens oroligheter, då sammanlagt 43 människor dödades – av dem 37 när en fackföreningsbyggnad stacks i brand, rapporterar Reuters. Regeringen anklagade militanta grupper från den moldaviska utbrytarregionen Transnistrien för att ha deltagit i våldsamheterna. "

En annan dags aktuell händelse i Ukraina. På bilden nedan visas när krimtatarernas ledare Mustafa Jemilev vägras inträdde till Krim av rysk militär. Tatarerna är en turkisk språkig och en muslimsk befolkningsgrupp som tillsammans med de pontinska grekerna (katoliker med ortodox rit) utgör Krims urbefolkning. Katolikerna sedan tidig kristen tid och tatarerna sedan 1200-talet. De första ryssarna kom till Krim i slutet av 1700-talet. Med det var först efter Krimkriget på 1840-talet som denna halvö fick någon större rysk språkig befolkning. 



Krim tatarernas flagga.

Krimtatarernas flagga har officiell status i Ukraina, liknande vad den samiska flaggan har i Sverige, men den är olaglig i Ryssland. Under Sovjetväldet deporterades tatarerna till Uzbekistan och Kazakstan och deras arabiska alfabet blev förbjuden. Det var först i slutet av 1980-talet som de fick återvända till Krim. Mustafa Jemilev är ukrainsk parlamentariker i Kyiev.  Krims tatarer har bestämt avvisat den ryska annekteringen som man med all rätt uppfattar som ett försök att återskapa Sovjetunionen och det förtryck som man själv och andra minoritetsfolk då fick utstå.       



Euromaidan, Kyiev.

Etiketter: Ukraina, Ryssland, Vladimir Putin, Carl Bildt, Odessa, Slovanjsk, Donesk, Kramatorsk, Trasnistrien, OSSE, Organisationen för fred och säkerhet i Europa, Moldavien, TT, Tidningarnas Telegrambyrå, Vladimir Lukinen, Självförsvarsstyrkorna, Milis, Rysk aggression, Krimtatarer, Mustafa Jemilev, Uzbekistan, Kazakstan, Muslimer, Urbefolkning, Ursprungsbefolkning, Katoliker, Pontinska greker, Metro, Kyiev, Kiev, Euromaidan, 

torsdag 1 maj 2014

Efter Krim måste Sverige bli medlem av Nato



I Nya Wermlandstidningen har Henrik L Barvå skrivit en intressant ledare under rubrik:

"Det finns ingen väg tillbaka"

Bavrås artikel tar upp "Säkerhet i norra och östra Europa 2014" som var en säkerhetspolitisk konferens i regi av stiftelsen Frivärld.

På denna konferens diskuterades hur Europa påverkas efter Putins angrepp på Ukraina och hur detta påverkar Sveriges säkerhetshetspolitik och relation till Nato. Medverkande gjorde bland annat USAs ambassadör i Sverige.

Barvås artikel

Barvå tar upp i sin artikel en viktig frågeställning som många politiker och debattörer inte riktigt vill ta i. Frågan om frånvaro av informella säkerhetsgarantiner från Nato som Sverige faktiskt hade under Det kalla kriget.  Barvå skriver:

" Huvudtalare var den amerikanske ambassadören Mark Brzezinski, son till Zbigniew Brzezinski, president Carters gamle nationelle säkerhetsrådgivare.
 
Lagom till hans framträdande hade Svenska Dagbladet avslöjat vad ambassadören hade sagt inför försvarsberedningen. Där gjorde han klart för politikerna att Sverige inte kan räkna med någon hjälp från Förenta staterna eller Nato, och att det heller inte längre finns någon inofficiell säkerhetsgaranti, som vi hade under det kalla kriget."
 
Det är bara att hålla med Barvå i hans analys om att: " Enda utvägen ur det säkerhetsdilemmat är ett svenskt Nato-medlemskap."



Pauli Järvenpää

I detta sammanhang citerar Barvå Pauli Järvenpää säkerhetspolitisk forskare och tidigare finsk ambassadör bl.a. i Afghanistan. Barvå skriver:

" Pauli Järvenpää talade för ett finskt, och svenskt, Nato-medlemskap. Som det är nu så producerar vi snarare instabilitet i Östersjöregionen. Den lettiske parlamentsledamoten Atis Lejins påpekade att också små länder kan få stort inflytande i Nato, och exemplifierade det med att de tvingade fram en konkret försvarsplan för Baltikum. Den svenske Nato-ambassadören Veronika Wand-Danielsson berättande talande om hur Carl Bildt för bara ett par veckor sedan fick sitta ute och vänta medan de övriga diskuterade säkerhetsläget i Östersjön, något som ju angår oss i högsta grad.
 
I den svenska debatten har det också varit ganska tyst om det faktum att Ukraina faktiskt hade en ännu djupare relation till Nato än Sverige. I utländsk media har Ukrainas NATO relation kommenterats mycket. Man också tagit upp det internationella avtal som slöts efter Sovjetunionens upplösning om att Ukraina skulle överlämna sina kärnvapen till Ryssland och i gengäld skulle Ryssland och USA gemensamt garantera Ukrainas frihet och beroende. Ukraina uppfyllde sina förpliktelser.  Men detta avtal som Putin medvetet struntar i och visat sig inte varit mycket värt. Exemplet Ukraina visar också att det endast är NATOs medlemsländer som de facto får ett militärt skydd och har reella säkerhetsgarantier från USA och övriga Västeuropa i händelse av rysk aggression. Det har också i utländsk media kommenterats att verken Georgien eller Ukraina hade anfallits om dessa länder redan hade varit medlemmar av Nato.

I artikeln citeras den ryske oppositionspolitiken Vladimir Kara-Murza som uttrycker en klok tanke om Putins skäl för sin politik mot Ukraina:

"Putins agerande i Ukraina kommer sig, enligt Kara-Murza, av att han är livrädd för att ett framgångsrikt Ukraina skulle bli det goda exemplet för ryssarna och få dem att resa sig mot hans regim." 

Jag har på denna blogg kommenterat hur händelserna på Euromajdan gjort Putin rädd för den demokratiska smittan från ett annat slaviskt broder folk. Och citerar bland annat den finsk- estniske författaren Sofi Oksanen.

Oksanens kommentarer kring Putin och Ukraina

 
 









Sofie Oksanen

Barvå tar upp i sin artikel att Putinismens alltmer imperialistiska utrikespolitik också påverkar NATO. Han citerar forskaren Heather Conleys analys om den så kallade Transalantiska länken.  Barvå skriver bl.a.:
 
"Och nu är Nato dessutom på väg tillbaka till sin ursprungliga roll som territoriell försvarsallians i stället för internationell krishanterare. Conley förutspådde att Nato den kommande tiden kommer att kraftfullt slå fast de gemensamma försvarsgarantierna, uttrycka och ge stöd till länder som Ukraina, Moldavien och Georgien och basera mer militära förband i Centraleuropa. Man får hoppas att hon får rätt, för nu måste Putin motas i grind. "
 
Bavrå citerar i sin artikel Edward Lucas författare och redaktör på brittiska The Economist:

" Han menade att de balter som i 20 års tid talat för döva öron om hotet från Ryssland nu fått upprättelse. Vi måste nu ha tre saker i åtanke när det gäller grannen i öster: De är beredda att acceptera ekonomisk smärta och hårda sanktioner; de har förmåga och vilja att utöva våld, och har inget intresse av dialog; och de är beredda att skamlöst ljuga (”de använder interkontinentala ballistiska lögner” som Lucas sade).
 
Ukraina är egentligen inte målet, enligt Lucas. Det verkliga målet för Putinregimen är att slå mot väst, att försvaga och slå en kil mellan Europa och Amerika. Fångna av vårt eget önsketänkande har vi varit senkomna att inse de nya realiteterna, men det finns trots allt hopp om att Putin kanske överskattar sin förmåga här. "
 
Bild ovan: Sammanträde med  Natoländernas utrikes- och försvarsministrar i Bryssel.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Etiketter: Nya Wermlandstidningen, NWT, Henrik Bavrå, Ukraina, Vladimir Putin, Nato, Säkerhetspolitik, Carl Bildt, Sverige, Säkerhetspolitik, Försvar, Försvarspolitik, Militär, Baltikum, Estland, Lettland, Litauen, USA, USAs ambassadör i Sverige, Mark Brzezinski, Frivärld, Säkerhetsgarantier, Det kalla kriget, Försvarsberedningen, Svenska Dagbladet, SVD, Pauli Järvenpää, Atis Lejins, Veronika Wand-Danielsson, Östersjön, Vladimir Kara-Murza, Sofi Oksanen, Moldavien, Georgien, Heather Conley, Transatlantiska länken, Edward Lucas, The Economist, Krim, Putinismen, Utrikespolitik, Mike Wennerstig,