fredag 29 augusti 2014

Ett krig i Europa!



Står vi inför ett tredje storkrig i Europa?
Anne Applebaum,välkänd expert på Central- och Östeuropas moderna historia, har skrivit en artikel i Washington Post som jag varmt rekommenderar.

Krig i Europa är inte en hysterisk idé!
Hennes rubrik säger allt.
Applebaums artikel i Washington Post

Tyvärr har Applebaum rätt i sin analys om att det finns klara likheter mellan situationen i Europa 1939 och den vi har 2014.

Hon har också rätt i att det finns klara likheter mellan Putins nytotalitära utrikespolitik och den som Nazityskland förde under Hitler.

Det finns all anledning att, som Applebaum, uppmärksamma Putins ambitioner om att förverkliga  Katarina den Stores idé om Novorossiya och sätta detta i relation till de erövringar som han redan har genomfört: Krim och östra Ukraina, Transnistrien i Moldavien och Sydossetien och Abchazien i Georgien. Men troligen har Putin ännu större ambitioner än så. Novorossiya är ett första steg i en målsättning om skapa ett nytt Stor-Ryssland med Sovjetunionens gränser och som också omfattar det forna kommunistiska Östeuropa.

Tyvärr verkar det som Applebaum har rätt om att vi står inför ett tredje europeiskt storkrig.

Applebaum känner Europa och dess historia väl. Hennes familj har polska rötter. Applebaum är född och uppväxt i USA. Studerade i Europa (England och Tyskland). Är numera bosatt i Warszawa.  Förra året 2013 och utkom Applebaum med sin prisbelönade bok som Sovjetunionens kolonialisering av Östeuropa efter andra världskriget. Applebaums bok fick svensk titel: Järnridån: det kommunistiska maktövertagandet av Östeuropa 1945- 1956.

Denna bok kan du beställa här från Adlibris:

Applebaums bok om järnridån och Östeuropa

Om du vill kan du också följa henne på Twitter:

Anne Applebaum på Twitter

2004 fick Applebaum Pulitzerpriset för sin bok: Historien om Gulag.




Bildkälla: Wikipedia
Bild ovan: Vladimir Putin
Bild nedan: Anne Applebaum

Etiketter: Anne Applebaum, Europa, Europeisk historia, Modern europeisk historia, krig, Krig i Europa, Ukraina, Vladimir Putin, Adolf Hitler, Polen, Tyskland, Nazityskland, Warszawa, Washington Post, Järnridån, Ryssland, Sovjet, Sovjetunionen, Kommunism, Nationalism, Nazism, Katarina den Store,  Novorossiya, Krim,  Transnistrien, Moldavien, Sydossetien, Abchazien, Georgien,

torsdag 28 augusti 2014

Återkalla medborgarskap för islamister och jihadister



I Sverige har ett förbud diskuterats emot att värvas till jihadist för att delta i extremistisk verksamhet utomlands eller att understöda detta våld. Inte minst med tanke på den islamitiska terror som exemplifieras av ISIS i Syrien och Irak (Levanten). Att delta i ISIS verksamhet är faktiskt ett folkrättsbrott eftersom denna organisation har terroriststämplas av bl.a. EU och Sverige. Detta innebär att Sverige har internationellt förpliktat sig att aktivet motverka ISIS brottsliga terror.

Frågan fick ytterligare aktualitet sedan statsminister Reinfeldt i SVT:s partiledarutfrågning sa sig vara öppen för att diskutera ett förbud i Sverige. I diskussionen har framfört krav på att skärpa nuvarande lagstiftning och förtydliga förbudet om folkrättsbrottslig verksamhet och att införa ett förbud om att medverka i olika terroriststämplande organisationers verksamhet. Tanken är att svenska jihadister ska kunna åtalas när de kommer hem (vilket faktiskt nuvarande lagstiftning ger viss möjlighet till). Inom Alliansregeringen har folkpartiet och kristdemokraterna uttalat stöd för dessa tankar medan centern är tveksam. Hårdast motstånd förslaget har kommit från vänstern.



Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Men i vårt västra grannland Norge är man beredd att gå längre. Där överväger regeringen att lagen ändrats så att den som reser utomlands för att delta i konflikter även ska kunna mista sitt norska medborgarskap. Detta med motivering att motverka radikalisering och terror. Men i Sverige har vi ännu inte diskuterat på politisk nivå att även kunna återkalla medborskap och kunna utvisa personer som deltagit i terroristverksamhet utomlands.

Om att norska jihadister kan förlora sitt medborgarskap

Naturligtvis borde även vi i Sverige följa det norska exempelet och efter rättsprocess kunna återkalla medborskap för personer som medverkar i terroristverksamhet. Norge är på rätt väg (saken diskuterats även i en rad andra västländer som t.ex. Danmark, USA och Tyskland). För mig är det självklart, att om man blir jihadist ska det vara möjligt att återkalla medborskap och döma till påföljd utvisning.

Bild källa: Wikepedia.

Bild ovan: Den svarta jihadistflaggan som används av den Islamistiska staten i Irak och Syrien (ISIS) 

Bild nedan: Demonstration i tyska Hannover mot ISIS terror i Irak och i Syrien.





Etiketter: ISIS, Jihadister, Islamism, Islamister, Irak, Syrien, Levanten, Medborskap, Terror, Terrorism, Norge, Sverige, Alliansregeringen, Fredrik Reinfeldt, Statsministern, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centern, Vänstern, Danmark, Folkrätt, Folkrätts brott, EU, Internationell rätt, Tyskland, USA,

torsdag 21 augusti 2014

Inrätta skyddszoner för Iraks- och Syriens minoriteter



I Magasinet Neo har journalisten och debattören Ivar Apri skrivit om det öppna upprop som skribenten, filmaren och mäniskorätts aktivisten Nuro Kino skrev till Barack Obama om situationen för Iraks och Syriens etiska- och religiösa minoriteter. Kinos upprop  publicerades i Huffington Post och väckte stor uppmärksamhet i USA.

Kinos artikel/

I sin artikel kräver Kino att USA:s president ge att aktivet stöd för att en skyddszon kan inrättas för de kristna minoriteterna: Assyrier och Kaldéer på Nivene slätten (ett område med kristen majoritet i norra Irak, vid gränsen till irakiska Kurdistan). Detta upprop riktar sig också till EU och Sverige. Nuro Kino, själv av assyriansk härkomst och är bosatt i Södertälje, har under många år bedrivit information om situationen för Mellanösterns kristna minoriteter.

Man undrar om Sveriges regering och utrikesminister Carl Bildt (M) är beredda att ge stöd åt detta berättigade krav? Hitintills har statsminister Fredrik Reinfeldt (M) ännu inte uttalat sig i frågan. Folkpartiet och Kristdemokraterna har uttalat sitt stöd för skyddszoner. Men vad regeringens linje ska bli är oklart. Vad en eventuell ny regering under Stefan Lövén (S) ska ha för linje, efter valet, är det ingen som vet.

På denna blogg har jag tagit upp situationen för assyrianer och kaldéer Irak.:

Inlägg om kristna, kurder och jihadister i Irak

Kino för också fram att en motsvarande skyddszon ska upprättas för Syriens kristna minoritet.

I ett annat inlägg har jag tagit upp ett faktum, som vi inte gärna vill kännas vid i Sverige, att det flesta om förföljs av religiösa skäl och mördas, världen över, är kristna.

Förföljelse av kristna






Inbäddad bildlänk

Ifrån en manifestation i USA till stöd för Iraks kristna minoriteter.

I sitt upprop har Kino också upp situationen för andra minoriter i Irak som Yzsider och Mandéer.

De grymteter som jihadisterna i ISIS har utsatt Yzsiderna för har med all rätt uppmärksammas av medier och politiker i väst. Men det förtryck som de kristna minoriteterna Assyrier/Syrianer och Kaldéer har blivit utsatta för har inte alls fått samma uppmärksamhet. Men förtrycket för kristna i Mellanöstern är ingenting nytt. Israel faktiskt är det enda landet i region där kristna inte diskrimineras för sin religion (vilket också sker i Libanon) eller riskerar att bli utsatta för hot, våld eller att bli dödade.

Under senare decennier har förtrycket blivit allt värre. Mellanöstern likt Irak håller på att tömmas på sin kristna befolkning. Allt detta ligger helt i linje med regionens successiva islamisering. Vid Islamiska världskongressen möte i pakistanska Lahore 1980 antogs en resolution om att "Tömma Mellanösterns länder från alla främmande- och icke islamiska befolkningar." Resolution antogs enhälligt, ingen protesterade, inte ens närvarande representanter för Turkiets eller Egyptens dåvarande regeringar.

Bild överst: En svensk demonstration i Södertälje för att uppmärksamma situationen för kristna minoriteterna i Irak

Bild nederst: Assyriska flaggan 

Assyriska flaggan

Etiketter: Irak, Syrien, Assyrier, Syrianer, Kaldéer, Mellanöstern, Turkiet, Barack Obama, Carl Bildt, Yzsider, Mandéer, Israel, Libanon, Islamiska Världskongressen, Pakistan, Egypten, Lahore, Södertälje, Sverige, USA, EU, ISIS, Jihadister, Islamisering, Islam, Kristna, Kristendom, Neo, Ivar Apri, Nuro Kino, Nivene, Niveneslätten, Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt,

måndag 18 augusti 2014

Vänsterns antisemtiska arv



I en ledare i Dagens Samhälle har tidningens chefredaktör Mats Edman skrivit en intressant ledare. Denna artikel är publicerad under rubrik: "Karl Marx antisemitism lever vidare i en ny skepnad."

http://www.dagenssamhalle.se/kronika/karl-marx-antisemitism-lever-vidare-i-ny-skepnad-10149




Från en antisemitisk vänster demonstration i Berlin 2012.

Edmans artikel tar upp det ideologiska-, kulturella- och politiska arv som finns inom svensk och europeisk vänster av antisemitism och judehat. I våra nordiska grannländer och i flertalet andra västländer har detta diskuterats och analyserats. Blivit föremål för politisk debatt, granskning i medierna och akademisk forskning. Men i Sverige har denna debatt till stor del uteblivit både inom vänstern och i övriga samhället. 

Denna debatt har också påverkat den politiska livet i flera länder. I t.ex. både Norge och Danmark var just vänsterns antisemitism, före och efter andra världskriget, anledning till att nya demokratiska vänsterpartier bildades och till att kommunistpartier övergavs och försvann ut ur parlamenten. Till skillnad mot svenska Vänsterpartiet bildades dessa nya partier inte utifrån från kommunistpartier utan var helt nya partier som bildades av andra demokratiska vänstergrupper bl.a. från socialdemokratins vänsterflygel och utifrån andra opolitiska sammanslutningar som t.ex. fredsrörelsen, konsumentföreningar och fackföreningar. 

Samma sak högerut. Sverigedemokraterna skiljer ut sig ifrån högerradikala partier som finns i flertalt andra västländers parlament, just genom sitt nynazistiska ursprung. Ett parti som SD med dess historia direkt från organisationer som Bevara Sverige Svenskt och Viktmakt Rörelsen skulle vara helt otänkbar i våra nordiska grannländer. T.ex.både Dansk folkeparti eller norska Fremskrittpartiet har en helt annan och ett mer demokratiskt ursprung från olika organisationer som arbetat för sänka skatter, förbättra bekämpning av brott, reglera invandring och flyktingsmottagande och för att verka för olika "glömda" gruppers ekonomiska intressen  t.ex. för egnahemsägare, fiskare, familjejordbruk och olika hantverksyrken.

 


Ett foto från  1974 när den svenska vänsterns dåvarande partiledare  Lars Werner, 
besöker sitt östtyska kommunistiska broderparti SED och dess ledare Erich Honecker
(som efter Tysklands återförening gick i landsflykt hos Augusto Pinochets militärdiktatur i Chile).

Men utvecklingen inom vänstern i Västeuropa påverkades även av andra faktorer. Naturligtvis spelade Stalins utresningar, förtryck av politisk opposition och koloniala styre över länderna i östra Europa in. Precis som i dagens Sverige hade många intellektuella stött kommunistpartierna men många tänkte om efter Stalins kampanjer mot just akademiker och andra fria yrkesutövare.

Andra  händelser inom östblocket som t.ex. Pragkuppen 1948 (kommunisternas makt övertagande dåvarande Tjeckoslovakien), Arbetarupproren 1954 i Östberlin och i Polen, samt revolten i Ungern 1956 fick en stor betydelse för vänster intellektuella runt om i västvärlden, men kom att få en mindre roll för vänstern i Sverige.  Andra faktorer som hade betydelse var Sovjetunionens och östblocket militarisering och aggressiva utrikespolitik. Många radikala socialdemokrater och väljare som röstat på kommunisterna hade under mellankrigstiden varit aktiva i fredsrörelsen och aktiva pacifister. Man kände sig svikna.

 I Sverige blev det först efter Warszawapaktens invasion av Tjeckoslovakien 1968 som en debatt om det toalitära arvet inom västern kom igång. Men denna avstannade under 1970- talet på grund av den västervåg som kom ur 1968 och som kom att radikalisera vänstern och socialdemokratin. Inte minst inom utrikespolitik och ekonomin blev påverkade.  Efter Berlinmurens fall kom en demokratidebatt igång på nytt inom vänstern i Sverige. Men likt 1968 har den avstannat efter 1990- talet.



Fanor vid en första maj demonstration med Kommunitiska Partiet
(f.d. Kpml(r) i Göteborg 2013.

Ett annat skäl till varför våra nordiska grannländer inte är lika mottagliga för politisk extremism, t.ex. i from av antisimestim som vi är i Sverige, är att man efter kriget hade en offentlig uppgörelse med både nazism och kommunism som vi tyvärr aldrig har genomfört i vårt land.

I t.ex. Danmark och Norge resandes dikturanhängare ut  inom polis, militär, radion och universitets- världen i en medveten politik att få bort totalitära ideal från samhället efter kriget och för att skydda demokratin. I denna policy ingick också att extremistiska åsikter som t.ex. rasism, antisemitism och klasshat stämplades som odemokratiska och ovärdiga inslag i ett demokratiskt samhälle.

Medan i Sverige har dylika skumma krafter kunnat påverkat samhällsklimatet både i offentligheten och i det fördolda. En annan förklaring till vår tolerans för politisk extremism är att vår demokrati aldrig har satts på undantag genom krig och ockupation. Vi slapp undan båda världskrigen och en nazistisk ockupation under kriget eller att hamna under en kommunistisk efter 1945.

På denna blogg har jag skrivit om hur 1968 års kulturradiala vänster med klara kommunistiska influenser har påverkat och fortfarande påverkar samhällsklimatet i vårt land. Inom en rad områden, skolan, arbetsmarknadspolitiken, kulturen etc. Misstänksamhet mot västervärldens demokratier och mot marknadsekonomi, det aktiva  motståndet mot medlemskap i Nato och i EU, den   fientliga uppfattningen av Israel, den instinktivt negativa attityden mot familj, religion och traditionell kultur är några exempel på detta vänsterintellektuella arv.

Mitt inlägg om kulturvänstern, dess ideal och inflytande:

Inlägg om kulturvänstern



Karl Marx grav i London. Är han verkligen död för vänstern i Sverige?

Likt Mats Edman känner jag en stor oro över utvecklingen i Sverige. Antisemitismen  blir allt vanligare och råare. Framhejad av både en nykommunistisk vänster radikalism som av islamister. Rasismen och främlingsfientlighet som sprider sig till allt fler i samhället och som gör att Sverigedemokraterna växer. Sedan har en ny vänstervåg som sveper över det svenska samhället och som påverkar inte bara vänsterpartiet utan som också alltmer påverkar åsikter och värderingar i socialdemokratin, Miljöpartiet och in i borgerligheten. Hit hör synen på Israel, avveckling av alternativ drift i vård och omsorg, utmålningen av företagare som parasiter. Det är också uppenbart att detta korståg mot marknadsekonomin och den personliga friheten, när den kritiseras från vänster om socialdemokratin, tar sig antisemitiska argumentet. Ett judehat, i Karl Marx anda (som själv var av judisk börd), i from av att anklaga judar för att vara råa och egogistiska kapitalister. Ge judar skuld för globalisering och arbetslöshet, likt 30- talets Nazityskland.

Som sagt: demokrati är inte någonting som man bara har. Utan är också något som kräver att vissa värderingar bejakas och andra bekämpas. Ännu tycks Karl Marx ideal vara vid liv för vänstern i Sverige.




Bilder
Överst: Karl-Marx.

Nederst: Partiledare Olof Palme (S), statsminister 1969-76 och 1982-86, vid ett första majtal i Mora.
Lägg märke till den röda fanan.

Etiketter: Dagens Samhälle, Mats Edman, Karl Marx, Vänsterintellektuella, Kommunister, V, Vänsterpartiet, Antisemitism, S, Socialdemokraterna, Nato, EU, Israel, Judar, Judehat, Islamism, Rasism, SD, Sverigedemokraterna, Danmark, Norge, Dansk folkparti, Fremskrittspartiet, Polen, Ungern, Tjeckoslovakien,  Andra väldskriget, Pragkuppen, Inmarschen i Tjeckoslovakien, Ungernrevolten,1968, Studentvänstern, Berlinmuren, Berlinmurens fall, Nazism, Nynazism, Viktmaktrörelsen, BSS, Bevara Sverige Svenskt, Klasshat, Familj, Kultur, Religion, Politiskt extremism, SED, Östtyskland, Östtyska kommunistpartiet SED, Östberlin, Erich Honecker, Augusto Pinochet, Chile,