lördag 8 mars 2014

Ingen bostad nu!



" När prismekanismen är satt ur spel slutar bostadsmarknaden att fungera, och ersätts av godtycke, svarta pengar och köer."

Jag har länge undrat över den svenska bostadspolitiken. Varför kan man inte få tag i ett första hands kontrakt på en bostad i svenska städer, men i större huvudstäder med en växande befolkning som t.ex. Köpenhamn eller Bryssel? Varför är det möjligt att kunna få hyra en lägenhet i första hand i våra tre storstäder: Göteborg, Malmö, Stockholm eller i våra större universitetsstäder som t.ex. Linköping, Lund eller Uppsala?

Min kunskap om Köpenhamn är ganska god. Under några månader i min ungdom, 1979, hyrde jag en lägenhet i Köpenhamn. Min bostad fanns i Fredriksberg som anses som en rätt välmående del av Köpenhamn. Fredriksberg är en egen kommun som ligger som en ö mitt i huvudstaden. Ett danskt Arlöv, Solna, Sundbyberg eller Mölndal. I dag åker man till Fredriksbergs Metro station på c:a 7 minuter från det välkända varuhuset Magasin du Nord vid Kongens Nytorv i centrala Köpenhamn. Min bostad låg inte långt från där ingången metron nu finns. Då jag bor utanför Malmö har jag nära till Köpenhamn kan jag följa samhällsdebatten i dansk media. Jag ser på dansk TV, lyssnar på deras radio och besöker staden ofta. I danska medier framhålls ofta den svenska bostadspolitiken som ett stort misslyckande. Den svenska bostadsmarknaden beskrivs som ett Vilda Västern, inte utan anledning vill jag säga utifrån egna era erfarenheter av Lund, Malmö och Stockholm.



Fredriksbergs rådhus

När flyttade in i min danska lägenhet ställde personalen på hyreskontoret, på ett privat bostadsföretag, endast ett krav på mig, att jag skulle betala in två månadshyror i förskott eftersom jag inte hade någon inkomst (jag hade nyligen avslutat min militärtjänstgöring och skulle läsa en kurs på universitet). Men det var inga problem att få en lägenhet de t.om frågade om jag inte vill hyra en nyrenoverad trea eller fyra rumslägenhet och dela den med någon, i så fall kunde man hjälpa till och förmedla mig några namn från lista på personer som hört av sig till kontoret med önskemål om att få dela lägenhet.

Har inte Danmark högre hyror som Sverige? Jo det har man. I Danmark får betala mer i hyra än vad man skulle ha fått betala för motsvarande lägenhet i Sverige. I Danmark bor man på mindre yta än i Sverige och lägenhetsstandarden är längre. Min tvåa, som egentligen var en 1,5 rums lägenhet med gasspis och sovalkov, saknade hatthylla. Kylskåp och frys fick jag ordna själv. Danmark finns en fungerande marknad för begagnad köksutrustning. För en billig penning köpte jag ett litet skylskåp och ett minimalt fyrsfack, begagnat med i hyfsat skick. Man kan t.o.m. hyra köksutrustning i Danmark. Det lilla fyrsfacket hade jag på litet bord vid köksfönstret. Mitt kylskåp liknande en något för stor mikrovågsugn. Men det fanns gott om lediga lägenheter att hyra, då som nu, i alla prisklasser.
Än i dag är bostadsstandarden i Danmark lägre än i Sverige, vilket jag märkte när nyligen besökte en vän som nu bor i Ålborg på Jylland.

En annan god vän som var bosatt i Bryssel under några år fram till förra året. Enligt honom är det samma sak där som i Köpenhamn. När jag har varit i Bryssel har jag lagt märkte till att det finns lappar om lediga lägenheter lite varstans på olika språk och att man t.o.m. få möta personer, ofta  kvinnor, som sitter ute på trottoaren för att få ragga nya hyresgäster. Lediga lägenheter finns t.o.m. att få vid tursitfällan Grand-Place eller i närheten av olika EU institutioner. Även på dessa attraktiva platser finns lägenheter att få med relativt låga hyror.

Grand Place

Grand-Place, Bryssel

Men åter till frågan varför vi har en havererad bostadsmarkand i Sverige?  Bostadsbrist i över 220 av 280 kommuner och alltmer av illegala inslag i form av svarta pengar under bordet för att kunna komma över ett kontrakt. Och en situation där personer i åratal får hanka sig fram genom att korttids hyra under osäkra former, i andra, tredje eller fjärde hand.

Jag vill påstå att vi i Sverige har den olyckliga kombinationen av en sönderreglerad bostadsmarknad som gör det olönsamt att bygga vanliga bostader eller att förvalta dessa bostäder, och att vi under lång tid har saknat en statlig bostadspolitik. Under denna mandatperiod har vi äntligen fått en bostadsminister, Stefan Attefall (KD), som vågar att ta i tu med de strukturproblem som präglar svensk bostadsmarknad. Attefall är mest känd för sina lagförslag om att införa så kallade Attefallhus, utvidgade Friggebodar, utan bygglov och om att förändra Plan- och Byggladen, PBL, för underlätta bygglov för bostäder. Men Attefalls reformförsök möter på hårt motstånd från en rad särintressen. Allt ifrån kommunerna som vi slår vakt om sitt planmonopol, till hyresrörelsen, byggfack och stora byggföretag.

I både Danmark och Belgien är det en situation annan än i Sverige. Det byggs både billigt och dyrt, efterfrågan styr hur mycket som produceras. I båda länderna råder en mycket jämnare fördelning mellan bostäder som du äger och bostader som du hyr. En annan skillnad är även hushåll med normala inkomster bor kvar inne i centrum, vilket vi inte har gjort i Sverige sedan början av 1960- talet. Dessutom finns det i dessa länder kvar mindre privata hyresvärdar som äger ett hyreshus där man själv bor i en av lägenheterna och som man själv förvaltar. Men i Sverige har denna kategori av hyresvärdar försunnit för länge sedan. De lägenheter som byggs hos oss är i huvudsak lägenheter som är relativit stora med mycket hög standard och därför är dyra att producera, för personer med god ekonomi och som har en liten exklusiv andel av hyresgästerna som målgrupp. Lägenheter som endast kommuner eller ett fåtal andra stora aktörer har resurser för att producera och förvalta.



Bostadsminister Stefan Attefall (KD)

Men i både Danmark och Belgien anses bostadspolitiken vara ett viktigt politikområde. Staten är aktiv, inte med subventioner eller reglering av byggnation och hyressättning, men med åtgärder för att underlätta förvaltning och finansiering av bostäder. Låg beskattning, frikostiga regler för avskrivningar för reperation och underhåll och t.ex. förenklade regler för byggprocess, arvsskifte och ekonomisk redovisning, gör att bostäder har lättare att konkurrera med andra sektor när det gäller anskaffning av kapital. Detta förstärks ytterligare av att i både Danmark och i Belgien har vad vi i Sverige skulle kalla för marknadshyror, som gör det lönsamt att producera och äga hyresfastigheter, kombinerat med olika former av bostadsbidrag för hyresgäster med låga inkomster.

Nathanaels Kirke på Amagerbro

Här på Amagerbro, vid Nathanels Kirke, i en annan del av
Köpenhamn hyrde en vän lägenhet under några år
(det spetsiga huset bortom kyrkan till höger).

Min granne i Fredriksberg en äldre dam, Fru Hansen, hade tre olika "hyresbidrag", ett som allmänt gick ut till flertalet ensamstående pensionärer, ett annat för att hon hade  låg pension och ett tredje för sina höga medicinkostnader. Detta gjorde att Fru Hansen hade råd att bo kvar i sin trea trots sin låga pension, trots att hyran enligt svenska mått var ganska hög. I Danmark finns då även andra typer av bostadsbidrag, t.ex. för studenter, barnfamiljer, förtidspensionärer, långtidsarbetslösa  etc.

Men ändå tänkte Fru Hansen flytta. "Jag behover det ikke", sa hon. Men hon vill ha pengar över till annat. I hennes fall resor till Medelhavet, sin sommarstuga på Jylland ( som hon delade med sina barn och ett syskon) och som uttryckte det. "Fleaskesteg och goe viner po fine resturanger og mine cigarrer (då var det inte helt ovanligt att kvinnor rökte cigarrer eller cigariller i Danmark). Men jag som med min svenska mentalitet inte var van att man lämnar en lägenhet frivilligt. Frågade om du ångar dig och vill åter bo i en trea. Fru Hansen svarade "Söde dreng,  ickke nogre problemmer, lejligheter finnes for damer som meg." Fru Hansens svar har jag ofta tänkt på när jag har genomlevt den svenska bostadsmarkanden brister eller när den svenska bostadspolitiken förs på tal. Behöver vi verkligen ha det så som vi har det i Sverige? Förtjänar vi inte att ha det bättre? Att som Fru Hansen inte behöva bekymra sig för hur vi ska få tak över huvudet och ha någonstans att bo.

Jag har funnit tre intressanta artiklar som tar upp den svenska bostadspolitiken är dess misslyckande:

Mats Svegfors

Mats Svegfors

Den första är skriven av Mats Svegfors, f.d. VD för Sveriges Television, politisk chefredaktör för Svenska Dagbladet och f.d. statssekreterare (M). I Axess har Svegfors skrivit en artikel under rubrik:

"Den missköta staten."

Där en del av hans artikel tar upp bostadssektorn.

Svegfors skriver:

"Det som sägs om staten som ansvarig för att driva verksamhet gäller i betydande utsträckning också staten som interventionist. Bostadspolitiken var länge ett av svensk politiks mest centrala områden. Staten varken planerade, byggde eller förvaltade bostäder. Men bostadsförsörjningen var i detalj reglerad av staten. Mycket gott kan verkligen sägas om socialdemokratins stora sociala reformverk. Men just bostadspolitiken, som var det stora interventionsområdet, har lämnat förskräckliga spår efter sig. Med en massiv insats av kapital byggdes dåliga bostäder i illa planerade områden för människor som inte själva hade resurser att välja bort det som politikerna hade skapat för dem (inte för sig själva!)."

Svegfors fortsätter:

" Det blev fel när staten hade en bostadspolitik. Det blir om möjligt ännu mer fel nu när staten inte har någon bostadspolitik alls. Ett antal myndigheter finns med makt att lägga hinder i vägen för bostadsbyggande. Men det finns ingen politik som motväger alla dessa statssanktionerade särintressen och som öppnar för det bostadsbyggande som är nödvändigt för att Storstockholms tillväxtpotential ska kunna utvecklas. "

http://axess.se/magasin/default.aspx?article=2057#.Uxo4WCAV9jp

I Dagens Nyheter har tidningens chefredaktör Peter Wolodarski skrivit en intressant ledare under rubrik:

" Göran Persson vågar säga det som alla tiger om."

Wolodarskis artikel har följande ingress:

" Hyresregleringen har framkallat decennielånga köer, svarta kontrakt och korruption. Situationen på bostadsmarknaden i Stockholm för tankarna till de forna öststaterna. "

I artikeln tar Wolodarski bland annat om den Nybyggarkommission som nyligen presenterade sin slutrapport. Han skriver:

" Här finns en viktig förklaring till att hushållens skuldkvot ökat så mycket, påpekade nyligen Nybyggarkommissionen med förre statsministern Göran Persson i spetsen. Och det har lett till att Riksbanken hållit en högre styrränta än vad man annars skulle ha gjort, något som skapat arbetslöshet i onödan.

Samma kommission konstaterar: ”Det är tydligt att (hyresregleringen) har många negativa konsekvenser, särskilt i attraktiva tillväxt- och storstadsområden... Det kan handla om svarta kontrakt, hyror som saknar koppling till den värdering som människor själva gör och dålig rörlighet på bostadsmarknaden”."

Wolodarskis artikel

Goran persson swedish pm election rally 2006-sept-05 gothenburg closeup img1.jpg

Göran Persson (S), f.d. statsminister

I debattartikel i Svenska Dagbladet av nationalekonomen Bertil Lindström görs en intressant jämförelse mellan bostadsmarkanden i Stockholm och den just i Bryssel. Lindströms artikel har rubrik:

"Hitta bostad i Bryssel inga problem."

 Lindström skriver i början av sin artikel:

" Den 30 december 2013 gjorde jag följande experiment på belgiska Immoweb.be: Jag sökte lediga hyreslägenheter (förstahandskontrakt) i Bryssels postkodsområde 1000 (mycket centralt), månadshyra 400–500 euro, 1–3 rum, 20–125 kvadratmeters lägenhetsyta, icke möblerat och i gott skick. Resultat: Hänvisning till 63 annonser. Motsvarande försök för Stockholm skulle vara ett skämt."

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/hitta-bostad-i-bryssel-ar-inga-problem_8863406.svd

Lindström konstaterar:

" Hur kan det komma sig att det är så pass lätt att få tag på en hyreslägenhet med förstahandskontrakt i EU:s huvudstad men helt omöjligt i Storstockholm? I Belgien tillåter man marknadshyror. I Sverige har hyrorna varit reglerade sedan 1941."

Enligt Linström är frånvaro av fri prissättning som gör att vi har för få lägenheter i Sverige. Han skriver:

"I ett samhälle med privilegierade finns det alltid också oprivilegierade. Det finns de, som inte har fått rätten att bo till låg hyra, därför att de inte har haft släktingar, som kunnat överlåta sina kontrakt och därför att de inte heller har haft andra förbindelser. Dessa människor blir hänvisade till att försöka få tag på bostad på annat sätt, till exempel på andrahandsmarknaden.

De bostadsprivilegierade har representerat ett starkt särintresse i Sverige. För närvarande finns det inte något riksdagsparti, som har marknadshyror på sitt program."

Jag instämmer i Wolodarski slutsats om:

" När prismekanismen är satt ur spel slutar marknaden att fungera, och ersätts av godtycke, svarta pengar och köer. Bostadsbeståendet används inte rationellt, vilket resulterar i ett stort samhällsekonomiskt slöseri. Lägen­heter står tomma, stora ytor används fel. Människor som egentligen skulle vilja flytta håller hårt i sina kontrakt för att deras hyresavtal fått ett värde.

Precis som i de forna öststaterna hänvisas de bostadssökande till årslång väntan. Det gynnar dem med kontakter och bidrar till korruption. Investeringarna hålls nere. Kvaliteten tar stryk och nyproduktionen trycks ner.

I Sverige hade Fru Hansen troligen inte flyttat till en mindre lägenhet innan det blev dags för särskilda hjälpinsatser eller ett särskilt boende.

Jag instämmer också i Lindströms slutsats om:

" Köerna försvinner, när det är lätt att få ett kontrakt och byggbranschen har incitament att satsa på nyproduktion och underhåll. Bryssel är bara ett av många exempel.

Det är nästan aldrig tillåtet att höja hyrorna drastiskt under kort tid. Hyran följer istället oftast något prisindex. Detta ger både trygghet och möjlighet för de boende till planering. "

Bildkälla:Wikipedia
Bild ovan: Hyreshus i min hemort, Arlöv, utanför Malmö
Bild nedan: Nybyggd bostadsrätt i Lund



Etiketter: Dagens Nyheter, DN, Axcess, SvD, Svenska Dagbladet, Bostäder, Bostadspolitik, Marknadshyror, Mats Svegfors, Sveriges Television, SVT, Statssekreterare, M, Moderaterna, Peter Wolodarski, Köpenhamn, Bryssel, Lund, Linköping, Uppsala, Stockholm, Göteborg, Malmö, Sverige, Danmark, Belgien, Fredriksberg, Solna, Sundbyberg, Kongens Nytorv, Magasin du Nord, Kylskåp, Frys, Köksutrustning, Bostadsbrist, Produktionskostander, Svarta hyreskontrakt, Andra handskontrakt,  Hyror, Hyressättning, Bostadssubventioner, Hyressubventioner, Byggnation, Marknadshyror, Hyresfastigheter, Bostadsbidrag, Hyresbidrag, Bostadssektorn, Bostadsförsörjning, S, Socialdemokraterna, Särintressen, Storstockholm, Svarta kontrakt, Svart uthyrning, Svarta hyreskontrakt, Hyresregleringen, Skuldkvot, Nybyggarkommission, Göran Persson, Statsminister, Riksbanken, Sveriges Riksbank, Styrränta, Arbetslöshet, Bostadsmarkand, Nationalekonomi, Bertil Lindström, Immoweb.be, Hyressajt, Arlöv, Amsterbro, EU, EU:s huvudstad, Euroepiska Unionen, Euro, Hyreslägenhet, Första handskontrakt, Andra handskontrakt, Bostadsbestånd, Hyresavtal, Nyproduktion, Svarta pengar, Köer, Bostadsköer, Prissättning, Fri prissättning, Byggbranschen, Underhåll, Prisindex, Stefan Attefall, KD, Kristdemokraterna, Kristdemokrat, Socialdemokrat, Bostadsminister, Civilminister, Kristdemokratisk bostadsminister, Attefallshus, Friggebodar, Bygglov, Plan- och bygglagen, PBL, plan- och bygglag,


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.