onsdag 12 november 2014

Fyra samvets röster om hotet från Ryssland





I en artikel, med rubrik: "Hotet från Ryssland: Baltstaterna ska vara rädda", på SVT-Nyheter av Kicki Ahlm intervjuas en av Vladimir Putins närmaste rådgivare Sergej Markov. I  SVT:s program Korrespondenterna finns en längre intervju med Markov. Detta program kan ses i efterhand på SVT-play.

Artikel med Markov på SVT-Nyheter


I sin artikel skriver Ahlm en klok sammanfattning på situationen i östra Europa:

"Efter den ryska annekteringen av Krim och våldsamheterna i östra Ukraina växer oron i flera av Rysslands grannländer. I Baltikum undrar många hur de ryska planerna ser ut för närområdet.".

Längre ner skriver Ahlm bl.a. följande:

 "Ni i Sverige behöver inte vara rädda. Lettland och Estland har däremot anledning att var rädda. Om det blir ett stort krig är det möjligt att det inte blir något kvar av de här länderna, säger Markov när Elin Jönsson och Anton Koposov träffar honom i Moskva. "

Intressant från Twitter om utvecklingen i Ukraina: 
Anne Applebaum retweetade 
Petr Shelomovskiy @shelomovskiy  · 3 timför 3 timmar sedan   Ukraine   
Another convoy of about a dozen military trucks with attached howitzers is waiting on the E entrance to #Donetsk .

Ett nytaget foto på ryska militärfordon på väg
till Donesk i östra Ukraina.   

Markov presenterar här en syn på europeisk politik som går tillbaka till tsartiden. En tradition som Stalin byggde vidare på. En politik som kännetecknas både av en imperialistisk strävan av att härska över omgivande folk och en stark misstro mot väst och dess samhällsystem som den rådande makteliten i Kreml både föraktar och fruktar. I det Ny-totalitära-och det Ny-imperialistiska Ryssland, som Putin återinfört, finns en rädsla för att den demokratiska smittan med personlig frihet, markandsekonomi och ett juridiskt system uppbyggd på rättstatens principer, ska sprida sig först till Vitryssland och sedan till Ryssland.


Putins politik i Ukraina har är ett medvetet försök att hindra detta grannland för att förändras till ett demokratisk skyltfönster för ryssar och andra slaviska i det forna Sovjetunionen.

Ett tydligt exempel på Kremls Ny-totalitära ambitioner är att Putin nyligen uttalade ett tydligt försvar för den så kallade Molotov-Ribbentroppakten från 1939 då Hitler och Stalin delade upp Europa mellan sig, vilket ledde till att flera länder senare ockuperades, t.ex. Polen och de Baltiska staterna: Litauen, Lettland och Estland. Och Finland anfölls av sovjetarmén.

I Svenskspråkiga Hufvudstadsbladet från Helsingfors finns en intressant artikel om detta:

HBL:s artikel om Putins försvar för pakten  


  

Foto taget när Stalins utrikesminister Molotov
skriver under avtalet mellan Tyskland och Sovjet
den 23 augusti 1938 i Moskva. Bakom Molotov
finns tyska utrikesministern Ribbentrop och Stalin.
Lägg märke till Lenins proträtt. 

Putin är väl medveten om att en demokratisk förändring i Ryssland skulle stoppa den rådande eliten, med sina rötter i det kommunistiska sovjetsystemet, fortsatta plundring av privata- och offentliga medel samt av lydstaters tillgångar. Putin noterade säkert med fasa att den första demonstrant som sköts till döds på Euromajdan i Kyiev (Kiev) var en känd demokratiaktivist från Vitrysslands huvudstad Minsk.

Tyvärr har Putin och övriga i Kremls maktelit kunna notera att hitintills har priset för Rysslands aggression och hotfulla agerande betalat sig. Väst har ännu vidtagit några som helst kraftfulla åtgärder. Inte ens ockupationen av Krim medförde några kännbara motåtgärder från USA eller Europas demokratier.

Bland många inom politik, journalistik, kultur och statsförvaltning tycks en anda av likgiltighet och naivitet, likt den attityd som Neville Chamberlain mötte Hitler med 1938 i München, vara väl spridd. Att i detta sammanhang framföra ordspråket om: "Att de som inte lär av historien är dömda att återupprepa förgångna tiders misstag", har tyvärr en alltför stor relevans just nu i Europa. Här utgör Sverige inget undantag, utan tvärt om. I vår offentlighet finns ovanligt många makthavare och opinionsbildare med ett synsätt som ligger nära Chamberlains mot Hitler innan Andra världskriget. 















Foto från en Pro-rysk och en Pro-sovjetisk demonstration av
separatister i Donetsk under demokratiupproret på
Euromajdan i Kyiev.

Vår nya utrikesmister Margot Wallström (S) är en tidtypisk representant för denna anda av Ny-Chamberlainisk utrikes-och säkerhetspolitik. Som kan exemplifieras med Wallströms uttalande om: "Att man måste förstå att Ukrainas associationsavtal med EU väcker starka reaktioner i Moskva." Eller hennes dogmatiska uttalande om: "Att denna regering kommer aldrig att söka medlemskap i Nato."  

 
Anne Applebaum.

En annan mer verklighetförankrad syn framförs av Anne Applebaum, en amerikansk expert på Central-och Östeuropas moderna historia, som har gett uttryck för sin uppfattning att ett tredje storkrig i Europa inte är en hysterisk vanförställning utan en påtaglig risk. Applebaum som är bosatt i Polen sedan flera år är också välkänd för sina prisbelönta böcker: "GULAG boken som de sovjetiska fånglägren" och "Bakom Järnridån" som handlar om hur kommunisterna tog makten i Östra Europa efter Andra världskriget. 



Kjell Albin Abrahamsson.

Kjell Albin Abrahamsson, som också är bosatt i Polen, är en annan kännare av Ryssland och Östeuropa som framfört en likartad uppfattning. Abrahamsson var under flera år korrespondent för Sveriges Radio i Östeuropa och är utifrån sin bostad i Warszawa numera verksam som frilansjournalist och författare. Abrahamsson utkom nyligen med bok om vår aningslöshet för kommunismen i Sverige: "Låt mig få städa klart."


Sofi Oksanen.jpg

Sofie Oksanen.

Även den finsk-estniska författaren Sofie Oksanen har också givit uttryck för en annan syn än Wallström. Oskanen har sina prisbelönta böcker om den ryska terrorn i Estland: "Stalins kossor" och "När duvorna tystnade." Oskanen har vid ett flertal tillfällen givit uttryck för sin oro om att USA och Västeuropa ska komma att överge Balitikum och Ukraina för att få lugn och ro med Putin. Precis som Storbritannien och Frankrike gjorde med Nazi-Tyskland ang Tjeckoslovakien 1938.

På detta blogg har jag skrivit inlägg om Applebaum, Abrahamsson Oksanen:

Inlägg om Applebaum

  
Inlägg om Abrahamsson 
 

Inlägg om Oksanen
      
Nuvarande utveckling i Ryssland och Ukraina sker i ett perspektiv att det var 25 år sedan Berlinmuren föll, Tyskland återförenades, Järnridån togs bort och en av Europas värsta diktaturer, östtyska DDR, gick i graven. En händelse som ledde till att förtrycka folk i Öst- och Centraleuropa äntligen fick frihet och mänskliga rättigheter. En händelse som Putin offentligt har beklagat som 1900-talets största geopolitiska katastrof för Ryssland. Putin var stationerad som KGB-officier i Östberlin när demokratirörelsens protester satte hela DDR-regimen i gungning vilket en kort tid senare ledde till murens fall.




Massdemonstration mot DDR-regimen i Östberlin den 4
november 1989.

En frihet som nu åter är under hot. Rysslands angrepp på Ukraina, Putinismens allians med europeisk höger- och vänsterextremism och Kremls ambitioner om att återinföra Sovjetväldet. Är ett hot som vi inte kan negligera.

Applebaum, Abrahamsson och Oksanen har rätt. Putin kommer att gå så långt som vi tillåter honom att gå. Precis som med Hitlers Nazi-Tyskland och Stalins Sovjetvälde 1939-1940. Precis som Applebaum, Abrahamsson och Oksanen framför måste vi västvärlden också ha en insikt om att detta kan kräva att vi måste ta till militära medel. Dessa tre författare har också rätt i sin tes om att ju längre vi väntar med att vidta kraftfulla motåtgärder ju högre pris får vi betala när vi väl tar konflikten.   

På min blogg har jag kommenterat Berlinmurens fall och den villighet som många vänsterintellektuella i Sverige hade för att gå DDR-regimens ärenden:


Inlägg om DDR, DDR-regimens svenska medlöpare
  
Herta Müller, som fick Nobelpriset i litteratur 2009, uttalar i en artikel på DN-Kultur, där hon intervjuas av Mats Almgård,: "Att Putin är en simpel tjuv och nationalist.".

DN:s artikel om och med Müller

Müller har utifrån egna personliga erfarenheter av diktaturens förtryck och nationalism ifrån det kommunistiska Rumänien engagerat sig emot Putinismen. Müller tillhör landets tyskspråkiga minoritet och skriver på tyska. Utifrån sin egen levnadshistoria har Müller med kraft kritiserat allt medlöperi med regeringen i Kreml. Müller var en välkänd dissent under Nicolae Ceausescus regim. Landets säkerhetstjänst Securitate övervakade Müller och utsatte hennes familj för trakasserier i årtionden.
  



Bild ovan: Från Vladimir Putins senaste
installationstal som Rysslands president.

Bild nedan: Herta Müller.

Etiketter: Vladimir Putin, Ryssland, Ukraina, Sovjetväldet, Imperialism, Europa, Östeuropa, Centraleuropa, Krim, Kyiev, Kiev, Herta Müller, Sofie Oksanen, Anne Appelbaum, Kjell Albin Abrahamsson, KGB, Tyskland, Nazityskland, Sovjetunionen, Josef Stalin, Ribbentrop-Molotov pakten, Münchenöverenskommelsen, Neville Chamberlain, Margot Wallström, Socialdemokraterna, S, Nato, Natomedlemskap,  Medlemskap i Nato, Västerregeringen, Den röd-gröna regeringen, Löfvenregeringen, Litteratur, Nobelpristagare, Nobelpristagare i litteratur, Säkerhetspolitik, Utrikespolitik, Försvarspolitik, Krig, Sergej Markov, Korrespondenterna, SVT-Nyheter, Hufvudstadsbladet, Helsingfors, Donetsk, Östra Ukraina, Dagens Nyheter, DN, DN-Kultur, Kreml, Vitryssland, Minsk, När duvorna tystnaden, Stalins kossor, GULAG, Gulag de ryska fånglägerens historia, Bakom Järnridån, Låt mig få städa klart, Moskva, EU, Baltikum, Estland, Lettland, Litauen,  Nicolae Ceausescu, Rumänien, tyska, nationalism, Securitate,   Polen, Warszawa,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.