Georgien och Anschluss 2

Om man inte lär av historien är man dömd att upprepa gamla misstag.

I en läsvärd debattartikel i Svenska Dagbladet av riksdagsledamot Mats Johansson (M) ställs en intressant fråga:

"Är det en repris på Wien-kongressen 1814 som väntar, en ny delning av Europa? Eller ännu ett världskrig, som hundra år senare? "

Johanssons artikel har rubrik:

"Nu är 2008 igen, eller 1938."

För många tycks Putins aggression mot Ukraina kommit som en överraskning. Denna förvåning är märklig. Under Putins erans återsovjetisering av Ryssland och dess utrikes- och säkerhetspolitik är inte Ukraina det första offret. Fler grannländer har fått känna på hot, ekonomisk krigsföring och ren militär intervention : Moldavien, Vitryssland, Georgien, Kazakstan och Armenien. Polen och de tre baltiska staterna har utsatts för elektronisk krigsföring, allt i enlighet med den militär strategiska doktrin om "Det nära utlandet" som Putin har infört.

Många i väst har också underskattat Putins beslutsamhet om att stoppa demokratin i vad han uppfattar som Ryssland sfär (eller Livsrum, för att nu citera Hitler). Ett annat misstag är att många beslutsfattare och opinionsbildare inte riktigt vill inse att Putin och ledarna i Kreml fruktar att en demokratisering av Ukraina och andra forna sovjetrepubliker till slut ska leda till ett regimskifte först i Minsk (Vitrysslands huvudstad) och sedan till slut även i Moskva. Putin ser Ukrainas närmande till Västeuropa och EU som en överlevnadsfråga för sin egen person och hans regim. För Putin är kampen mot den Ukrainska revolutionen och demokrati aktivisterna på Euromajdan (Frihetstorget) i Kiev en strid på liv och död. Putin noterade säkert, med fasa, att det första offret för krypskyttarnas eldgivning på Majdan var en aktivist från Minsk.

Johanssons artikel i SvD

Johansson skriver;

"Andrej Zubov har väckt ett annat årtal till liv. Den ansedde ryske historieprofessorn gör (Vedomosti 1/3) en jämförelse mellan invasionen i Ukraina och Hitlers inmarsch i Österrike 1938. Ett ”Anschluss” av Krim till Ryssland liknar införlivandet av Ostmark, Sudetenland och Klaipeda i Tredje riket.

Korpralens intåg möttes av eftergiftspolitik från väst. Den brittiske premiärministern Chamberlain trodde sig med dialog kunna övertala aggressorn att stilla sig; ”fred i vår tid” skulle utbryta. Något sådant har inte mött KGB-officeren som nu leder sitt tredje angreppskrig efter Tjetjenien 1999 och Georgien 2008. Hans ”Quisling” har jagats från slottet efter folkresningen, och EU talar motåtgärder.

Vem kommer nu att försäkra oss att Moldavien och Lettland inte har något att frukta? Medan det ryska säkerhetsrådet fattade beslut om invasionen (21/2) försökte ”experter” övertyga oss om att detta inte skulle ske. "

Winston Churchill håller sitt segertal
efter Tysklands kapitulation 1945

Johansson har rätt att Ukraina och Putin 2014 påminner mycket om det svek som Storbritanniens dåvarande premiärminister Neville Chamberlain tillsammans med Frankrike utsatte dåvarande Tjeckoslovakien för 1938. Senare samma år införlivades Österrike med Tyskland (Anschluss). I fallet med Tjeckoslovakien övergav två demokratier en tredje och lät Adolf Hitlers Nazityskland ockupera Sudetenland i ett område med mestandels tyskspråkig befolkning. I London och Paris trodde man då, liksom Angela Merkel och andra ledare i dagens Västeuropa gör nu, att det går att förhandla med en despot och en totalitär ledare. Idén om att "Fred i vår tid", som Chamberlain yttrade efter avtalet med Hitler i München (Münchenöverenskommelsen) bevisades vara falskt. Nästa år bröt Andra världskriget ut efter det tyska angreppet på Polen den 1 september 1939. 

Nu finns anledning att fråga sig om historien ska upprepa sig genom att demokratierna i väst låter Putin först ta Krim sedan andra delar av Ukraina för att ändå till slut tvingas ut i ett krig för att åter försvara demokratins överlevnad i Europa? Byter man ut årtalet 1938 mot 2014, Hitler mot Putin, Nazityskland mot Ryssland, Ukraina mot Tjeckoslovakien och Österrike, Krim mot Sudetenland och Ostmark, så blir den historiska parallellen riktigt otäck. Men om man inte lär av historien är man dömd att upprepa gamla misstag.

Neville Chamberlain, Franklin D. Roosevelt (president i USA) med flera trodde då att man kunde köpa sig fred och att om gav efter för dikaturens makt anspråk och att dess ledning därefter skulle nöja sig med var man redan hade fått. "Att vargen skulle bli mätt", som Winston Churchill senare formulerade den tidsanda som dominerade bland ledande politiker i Europa.  Jag tillsammans med många andra har konstaterat att alarmklockorna har ringt några gånger nu och Putin först med hot, sedan med ekonomisk- och politisk utpressning bl.a. genom att helt stänga av leveranserna av naturgas till Ukraina, strävar efter att åter bygga upp ett nytt Sovjet imperium. Johansson  har rätt i sitt påpekande om att Ukraina är Putins tredje militära angrepp efter Georgien och Tjejetinen.

I sin artikel kritiserar Johansson med all rätt den så kallade Hirdman doktorinen. Sven Hirdman var under många år karriärdiplomat bl.a.  svensk ambassadör i Moskva. Under senare år har Hirdman framfört uppfattningar i medier och i andra offentliga sammanhang om en så kallad Tredje ståndpunkt (en benämning på en uppfattning under det kalla kriget om att inte ta ställning för de västeuropeiska demokratierna mot Sovjet imperiet i Östeuropa) och varnat för en "Kalla kriget terminologi" och "Rysskräck".

 

Sven Hirdman

"UD-kollegan Sven Hirdman förkunnade (GP 22/2) att ”Ryssland har inget intresse av ett kaotiskt Ukraina”. Medan demonstranter dödades på Majdan fördömde han i Aktuellt (20/2) idén om EU-sanktioner, de kunde göra en fredlig lösning omöjlig. I DN (25/1) hette det att ”dagens Ryssland inte kan jämställas med gårdagens imperialistiska Sovjetunionen”. I en färsk pamflett mot Nato skriver han att ”Ryssland utgör inte ett krigshot för Europa”, det är bara i Sverige man talar om ett militärt hot från Ryssland.

”Den ryska utrikespolitiken förblir pragmatisk… Den ekonomiska moderniseringspolitiken och behovet av utländsk teknologi har lett till en mjukare framtoning i rysk utrikespolitik”, skrev Hirdman som hedersordförande i Rusforest, en skogskoncern verksam i Ryssland med bolag i Bermuda, Schweiz och Cypern, i årsredovisningen för 2011.

I styrelsen för den ryska statens institut för internationella relationer (MGIMO) sitter Hirdman som representant för Ingvar Kamprad (sic). Ordförande är utrikesminister Sergej Lavrov, representant för Putin.

Visst, det finns andra experter. Några informerade riksdagens utrikes- och försvarsutskott i veckan med färska underrättelser. Inget de sade stödde Hirdman-doktrinen. Putins kamp mot demokrati bygger på långsiktig planering, på kallt krig – och hett, om det behövs."



Mats Johansson (M)

Etiketter: Mats Johansson, SvD, Svenska Dagbladet, Ukraina, Ryssland, Sovjetunionen, Vladimir Putin, Neville Chamberlain, Franklin D Roosevelt, Kyiv, Kiev, Angela Merkel, Sergej Lavrov, EU, Europeiska unionen, Sverige, IKEA, Ingvar Kamprad, Institut för internationella relationer, MGIMO, Wien, Wienkongressen, München, München-överenskommelsen, Krim, Krimhalvön, Moldavien, Vitryssland, Georgien, Kazakstan, Armenien, Polen, Baltikum, De baltiska staterna, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Det nära utlandet, Ekonomisk krigsföring, Elektronisk krigsföring, Nato, Natomedlemskap, Medlemskap i Nato, Andrej Zubov, Österrike, Anschluss, Ostmark, Sudetenland, Klaipeda, Tjeckoslovakien, Frankrike, USA, Storbritannien, Utrikespolitik, Säkerhetspolitik, Utrikes- och säkerhetspolitik, Tjetjenien, KGB, Vikun Quisling, Quisling, London, Paris, Västeuropa, Östeuropa, Demokrati, Nazityskland, Adolf Hitler, Det andra världskriget, Första världskriget, Winston Chruchill, Sven Hirdman, Hirdman doktrinen, Moskva, Det kalla kriget, Kalla kriget terminologi, Rysskräck, Tredje ståndpunkt, den tredje ståndpunkten, Göteborgs Posten, GP, SVT, Sveriges Television, Aktuellt, Dagens Nyheter, DN, Riksdagen, Sveriges Riksdag, Utrikesutskottet, Försvarsutskottet, Majdan, Euromajdan, Frihetstorget, Frankrike, Kreml, Tjejetinen, Minsk, Schweiz, Cypern, Rusforest, Russofobi,