Svenska Kyrkan har under pågående Kyrkomöte beslutat att inte stödja att Sverige ska skriva under FN:s konvention om att värna naturfolks rättigheter, ILO 169. En konvention som bl.a. ger samer ökat legalt skydd för att bevara sin kultur och sin livsstil. En svensk ratificering av ILO 169 skulle bl.a. innebära att rennäringen får en ökad tillgång till mark och ett ökat samiskt inflytande när det gäller prospektering av naturtillgångar inom renskötselområdet.
Sameradions artikel
Att Svenska Kyrkan väljer att svika en av våra inhemska minoriteter och avvisar deras berättigade krav på lagligt skydd för renskötsel i deras egenskap av att både vara ett nationellt minoritetsfolk och av att vara ett naturfolk (Europas enda) är ingenting annat än en skandal.
Det är beklagligt om kyrkan har tagit detta felaktiga- och olyckliga beslut. Kanske har detta skett på grund av i brist på kunskap om våra inhemska minoriteter. En okunskap som man tyvärr inte är ensam i det svenska samhället. Beslutet kan helt enkelt bottna i ett bristande engagemang inför den samiska kulturen som inger attityder av likgiltighet och oförståelse för Sámpi (Sameland). Om det är så är detta en brist som kyrkan genast måste övervinna.
Att legitimera sitt beslut med oklarheter angående ägnaderätt håller inte som argument inom Sámpi och i detta sammanhang. Beslutet skadar kyrkans trovärdighet när det gäller frågor som rör svenska delen av Sámpi eller den samiska kulturen. På samma sätt som liknande ställningstagande har medfört för statsmaktens relationer med andra naturfolk t.ex. inuiter i Nordamerika, indianer i Syd- och Nordamerika, aboriginer i Australien eller samer i Norge, Finland och Ryssland.
Aboriginer.
Danmark har redan ratificerat ILO 169 till skydd för sin inuitiska befolkning på Grönland och Norge har också skrivit under denna konvention för sina samer. Finland är på gång. Landets nuvarande regering har detta i sitt program för nuvarande mandatperiod.
Att Sverige snart är ensam, i norra Europa, tillsammans med Ryssland med att inte ha skrivit på ILO 169 borde leda till eftertanke både hos våra politiker såväl som hos kyrkan. Att Ryssland inte respekterar sina samer är inget att förvånas över. Den ryska traditionen av förtryck av minoritetsfolk exemplifieras med all oönskad tydlighet i t.ex. hur Kreml hanterar tatarer eller pontinska greker på Krim efter sin erövring av halvön ifrån Ukraina. Men en demokratisk rättsstat som Sverige kan man förvänta sig mer av när det gäller att skydda ett naturfolks rättigheter.
Sámpis flagga (förbjuden i Ryssland).
Krimtatarernas flagga (förbjuden i Ryssland).
I Ukraina har Krimtatarerna officiell status som
minoritetsfolk tillsammans bl.a med judar,
volgatyskar, ryssar, pontinska greker,
och gammelsvenskar.
En annan och mer allvarlig förklaring är att kyrkan fortfarande bejakar ett nationalistisk och ett odemokratiskt ideal om en nationell enhetsstat. Vilket är helt oacceptabelt i vårt moderna demokratiska samhälle. Oacceptabelt inte minst utifrån kyrkans egna principer om likavärde och sitt ideal om alla människors unika- samt okränkbara värde.
Ett medvetet och, i bästa fall, kanske också ett oreflekterat ideal av att bejaka en tanke på Sverige som en nation med en flagga, ett folk, ett språk och en kultur. En tanke som är ingenting annat än en myt. Sverige liksom de flesta stater i Europa har aldrig varit så homogena som denna seglivade- och väl spridda myt vill ge sken av. Se min länk nedan om det europeiska exemplet.
Gustav Wasa.
Denna myt bygger på Gustav Wasas skapande av enväldig kungamakt som med tvång strävade efter att införa en enhetsstat. En annan viktig inspirationskälla för den storsvenska tanken är den göticistiska filosofin som dominerade kulturlivet och vid universiteten under 1800-talet. Som bars upp av en märklig uppfattning som på fullt allvar hävdade att svear och götar var särskilt benådade folkslag med ett gudomligt uppdrag att rädda världen.
En tredje möjlig förklaring är att Svenska Kyrkan som är en storägare av mark inom områden med renskötsel har valt att prioritera omsorg om avkastning från sitt eget innehav samt att sätta vinstintresset för skogsbolag och gruvnäring före etiska principer om samernas kulturella rättigheter. Om så är fallet har kyrkan dragit in sig i en moralisk skandal av gigantiska proportioner.
Skogsbild från Arjeplog.
Efter uppgörelsen med de totalitära ideologierna efter Andra Världskriget i Västeuropa (nationalism ansågs allmänt utgör en av dessa förhatliga ideologier) infördes nya ideal om att i stället medvetet bejaka den mångfald som existerar av språk, kulturer och traditioner i och mellan nationalstaterna. En mosaik som ansågs utgöra en styrka för Europa och som ansågs utgöra ett skydd för demokratin. I stället för tidigare enbart ses som en belastning och källa för oro. Vilket manifesterades t.ex. genom att införa utökat regionalt självstyre och ett ökat legalt skydd för minoriteter. Dessa rättigheter fick grundlagsskydd genom att skrivas in i de nya demokratiska författningar som antogs efter 1945. Flera länder infördes dessutom en andra kammare i de nationella parlamenten som utsågs av regionerna eller som utsågs i särskilda regionala val. Tyvärr har vi i Sverige aldrig riktigt bejakat denna regionalism och federalism.
Vägskyltar i norra Skottland på engelska och gaeliska
(ett keltiskt språk).
Det är verkligen hög tid att Svenska Kyrkan ber vår samiska befolkning om ursäkt genom att ompröva såväl sitt beslutet som sina attityder inför Sámpi. En ursäkt som kyrkan mycket väl även kan omfatta de övriga, som av EU och Europarådets gemensamma byrå för folkspråk och inhemska minoriteter, har erkänt som etiska och kulturella minoriteter i Sverige, det vill säga: den judiska, den romska, den finska, Skåneland, den gutniska på Gotland, den älvdaliska, den svedjefinska i Orsa bygden, den jämtländska och Meänmaa (Tornedalen). Den svenska staten och kyrkan själv har historiskt begått många oförrätter emot samerna och Sámpi i det förgånga och fram till modern tid. Och nu har man tyvärr begått ytterligare en. Men med en offentlig ursäkt skulle kyrkan ha en möjlighet att förvandla någonting ont till någonting positivt. Och att kunna få inleda en verklig försoningsprocess med Sámpi och samerna.
En typisk skånsk vy.
Ett raspfältet utanför Svedala i Sydvästra Skåne.
Som en skåning och som övertygad regionalist har jag lättare att förstå principiella synpunkter från det samiska samhället ang. renskötsel och andra frågor som speciellt rör Sámpi. Inte minst utifrån egna erfarenheter ifrån min hemvist i Skåneland, en gränsregion, med ursprung från tidig medeltid, vars historia skiljer sig både ifrån den riks-svenska som ifrån den riks-danska. En gemensam kulturregion för svenska Skåne, Halland och Blekinge, och danska Bornholm. Denna region, eller land i ordets ursprunglig betydelse, det vill säga ett område som historiskt, språkligt och kulturellt kan tydligt definieras och klart avgränsas som ofta har möts med missaktning och misstro från Stockholm.
Skåningar likt samer, och t.ex. jämtar och tornedalningar brukar bli behandlat svårmodigt av svenska myndigheter och politiker. Att Sverige inför inträdet i EU med fransk stöd lyckades förhandla till sig ett undantag ifrån att erkänna Europarådets konvention om inhemska lokala- och regionala minoritetskulturer är endast ett exempel av många. Sámpi räknas som en nationell minoritetskultur och vissa grundläggande rättigheter för dessa minroiteter tvingades Sverige mycket motvilligt acceptera för att kunna bli EU-medlem. Men regering/riksdag och offentliga myndigheter gör allt för att detta ska få ett så litet praktiskt genomslag som möjligt. Till detta kommer den ständiga attityden av Mäldardalsfixering och Stockholmsdominans som präglar det offentliga livet i Sverige.
När jag bosatt i Stockholm under 8 år märkte jag tydligt hur det är att leva i den rikssvenska majoritets kulturen med en bakgrund i en annan inhemsk kultur. När jag träffade gotlänningar, jämtar, samer och tornedalningar i Stockholm hände det ofta att vi hade hel del gemensamma referenser att utgå ifrån. Referenser som övriga svenskar kan ha svårt att förstå.
Läsa mer:
På denna blogg har jag tidigare skrivit några inlägg som tar upp mångfald, självstyre och inhemska minoriteter i Europa.
Ur ett allmänt europeiskt perspektiv:
Om Europatanken, EU och regionalismen i Västeuropa
Ur ett spanskt och katalanskt perspektiv:
Självstyre för Katalonien och Spaniens övriga provinser
Ur ett skotskt och brittiskt perspektiv:
Ett federativt Storbritannien och en regionalisering av England
Ur ett gotländskt perspektiv:
Om gutniskan på Gotland
Bild ovan: Foto ifrån renskötesel i svenska Sámpi.
Bild nedan: Ärkebiskop Antje Jackelén.
Etiketter: Samer, Sámpi, Sameland, Svenska kyrkan, Kyrkomötet, ILO 169, Ursprungs befolkning, Naturfolk, Renskötsel, Renskötselområdet, Äganderätt, Markfrågor, Minoritetsfolk, Minoritets kulturer, Inhemska minoriteter, Judar, Romer, Skåningar, Jämtar, Tornedalningar, Älvdalningar, Svedjefinnar, Gotlänningar, Gutar, Skåneland, Jämtland, Älvdalen, Orsa bygden, Tornedalen, Meänmaa, Indianer, Inuiter, Ryssland, Norge, Finland, Ryssland, EU, Europarådet, Katalonien, Spanien, Storbritannien, Skottland, Gutniska, Samiska, Jämtländska, Skånska, Gotländska, Älvdaliska, Ukraina, Krim, Krimtatarer, Tatarer, Pontinska greker, Federalism, Regionalism, Andra Världskriget, Antje Jackelén, Ärkebiskop Antje Jackelén, FN, Finland, Finska, Danmark, Grönland, Inuiter, Norge, Finland, Ryssland, Australien, Indianer, Aboriginer, Gammelsvenskar, Volgatyskar, Judar, Ryssar,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar