fredag 21 februari 2020

Svenska bensinmackar var spioncentraler åt Sovjet!

Bildresultat för naftasyndikat

Att svenska kommunistpartiet medverkande aktivt i Sovjetunionens militära- och politiska spioneri mot Sverige är välkänt för de flesta. Detta spioneri liksom andra illegala aktiviteter som praktisk hjälp åt ryska agenter, penningtvätt, häleri, smuggling, sabotage, urkundsförfalskning, kuirhantering, politiska kampanj aktiviteter som upplopp och vilda strejker m.m. ägde rum under olika verksamhets former. 

Att detta spioneri också skedde med hjälp av ett svenskt oljebolag som hade ett 100-tal bensinmackar över hela Sverige. Är någonting som jag inte tidigare har känt till.

Oljearbetare i Baku c:a 1850

Med dessa syften bildades ett svenskt oljebolag, Naftasyndikat, som officiellt drevs av svenska kommunister men som styrdes helt från Moskva. Bolaget var verksamt mellan 1928-1937. Detta oljebolag finansierade bland annat stora delar av det svenska kommunistpartiets verksamhet och hjälpte Lenin och Stalin med att sälja guld och andra värdeföremål som bolsjevikerna hade roffat åt sig. Bolagets olja kom från den verksamhet som familjen Nobel hade byggt upp i Baku, huvudstad i nuvarande Azerbajdzjan, som bolsjevikerna konfiskerades efter Lenins statskupp.

Bildresultat för fredrik malm 
Fredrik Malm (L)

Om detta oljebolag har den liberala riksdagsledamoten Fredrik Malm har skrivit en läsvärd bok: ”Naftasyndikat: berättelsen om direktör Kruse och Stalins oljebolag i Sverige.” Förlag Carlsson.



Wilhelm Agrell har skrivit bokens förord. Agrell är en välkänd samhällsdebattör och författare som är professor i underrättelseanalys vid Lunds Universitet. Innan sin akademiska karriär var han under några år knuten till den militära underrättelsetjänsten, IB, nuvarande MUST.

Bolagets VD var Malms farfars far Einar Kruse, riksdagsledamot för kommunisterna, som lämnade sitt uppdrag för att på Moskvas order bli företagets chef.

Bildresultat för Vilhem Agrell
Professor Wilhelm Agrell

I Expressen finns en intressant artikel om boken med en länk till det studiesamtal med Fredrik Malm som Expressens TV kanal har producerat för sitt program Ledarsnack. 

Artikel och intervju i Expressen med Malm ang hans bok

Upprinnelsen till denna bok var att Malm plötsligt fick veta av sin moder att sin morfar och sin morfars far hade varit aktiva kommunister med centrala uppdrag inom det svenska kommunistpartiet, SKP (Sveriges Kommunistiska Parti). Denna oväntade kunskap fick Malm att börja forska om sina släktingar och det svenska kommunistpartiets verksamhet under mellankrigstiden. Bland annat vände sig Malm till säkerhetspolisens arkiv för att få läsa sina släktingars personakter. Det material som SÄPO hade samlat in inspirerade Malm till att skriva denna bok. 

    
Affisch från Tredje Internationalens, 
mer känt som Komintern, kongress 1922. 
Detta var Moskvas organisation för att styra
världens kommunistpartier. Svenska SKP 
var en lojal medlem av Komintern fram till
att organisationen avvecklades 1943.

Vad som gör Vänsterpartiet ganska unikt bland vänstersocialistiska partier i norra Europa är att man har en kontinuerlig partihistoria bak till sovjetkommunismen. Vilket bl.a. märks i EU-parlamentet där vänsterpartiet är ensamt nordiskt parti i den kommunistiska partigruppen. Övriga nordiska vänstersocialistiska partier, som t.ex. danska Socialistisk Folkeparti eller finska Vänsterförbundet, har i ställt valt att bli medlemmar av den gröna partigruppen. Flertalet andra vänstersocialistiska partier i Västeuropa har bildats genom direkta utbrytningar ur kommunistpartier, som t.ex. Socialistisk Folkeparti, eller bildats av vänster sossar tillsammans med aktiva inom olika oberoende vänstergrupper verksamma inom t.ex. miljö, kultur, fredsarbete, feminism och konsumentfrågor, som t.ex. Socialistisk Venstre i Norge.

Aksel Larsen c 1959.jpg
Aksel Larsen som grundade 
Socialistisk Folkeparti 1959 och
var dess partiordförande 59-68.

Malms bok har främst blivit uppmärksammad för att han påpekar att SKP plötsligt fick en stor förmögenhet samtidigt som företaget såldes och avvecklades 1937. Pengar som troligen finansierade inköp av den stora fastighet i centrala Stockholm där Vänsterpartiet ännu har sitt partihögkvarter. Det är tänkvärt att detta tydliggör partis rötter i sovjet styrd kommunism. Samtidigt med att Naftasyndikat upphörde fick partiet dessutom ett stort innehav av aktier, konst och andra värdeföremål. Nya tidningar och tidskrifter startades upp och flera nya ombudsmän och annan personal anställdes.

Ett välkänt foto som symboliserar vänsterpartiets 
kommunistiska partihistoria. Ett sammanträffande 
1974 i Östberlin mellan Lars Wernerpartiordförande 
1975-1993 (till höger), och Erich Honecker från 
östtyska kommunistpartiet SED, landets diktator 
1971-1989. 

Men ännu viktigare tycker jag är det som Malm framför i sin intervju om att vi utifrån vad som då inträffade kan dra generella lärdomar om hur diktaturer agerar i västerländska demokratier. Inte minst med tanke på Vladimir Putins ny-stalinistiska utrikes- och säkerhetspolitik där gränsen mellan fred och krig medvetet har suddas ut. Och där fredliga civila verksamheter som forskning, utbildning, kultur, handel, sport etc. används för att uppnå långsiktiga politiska och militära mål. Detta kan exemplifieras med den ryska ledningen för naturgas i Östersjön Nordic Stream. Även den kommunistiska diktaturen Folkrepubliken Kina bedriver en likartad utrikes- och säkerhetspolitik. Med tanke på erfarenheterna från Naftasyndikat och Nordic Stream ter sig debatten om kinesiska Huawei skall få bygga upp framtidens 5-G nät i flera västerländska demokratier som fullt naturlig och rimlig.


Jag delar Malms uppfattning att vi har anledning att vara medveten om de hot och de risker som finns. Och vara mer försiktiga i våra ekonomiska kontakter med auktoritära nationers företag och dess olika verksamheter. 

 
Huaweis monter på en mässa i Berlin 2018

Foto överst:
En av Naftasyndikats bensinmackar. 

Etiketter:
Fredrik Malm, Wilhelm Agrell, Naftasyndikat, Liberalerna, Kommunism, Sveriges Kommunistiska Parti, SKP, Oljebolag, Bensinmackar, Vladimir Lenin, Josef Stalin, Vladimir Putin, Sovjetunionen, bolsjeviker, Ryssland, bolsjeviker Kina, Huawei, 5-G, Nordic Stram, Östersjön, Spioneri, Vänsterpartiet, Agenter, Sabotage, Häleri, Guld, Nobel, Baku, Einar Kruse, SÄPO, IB, MUST, Azerbajdzjan

söndag 16 februari 2020

Sverige och EU?


Bildresultat för så förs svensk eu-politik med ett tvärsäkert kanske

Ylva Nilsson har skrivit en läsvärd bok om Sveriges relation till EU. Bokens titel är träffsäker: ”Så förs Svensk EU politik: Med ett tvärsäkert KANSKE. ”

Nilsson är tyvärr ganska ensam inom den svenska journalistkåren om att ha satt sig in i Eurosamarbetet med dess ursprung, historia och olika skeenden. Nilsson har rätt i sin uppfattning att det krävs att man har satt sig in i Europatanken för att kunna förstå hur EU fungerar och varför detta samarbete blev till. Och att detta ideal formulerades utifrån den europeiska kontinentens erfarenheter av två världskrig, miljoner döda och Andra världskrigets barbari. 

Bildresultat för så förs svensk eu-politik med ett tvärsäkert kanske



Med all rätt för Nilsson fram den starka känsla som fanns i Västeuropa efter 1945 om att detta inte får ske igen. Och att denna tanke var en viktig faktor bakom bildandet av det samarbete som senare blev EU. Nilsson för också fram, med all rätt, att europeisk politik då präglades av en uppgörelse med de totalitära ideologierna: kommunism, nazism och fascism. Och Nilsson har rätt i att nationalismen också räknas in bland de ideologier, i ett nytt fredligt efterkrigs Europa, som måste hållas tillbaka för att säkra demokrati, fred och välstånd. Allt utifrån en insikt om att nationalism och nationalstaten när den blev utsatt för prövning hade misslyckats kombinerat med en övertygelse att den delvis bar skuld för det barbari som hade ödelagt vår civilisation. I hennes bok framför hon en intressant analys om att ett viktigt skäl till att Sverige brukar missförstå politiken i efterkrigstidens Europa är att vi till stor del inte kom att påverkas av detta krig och dess efterspel. 

Bildresultat för andra världskriget
Lik från Förintelsen offer.

I Expressens Ledar TV intervjuas Nilsson om sin bok. I detta studiosamtal för hon fram flera intressanta och tänkvärda synpunkter. Ett historiskt faktum (som hon också tar upp i sin bok) är att Sverige aktivt försökte få USA att stoppa bildandet av det som senare blev EU eftersom den socialdemokratiska regeringen uppfattade ett starkt Västeuropa som någonting nytt, okänt och som ett hot mot sin egen maktställning. Men då, till skillnad mot nu, var Washington positivt inställt till ett europeiskt överstatligt samarbete. Att Sverige aktivt agerade mot sina grannländers strävan att stärka demokratin och att försonas med varandra är nog okänt för flertalet svenskar. Jag måste erkänna detta var helt okänt för mig.


Bildresultat för Handelsminister Lange
Dåvarande handelsminister Gunnar Lange (S),
i mitten av fotot, som aktivt stred för att Sverige
inte skulle ansluta sig till EU:s föregångare EG 
och som var drivande bakom handelsorganisationen 
EFTA, för de länder i Västeuropa som inte anslut 
sig till EG.

Ett annat faktum, förutom bristande kunskap och förståelse för Europa i stort, som enligt Nilsson förklarar Sveriges relation med Europa efter 1945, är vår svenska självbild (som är ett arv från socialdemokratins maktdominans sedan slutet av 1920- talet) med en tanke om att vi är lite bättre, lite mer humana, lite mer fredliga och mer effektiva och är mindre bråkiga samt stökiga än de besvärliga européerna. Nilssons uppfattning om att vi, likt britterna, har en uppblåst nationell självöverskattning som gör att vi tror att vi klarar oss på egen hand. Har fog för sig. Liksom hennes uppfattning om att vi har svårt att inse det faktum att vi är ett europeiskt folk och är bosatta i ett europeiskt land som har präglats av en gemensam europeisk kultur. 

Bildresultat för europas kultur

En tänkvärd illustration om Europas kultur

En annan uppfattning som Nilsson för fram är att Sveriges agerande i Bryssel kännetecknas av en självdestruktiv egoism. Och att detta gör att vi inte tas på riktigt allvar inom EU. Sverige säger nästan alltid nej till förslag, försöker förhala och minska ner på åtgärder och är ytterst ovillig till att bidra till EU:s budget (samtidigt som skryter om hur bra vi är på att betala till FN). Men kräver att EU skall skynda och hjälpa Sverige med våra problem som t.ex.skogsbränder och migrations- och flyktingströmmar. Vi har sagt nej vid ett flertal tillfällen till att hjälpa Spanien, Italien och Grekland som under många år har haft liknande problem med ett stort inflöde av flyktingar från Mellanöstern, Nordafrika och Asien. Samma nationer som kom till vår hjälp vid de svåra skogsbränderna sommaren 2018 tillsammans med några andra EU medlemmar som Polen och Finland. Ett annat utslag av svensk världsfrånvänd populism är att säga nej till ökad medlemsavgift när Storbritannien, en nettobetalare, lämnar EU samtidigt som vi kräver att andra skall köpa vår idé om att införa ett socialt protokoll, den så kallade Sociala Pelaren. En åtgärd som skulle bli omfattande och kostsam. Hit hör också svenska krav på ökade satsningar inom bl.a. miljö, cybersäkerhet, fredsbevarande operationer och brottsbekämpning. 

Bildresultat för skogsbränder sverige

Flygplan från flera EU länder kom till vår hjälp under 
skogsbränderna sommaren 2018.

Nilsson nämner i intervjun ett annat mentalt hinder som präglar det svenska agerandet inom EU. Vår näst intill momentana ovilja att diskutera stora och framtids inriktade Europa frågor. Till skillnad emot t.ex. Frankrikes Emmanuel Macron eller Tysklands Angela Merkel. En sådan viktig ödesfråga för oss européer är hur EU skall hantera USA:s alltmer tydliga ointresse för att engagera sig i Europa och att hjälpa till att försvara våra gemensamma institutioner samtidigt som Putins Ryssland och ett allt starkare Kina blir alltmer aggressiva mot vår demokrati, vårt samarbete och försöker ta makten över våra samhällen? Då går inte, för att citera Nilsson, att tycka att ett förbud mot att fiska ål är en central frågeställning och ta strid för att detta skall drabba andra länders fiskare samtidigt som de svenska skall undantas. I detta ligger också enligt Nilsson, och det tror jag att hon har rätt i, en ovilja till att förstå att om Sverige, som ett mindre medlemsland (befolkningsmässigt), skall få igenom det som är viktigt för oss måste vi ibland vara beredda att ge stöd åt det som är viktigt för andra. Som Nilsson uttrycker saken i intervjun, om du i din bostadsrättsförening skall få igenom ett byte av ytterdörrar måste du vara beredd att först ge ditt stöd till att byta ut balkonger om flertalet andra tycker att detta är ett mer angeläget projekt. 

Bildresultat för emmanuel macron angela merkel

Emmanuel Macron och Angela Merkel

Varför politiker och partier i Sverige är näst intill fanatiska i sin okritiska förkärlek för FN samtidigt som man allmänt uppfattar EU som dyrt, onödigt och byråkratiskt? Förklarar Nilsson med att saker som sker inom FN ligger långt bort, påverkar oss inte i samma utsträckning som beslut inom EU och förpliktar oss inte alls i samma grad. I New York går det bra att inom FN tala engagerat inför Generalförsamlingen om världsfred och om att utrota barnfattigdom. Men när du talar för din sak inom EU och får igenom ditt förslag, t.ex. i Ministerrådet, då förväntas det av dig att beslutet blir genomfört. Och du ställs till svars om inget händer både inom EU och av andra medlemsstater. Ditt agerande blir granskat av folkvalda politiker i EU-parlamentet. Även på hemma plan i ditt nationella parlament ställs du till svars och bli granskad. Flykt från ansvar är ett omfattade samhällsproblem i Sverige. En omfattande ovilja att ta impopulära men nödvändiga beslut är ett kännetecken på denna ansvarslösa kultur. Ovilja till att utkräva ansvar kombinerat med att ta beslut med bristande förankring i den verklighet som berörs är ett annat typiskt inslag i denna tradition. Detta världsfrånvända flum är ett mentalt arv från 1960-talets studentmarxism som ännu påverkar oss på ett olyckligt sätt. Att ta tillflykt till önsketänkande styr vår nationella politik inom flera viktiga samhällsområden som t.ex. skola, brott, integration och försvar. Denna  ansvarslöshetens kultur präglar tydligt också vår Europapolitik. 

Bildresultat för ministerrådet

Foto från ett sammanträde med miljöministrar i 
EU:s Ministerråd. Sveriges Isabella Lövin (MP) 
till höger.

Att Sverige i EU "- det blir lite som killen som sovit varje natt hos flickvännen i 2,5 år men fortfarande har kvar tandborsten i sin egen lägenhet", genom denna anekdot fångar Nilsson en viktig insikt om att Sverige inte riktigt mentalt är inne i Europasamarbetet och i EU.    

Nilsson avslutar intervju med att uttrycka sin oro och besvikelse över att den ovilja, det ointresse, den bristande kunskap och det svala engagemang som har funnits i samtliga regeringar sedan vi blev medlemmar. Jag delar denna oro och besvikelse.

Bildresultat för europaparlamentet
Europa Parlamentets entré i Bryssel

Foto överst:

En illustration av det svenska ointresset för EU. Inför en pressträff i Bryssel med svensk media med den dåvarande svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström. 

Etiketter:                                                                                                                            
Ylva Nilsson, Så förs svensk EU politik: Med ett tvärsäkert kanske EU, Expressen TV, Europa, EU politik, Europatanken, EU:s ministerråd, Europa Parlamentet, EU-parlamentet, Storbritannien, Gunnar Lange, Brexit, Emmanuel Macron, Ryssland, Vladimir Putin, Kina, USA, Donald Trump, FN, Andra världskriget,  EG, EFTA, Cecilia Malmström, Den sociala pelaren,