tisdag 4 mars 2014

Mediebilden i väst och den ukrainska krisen



"I den mån vi har accepterat bilden av revolutionen som en fascistisk kupp, har vi fördröjt politiska mått och steg som kunde ha stoppat dödandet tidigare, och hjälpt till att bana väg för kriget."

I en mycket intressant artikel Dagens Nyheter tar den amerikanska historikern och Östeuropa experten Timothy Snyder upp bakgrunden till revolutionen i Ukraina, händelserna på Majdan och detta lands relation med EU och Putins Ryssland. Hans artikel som fått rubrik:

"När propagandans dimridåer banar väg för kriget."

I sin artikel beskriver Snyder en mediebild som leder mot katastrofen.

Synder i DN om Ukraina

Snyder tar upp en intressant frågeställning i slutet av sin artikel:

"I den mån vi har accepterat bilden av revolutionen som en fascistisk kupp, har vi fördröjt politiska mått och steg som kunde ha stoppat dödandet tidigare, och hjälpt till att bana väg för kriget. Om vi strävar efter fred och demokrati, måste vi börja med att få rätt bild."

Visst är det märkligt att mediabilden varit ganska lik mellan öst och väst.
Snyder skriver:

"Efter de dramatiska händelserna i ­Ukraina har analysen i väst ofta låtit märkligt lik den från Moskva: Det har talats om en fascistisk statskupp."

Synder analyserar:

" Den ukrainska revolutionen har, från Moskva till London och New York, betraktats genom en propagandistisk dimridå. Den ryska ledningen och ryska pressen har insisterat på att den ukrainska proteströrelsen består av högerextremister och att dess seger var en statskupp. Ukrainas president, Viktor Janukovytj, använde samma klichéer efter ett möte med den ryska presidenten i Sotji. Efter det att hans regim störtats insisterade han på att han avsatts av ”högerextrema banditer”, en beskrivning som återkom hos de beväpnade män som tog kontroll över flygplatser och regeringsbyggnader på Krimhalvön i fredags. "

I denna del av sin artikel framför Synder ett intressant resonemang.
Han skriver:

"Intressant nog, så skilde sig budskapen från de auktoritära regimerna i Moskva och Kiev inte nämnvärt från somligt som publicerades i den engelskspråkiga världen under revolten, särskilt i publikationer med hemvist i den extrema vänstern respektive högern. Från Lyndon LaRouches ”Executive intelligence review” via Ron Pauls nyhetsbrev till ”The Nation” och ”The Guardian” var storyn ungefär densamma: knappt något om protesternas faktiska historia men desto mer en fabulering kring föreställningen om en nationalistisk, fascistisk eller rent av nazistisk statskupp."

Synder ger följande beskrivning av bakgrund hur allting började:  

"I själva verket var det en klassisk, folklig revolution. Den började med en otvetydigt reaktionär regim. En ledare försökte samla all makt, politisk såväl som ekonomisk, i sin egen famn. Denne ledare fick sitt mandat i demokratiska val, utan tvekan, men ändrade därefter systemet inifrån. Ledaren hade till exempel varit en simpel kriminell: en våldtäktsman och tjuv. Han hittade en domare som var villig att slarva bort viktiga dokument i fallet. Denne domare blev sedan utnämnd till ordförande för Högsta domstolen. Så det förelåg sedermera inga konstitutionella invändningar när ledaren försäkrade sig om allt mer makt åt presidentskapet."   



Mustafa Nayem (i mitten)

Längre fram i artikeln fortsätter Snynder att beskriva en bakgrund för händelserna i Ukraina:

" In på scenen stiger en ensam, hjältemodig ukrainsk rebell, en känd undersökande reporter. En mörkhyad journalist som rasprofileras av regimen. Och en muslim. Och en afghan. Detta är Mustafa Nayem, mannen som startade revolutionen. Med hjälp av sociala medier uppmanade han studenter och andra unga människor att samlas på Kievs största torg för att stödja den europeiska vägen för Ukraina. Torget heter Majdan, vilket för övrigt är ett arabiskt ord. Under protesternas första dagar kallade studenterna det för Euromajdan. Den ryska propagandan kallade det, knappast oväntat, för Gayeuromajdan."



Janukovytj och Putin.

I artikeln beskrivs Putins totalitära klubb Eurasien som Snyder menar förklarar varför Viktor Janukovytj och Vladimir Putin har agerat som har gjort i Ukraina och det ryska agerandet i andra forna sovjetrepubliker.
Snyder skriver.

" I december förra året kom ledaren för den auktoritära regimen i grannlandet, Vladimir Putin, med ett förslag. Han var villig att låna ut 15 miljarder dollar och sänka priset på den ryska naturgasen. Men han hade några förbehåll."

1. Det första gällde gay-konspirationen. Detta var ett ämne som hade dominerat den ryska propagandan hela förra året men som i princip hade varit helt frånvarande i Ukraina. Kanske kunde Ukraina hänga på? Javisst, självklart: Ukrainas premiärminister började förklara för undersåtarna att Ukraina inte kunde utveckla något samarbete med Europa eftersom EU i första hand ägnade sig åt äktenskap mellan homosexuella.

2. Putins andra fixa idé var något som kallas Eurasien. Detta var och är Putins motdrag till EU: en klubb av diktaturer som är tänkt att inbegripa Ryssland, Vitryssland och Kazakstan. Även här kanske Ukraina skulle vilja hänga på? Här tvekade Janukovytj eftersom han kunde se fällan – underordnandet av Ukraina skulle naturligtvis innebära också hans egen underordning – men med friskt mod tillät han sig att följa det nödvändiga handlingsprogrammet. Han började agera som en riktig diktator. Han började mörda sitt eget folk, i stort antal. Han blodade ner sig och blev därmed en osannolik partner för EU.

Synder tecknar följande bild av vad som senare inträffade i Ukraina:

" I december fylldes massorna på. Vid årets slut hade miljontals människor deltagit i protesterna, över hela landet. Journalister misshandlades. Enskilda aktivister fördes bort. Några av dem torterades. Dussintals försvann och är ännu saknade. Vid nyåret började protesterna bredda sig. Muslimer från södra Ukraina tågade i stort antal. Den omfattande judiska befolkningen i Kiev var officiellt representerad. Några av de viktigaste organisatörerna var judar. Den heta linje man kunde ringa för att söka försvunna släktingar upprättades av gay-aktivister (människor som har erfarenhet av heta linjer). Några av de sjukhusvakter som försökte hind­ra polisen från att föra bort skadade var unga feminister.

På alla dessa sätt var det ”dekadenta” Väst, som den ryske utrikesministern formulerade det, inblandat. Jodå, det fanns en del judar och en del homosexuella i denna revolution. Och detta utnyttjades av såväl den ryska som den ukrainska regimen i den interna propagandan. Den ryska pressen framställde protesterna som del av en större gay-konspiration. Den ukrainska regimen förklarade för kravallpolisen att oppositionen styrdes av större, judisk konspiration. Samtidigt informerade bägge regimer omvärlden om att de protesterande var nazister. Nästan ingen i väst tycktes notera det motsägelsefulla."



Minnes monoment för de judar som
mördades i Babij Jar utanför Kiev 1941

Om den framtida utvecklingen i Ukraina skriver Snyder:

" Hur den ryska interventionen än kommer att arta sig, så är den inte ett försök att stoppa en fascistisk kupp, eftersom någon sådan inte har inträffat. Vad som inträffat är en folklig revolution, med allt vad det innebär av oreda och förvirring. De unga ledarna på Majdan, somliga av dem radikala vänstertänkare, har riskerat sina liv för att opponera mot en regim som representerade, å det extremaste, sådana ojämlikheter som vi kritiserar här hemma. De har en erfarenhet av revolutionen som vi saknar. En del av denna erfarenhet är, dessvärre, att västerlänningar är provinsiella, godtrogna och reaktionära."

Ett roligt exempel på rysk propaganda ang. Ukraina och Krim från rysk TV riktat mot utrikesminister Carl Bildt personligen och mot Sverige.
http://www.svt.se/wd?widgetId=23991&sectionId=532&articleId=1646503&type=embed&contextSectionId=532&autostart=false

Bild nedan: ryska trupper i Ukraina



Etiketter: DN, Dagens Nyheter, Ukraina, Ryssland, EU, Majdan, Euromajdan, Vladimir Putin, Timotyhy Snyder, Propaganda, Oligarki, Media, Media bild, Propaganda, Revolution, Fascism, Statskupp, Fascistisk statskupp, Intervention, Folkrätt, Folkrättsbrott, Demokrati, Väst, Västeuropa, Östeuropa, Europa, Europeiska unionen, The Gardian, Moskva, Kyiev, Kiev, Viktor Janukovitj, Viktor Janukovytj, Konspiration, Muslimer, Afghaner, Afghanistan, London, New York, Den ryska ledningen, Den ukrainska proteströrelsen, Sotji, Krim, Krimhalvön, Högerextremister, Nationalism, Nationalister, Ukrainsk nationalism, Lyndon LaRouche, Executive Intelligence Review, Ron Paul, The Nation, Nazism, Nazistisk statskupp, Mustafa Nayem, Sociala medier, Gayeuromajdan, Gay-konspirationen, Homosexuella, Homosexualitet, Äktenskap, Dekadens, Västs dekadens, Naturgas, Rysk naturgas, Euroasien, Sovjetrepubliker, Vitryssland, Kazakstan, Diktaturklubb, Journalister, Feminister, Feminism, Judar, Antisemitism, Aktivism, Aktivister, Judisk konspiration, Gay konspiration, Babij Jar, Carl Bildt, CIA, CIA-agent, Kiss och bajs,                            

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.