lördag 29 november 2014

Rättvisan kan segra!



Det är inte ofta som rättvisan segrar lika tydligt som i denna vecka. Och detta har nu skett, i två uppmärksammade rättsfall, tack vare att jurister på ideell basis verkar i en förening för att tillvarata privat personers rättigheter när dessa blir kränka av svenska myndigheter.

Centrum för Rättvisa har drivit två rättsprocesser för enskilda medborgarers räkning och fått rätt. Dels genom en process mot landstinget i Uppland och i ett annat rättsfall tagit strid emot den svenska staten som förde Skatteverkets talan vid Europadomstolen i Strasbourg. *1.

 
Clarence Crafood, VD för Centrum för Rättvisa.

En viktig målsättning för Centrum för Rättvisa är att genom driva principiellt viktiga rättsfall påverka utformning av lagstiftning och rättskipningens praktiska genomförande i en mer medborgarvänlig riktning. Detta sker inte bara genom att advokater och andra yrkesverksamma jurister åtar sig fall och driver dessa i olika domstolar, utan också genom att Centrum för Rättvisa står för enskildas rättgångskostnader och skadestånd om man förlorar processen.

Verksamheten bekostas av gåvor samt att juristerna ställer upp gratis. Du kan gå in på verksamhetens hemsida ( se länk ovan) och lämna ett ekonomiskt bidrag till stöd för deras fortsatta verksamhet. Verksamheten ledes av en styrelse som består av flera välkända kända personer med god renommé. Av dessa är samhällsdebattören och författaren Thomas Gür den mest kända.  

Detta är mycket lovvärt- och ett utmärkt exempel om att civilsamhället kan fungera även i Sverige. Men även också att man som enskild medborgare faktiskt kan påverka hur vårt samhälle kommer att utvecklas och också att det är möjligt genom personliga insatser att åstadkomma en märkbar förändring för andra människor.    



Europadomstolens sessionsal i Strasbourg, Frankrike.

Processen mot landstinget gällde rätten till privatlivets helgd och den lagliga skyldighet som Akademiska sjukhuset i Uppsala har att garantera och upprätthålla personlig sekretess inom hälso- och sjukvård. Centrum för Rättvisa företrädde tre anhöriga vars faders dödskamp gjordes till TV-underhållning med personalens kommentarer utan att patienter eller anhöriga hade tillfrågats. 

Man har lätt att förstå den chock som drabbade de anhöriga när de fick se sin faders döende process skildrad i en TV-såpa. Att det är både dödssjukt och rättsvidrigt att filma svårt sjuka patienter borde vara självklart för alla. Man märkligt nog förlorande man målet i första insats, tingsrätten, överklagade och lyckades få tingsrättens dom upphävd i Svea Hovrätt som utdömde ett skadestånd till mannens anhöriga. 

Hovrättens dom ang TV inspelningen på Akademiska sjukhuset

Jag har tidigare kommenterat detta fall på denna blogg efter att tingsrätten meddelande sitt märkliga domslut:

Mitt inlägg efter tingsrättens dom  




En handling ifrån Skatteverket.

Det andra rättsprocessen där Centrum för Rättvisa lyckades säkra en medborgare rätt gäller en grundläggande juridisk princip som är viktig för ett rättssäkert samhälle. Den om att inte kunna bli lagförd och dömd flera gånger för samma brott eller i samma mål. Fallet gällde en kvinna som blev påförd skattetillägg (en straffavgift) i en pågående tvist med Skatteverket samtidigt som hon stod åtalad för skattebrott i domstol i samma ärende. Misstankar som hon senare helt blev friad ifrån. Europadomstolen fällde den svenska staten för att den inte, i strid mot Europakonventionen, garanterar att svenska myndigheter följer denna grundläggande princip. Staten utdömdes dessutom att utbetala ett skadestånd till kvinnan.  

Läs mer om detta mål på föreningens hemsida    

Varför blir Sverige oftare än andra länder i Västeuropa fälld i Europadomstolen? Dels för att svenska myndigheter faktiskt kränker medborgarnas rättigheter mer ofta än i flertalet andra jämförbara länder. En annan förklaring är att vi har ett olyckligt kulturellt arv om att makt är rätt. En tanke som tyvärr genomsyrar det svenska samhället. Detta beror i sin tur på vi har en maktutövning som bygger på positivistisk rättsfilosofi, det vill säga en uppfattning om att det inte finns något som är rätt eller fel i någon högre andlig- eller annan principiell mening. Och att lagar och annan maktutövning därför inte heller har någon skyldighet att bygga på, eller skydda, några högre ideal.

En konsekvens av detta synsätt är uttalad ovilja att låta juridik få inflytande över politiskt fattade beslut. I stället för den äldre principen om att all makt skall på lagar byggas, blir i stället en betoning av politikens makt över lagen central. Eller uttryckt på ett annat sätt: Lagen ska tjäna politiken eller det som för tillfället uttalas utgöra politikiska mål. En princip om så kallad folksuveränitet som tydligt uttalas i den inledande paragrafen i vår regeringsform från 1970 om att: "All makt utgår från folket."

Detta arv går tillbaka på Gustav Wasas ambitioner om att säkra ett kungligt envälde och att etablera en enstatlig nation. Rättspositivism var allmänt populärt i norra Västeuropa under senare delen av 1800-talet fram till första världskriget och demokratins genombrott. Men fick inte en sådan dominerande ställning i något annat land som i Sverige (utom möjligen i Tyskland). Detta märks tydligt om man jämför vår tidigare grundlag från 1809 och vår nuvarande regeringsform från 1970-talet med t.ex. Tysklands från 1949, Danmarks eller Norges från 1864 respektive 1818.  

Efter uppgörelsen med de totalitära ideologerna i Västeuropa efter andra världskriget återgick man allmänt till en tidigare rättsuppfattning som brukar kallas för Naturrätt t.ex. Tyskland, Irland, Beneluxländerna och Österrike. 

Denna rättsuppfattning kommer utifrån den antikens romerska rätt och var allmänt i bruk fram till mitten av 1800-talet. En uppfattning om att samhällets lagar aldrig är absoluta, och inte kan så vara, utan ständigt kommer att förändras. Men att det samtidigt finns en ursprunglig och en högre naturlig rätt "bakom" och "under" gällande lagstiftning som bygger på hur människa, natur och samhälle faktiskt är. I Naturrätt ligger en normativ uppfattning om att denna rättsgrund ska respekteras för att lagstiftning och rättskipning inte ska spåra ut och bli omänsklig, som t.ex. i Nazityskland eller i östtyska DDR. 

En konsekvens av en rättsuppfattning byggd på naturrättsliga ideal är en stark betoning av att utövning av makt måste ha tydliga gränser och noga övervakas med motivering av människans ofullkomlighet, t.ex. genom författningsdomstolar, regionalt självstyre, offentliga rättsprocesser, generösa möjligheter att rättsligt överpröva offentliga beslut och strikta regler för rättsligt ansvar för tjänstemän och politiker.

Men detta i åtanke är det inte märkligt att svenskar under en lång tidsperiod inte hade möjlighet att vända sig till Europadomstolen efter att den inrättades av Europarådet efter Andra Världskriget. Sverige gav sina medborgare denna rätt flera årtionden efter andra demokratier i Europa. Många politiker, ämbetsmän och t. o. m. jurister kände en påtaglig oro, inför vårt medlemskap i EU, för att det skulle fanns risk för att vår lagstiftning skulle "smittas" av kontinentala uppfattningar och ideal. Att vi ännu saknar en författningsdomstol, verkligt regionalt självstyre eller att de delar av naturrättsliga inslag som fanns i 1809 års grundlag togs bort när våra nuvarande grundlagar infördes  t.ex. principen om personligt straffrättsligt ansvar för ämbetsutövning och politiska beslut, är exempel på att rättspositivismens ideal om suveränitet för makten ännu har en dominerade ställning i Sverige.    

Ett exempel på hur skadlig rättspositivism är för rättvisa och andra högre värden i ett samhälle märks om man studerar tingsrättens dom om Akademiska sjukhuset i Uppsala. I en mycket läsvärd och i en ovanligt klargörande artikel på DN-Kultur kommenterade Maciej Zaremba tingsrättens ologiska resonemang angående TV-filmen. Det märks tydligt när man läser hans text att Zaremba utifrån sin polska- och centraleuropeiska bakgrund har lättare att se de principiella och filosofiska konsekvenserna av vår svenska rättstradition. Hans artikel rekommenderas varmt:  

Zarembas artikel på DN-Kultur    

Maciej Zaremba na Targach Książki w Göteborgu, 2013

Bild ovan: Avlämning av patient vid en akutmottagning i USA.

Bild nedan: Maciej Zaremba.

*1 Den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna är Europadomstolens egentliga namn.

Etiketter: Centrum för Rättvisa, Clarence Crafoord, Akademiska sjukhuset, Upplands landstinget, Landstinget i Uppsala län, Skatteverket, Europadomstolen, EU, EU-medlemskap, Rättspositivism, Naturrätt, Gustaf Wasa, Maciej Zaremba, Thomas Gür, DN-Kultur, Rättsfilosofi, Romersk rätt, Skatteverket, Skattebrott, Skattetillägg, Straffavgift, Dubbelt straff, Sekretess, Personligsekretess, Medicinsksekretess, Patientsekretess, Sjukvård, Intensivvård, Dödskamp, Dödsprocess, TV-såpa, TV-inspelning, Makt är rätt, Svea Hovrätt, Tingsrätten i Uppsala, Uppsala, Ämbetsmannaansvar, Folksuveränitet, Tyskland, Österrike, Beneluxländerna, Benelux, Holland, Belgien, Luxembourg, Irland, Tyskland, Österrike, Centraleuropa, Polen, Medborgerliga rättigheter, Regeringsformen, Civilsamhället, Rätten, Domstolor, Domslut, Dom, Rättsprocess, Mål, Privatliv, Privatlivet helgd, Rättssamhälle, Rättstradition, Rättshistoria, Rättspolitik, Juridiska principer,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.