En lag mot åsiktsförföljelse behövs

I Dagens Juridik har jag läst en intressant debattartikel av Daniel Claesson om att en ny lagstiftning behövs för att förhindra att enskilda blir utsatta för olika slags ”straff” som att förlora anställningar, kontrakt eller försörjning av annat slag, för att man framfört åsikter i offentliga ”rum” som media eller i sociala medier.

Claessons artikel är publicerad under rubrik: 

” Dags att göra åsiktsförföljelse straffbart.”

Åsiktsfritt på sociala medier som Twitter är viktig för 

demokratin.

Här kan du läsa Cleassons artikel i DJ

Marcus Birro, journalist, författare och debattör. 

I sin artikel för Claesson några aktuella exempel när välkända personer blivit utsatta för planerade åsiktsdrev: Marcus Birro, Stina Oscarsson, Christer Sandelin och Alexander Bard. Skribenten har rätt. Den otydlighet som nu finns i gällande lagstiftning, en ”gråzon”, mellan förtal och utpressning måste täppas till. Claessons föreslår att en ny brottsrubricering: ”Åsiktsförföljelse”, införs. Detta ”demokratibrott” vilket det faktiskt är fråga om, föreslås få en straffskala som i mindre allvarliga fall bör ligga mellan böter upp till 2 års fängelse. I grova fall till fängelse i 4 år. Det vill säga ett högre straff än förtal men lägre än utpressning.

Stina Oscarsson, dramatiker och regissör.

Claessons argumentering om att förhindra en fri åsiktsbildning genom att i efterhand utsatta debattören/debattörerna för olika slags sociala och ekonomiska straff är mycket allvarligt för svensk demokrati. Jag håller med Claesson om detta otyg måste förhindras, och om det trots allt sker, måste staten vara tydlig och tydligt visa att detta är ett oacceptabelt beteende. De personer som sysslar med denna förföljelse sprider inte bara förtal om de debattörer som för fram åsikter som man inte gillar, utan, i många fall, även tar till andra åtgärder som t.ex. att försöka registrera digitala aktiviteter hos sina ”motståndare”.

En illustration om att åsiktsfrihet behöver få ökad lagligt 

skydd.

I vilket det redan nu finns lagstiftning emot. Åsiktsregistrering är en kriminell handling men utreds sällan och blir ännu mer sällan föremål för åtal. Samma sak för när t.ex. arbetsgivare, stipendienämnder etc. blir kontaktade i samma syfte. Jag håller med Claesson om att detta inte sällan sker på olika hotfulla sätt. Ett agerande som ligger nära inte bara förtal och utan också olaga hot, men som också sällan blir föremål för rättsliga åtgärder. 

Ett kontroversiellt inslag i Metoo rörelsen som ligger i den 

juridiska gråzon som Claesson tar upp. I detta fall kan 

en åtalsprövning om stämpling till brott, bli aktuell. 

Mörkertalet är förmodligen stort. T.ex. arbetsgivare, förskolepersonal, journalister och lärare som blir utsatta anmäler sällan detta till polis. Jag har en bestämd känsla att detta har ökat under senare år vilket bl.a. beror på framväxt av oparlamentariska företeelser som Metoo och Black Lives Matter rörelsen.

Foto från en Black Lives Matter demonstration i USA. 

En demokrati och ett rättssamhälle mår inte bra om en fri åsiktsbildning inte får skydd. Om man har anledning att misstänka att någon missbrukar sin rätt till att föra fram sina åsikter, t.ex. i form av hets mot folkgrupp som antisemitism, så skall anmälan göras till rättsvårdande myndigheter. Ingen skall bli dömd i olika ”Folkdomstolar” av självutnämnda ”åklagare” eller ”domare”. 

Det tyska Författningsskyddets emblem på en entrédörr.

Författningsskyddet infördes i Tyskland efter Andra 

världskriget, med en särskild domstol och ett särskilt 

åklagarämbete, för att skydda demokratin

och mänskliga rättigheter.  

I ett större juridiskt sammanhang bör Sverige, enligt min mening, se över alla brott mot demokratin och precis om t.ex. i Tyskland, samla ihop denna lagstiftning i en egen Balk (avsnitt) i lagboken: ”Demokrati- och grundlagsbrott”. Precis som Claesson, för fram i sin artikel, tycker jag att det kan det vara lämpligt i detta sammanhang påminna om Regeringsformens (en av vår grundlagar) portalparagraf:  

”Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt.”   

Säkerhetspolisens (Säpo) emblem utanför organisationens 

huvudkontor i Stockholm. Säpo är numera en självständig 

myndighet som är placerad direkt under regeringen. 

Foto överst:

Från en "demonstration" av förakt för demokrati och 

mänskliga rättigheter från den autonoma vänstern.

Länk till denna blogg

Etiketter:                                                                               

Demokratibrott, Grundlagar, Regeringsformen, Juridik, Förtal, Utpressning, Olaga hot, Åsiktsregistrering, Drev, Medier, Åsiktsförföljelse, Marcus Birro, Stina Oscarsson, Christer Sandelin, Alexander Bard, Dagens Juridik, Daniel Claesson, Metoo, Black Lives Matter rörelsen, Autonom vänster, Säpo, Säkerhetspolisen, Författningsskyddet,      

Parlamentsrapport avslöjar Putins infiltration av Storbritannien

Underhusets Underrättelsekommitté (Intelligence and Security Committee) rapport om rysk inblandning i brittisk politik i allmänhet och eventuellt i omröstningen om Brexit blev äntligen offentlig den 21 juli. Trots att rapporten varit klar i över ett år.

Här kan du läsa rapporten

I The Gurdian kommenterar Martin Kettle rapporten i en artikel under rubrik:
"The Russian report reveals that MI5 and MI6 have lost this way. "

Du kan läsa Kettles artikel här

I The New European kommenteras artikeln i en läsvärd artikel som fått rubrik:
"The former Tory chairman defendes "right" for party to take money from Russian donors with links to Putin." 

Du kan läsa denna artikel här

Titelsidan på en annan av kommitténs rapporter.

Samtliga säkerhetsorgan blev klar med deras sekretess bedömning tidigt förra sommaren och lämnade grönt ljus för publicering. Men Boris Johnson och hans närmaste krets har vägrat att offentliggöra den först innan valet juli 2019 och har vägrat fram till nu. Senare har en helt annan anledning förts fram om att rapportens innehåll kan störa Brexit processen och förhandlingarna med EU. Normalt brukar statliga rapporter efter en godkänd sekretess granskning släppas skyndsamt inom en vecka eller två. Men allt eftersom delar av rapportens innehåll började läcka ut blev situation ohållbar för regeringen.

En talande illustration av Brexit.

Argumentet om Brexit är endast ett svepskäl. Först för att kretsen kring Johnson hela tiden har önskat sig en hård Brexit bl.a. för att slippa ta hänsyn till EU-domstolen i Luxemburg när det gäller rättigheter för EU-medborgare bosatta i Storbritannien. Ett annat skäl är att en av rapportens slutsatser om att Rysslands inblandning i Brexit processen inte har utreds av säkerhetstjänsterna trots att flera indicier pekar på en målmedveten och långvarig rysk infiltration (flera av dessa indicier nämns i rapporten). Just detta har anses alltför pinsamt för den brittiska regeringen.

Foto av EU domstolen i Luxemburg.

Samma sak gäller även för folkomröstningen om självstyre för Skottland 2014 som nationalisterna förlorade knappt (i rapporten anges tydligt att detta bör man utreda grundligt, liksom när det gäller Brexit). Kanske redan då, liksom nu, sa en majoritet av de skotska väljarna ja till självständighet. Behov att utreda eventuell rysk inblandning i valet av Johnson som ny partiledare och premiärminister, inom konservativa Torries, antyds försiktigt och har kommenteras flitigt i brittisk media. Detta är inte alls märkligt med tanke på, som flera brittiska medier har fört fram i sin rapportering av kommitténs slutsatser, att ryska oligarker har erkänt att man donerat stora summor pengar till Johnsons parti. 

Foto från folkomröstningen om självständighet för Skottland 

2014 med nationalistpartiets (SNP) dåvarande 

partiordförande Alex Salmond och nuvarande 

ordförande Nicola Sturgeon.

Efter att rapporten nu blivit offentlig har det också framkommit att Downing Street önskat mörka det faktum att brittisk säkerhetstjänst numera nästan uteslutande sysslar med terroristbekämpning och lämnat bevakning av andra staters agerande utomlands och i Storbritannien därhän. 

  

Downing Street nr. 10. 
Premiärministerns kontor och officiella bostad.

   

Rapporten är väl värd att läsa. Den kan sammanfattas med att kommittén uppfattar Ryssland som ett allvarligt hot mot Storbritannien som nation och emot den brittiska demokratin. I rapporten lämnas några exempel på ryska aktioner på brittisk mark som tog sin början med det så kallade Paraplymordet av den landsflyktige journalisten Georgi Markov på London Bridge 1978 som planerades av KGB (som Putin då var aktiv i) men som utfördes av den bulgariska säkerhetstjänsten. Andra våldsdåd från Kreml under senare tid som tas upp i rapporten är mordet av den ryska demokratiaktivisten, journalisten och f.d. FSB-officeren Alexsandr Litvinenko i London 2006 genom radioaktiva isotoper och försöket att 2018 giftmörda den f.d. dubbelagenten i den militära säkerhetstjänsten GRU Sergej Skripal (som efter en fångutväxling i regi av amerikanska FBI levde i England) och hans dotter Julia i brittiska Salisbury med hjälp av nervgift.


Sanering i Salisbury utanför den pub i Salisbury där Sergej 
och Julia Skripal påträffades.

Avhoppare, regimkritiker och demokratiaktivister måste skyddas bättre på brittisk mark är en slutsats i rapporten. I texten lämnas en skrämmande uppgift om att det inte kan uteslutas mord ang 14 plötsliga dödsfall av regimkritiska ryssar och deras brittiska kompanjoner i Storbritannien sedan Putin kom till makten. En annan är att Storbritannien i ökad omfattning måste övervaka och bekämpa den penningtvätt som den ryska staten utför bl.a. genom att statliga bolag och oligarker, en aktivitet som allmänt kallas för Londongrad, som utnyttjar helt legala kanaler som banker, aktiehandel och uppköp av exklusiva fastigheter. Mellan raderna kan man också läsa ut en kritik mot att ta emot pengar från olika ryska intressen som t.ex. regimvänliga exilryssar. 



Lubov Chernokhin, numera bosatt i London, hustru till 
Putins f.d. finansminister och välkänd för att i februari 
2018 betalat 30 000 pund till det konservativa partiet 
i utbyte för en lunch med Gavin Willamson, då 
utbildningsminister och tidigare försvarsminister,
nu parlamentsledamot för Torries och 160 000
pund för en tennismatch mot Boris Johnson
när han var borgmästare i London.

I mitt förra inlägg på denna blogg tog upp detta ämne.

Du kan läsa detta blogginlägg här

Minnesplatta vid det första huvudkvarteret för
brittiska signalspaningen
(motsvarigt till vårt FRA) GCHQ.  

I rapporten framgår också att säkerhetstjänsternas resurser för bevaka och analysera främmande stater måste öka, liksom åtgärder mot desinformation. I rapporten tas upp behov att utarbeta en strategi för att motverka ”uppköp” av enskilda politiker och partier. Och skapa resurser för att avslöja när detta har skett. Statstjänstemän, affärsmän och journalister är andra kategorier som pekas ut i rapporten som särskilda måltavlor för ryska försök till att rekrytera inflytande agenter. Det stora intresset från Ryssland av Storbritannien motiveras, enligt kommittén, av att Storbritannien är nära allierad med USA. Och har en ledande roll inom Nato i Europa. En annan viktig aspekt som analyseras i rapporten är Putin regimens så kallade Asymmetriska krigföring mot väst som bl.a. innebär att en rad "civila" områden används som "vapen" t.ex. vetenskap, råvaror, ekonomi, sport, kultur och medier förutom de traditionella: politik och militära resurser för att flytta fram Kremls positioner i omvärlden och skydda Ryssland ifrån demokratisk "smitta".  


En av de främsta Brexittörerna i kretsen runt Johnson, 
Dominic Cummings, Johnsons chefsrådgivare, ledare av 
Brexit kampanjen.  Är under utredning för "olämpliga"
kontakter med olika ryska intressen. Nyligen känd för att
ha brutit mot Corona pandemins karantänsregler.

Med tanke på detta innehåll är det kanske inte så konstigt att Brexittörerna runt Johnson har önskat att mörka rapporten. Det är glädjande att detta även har kritiserats av flera inom det konservativa partiet. En minoritet, ännu så länge, men ändå.

I ett tidigare inlägg på denna blogg tog jag upp de granskningar som två brittiska nätverk mot korruption: Open democracy och True publica har genomfört ang rysk finansiering  av Brexit kampanjen.

Länk till detta inlägg

Foto överst:

Kommittén sammanträder.

Länk till denna blogg

Etiketter:

Intelligence and Security Committee, Brexit, Boris Johnson, Torries, Tory, Konservativa partiet, Storbritannien, Skottlands självständighet, SNP, USA, Donald Trump, Underhuset, Underhuset Underrättelsekommitté, Vladimir Putin, Kreml, Ryssland, KGB, Bulgarien, FSB, GRU, MI5, MI6, Säkerhetstjänst, Kontraspionage, Agenter, FBI, EU, Europa domstolen, Luxemburg, FRA, Nicola Sturgeon, Alex Salmond, Lubov Chernokhin, signalspaning, GCHQ, Nato, Inflytande agenter, Dominic Cummings, Gavin Williamson, Londongrad, Asymmetrisk krigföring,