fredag 26 oktober 2018

Litteratur om den allvarsamma leken

Bildresultat för den allvarsamma leken


Ett litteratur tips:
För fem år sedan kom  Lena Andersson ut med romanen Egenmäktigt förfarande. Med underrubrik: En roman om kärlek

"Den handlar, kan man säga, om två personers oförenliga syn på kärleksrelationens ideala form. Boken översattes till många språk och det var i det sammanhanget jag gjorde en frapperande iakttagelse. Huvudpersonen Ester Nilsson möttes av stor förståelse och identifikation i katolska kulturer. I Spanien, Mexiko, Italien, Litauen och i viss mån Frankrike var mottagandet helt utan filter.


Länk till att beställa boken på Bokus:
https://www.bokus.com/bok/9789127136991/egenmaktigt-forfarande-en-roman-om-karlek/


I anglosaxiska länder däremot, och nordiska, har en påtaglig ambivalens visat sig inför Esters beteende och en under obegriplighetens slöja vilande undran: ”Vad är det hon inte förstår? De träffas lite och sedan vill inte han.”


Många läsare utanför de sofistiska kretsarna begrep även i dessa länder vad det var hon inte förstod, men i katolska länder var det knappt någon ens bland journalister och akademiker som undrade vad Ester höll på med.
Hon blir alltså på romanens första sidor förälskad i Hugo Rask, vars intresse genast väcks varvid de inleder förstadiet till en kärleksrelation. De börjar söka varandras sällskap sena kvällar och nätter; yttranden fälls, blickar utbyts och stämningar uppstår som gör att ingen kan missta sig på vart de är på väg. Efter tre månader har de tre erotiska möten inom loppet av en vecka. Allt sammantaget och med beaktande av dessa orsakskedjor anser Ester nu att de har nått nästa nivå av förbundenhet, och förpliktelse.


Bildresultat för den allvarsamma leken


Då bryter Hugo ordlöst med henne. Av bekvämlighetsskäl har han nämligen anammat relationsnihilismens credo: ingen handling betyder något särskilt, kausalitet finns inte, teleologi är metafysik och sex har inte större tyngd än att säga hej.


Esters motsatta uppfattning är, vill jag understryka, inte resultatet av den heta lidelsens önsketänkande utan av ett analytiskt antagande av filosofisk art, ett antagande som är fullt begripligt i katolska kulturer: Världen och interaktionen i den är ordnad på ett visst sätt och går att tolka logiskt. Aristoteles och Platon är där inte föremål för förkastelsedomar utan källor till ontologisk insikt.


I protestantiska länder har i stället poststrukturalismen, som följer av nihilismen, vunnit stora insteg. Världen är inte utan skapas av människan, främst genom hennes språk. I stället för att söka tingens kärna och natur ska man försöka dekonstruera de ”myter” och ”narrativ” som gömmer sig i vårt tankeliv. Sanningen står ingenstans att finna utom i fysikens empiri och matematikens axiom. Resten är berättelser som ska avslöjas som ideologi.
Ingen kan enligt nihilismen påstå att det går att tolka tre månaders ömsesidigt kurtiserande som följs av flera sexuella möten som en inteckning och ett löfte. Ingen kan hävda att två personer befinner sig i en händelsekedja med en riktning. Något sådant ”finns inte”.


Bildresultat för den allvarsamma leken




Ester påstår allt detta, ty hon är inte nihilist, och det håller jag med om, att relationer har som allt annat en logisk form, en idé. I Sverige har vi emellertid gjort vårt yttersta för att avfärda idéläran – och blivit oförståndigare på kuppen."

Foto ovan och nedan:
Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Denna romantiska klassiker från 1912 har filmatiseras ett flertal gånger. och är en annan bok väl värd att läsa. Fotot ovan affisch ifrån Pernilla Augusts film 2016. Foto nedan från Anna Breiens drama från 1977 med Lill Terselius och Stefan Ekman i huvudrollen.  

Denna artikel har tidigare varit publicerad i tidskriften Signum av Lena Andersson


Etiketter:
Kärlek, Romantik, Manligt Kvinnligt, Sex, Olycklig kärlek, Idélära, Platon, Aristoteles, Nihilism, Katolska kyrkan, Katolsk tro, Katolicism, Protestantism, Proststrukalism, Egenmäktigt förfarande, Ontologisk insikt, Moral, teologi, sofism, myt, metafysik,  
Moralteologi, Pernilla August, Lill Terselius, Stefan Ekman, 


Bildresultat för den allvarsamma leken  

måndag 15 oktober 2018

Ideal om en maktlös riksdag och vilja till en ny DÖ




I Fokus kan man läsa en klok analys om att (C) och (L) eftersträvar en ny super DÖ. Och att mittenpartierna till varje pris vill undvika obehagliga överraskningar och därför anser att riksdagen måste bli maktlös. Men båda dessa saker är inte förenligt med parlamentariska form av demokrati som tydligt finns inskriven i våra grundlagar. Denna ordning innebär bl.a att regeringen faktiskt regerar på riksdagens uppdrag och mandat. Riksdagens överhöghet gentemot regeringen motiveras utifrån att den först nämnda väljs direkt av medborgarna och att riksdagen senare väljer statsminister, övriga statsråd och regeringen i sin helhet. Dessutom skulle detta i praktiken innebära att (S) och Löfven får veto rätt mot varje form av borgerlig regering. Undra vad allmän borgerliga väljare tycker om detta.


Fokus artikel om mittenpartiernas vurm för DÖ







P M Nilsson, Dagens Industri


I Dagens Industri, den 14 oktober, har PM Nilsson, själv liberal och chef för den politiska redaktionen, skrivit en annan artikel på samma tema.




Nilssons ledare om att (C) och (L) måste värna riksdagens icke socialitiska majoritet


 Under rubrik: "Värna högermajoriteten", skriver Nilsson bl.a.: 


"I riksdagen finns nu en historiskt bred majoritet för en klassisk borgerlig politik och en svag vänsteropposition. För partier som prioriterar borgerliga dygder borde det vara självklart att bilda regering, med ett eller flera allianspartier, enligt denna logik. Moderatledaren gjorde helt rätt när han i fredags föreslog att de som vill bilda regering är välkomna, övriga kan lugnt avstå tills vidare. Att C och L slog igen den dörren dagen efter är en nyhet. Det hade varit bra att i förväg fått veta att L och C tänkte rösta nej till Kristersson ifall han går fram själv. Men det ändrar inte på grundläggande förutsättningar. I för Sverige viktiga frågor finns det en klar majoritet till höger."





Stefan Löfven (S), partiordförande.


Nilsson fortsätter:


"Socialdemokraternas enda chans till makt i nuläget är att C och L på grund av antipatier för SD föredrar Löfven framför den sakpolitiska gemenskapen till höger. Därför höjer S skamfaktorn maximalt med tal om de "demokratiska" partierna. De menar inte vad de säger men greppet skrämmer och kan få Björklund och Lööf att ansluta sig till vänsterblocket. Ett sådant byte kommer att straffa sig. Man läser landskapet fel om man tror att de långsiktiga skiljelinjerna går mellan öppenhet och slutenhet, demokrater och auktoritära. De går mellan höger och vänster och den skiljelinjen kommer att spränga varje fråga i en S-MP-C-L-regering."


Foto ovan: Ulf Kristersson (M), partiledare.





Sara Skyttedal (KD), kommunalråd i Linköping
och f.d. förbundsordförande för ungdomsförbudet
KDU. Skyttedal tog initiativ till att Kristdemokraterna
lämnade DÖ på partiets kongress (Riksting) 2015. 


Etiketter:
Decemberöverenskommelsen, DÖ, Alliansen, Svensk politik, Riksdagen, Parlamentarism, Allianspartierna, Mittenpartierna, PM Nilsson, Dagens Industri, Fokus, (M), (KD), (L), (C), (S), Stefan Löfven, Veto, Jan Björklund, Annie Lööf, regeringsfrågan, Ny regering, Ulf Kristersson, Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet, Socialdemokraterna, Stefan Löfven, Sara Slyttedal, Kristdemokraterna,    

onsdag 10 oktober 2018

Inför en författningsdomstol nu!

Högsta domstolen skylt 2010.jpg




Felix Arnstedt jurist och ledamot av Kristdemokratiska Ungdomsförbundets förbundsstyrelse har skrivit en intressant debattartikel om behovet av att införa en författningsdomstol i Sverige. Denna artikel också är publicerad i Dagens Juridik under rubrik: Förrädiskt med en överdriven tilltro att staten god-  Sverige behöver en författningsdomstol.  Jag väljer att publicerar denna artikel i sin helhet.


"Sverige behöver en författningsdomstol. Mest sannolikt har det inte undgått någon att vi har ett osäkert parlamentariskt läge. Populistiska krafter är på frammarsch både till höger och vänster. I kölvattnet kommer förslag, åsikter och uttryck som underminerar och urholkar rättsstaten.


Det är en oroväckande utveckling och ett särskilt ansvar åligger Sveriges jurister att utgöra den första försvarslinjen när grundläggande rättsstatliga
principer är ifrågasatta.



Olof Palme (S) foto från hans sista
valkampanj 1985.


Olof Palme (S), och statsminister) är en omtvistad figur men en sak kan man säga med säkerhet om hans insatser för det svenska grundlagsskyddet. När lagrådet försvagades i samband med 1974 års grundlag försvagades också det svenska grundlagsskyddet. Detta var en medveten strategi för att utöka regeringen och riksdagens makt men innebar brister i maktdelning.


Ett svagt grundlagsskydd är något som inte diskuteras särskilt flitigt i tider när det råder relativt bred konsensus om grundläggande värderingar. Men opinionen står inte stilla, den är rörlig och riktningen inte självklar.


Totalitära idéer kan snabbt spridas och få fäste. Då måste man redan innan ha vattentäta skott mellan politiken och rättsväsendet.


Den prövning som görs idag, innan ett lagförslag mottagits av riksdagen, är av konsultativ karaktär och innebär inte någon reell spärrfunktion. Det är beklagligt då det finns uppenbara risker med att odemokratiska lagar med normerande verkan för samhället kan släppas igenom.



Jimmie Åkesson (SD), ordförande
för ett parti som har sina rötter i
svensk nynazism och rasism,
är ett exempel på hot mot fria
och oberoende domstolar.


Precis som i många andra lägen är det Sverige som sticker ut i en internationell jämförelse. Inte, som det ibland låter i den inhemska debatten, att det är resten av världen som sticker ut.



Jonas Sjöstedt (V), ordförande för
ett parti med rötter i Marx-
Leninism och sovjetstyrd kommunism,  
ett annat exempel på hot mot
fria och oberoende domstolar.


En svensk författningsdomstol skulle också vara en stark röst för att värna svenska konstitutionella intressen i förhållande till andra medlemsländer inom EU.


En överdriven tro på att staten alltid är snäll och god kan vara förrädisk. Det är en övertygelse som kan leda till att man sänker garden när rättsstaten på allvar hotas.


Viktigare än någonsin tidigare är att man stärker domstolarnas självständighet och minskar den politiska styrningen av domstolsverket samtidigt som man också ser över regeringens inflytande över vilka domare som tillsätts.


Svensk grundlag, demokrati och rättsstat har ett svagt skydd och står således inte rustat för en ny tid där dess grundläggande värden inte längre är självklara. Mycket pekar på att den tiden kommer allt närmare. För att skydda Sveriges demokrati bör därför en författningsdomstol införas."



Tolkutrustning vid EU- domstolen 
i Luxemburg (skall inte blandas ihop med
Europadomstolen för de mänskliga
rättigheterna i Strasbourg).


Etiketter:
Författningsdomstol, Naturrätt, Juridik, Lagstiftning, Domstolsverket, Rättsfilosofi, Positivism, Olof Palme, Socialdemokraterna, Domstolar, Oberoende domstolar, EU-domstolen i Luxemburg, Jimmie Åkesson, Jonas Sjöstedt, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet,  

måndag 23 juli 2018

Putinanerna och hotet mot Europa



Patrick Holmström har skrivit en artikel, på finska YLE:s svenskspråkiga nyheter, om Rysslands medvetna strategi att stoppa Makedoniens och Montenegros närmande till Västeuropa. Holmströms artikel är publicerad med rubrik: "Rysslands slås för att behålla inflytandet på Balkan."

Du kan läsa Holmströms artikel här

Holmström har rätt. Det är tydligt att makthavarna i Kreml medvetet vidtar olika subversiva aktiviteter för att förhindra att Makedonien och Montenegro blir fullvärdiga medlemar i den europeiska gemenskapen av demokratier, rättstater och markandsekonomier.


Montenegros primärminister Dusko Markovic
( 2: person från höger) tillsammans med Natos
generalsekreterare Jens Stoltenberg
(3 person från höger), i Washington, den 5 juni
2017, när Montenegro lämnade in sin ansökan om
medlemskap i Nato. 

I sin artikel nämner Holmström flera exempel på hur dessa länders närmande till EU och Nato har fram kallat olika ryska motåtgärder alltifrån attentatförsök och kraveller, till inblandning i olika kriminella organisationers aktiviteter och att ge aktivet stöd till olika extrema nationalistiska krafter.

Ryssland håller sin sista allierade Serbien i ett hårt grepp. På olika sätt försöker Moskva i det längsta förhindra att Serbien ska bli ett Montenegro, Montenegro ska förhindras att bli ett Makedonien och Makedonien ska inte bli ett Kroatien och Kroatien ska förhindras att bli ett Slovenien. 

Kreml försöker också på olika sätt att rulla utvecklingen tillbaka med hjälp av interna- och externa krafter. Det är i detta sammahang man ska förstå det stöd som Moskva ger till olika högerpopulister och nationalister runt om i Europa. Även Sverige påverkas av den ryska strävan av att försvaga Västeuropa. Rysk proganda bl.a. genom olika trollfabriker och sverigedemokrater som agerar emot svenskt medlemskap i Nato. Men också genom att stödja separatism (t.ex. bosnienserber och ryska nationalister i Ukraina). Sverige påverkas också direkt av Moskvas krig mot väst t.ex. genom försök av försvaga EU och sprida opinion mot en svensk upprustning.


Greklands- och Makedoniens
premiärministrar Alexis Tsipras
(till vänster) och Zoran Zaev
(till höger) vid undertecknadet,
den 17 juli 2018, av den
överenskommelse om att Makedonien
ska byta namn till Nordmakedonien
och att Grekland ska lyfta sitt veto om makedoniskt
medlemskap i Nato och i EU.
Denna överenskommelse ska bli föremål
för ett slutgiltigt beslut genom en
folkomröstning i Makedonien. 

Situation är likartad när det gäller Vitryssland och Ukraina. Det finns flera skäl för denna ryska imperialism. En orsak är att Kreml efter Sovjet kommunismens kolaps och Berlinmurens fall aldrig riktigt accepterade den multinationella världsordning som givit Västeuropa fred och välstånd sedan Andra världskrigets slut. 

En världsordning som strakt betonar internationellt samarbete byggd på demokratiska värderingar, marknadsekonomi och Folkrätt manifesterat genom FN-stadgan, Europarådet och EU. En världsordning där överenskommelser förhandlas fram på internationell nivå, inom ramen för rättsordning som ger stora- som små nationer utrymme och inflytande. Ryssland önskar i stället en tillbaka gång till en förkrigsordning med några få stormakter som tillåts dominera Europa och som delar upp kontinenten mellan sig i olika intressesfärer. Märkligt nog delar Donald Trump tillsammans med höger- och vänsterpopulister och extrem höger i Europa detta synsätt med Vladimir Putin.   
Europadomstolen
Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna
i Strasbourg.

För Putin och andra planslavister tillhör stora delar av det gamla kommunistiska Östeuropa med Balkan och Baltikum den ryska sfären. En annan orsak är att Ryssland efter kommunismens fall har sökt sin identitet i en planslavisk kultur av det slag som dominerade samhällslivet under Tsartiden. Där språket, religion och kulturen förs fram som absoluta värden. En identitet som anses vara under tryck från Västeuropa. En västerländsk kultur som anses dekadent och fientligt inställd till "sanna" ryska och slaviska värden. Och hotar den slaviska identiteten. 

En del av de ideal om en icke liberal "demokrati" (illiberal "demokrati") som finns bland nationalister och populister inom de så kallade Visengrad länderna (Tjeckien, Slovakien, Polen och Ungern) bygger på en likartad kulturell och politiskt avståndstagande från Västeuropa. Regimerna i Ungern och Slovakien har en vision om att Österoupa, med Visengradländerna i spetsen, skall ha en kulturell- och politisk mix mellan Ryssland- och västra Europa. Att kunna plocka ut det man gillar med demokratin, välstånd och utveckling, men avvisa "opatriotiska" tankar om rättsstatens principer när gäller oberoende domstolar och skydd för t.ex. etiska- religiösa- och sexuella minoriteter. Genom att inte anamma västerländska värderingar fullt ut hoppas man kunna utgöra kulturella brobyggare mellan väst och öst och hålla sin kultur nationellt ren. 

För ryska makthavare finns en uttalad målsättning om att Moskva ska ena och styra över alla rysk talande befolkningar. Att Ryssland kristnandes och fick sin kultur ifrån Kievriket användes både som ursäkt och inspiration för sin strävan att hålla samman Ukraina och Ryssland. 


Vy över staden Narva i östra Estland. Narva
har en stor rysk språkig befolkning. Vilket 
använts ofta i rysk propaganda mot
de baltiska nationernas självständighet.  

Ett skäl är att makthavarna i Kreml med Putin i spetsen är livrädda för lyckade demokratiseringar av slaviska folk och hur detta kan komma att påverka den egna befolkningen i Ryssland. Man är livrädda för att få en Euromajdan på Röda torget. För att överleva som regim måste man lyckas behålla sin legitimitet genom att peka på en fientlig omvärld och att förhindra att den vänsterländska smittan når Sankt Petersburg och Moskva. Därför har Kreml satt ned foten och satt en gräns för västliga ideal till östliga Ukraina och Vitryssland. 


Putin skriver under dekretet om
annekteringen av Krim i Moskva
den 18 mars 2014. 


I en anda av nationalistisk iver att åter bli en stormakt och en önskan om att förhindra att den demokratiska smittan kan inte fortsatta aktiviteter på Balkan, och aktiviteter i östra Polen eller i Baltikum uteslutas. Det är klart att Ryssland vill trasa sönder Ukraina genom ett långvarigt krig på låg nivå och att en demokratisk revolution i Vitryssland direkt skulle mötas av en stor skalig militär invasion.


Euromajdan i Kiev den 1december 2013.

Att Donald Trump, populister och nationalister till vänster och till höger vill tjäna denna politik och dessa syften måste uppmärksammans. I Sverige ställer Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, tillsammans med delar av Miljöpartiet upp på denna världssyn och är bredda att stödja dessa politiska ideal. I valrörelsen måste detta blir föremål för debatt analys. Putinanerna har allt för länge i det tysta tillåtits vara quslingar åt Putin och Kreml.

Viktor Orbán 2018.jpg
Viktor Urban, premiärminister i
Ungern. En välkänd förespråkare
för en illiberal "demokrati".

Etiketter:
Balkan, Baltikum, Europa, EU, Nato, Jens Stoltenberg,  Internationell rätt, Folkrätt, Internationell rättsordning, Donald Trump, Vladimir Putin, Serbien, Makedonien, Montenegro, Kroatien, Polen, Vitryssland, Ukraina, Visengradsländerna, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Grekland, Alexis Tsipras, FN, Europarådet, Sant Peterburg, Moskva, Populism, Vänster populism, Höger populism, Nationalism, Planslavism, Dusko Markovic, Euromajdan, Slovenien, Viktor Urban,
          

onsdag 18 juli 2018

Populism är ett julaftonsteromen som hotar demokratin



Stefan Hedlund har i en artikel på sajten: Det goda Samhället skrivit en artikel, med rubrik: "Mästerpopulisten i Centerpartiet" där han kritiserar politisk populismen i allmänhet och särskilt den populism som han anser att (C) och Annie Lööf representerar. Exemplifierad när det gäller regeringsfrågan och den så kallade Gymnasielagen, den olyckliga låtsas amnesti som partiet gav sitt stöd till.


Professor Stefan Hedlund.

Hedlund har rätt populismen hotar demokratin och är oetisk. All populism måste bestämt avvisas den etno-nationalistiska från höger, den individualistiska från mitten och social-kollektivistiska från vänster. Hedlunds kritik mot (C) och Annie Lööf är rätt i sak och tyvärr fog för sig. Är det någonting som svensk- och europeisk politik just nu behöver mer än någonsin sedan Andra världskrigets slut så är det anti-populism av det slag som Winston Churchill visade 1940 efter Frankrikes fall eller vad EU:s fäder: Alcide de Gasperi, Konrad Adenauer, Robert Schuman, Jean MonnetPaul-Henri Spaak visade under 1950-talet. Och det engagemang för sanning och rätt som Vaclav Havels och Lech Walesas demokratirevolutioner visade upp under 1980-talet.


Winston Chruchill på Downing
Street 1943.


På denna blogg kommenterade jag nyligen Gymnasielagen och Afghanamnestin ur ett renodlat juridiskt perspektiv när det gäller hur den påverkar Schengen samarbetet om fri rörlighet inom EU.


Hedlund kommenterar, likt mig, att det är mycket märkligt att Annie Lööf som har en juristexamen från Lund inte tycks kunna känna till den europeiska lagstiftning som regelerar medborgarskap och flyktingstatus.

Vad jag särskilt gillar i Hedlunds artikel är hans konkreta angrepp på populismens kärna om att det inte existerar några gränser för resurser och att detta inte innebär målkonflikter mellan olika goda ting eller mellan olika grupper. Med analytisk- och pedagogisk skärpa tar Hedlund upp detta genom att berätta den så kallade ”julaftonsteoremet”

Om detta skriver Hedlund:

"Politikern Henrik Åkerman myntade en gång ett särskilt begrepp för att karakterisera oviljan att inse betydelsen av att resurser alltid är begränsade. Det kallades ”julaftonsteoremet” och definierades så, att i valet mellan bättre sjukvård och en ytterligare semesterresa till Mallorca, väljer svenskarna bådadera. Det må ha varit roligt den gången. När det nu har upphöjts till ledstjärna för svensk migrationspolitik kan man hålla sig för skratt."


Annie Lööf (C), partiordförande.

Riktigt partipolitisk och med udden riktad mot (C) blir Hedlund när han kommenterar de motstridiga och ologiska besked som Annie Lööf har givit i regeringsfrågan. Om detta skriver Hedlund:

"Direkt parodiskt blir det när hon uttalar sig i frågan om regeringsbildning efter höstens riksdagsval. I ena andetaget säger hon sig vara redo att äta sin högra sko, hellre än att sätta sig i regering tillsammans med Stefan Löfven. (Ett betydande antal högerskor lär efter detta uttalande ha sänts från väljare till partikansliet.) I det andra tar hon minst lika kraftfullt avstånd från att sitta i en alliansregering som tar stöd av Sverigedemokraterna.

Då ingen vettig människa längre kan tro att något av de traditionella ”blocken” har några som helst förutsättningar att kunna bilda regering utan att just ta stöd av SD tvingas Lööf förklara sitt ställningstagande med fullständigt sanslösa krumbukter.

Hennes lösning på regeringsfrågan är att Alliansen bildar en regering som ges passivt stöd av Stefan Löfven. Om inte frågan om möjligheter att faktiskt kunna bilda en fungerande regering hade varit så allvarlig hade man kunnat avfärda detta som direkt löjeväckande."


Exempel på populism från vänster:
Occupy Wallstreet rörelsen i USA.

Foto ovan:

Ett exempel på högerpopulism.
Foto från ett valmöte med Lega Nord i Venedig.

Om skribenten:
Stefan Hedlund är Fil. dr. i Nationalekonomi och professor i öststatsforskning vid Uppsala universitet. Hedlunds forskning och författarskap om Rysslands strategi för att stoppa demokratisering i Ukraina och i Vitryssland har uppmärksammats också internationellt.



Etiketter:
Populism, Antipopulism, Svenska politik, Regeringsfrågan, (C), (SD), Gymnasielagen, Afghanamnestin, Schengen, Stefan Hedlund, Julaftonsteoremet, Det Goda Samhället, EU, Winston Churchill,   



måndag 16 juli 2018

Despotialliansen möts i Helsingfors

Bildresultat för vladimir putin

I dag, måndagen den 16 juli träffar Donald Trump Vladimir Putin i Helsingfors. Det finns anledning att vara bekymrad. Frågor om Trump tänker offra Nato, Ukraina och Europa för hålla sin store idol på gott humor, ställs av många européer. Trumps despotiallians med Putin utgör en verklig fara för den internationella säkerhetsordning som givit oss européer demokrati och välstånd sedan Andra världskrigets slut 1945. 

Bildresultat för erik åsard 
Professor Erik Åsard.

Erik Åsard professor emeritus  i Nordamerika studier vid Uppsala universitet har analyserat Trumps relation med Putin i en läsvärd artikel på DN Kultur som är publicerad med rubrik: "Toppmötet en sammankomst mellan två lögnhalsar."

Åsards artikel på DN Kultur

Åsards artikel inleds med följande analys:

"Det säger mycket om Trump att han föredrar Vladimir Putins sällskap framför de demokratiskt valda ledarna för G7-länderna och EU. De två presidenterna talar samma maktspråk och är mer intresserade av att utpeka fiender än att utforma praktisk politik.


Foto från ett extra sammanträde med G-7 2014
som hade sammankalats till följd av Rysslands
annektering av Krim.  

Trumps föreställningsvärld svämmar över av fiender som det ständigt gäller att chikanera. Till de särskilt föraktade hör mexikaner, muslimer, svarta från ”skithålsländer” och journalister som han kollektivt utnämnt till ”folkets fiender”, obekymrad om att det uttrycket liksom ”fake news” härstammar från Ryssland. Trump är den förste presidentkandidaten som sagt att han inte skulle godta valresultatet om det gick honom emot, den förste som antytt att hans motståndare borde mördas och uppmuntrat massornas rop på att ”bura in henne”, den förste på över ett sekel som uppmanat anhängarna att fysiskt attackera motsidan och den förste som vidarebefordrat material från fascistiska grupper på sociala medier.


Hillary Clinton (demokrat) som
förlorade presidentvalet mot Trump.


Den republikanska partiledningen och merparten av medlemmarna har haft överseende med förlöpningarna eller instämt i dem. Det är en av de sorgligaste följderna av Trumps valseger."

Åsard avslutar sin artikel med följande slutsats:

"Vad Trump inte förstår är att Putin också vill destabilisera och skapa kaos i USA, som den omfattande ryska cyberattacken i det senaste presidentvalet visade. Hur ryssarna gick till väga visas detaljerat i historikern Timothy Snyders nya bok ”The Road to Unfreedom”, en skarp analys av det auktoritära ledarskapet och urgröpningen av demokratin i Ryssland, Europa och USA under 2000-talet.


Timothy Snyder, professor i
Europeisk historia och författare.  

Snyder citerar Kevin McCarthy, republikanernas majoritetsledare i representanthuset, som före valet i ett ögonblick av klarsyn sade sig vara övertygad om att Trump finansierades av Ryssland. McCarthys kolleger bad honom att vara tyst och behålla dylika misstankar ”inom familjen”. Det ansågs med andra ord viktigare att undvika en skandal för partiet än att avvärja möjligheten att dess kandidat var köpt av utländska intressen, fientliga mot det egna landet."


Gunnar Hökmark (M).

Den moderate EU Parlamentarikern Gunnar Hökmark analyserar mötet mellan Trump och Putin främst hur detta påverkar och kan komma att påverka Sveriges säkerhets- och försvarspolitik.


I sin artikel publicerad i DN med rubrik: "En avgrund av risker hotar - försvaret måste få akutstöd" analyserar Hökmark Trumps konsekvenser för demokratin och Europa på följande sätt:

" En annan avgörande förändring, som påverkar vår säkerhetsordning, är att Trump ser allt som utbytbart, på bekostnad av principer och allierades intressen. Samtalet med Kim Jong-Un byggde på en blind tilltro till en brutal diktator och ledde endast till att Trump lovade att minska amerikansk truppnärvaro och övningar för att försvara Sydkorea.

Bildresultat för kim jong-un
Nordkoreas diktator Kim Jung-un.

Därför finns det fog att vara orolig inför konsekvenserna av Trumps möte med Putin i Helsingfors och den fortsatta dialogen dem emellan. Signalerar Trump ett öppet eller underförstått ja till den ryska annekteringen av Krim bryter han inte bara mot amerikanska löften till Ukraina utan mot principen för hela den europeiska fredsordningen. Om Europas säkerhet blir en funktion av en amerikansk president som ignorerar sina allierade till förmån för en despots krav på ändrade gränser öppnar sig en avgrund av risker för Europa och Sverige."

I sin artikel drar Hökmark följande försvarspolitiska analys:

JAS 39 Gripen
Ett svenskt Gripen plan.

" Sverige bör omgående genomföra en engångsfinansiering av försvaret för att möjliggöra en snabb återhämtning av försummad materielförnyelse. En engångsfinansiering på 40 miljarder kan leda till en fullständig beväpning av flygvapnet med Meteormissilen, behållande av samtliga Gripenplan parallellt med tillförseln av Gripen E. Det kan ge nödvändig grundutrustning för bland annat mörker och skydd, utrustning av kustkorvetter med avancerat luftvärn, utveckling av kustartilleri, fler ubåtar och fartyg i drift samt en påbörjad utveckling av nya ubåtar och långräckviddiga missiler. Förband skulle omgående kunna få Archerhaubitsar och återrekrytering av avgången befälspersonal samt en snabb upprustning av cyberförsvar skulle omedelbart kunna ge ökad försvarsförmåga. Frågan om Patriot luftvärnssystem bör omedelbart ställas mot alternativet Aster med snabbare leverans, lägre pris och bättre prestanda."


Franska Aster 30, SAMP/T radarmodul
(till vänster) och luftvärnsrobot (till höger).

Hökmark avslutar sin artikel med följande säkerhetspolitiska analys:

" Det är i Sveriges absoluta intresse att Nato är starkt, även när Trump försöker underminera Nato. Ett svenskt medlemskap innebär att Nato får ett starkare europeiskt ben och, inte minst, bildar en solid försvarsgemenskap i Östersjön. Bilaterala avtal med USA och andra länder är värdefulla, men ersätter inte ett avtal gemensamt med Natos länder.

Inom ramen för EU bör Sverige sträva efter ett ökat militärt samarbete som innebär ökade möjligheter att förflytta militär trupp, ökad gemensam ledningsförmåga, stärkt industri, gemensamma insatsförband motsvarande dagens stridsgrupper och gemensam övningsverksamhet. Sverige bör vara aktivt i att fördjupa EU:s försvarssamarbete tillsammans med länderna kring Östersjön."


Foto på en svensk stridsvagn 122 (Leopard 2) under
en övning på Gotland. 

I Expressen har Fredrik Sjöhult skrivit en artikel: "Varningen till Sverige- när Baltikum rustar för krig."

Sjöhults artikel i Expressen

I denna artikel skriver Sjöhult bland annat:


"Mötet mellan Trump och Putin i Helsingfors på måndagen sker vid Östersjön där säkerhetsläget förändrats drastiskt efter Rysslands annektering av Krim och aggressionen i Ukraina.


”De baltiska länderna förbereder sig nu brådstörtat för krig.” 


Citatet är hämtat från en rapport som landade på regeringen och försvarsdepartementets bord i mars i år. Den hemligstämplades direkt. Avsändare var FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, och på 73 sidor tecknar den statliga myndigheten en mörk bild av läget runt Östersjön.


Innehållet bedömdes som så känsligt, med tanke på Sveriges förhållande till främmande makt, att rapporten direkt blev sekretessbelagd med hänvisning till att innehållet kunde skada Sverige. Senare har regeringen beslutat att häva en del av sekretessen och mellan det som fortfarande är hemligstämplat står det klart att varningen i larmrapporten bland annat handlar om ett ryskt ”kuppanfall” mot bakgrund av annektering av Krim. 


”Ett kuppanfall kan vara planerat och förberett i förväg, men kan också vara mer improviserat och utlöst av krisdynamik eller förekomsten av ett lockande tillfälle, som fallet var med Krim”, konstaterar FOI i rapporten."






Etiketter:
Europa, EU, Nato, Vladimir Putin, Donald Trump, Säkerhetspolitik, Försvarspolitik, Sverige, Östersjön, Baltikum, Arktis, Ukraina, Krim, Erik Åsard, Gunnar Hökmark, Timothy Snyder, G-7, Fake news, FOI, Totalförsvarets Forskningsinstitut,



  


fredag 13 juli 2018

Högerpopulismens kohandel och demokratisvek




Brittiska The Guardian har en läsvärd artikel om hur Tjeckiens skandalomsusade premiärminister, Andrej Babis, lyckas hålla sig kvar vid makten under en misstroende omröstning i parlamentet, trots anklagelser om att varit agent inom den kommunistiska säkerhetstjänsten StB och vara anklagad för korruption. Babis tog aktiv hjälp av kommunistpartiet, som tack för hjälpen erbjöds platser i regeringen.

Det tjeckiska kommunistpartiet är fortfarande är ett dogmatiskt Marx-Leninistiskt parti långt ut på vänsterkanten. Bl.a. så har detta parti inte tagit avstånd från vad som hände 1968 när den så kallade Pragvåren krossades med hjälp av ryska stridsvagnar. Likt svenska vänsterpartiet är detta parti medlemar av Europaparlamentets kommunistiska grupp. Babis kohandel med kommunistpartiet väcker oro. Att bevara sin makt med hjälp av att släppa in kommunister i regeringen kan uppmuntra andra högerpopulister att följa detta exempel i öst- och central Europa. Det vill säga 1930-talet i repris då höger- och vänsterextremister, i flera länder, var i allians för att största demokratin.
 

Artikeln i The Guardian om Babis kohandel med kommunisterna  

Att det tjeckiska kommunistpartiet fick komma med i regeringen för första gången sedan demokratins återkomst 1989 är anmärkningsvärt. Inte minst med tanke på dåvarande Warszawapakten, under rysk ledning, invaderade Tjeckoslovakien 1968 för att krossa  den så kallade Reformkommunismen. 


Foto från Pragvåren 1968.
Tjeckiska demonstrater vid en utbränd
rysk stridsvagn i Prag.

Detta demokrati svek är ett exempel av flera under senare år hur högerpopulister och kommunister slår sig samman för att undergräva demokratin. Till exempel så röstar extremhöger, t.ex. franska Nationella Fronten, belgiska Valaams Belang, Alternativ för Tyskland, och kommunister  ganska lika i Europaparlamentet t.ex. när det gäller frågor om mänskliga rättigheter, ekonomi och relationerna till Putins Ryssland. 


Gustáv Husák, kommunistpartiets
generalsekreterare 1969-1987.


En annan händelse som borde ha gjort tjeckerna immuna mot kommunism är den demokratiska och fredliga Samvetsrevolutionen 1989 under Vaclav Havels ledning. Med ett kort undantag några månader 1968 var kommunistdikaturen i Tjeckoslovakien från deras maktövertagande efter Pragkuppen 1948 ovanligt hård, även jämfört med övriga kommunistregimer i Östeuropa. Den stalinistiska kommunistledaren Gustav Husák som efter trädde reformkommunisten Alexander Dubcék 1968, styrde med järnhand fram tills 1987 då han tvångpensionerades till följd av en personlig maktkamp inom partiets Centralkommitté. Under dikaturens två sista år styrde Husáks revival Milos Jakes som i stort fullföljde sin föregångares stalinistiska politik. 



Visengradsgruppens premiärministrar 2015. 

Andrej Babis högerpopulism och förakt för organisationer som EU och Europarådet är representativ för övriga ledare för de så kallade Visengardsgruppen (Tjeckien, Slovakien, Polen och Ungern). Babis var under 1980 talet en aktiv medlem i det Tjeckoslovakiska kommunistpartiet. Det finns mycket som tyder på att Babis var rekryterarad av kommuniststatens säkerhetstjänst StB, som tätt samarbetade med KGB, och att Babis har haft regelbundna kontakter med kommunistpartiet efter dikaturens fall 1989.



Dubček (till vänster) omfamnad av Vaclav Havel,
vid en sammankomst på Laterna Magika-teatern i Prag
24 november 1989. Samma kväll avgick hela ledningen
för det tjeckoslovakiska kommunistpartiet.
Detta var första gången som Dubček medverkade i
officiella sammanhang sedan den stalinistiska kuppen
mot hans regim 1968. Dubček blev invald i 
parlamentet 1990, efter första demokratiska valet sedan
1938, för socialisterna och utsågs till talman.  

I en annan artikel i The Guardian tar upp Babis tvivelaktiga förflutna.

The Gaurdians artikel om Babis förflutna


En affisch på Valclav Havel, med orden:
Havel för alltid, Wenceslas torget i Prag,
november 2014, för att fira 25 års jubiléet
av Samvetsrevolutionen.  

Foto ovan:
Andrej Babis tillsammans med Österrikes dåvarande utrikesminister
Sebastian Kurtz, nu förbundskansler.


Etiketter:
Tjeckien, Tjeckoslovakien, Europa, EU, Europarådet, Kommunister, Vänsterpopulism, Högerpopulism, Nationalism, Andrej Babis, Gustav Husák, Vaclav Havel, Pragkuppen, 1948, 1968, Inmarschen i Tjeckoslovakien, KGB, Kohandel, Alexander Dubček, Samvetsrevolutionen, Visengardsländerna, Visengradsgruppen, Slovakien, Polen, Ungern, StB, Pragvåren,