fredag 26 januari 2018

Heja Samerna. Skäms Sverige!



Samernas sak är vår! Sällan har denna slogan varit så berättigad som när det gäller Samebyn Girjas kamp mot Svenska statens nykolonialism. Jag har nyligen på denna blogg kommenterat denna rättprocess. I ett inlägg tar jag upp den styrka som olika inhemska minoriteter är för sina nationer och för Europa i stort. I ett annat inlägg gör jag jämförelse mellan hur Sverige och Finland hanterar sina egna inhemska minoriteter. En jämförelse som inte utfaller till Sveriges fördel.

Europas mångfald är dess styrka

Inhemska minoriteter vadå?




En Pillevall strax utanför Vellinge i Sydvästra
Skåne. En typiskt vy från västra delarna av
Skáunelaands.

Varför bryr sig en skåning som bor i en helt annan del av Sverige om samernas situation? Det finns flera anledningar till varför jag tycker att den skandalösa behandlingen av vårt inhemska naturfolk är viktigt för oss alla. En anledning är att vi i Skáunelaands (Skåneland, gamla Öst Danmark: Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm) har flera beröringspunkter med denna etniska folkgrupp. Liksom samerna har vår kultur, vårt språk och våra traditioner förnekas, förlöjligas och aktivet motverkas genom en tidvis hårdhet försvenskning. En situation med klara likheter med vad som nu sker i t.ex. Katalonien och vad som hänt i Sámpi (Sameland). 

Kataloniens sak är vår



Foto från Kataloniens huvudstad, Barcelona 
i oktober 2017 under en generalstrejk för 
ett självständigt Katalonien.

Likt samerna har vi gång på gång blivit utsatt för nykolonialism av det slag som på ett förtjänstfullt sätt skildras i filmen Sameblod.

Jag och många med mig blev glada när Girjas vann en total seger i tingsrätten. Denna oväntade förlust kunde den svenska staten inte tåla. Staten har hyrt in en hel advokatbyrå med stort kontor runt Stureplan i Stockholm för att göra allt man kan för krossa Girjas (ett beteende som är precis vad man kan förvänta sig i enligt den starka tradition av enhetshetsstatlig centralism som har kännetecknat Sverige sedan Gustav Wasas dagar). Tyvärr fegande Hovrätten för övre Norrland och gav "endast" Girjas en tre fjärdedels seger. 

Pressmeddelande från Hovrätten ang sin dom i Girjas målet

Jag hoppas att Girjas överklagar domen till högsta domstolen och är beredd att få  saken prövad i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg.



Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna
i Strasbourg.

På SVT-Debatt har den samiska debattören Oscar Sedholm skrivit en läsvärd artikel i detta ämne.

Sedholms artikel på SVT-Debatt

Den svenska staten kan enkelt lösa de problem som Oscar Sedholm nämner i sin debattartikel. Skriv under FN:s deklaration som Naturfolkens särskilda rättigheter, som t.ex. Danmark har gjort för sina inuiter på Grönland och som Norge har gjort för sina samer. I så fall skulle Girjas och övriga samebyar få vetorätt om frågor som rör markanvändning inom renbetesområdet när det gäller friluftsliv, jakt och fiske. Dessutom skulle renskötande samer då få vetorätt när det gäller projekteringar för t.ex. vägbyggen och för gruvbrytning. Denna konvention garanterar dessutom att samerna skulle få rätt till samråd i frågor som rör kultur, miljö och övrig fysisk planering.

Men egentligen bör man inte vara förförvånad över hur den svenska staten har agerat i denna fråga. Vad annars har man förvänta av en statsmakt som vägar att erkänna EU:s och Europarådets konvention om inhemska lokala och regionala minoriteter (t.ex. för skåningar, guter, älvdalningar och svedjefinnar) eller en nation vars regering och riksdag vägar att skriva under konventionen som naturfolkens rättigheter. Skäms Sverige! Jag undrar hur länge vi ska stå i den europeiska skamvrån tillsammans med Ryssland när det gäller dessa frågor? 



Foto från svensk rennäring.

Bild ovan:
Karta över det område inom Girjas Sameby bedriver renskötsel.

Etiketter:
Samer, Girjas, Girjas Sameby, renbetesområdet, Västerbotten, Hovrätten för Övre Norrland, Minoritetspolitik, Inhemska minoriteter, Skåneland, Skáunelaands, Europadomstolen, Sameblod, Oscar Sedholm,   

















fredag 19 januari 2018

Den falska myten om 1968



Författaren Henrik Berggren avslöjar den falska myten om året 1968. Berggrens bok "68" är intressant av flera skäl. Jag gillar hans ambition om att skildra hur vanliga ungdomar tänkte och levde sina liv då.

Denna ambition lyckas Berggren att uppnå. Författaren har rätt i sin analys om att trots att maoismen och övriga delar av den så kallade studentmarxismen senare har fått ett stort inflytande så var dom då en minoritet.

Med rätta framför Berggren i en intervju med Sveriges Television: 

Olof Palme på Kårhuset.jpg


Utbildningsminister, senare
statsminister, Olof Palme (S),
på kårhuset, Stockholms
universitet 1968.

"Ja, för långt ifrån alla sjöng kampsånger, klädde sig i Mah-Jong-kläder i manchester, var sexuellt experimentella och gjorde ungdomsrevolt."

Anna-Lena LöfgrensLyckliga gatan” toppade listan över mest sålda skivor. Pingströrelsen hade det året 90.000 medlemmar – jämfört med den maoistiska organisationen KFML:s 700. Och nästan hundra procent av de unga tyckte att de hade hyfsat goda relationer med sina föräldrar, enligt en Sifo-undersökning.

– Det är såklart vi måste skriva om kårhusockupationen, Båstad och FNL-rörelsen och allt, men jag vill också skriva om dem som inte deltog eller var på andra sidan, säger Henrik Berggren."


Kravaller i Båstad inför tennismatchen
i Davis Cup mellan Sverige och Rhodesia
(nuvarande Zimbabwe).

Artikel med Berggrens och hans bok i SVT Nyheter

Jan Myrdal 01.JPG

Författaren Jan Myrdal dogmatisk
maoistisk socialist, en av studentmarxismens
mest kända förespråkare.
Till skillnad mot flera andra marxister
har Myrdal vägrat att göra avbön
och ta avstånd från kommunismen.
Initiativtagare till Leninpriset
och Marxistiska biblioteket.

Men det är som Berggren framhåller märkligt att en minoritet av den tidens ungdomar har kunnat få ett stort genomslag för sina idéer ändå in vår tid. Studentvänsterns makt på lärar-och sociahögskolor, journalistutbildningar, teologiska-och juridiska fakulteter förklarar den kraftiga vänsterdominans som har präglat det offentliga livet i Sverige sedan dess. Trots kommunismens kollaps, berlinmurens fall, massakern på Himmelska Fridens Torg och Sovjetväldets sönderfall.    

I 68 berättar Berggren initierat i åtta essäer och med över 140 bilder lustfyllt om ungdomsrevolt, konst och litteratur, om studentliv, fritid och arbete, religiösa strömningar och om det politiska efterspelet av den svenska ”revolutionen”. Detta är den kanske mest heltäckande boken om det svenska 1968.





Demonstration i Lund 1969.

Foto ovan:
Olof Palme möter vänster studenterna på
kårhuset 1968.


Etiketter:
Jan Myrdal, 1968, Maoism, Henrik Berggren, 68, Studentvänster, Studentmarxism,

måndag 15 januari 2018

S sviker försvarberedningen

JAS 39 Gripen


Svenska Dagbladet, DN och Ekot rapporterar i dag (15 januari) om den fråga om försvarsberedningens slutsats att ett väpnat angrepp på Sverige "inte kan uteslutas", som Kristdemokraternas försvarspolitiska talesperson Mitkael Oscarsson ställde till Margot Wallström (S). SvD, DN och Ekot rapporterar hur denna fråga till utrikesministern -  fick henne att surt kalla försvarsberedningen för ”den där gruppen”.

Bildresultat för mikael oscarsson


Riksdagsledamot Mikael Oscarsson (KD).

• SvD av Gummesson: Försvaret - het stridsfråga under valåret.

”Normalt har svenska försvarsberedningar en tung och prestigefylld ställning när nästa försvarsbeslut ska förberedas, gärna i bred politisk enighet.
Nuvarande beredning leds av förre försvarsministern och talmannen Björn von Sydow (S).

Gummessons artikel



Björn von Sydow (S).

Nu använde Wallström uttrycket "den där gruppen" på fråga från ledamoten Mikael Oscarsson om den säkerhetspolitiska bedömningen som von Sydow förankrat med riksdagens övriga partier i delrapporten i december.

Det kan bli en klassiker även med utrikesministerns mått mätt. Men det lär inte underlätta ett fortsatt förtroendefullt samarbete om beredningen viftas bort som en "grupp" vilken som helst.”

Arvfurstens palats från Gustav Adolfs torg

UD (Arvfursten palats) fotograferad från
Gustav Adolfs torg.

• DN: Statsministerns besked skapar förvirring

”Senare under söndagen vid en fråga från Mikael Oscarsson (KD) kallade utrikesminister Margot Wallström från podiet nedlåtande beredningen (som är regeringens samrådsorgan) för ”den där gruppen”.

På Margot Wallströms egen presskonferens sade hon flera gånger nedlåtande om Försvarsberedningens arbete: "De har bara flyttat runt meningar". Detta trots att en av UD:s högsta diplomater utrikesrådet Anna-Karin Eneström har varit sakkunnig i och deltagit i beredningens arbete och överläggningar.



Statsminister Stefan Löven (S).

– Statsministern far med osanning när han säger att vi inte förhandlat. Vi förhandlade just de här meningarna i flera veckor. Vi förstod att de skulle bli de mest omtalade så vi var noga att det skulle bli rätt. Sju partier var överens om att hotbilden förändrats och att vi skulle ta bort den ”sannolikhetsläran” som funnits förut, säger KD:s ledamot i beredningen Mikael Oscarsson.

- Uppfattade du då att den socialdemokratiske ordföranden Björn von Sydow stod för Socialdemokraternas linje?

– Veckor innan vi skrev under rapporten så uppmanade Björn von Sydow oss alla om att förankra just den här portalparagrafen i våra partier. Jag förutsätter att von Sydow också förankrade det, svarar Mikael Oscarsson.”



Försvarsminister Peter Hultqvist (S).

I en annan artikel i Svenska Dagbladet försöker försvarsminister Peter Hultqvist tona ner Wallströms och Lövens överkörning av försvarsberedningen under den pågående Folk- och Försvars sammankomst i Sälen. Enligt SvD tar Hultqvist, indirekt, försvarsberedningen i försvar och framför, en indirekt, kritik av Wallströms linje.

Hultqvist tar försvarsberedningen i försvar



Natos generalsekreterare
Jens Stoltenberg. F.d.
Socialdemokratisk
statsminister i Norge.

Ekot: Wallström kritisk till ny formulering

”På folk och försvar i Sälen pågår ett gräl mellan regeringen och de borgerliga partierna om den parlamentariska försvarsberedningens nya formulering att "ett väpnat angrepp på Sverige inte kan uteslutas".

Utrikesminister Margot Wallström ifrågasätter grunden för den nya formuleringen.

– De har inte gjort någon ny säkerhetspolitisk analys. Det finns inget underlag som gör att de har anledning att ändra på den formulering som finns från försvarsberedningen om det säkerhetspolitiska läget. De har flyttat på meningar och gjort en annorlunda formulering, säger Margot Wallström.

Försvarsberedningen med representanter från alla riksdagspartier och den socialdemokratiska ordföranden Björn von Sydow lämnade i december en första av två rapporter inför nästa beslut om det svenska försvarets utformning.

I den rapport som gjordes för fem år sedan skrevs att ett angrepp är osannolikt, men nu är alltså formuleringen att det inte kan uteslutas."



En annan av Wallströms kritiker.
Allan Widman (L). Ordförande
för riksdagens försvarsutskott
som har anmält Wallströms
agerande i Sälen till KU.

Borgerliga ledamöter i beredningen menar till skillnad från Wallström att det handlar just om en säkerhetspolitisk analys. Kristdemokraternas Mikael Oscarsson tycker hennes uttalande är anmärkningsvärt.

– Jag blir mycket förvånad. Det här var något som vi sju partier hade kommit överens om och vi hade underlag. Vi ville formulera utifrån den hotbild vi har. Att hon på det här viset underkänner vårt arbete och Björn von Sydows arbete, det är väldigt anmärkningsvärt, säger han.

Wallström antyder också att den nya formuleringen innebär en innehållsmässigt ändrad bedömning av Sveriges läge, men vill inte konkretisera hur.

– Jag tycker att det ger ett annorlunda intryck, säger Margot Wallström.”

Detta som har hänt under Folk och Försvars Rikskonferens är bara ett exempel på flera under senare tid av den strid som finns inom (S) och mellan olika (S)-märkta ministrar mellan en mer realpolitisk linje som representeras av Hultqvist och Wallströms mer vänster socialistiska linje.

Denna motsättning finns inte bara när det gäller i synen på hotet från Putinismens ny-auktoritära Ryssland. Motsatta uppfattningar inom (S) finns även på andra områden inom försvars- och säkerhetspolitiken, t.ex. när det gäller synen på medlemskap i Nato, förbud mot atomvapen, Irans ambitioner att skaffa  kärnvapen, regler för vapen export och ett utökat säkerhetspolitiskt samarbete inom EU.

För Sveriges framtid är det viktigt att Hultqvist vinner denna strid mot Wallström. Tyvärr tycks Löven alltmer luta sig emot Wallströms vänster socialistiska idealism och pacifism.  

Stridsvagn 122 Revinge 2016-2.jpg

Bild nedan:
Svensk stridsvagn 122 (Leopard).

Bild ovan:
Saab 39 Gripen plan.

Etiketter:
Folk och försvar, Förspolitik, Sälen, Mikael Oscarsson, Allan Widman, Kristdemokraterna, Liberalerna, Socialdemokraterna, Margot Wallström, Peter Hultqvist, Stefan Löfven, Jens Stoltenberg, Nato,

lördag 13 januari 2018

Europas mångfald är dess styrka




Ingemar Karlsson, f.d. historiker och diplomat var bl.a. svensk konsul i Istanbul. Efter sin pensionering från UD flyttade Karlsson till Lund. Karlsson är en flitig skribent. Han har skrivit en rad artiklar och flera böcker om internationella frågor. Mellanösterns historia och områdets olika konflikter är tema för flertalet av hans böcker. Karlssons bok om kurderna och hans bok om arvet från den arabiska vetenskapen och filosofin i medeltidens Bagdad, är några exempel från hans penna under senare år.  

Nu har Karlsson utkommit med en ny intressant bok som handlar om de inhemska minoriteterna och deras historia i Europa. "De små folkens historia: Minoriteter i Europa."  Utgiven av förlaget Historiska Media i Lund.

Du kan beställa boken här




Ingemar Karlsson på Bok- och
Biblioteksmässan i Göteborg 2009.

Historiska Media presenterar Karlssons bok i ett pressmeddelande på följande sätt:

"Globalisering och digitalisering har ibland setts som ett hot mot Europas minoritetsfolk. Men denna utveckling har paradoxalt nog även haft stora effekter på gruppernas möjligheter att göra sina röster hörda. På senare år har minoritetskulturer fått ökad uppmärksamhet. I en ny bok berättar Ingmar Karlsson kunnigt och kåserande om olika minoriteters spännande historia.

– När kommunismen kollapsade och stater i Europa splittrades blev det tydligt att bakom begreppen jugoslav, tjeckoslovak eller sovjetmedborgare fanns det människor som betecknade sig som sloven, slovak, kroat, moldav eller est, berättar Ingmar Karlsson och fortsätter:

– Under de senaste åren har allt fler minoriteter höjt sina röster, tydliga tecken är folkomröstningen i Katalonien om självständighet och regionalvalen på Korsika om utökat självstyre.




En skylt på parlamentet för

Belgiens tyskspråkiga minoritet
i staden Eupen, vid gränsen
till Tyskland och Nederländerna. 

I den högaktuella boken De små folkens historia berättar Ingmar Karlsson om några av Europas mer okända minoriteter. Med sinne för detaljer och stor kunskap om helheten skildrar Ingmar Karlsson denna rika flora av folk, som innehåller ett flertal välkända personligheter.

Mata Hari 2.jpg
Mata Hari, bl.a. danserska,
väl känd Fame fatal och spion
under Första världskriget.
Avslöjad och avrättad i Frankrike
1917. Hari var född i Leeuwarden,
huvudstad i Nederländska delen
av Friisenlaands. 


- Visste du till exempel att Andy Warhol var ruten?
Att Mata Hari var fris? Eller att Donald Tusk är kasjub? undrar Ingmar Karlsson och tillägger:

– Min bok har en stor målgrupp: Den som är intresserad av europeisk historia kan i min bok så att säga läsa den underifrån och få ett nytt perspektiv. Den språkintresserade får inblick i språk som tidigare var okända, den som gärna reser får tips om okända men närliggande intressanta resmål.

Den som tyckt att talet om att ”Europas styrka ligger i dess mångfald” är politisk retorik kommer förhoppningsvis på nya tankar."




Donald Tusk Europeiska rådets
ordförande i EU och f.d.
premiärminister.
Tusk är Kasjub, en inhemsk 
minoritet från nordvästra delen
av Polen.

Karlsson har helt rätt i sin slutsats om att "Europas styrka ligger i dess mångfald". Men i Sverige har denna insikt aldrig riktig nått fram. Våra inhemska minoritetsgrupper, språk och regioner som t.ex. Sámpí (Sameland), Skaunelaands (Skåneland), Meänmaa (Torndalen), Svedjefinnarna i Orsabygden (Kallolax finska), Älvdalingar i norra Dalarna, Jämtland eller Guterna på Gotland, hålls ner och trycks tillbaka.

Man kan t.ex. undra när vi Skåne ska få se skyltar med ortsnamn på skånska t.ex. Lúnn (Lund)? I norra Sverige har detta varit aktuellt ang. samiska och meänkieli. I Umeå har t.ex. den svenska staten gjort allt i sin makt för att förhindra att kommunen sätter upp ortskyltar med det samiska namnet för sin stad: Ubmeje.     

Du kan läsa om detta här i en artikel från SR:s Sameradion




Foto nedan:
En skylt utanför en två språkig skola i
Rennes på franska och bretonska.

Foto ovan:
"Kyrk torgetEtt tydligt exempel på att värna
ett mång språkligt Europa. En skylt på franska
och det regionala folkspråket Elsassiska.   

Etiketter:
Ingemar Karlsson, Folkspråk, Inhemska minoriteter, Europa, Minoriteter, Minoritetsspråk, Samiska, Historiska Media, Bretonska, Skånska, Skaunelaands, Mata Hari, Donald Tusk, Frisiska,  Kajuber, ruter, Andy Worhal, Katalonien, Korsika

måndag 8 januari 2018

Wallströms fataliteter ang Nato och Iran


Vår utrikesminister Margot Wallström (S) har under senaste tid visat upp sin olyckliga kombination av världsfrånvänd idealism och ren omdömeslöshet. Detta har manifesterats först i en både farlig och märklig krigsförklaring mot Nato och i ett förnekande av att ömsesidig avskräckning med kärnvapen fungerar. Detta är fel i sak. Kärnvapen har bevisligen inte används sedan 1945.
Pakistanska kärnvapen. 
Wallströms politik är ett naturligt inslag ledd i en vänstersocialistisk fredsutopi, där en tanke om att Sverige med hjälp av FN kan skapa en kärnvapenfri värld. I denna utopi tas inga hänsyn tas till att olika diktaturer och skurkstater, nu senast manifesterat av Nordkorea, har skaffat sig eller kan tänka skaffa sig kärnvapen. Och att flera nuvarande och framtida kärnvapen stater inte bara kan tänka sig att använda dessa vapen i rent militära syften utan också använda sina kärnvapen för att bedriva politisk utpressning vilket Nordkorea, Pakistan och Iran är exempel på.

I exemplet Nordkorea kan den kommunistiska regimens kärnvapen program inte endast förklaras mot bakgrund att säkra diktaturens överlevnad och en rädsla för ett folkligt uppror för demokrati, som har inträffat i grannstater som Sydkorea och Taiwan, vilket förmodligen också förklarar Kinas fortsatta stöd för regimen. Regimens kärnvapen ambitioner ska också ses som en medveten strategi om att slå in en kil mellan Sydkorea och USA. En utveckling som kan få amerikanerna att ta hem sina trupper och som kan tvinga fram en återförening av Korea på Nordkoreas villkor.


Kim Jung un, vid ett kärnvapen i Nordkorea 2016.

I en ledare i Sörmlands Nyheter med rubrik: Det är Wallström som avskräcker, framförs en kritik mot Wallströms våta pacifistiska dröm. I denna artikel framförs också ett insiktsfullt sätt hur vår utrikesministers världsfrånvändhet hotar Sveriges trygghet och säkerhet.


Du kan läsa SN:s ledare om Wallström här

En av Irans tre sovjetiska attackubåtar av
Kilo klass. Troligen moderniserade och
ombyggda för kunna bära kärnvapen missiler.

Som inte detta vore nog. Under senare tid har även Wallström agerat märkligt genom att ge ett indirekt stödd till den brutala muslimska präst regimen i Iran. 

Deta har Wallström manifesterat  genom sina uttalanden och direktiv till Sveriges FN-ambassadör att agera för att FN:s säkerhetsråd inte ska inkallas till en extra session för att diskutera dödsskjutningar och andra övergrepp mot de folkmassor som har demonstrerat ibland annat i huvudstaden Teheran. Här hamnar Sverige olyckligtvis på samma sida som flera hårdföra diktaturer. Flera västländer bl.a. USA vill ska ske och som Ryssland motsätter sig. Denna oacceptabla och odemokratiska politik kommenterats bl.a. av Erik Helmersson i Dagens Nyheter i en ledare med rubrik: Varför kryper Wallström för mullorna?

Du kan läsa Helmerssons artikel om Wallström här


FN:s säkerhetsråd i New York.

När den rödgröna regeringen laserade Sveriges kandidatur för en plats som en tidsbegränsad ledamot av säkerhetsrådet, motiverade flera socialdemokratiska statsråd detta bl.a. med att om Sverige blev invald skulle vi kunna göra skillnad genom att stärka arbetet inom FN för demokrati och mänskliga rättigheter. Wallströms agerande angående mullornas förtryck och Revolutionsgardes övervåld i Iran kan inte anses av någon att vara ett uttryck för denna uttalade  politiska vilja. 

Mikael Oscarsson(KD)
Riksdagsledamot Mikael Oscarsson (KD).

På Facebook har funnit en intressant kommentar om Wallströms huvudläsa krigsförklaring mot Nato av Kristdemokraternas försvarspolitiska talesperson, tillika medlem av riksdagens försvarsutskott, Mikael Oscarsson.
Han skriver:

” Utrikesminister Margot Wallströms uttalande mot Nato är omdömeslöst.

Detta är ännu ett exempel på där Margot Wallström misslyckats att utöva en utrikespolitik på ett sätt som bygger förtroende. Hennes agerade emot Nato skadar vår relation till den försvarsallians som vi är beroende av. Utrikesministern äventyrar svensk utrikespolitik i en tid då säkerhet och närheten till försvarsalliansen Nato behöver värnas.

USA:s Nato ambassadör säger bara samma sak som USA:s försvarsminister Mattis och Nato generalsekreterare Stoltenberg, nämligen varnar för att en svensk underskrift skulle orsaka problem i relationen till Nato. Detta budskap har länder som Tyskland, USA och Storbritannien framförts till den svenska regeringen i över ett halvår.

Pinsamt Margot! ”    



Natos general sekreterare sedan
2014 Jens Stoltenberg
Socialdemokratisk statsminister i
Norge 2000-2001, 2005-2013.
Han efterträdde en annan nordisk
politiker Anders Fogh Rasmussen
från högerliberala Venstre,
generalsekreterare 2009-2014
och som var Danmarks statsminister
2001-2009.                                                                                                            

I Dagens Industri  har publicerat en läsvärd artikel under rubrik: KD och L rasar mot Wallströms uttalande om Iran. Liberalerna och Kristdemokraterna kräver att Wallström skall tvingas förklara sitt agerande i riksdagens utrikesutskott och att Irans ambassadör kallas upp till UD. I artikeln redovisas kommentarer till detta krav från Kristdemokraternas utrikespolitiska talesperson Sofia Damm och från Liberalernas Birgitta Ohlsson. 

Du kan läsa DI:s artikel här  
                                                                                                                    


Riksdagsledamot Birgitta Ohlsson
(L) f.d. demokrati och EU-minister.

I Svenska Dagbladet har tre moderata politiker, bl.a. partiets försvarspolitiska talesperson Hans Wallmark, skrivit en intressant debattartikel där man kritiserar Socialdemokraternas utrikes- och säkerhetspolitik. Denna artikel är publicerad under rubrik: S sätter symbolpolitik före Sveriges intressen.

Du kan läsa moderaternas debattartikel här






Bild nedan: Riksdagsledamot
Hans Wallmark (M).                                                                                                              

Bild ovan: 
Rysk kärnvapen bestyckad SS-18 missil.  
Etiketter:
Margot Wallström, Atomvapen, Nato, Pacifism, Jens Stoltenberg, James Mattis,
Mikael Oscarsson, Sofia Damm, Kristdemokraterna, Birgitta Ohlsson, Liberalerna,
Hans Wallmark, Moderaterna, Säkerhetspolitik, Utrikespolitik, Försvarspolitik, Iran,
Pakistan, Nordkorea, Mullor, FN, FN:s säkerhetsråd, Säkerhetsrådet, Ryssland,
USA, Storbritannien, Anders Fogh Rasmussen, Hans Stoltenberg,   

tisdag 2 januari 2018

Om ett livsviktigt nyårslöfte



I Expressen har Joel Halldorf kulturskribent och docent i kyrkohistoria skrivit en klok analys i form av hur ett annorlunda nyårslöfte kan bevara demokratin, utveckla samhället och ditt själsliv. Hans artikel publiceras med tänkvärd rubrik: Rädda den liberala demokratin - gå i kyrkan.

Halldorfs artikel



Mässa med påve Franciskus I.

Det krävs ett stort mod att skriva en artikel i svensk riksmedia som vågar ta upp ett försvar för den kristna tron tillsammans med den kristna traditionen och framhålla dess betydelse för demokratin och vår civilisation. Men Halldorf vågar och det ska han ha ett erkännande för. I det svenska kulturlivet och i vår offentliga debatt som kännetecknas av olika slags kulturradikalism och förakt för traditionella värderingar upplevs Halldorfs tankar som märkliga. I det svenska samhället som sedan mitten av 1800-talet i allt högre grad har kommit att präglats av Teofobi (=Gudsrädsla) saknar flertalet (även akademiker med utbildning inom humaniora) grundläggande kunskaper om den kristna traditionen. Kunskaper som trots allt var naturliga för flertalet medborgare fram till Andra världskriget.



Metodistkyrka i norska Tromsö.

Halldorf har rätt i sitt påpekande om att religion, kyrka och tro faktiskt är ett socialt kapital som bygger upp och bevarar en tillit mellan medborgarna och mellan medborgarna och samhället. Jag har kommenterat just detta i ett tidigare inlägg på denna blogg där jag tar upp de så kallade Kommunitarianerna (en riktning inom filosofi och samhällsvetenskap) som under 1980-1990 talen presenterade tankar på ett mer socialt och ett mer mänskligt samhälle som byggs upp av ett socialt kapital som skapas genom att medborgarna deltar i samhällets små, nära och ursprungliga gemenskaper. Där familj och kyrka är centrala för det kitt som bygger upp tillit i ett samhälle.

Du kan läsa mitt inlägg här




Syskon målande av den norska målaren
Peder Severin Krøyer.

Halldorf har också rätt i sina analys om att begrepp som familj, hembygd, byalag, församling, kyrka och religion är en blind fläck för liberaler. Men det är det också för socialister. Och detta borde Halldorf ha nämnt i sin artikel. Både liberaler och socialister är kallsinniga eller direkt fientliga till kristendom och andra traditionella värderingar för att de upplevs stå emot det moderna samhällsbygget. En utopi om ett kommande jordiskt paradis. Som trots att det uppfattas olika av socialister och liberaler innehåller flera gemensamma drag. Misstänkliggörande av det förflutna och en idyllisering av framtiden är ett exempel. En ensidig betoning av materiella och ekonomiska värden utöver kulturella, historiska, sociala, andliga och religiösa värden är ett annat gemensamt drag. 



Barn i koncentrationslägret Auschwitz-
Birkenau, vid befrielsen januari 1945.

Trots att historien har lärt oss vad detta kan leda genom nazismens och kommunismens illdåd, så lever och fodras, märkligt nog, denna utopi fortfarande i Sverige. Det är faktiskt så som Halldorf antyder i sin artikel att demokratin i längden får svårt att överleva utan en gemensam moral och en etik som förankras i absoluta värden utanför individen och den egna gruppen. Förnekas detta får vi som i stället nationalism, populism, rasism, antisemitism, islamism, individuell egoism. Trump, Brexit, Hamas, Hizbollah, Farage, Stalin, Mao, Le Pen, WildersKaczyński, Úrban och Hitler har mer gemensamt än vad man först kan tro.



Nigel Farage 2009. 

Etiketter:
Joel Halldorf, Kyrka, Tro, Kristendom, Nyårslöfte, Kommunitarianerna, Socialister, Liberaler, Sverige, Antisemitism, Brexit Donald, Nigel Farage, Josef Stalin, Mao de-Tung, Geert Wilders, Adolf Hitler, Victor Ùrban, Jarosław  Kaczyński, Mariane Le Pen, Teofobi, Gudsrädsla, socialt kapital, Hamas, Hizbollah,