EU:s Coronafond och svensk Europapolitik

Sveriges strategi i pågående förhandling om EU:s Återställningsfond (Coronafonden) och om en ny långtidsbudget präglas av en attityd som påverkar både Sverige och EU på ett djupt olyckligt sätt. Förutom att Sverige har fel rent sakligt både ekonomiskt och politiskt så påverkas vilken syn som miljoner européer kommer att få av Sverige. 


Även ekonomi och sysselsättning i Europa 
behöver en kickstart.

Att Sveriges argument mot hur en gemensam EU-fond skall skapas genom upplåning för att kickstarta Europas ekonomin efter Corona är fel. Detta analyseras i en debattartikel som har skrivits av några ledande nationalekonomer. Denna artikel är publicerad i Svenska Dagbladet under rubrik: ”Sverige och Danmark väljer fel strategi i EU.”

Här kan du läsa deras artikel i SvD

Precis som framförs i artikeln är den beskrivning av Coronafondens konsekvenser som vi matas av i media och av våra politiker dessutom grovt felaktig. Det har talats om att man skulle skapa ett gigantisk skuldberg. Men detta är inte sant. Det är som ekonomerna för fram att EU-kommissionens ursprungliga förslag om fondens totala storlek motsvarar endast c:a 2,5 % av EU:s samlade inkomster per år. 

Charles Michel f.d. premiärminister i Belgien, 

Europeiska rådets ordförande, som är organ 

för regeringscheferna inom EU.

Lån som dessutom kan fås med bunden ränta kring 0 % och att amorteringar skjuts på framtiden. Lån som inte skall vara slutgiltigt betalda förrän 2058. Med en amortering på 30 år och en ränta på 1 procent vilket motsvarar en årlig total kostnad på cirka 1 procent av EU-staternas årsinkomst. Så allt tal om skuldkris för kommande generationer har ingen relevans. I all EU-skepticism och politisk populism hade det inte bara varit klädsamt om man gav oss medborgare än mer korrekt beskrivning av vad man nu förhandlar om i Bryssel under ledning av Charles Michel. Annars förstår vi inte vad som sker och kan utkräva ansvar av våra politiker. För vem vill inte stoppa ett förslag som skulle göra kommande generationer tyngda av en omfattande skuldbörda? Men detta handlar inte EU:s Coronafond om.

En tjänsteman från kommissionen presenterar förslaget 

till fond inför media.

Sveriges hållning när det gäller EU:s långtidsbudget om att den skall minska samtidigt som en stor nettobetalare, Storbritannien, lämnar samarbetet. Är också ett utslag av populism och bristande engagemang för EU-samarbetet i sig. Och detta sker dessutom samtidigt som Sverige vill kraftigt öka EU:s verksamhet inom flera områden som t.ex. klimat, forskning och utveckling, fredsbevarande arbete och sociala insatser. Dessutom Sveriges avgift till EU motsvarar endast 0,8 % av vår bruttonationalinkomst. 

En illustration av Brexit.

Att hela tiden säga nej, eller inte just nu, kanske sedan eller varför då?, får konsekvenser för hur Sverige uppfattas av andra inom EU. Vilket inte är märkligt. Vi blir alltmer marginaliserade i Europasamarbetet, alltmer en randstat. Detta gör att frågor som är särskilt viktiga för oss får vi allt svårare att få igenom. Just detta fenomen har EU- journalisten Ylva Nilsson uttryckt i en träffsäker liknelse. ”EU-samarbetet är som när du i din bostadsrättsförening vill få igenom att byta lägenhetsdörrar när flertalet andra vill prioritera nya balkonger. Då får man ibland ge stöd åt var andra tycker är viktigt för att man senare skall kunna få igenom det som är viktigt för en själv.”

Byte av en balkong.

Det finns många exempel på när Sverige likt en struts att har stoppat huvudet i sanden. Vi sa nej till att införa en ny åklagarmyndighet i EU för att utreda fusk med EU medel, som t.ex. jordbruksstöd. När flera fall hos oss och i andra nationer uppmärksammades i media, då gick Sverige motvilligt med. Samma trilska attityd hade vi ang. medlemskap i EU:s Civilförsvars mekanism ända fram till att plötsligt började brinna i våra skogar 2018 då gick det bra att gå med så att Spanien, Italien och Grekland kunde skicka hit brandflygplan (som vi då helt saknade, men nyligen fått genom EU) och släcka våra brandhärdar. 

Ett italiensk brandplan i aktion i Sverige 2018.

Vi har aktivt motverkat att EU skall ge stöd till, just samma nationer som då gav oss en hjälpande hand, för att dessa nationer skall klara av att hantera de stora mängder flyktingar man fått ta emot från Nordafrika, Mellanöstern och Asien. Alltså samma situation som drabbade oss 2015 och som ännu påverkar oss. 


Flyktingar på väg till Öresundsbron 2015.

Vi vägrade naturligtvis även gå med i EU:s myndighet för yttre gränsskydd och migration, Frontex. Vi t.o.m. försökte stoppa att Frontex skulle bildas. Men när horder av flyktingar i Danmark började röra sig mot Öresundsbron gick vi plötsligt med. Senaste exemplet på denna attityd av nej men kanske sedan, är att vi vägrade gå med i EU:s gemensamma upphandlingssystem för utrustning och material till sjukvård, som inrättades efter Sars pandemin 2002-2003, ända fram till att Corona och COVID-19 slog till och vi riskerade att helt bli utan leveranser av t.ex. respiratorer, visir, och munskydd från stora tillverkare i Asien.

En tjänsteman från EU:s gränsskydd Frontex.

Var beror detta på? En viktig orsak är att eftersom vi inte fick uppleva Andra världskrigets fasor och terror leder till att vi saknar både kunskap och delvis också förståelse om Europatanken och dess ideal. Värderingar som la grund för EU och som driver samarbetet vidare. Vi förstår inte riktigt att EU samarbetet ytterst har sin grund i miljoner döda, diktaturers härjningar och rädsla för att demokratin åter igen skall gå under. En annan anledning är att vi likt britterna har en uppblåst självkänsla. Vi tycker att vi är lite bättre, lite smartare, mer humana och mer ordningsamma än de brokiga och störiga européerna. Denna pompösa attityd hänger också samman med att vi har en klar tendens till att se på oss själva som en moralisk supermakt. Allt detta gör att vi tycker att vi egentligen inte behöver Europa. Men att Europa skall vara tacksamt för att de har oss.

 

Barn i Auschwitz vid befrielsen 1945. 

En annan anledning är att det verkar som vi har glömt läxan från förra ekonomiska krisen 2008-2009, Finanskrisen, där det visade sig att ovilja att komma överens mellan medlemsstaterna gjorde att EU:s insatser kom för sent och i allmänhet visade sig inte vara tillräckliga. Och nu är vi på god väg att återupprepa samma misstag en gång till. Att vi aldrig lär oss. Det är särskilt allvarligt denna gång för den kris som följer av Corona pandemin är mycket mer allvarlig. Den är den djupaste krisen sedan 30-talets depression och kan inte alls jämföras med tidigare kriser i modern tid. Jag har en bestämd känsla av att vi i Sverige har en bristande insikt om hur detta kan komma att påverka sysselsättning men också vilka politiska- och sociala konsekvenser detta kan komma att få över hela Europa när t.ex. tyska, franska, italienska, spanska eller polska konsumenter och företag inte längre kan eller vill köpa våra expertvaror som fordon, generatorer, möbler och telefonväxlar. Och när turistnäringen i sydeuropa kraschar därför att ekonomin har gått i kras på grund till följd av Coronas härjningar.

 

Arbetslösa i kö framför ett soppkök i USA 

under 1930-talets depression. 

    

Mentalt för många svenskar är Europa där och vi här. Men denna attityd leder till en rad problem. Först för att vi behöver mer, inte mindre, av samarbete i Europa. Särskilt nu, när USA alltmer drar undan och sluter sig inom sig själv, samtidigt som våra demokratier och våra värderingar alltmer utmanas genom ett aggressivt agerande från två totalitära stormakter, den ryska och den kinesiska. De europeiska nationerna är var för sig för små och får allt tuffare att göra sig gällande i världen. Att konkurrera på hemmaplan ekonomiskt, socialt och på andra sätt blir också allt svårare. Vilket även gäller för större nationer i Europa som Storbritannien, Tyskland och Frankrike. 

Kinas Xi Jinping och Rysslands Vladimir Putin.

Att EU inte klarar av att leverera lösningar på gemensamma problem som medborgarna tycker är angelägna inom t.ex. miljö, migration, kriminalitet, terrorism och som i huvudsak medlemsstaterna är orsak till, för inte bara med sig en växande EU-skepticism. Utan också en ökande nationalism och att vänster- och höger radikalism blir starkare runt om i Europa. Politiska fenomen som också utgör ett mot vår demokrati och våra västerländska värderingar. Att Tyskland och Merkel har övergivit sin tidigare återhållsamma ekonomiska politik beror dels på en insikt om hur mycket vi i Europa påverkas av varandra och behöver varandra. Men också en insikt om vad vi kan och måste göra tillsammans. En pollett som ännu inte tycks ha trillat ner i Rosenbad eller i riksdagen. Det är väldigt mycket som står på spel just nu. Europas framtid ligger i vågskålen. Kommer Sverige att ta sitt ansvar?

Ett foto från ett möte mellan Merkel och Macron där EU:s 

Coronafond diskuterades.

Läsa mer:

I Expressen har flera samhällsdebattörer och f.d. aktiva politiker från flera partier med välkände miljöaktivisten Anders Wijkman i spetsen skrivit en artikel om den djupa ekonomiska kris som Europa nu är inne i och vilka politiska och andra konsekvenser detta kan få. Deras artikel är publicerad under rubrik: ”Sverige får inte låta Euron falla.”

Du kan läsa deras artikel i Expressen här

Den EU-politiska nyhetsbyrån Politico har publicerat en intressant artikel om de pågående förhandlingarna i Bryssel denna artikel har rubrik: ”EU leaders call it a night after Dutch block in budget talks.”

Du kan läsa deras artikel här

Jag kan också rekommendera en artikel av Erik de la Reguera i Dagens Nyheter som har fått rubrik: ”Tre stridsfrågor som EU måste lösa för att nå en överenskommelse om Coronastöd.”

Här kan du läsa de la Regueras artikel

Länk till denna blogg

Eurosedlar.

Foto överst:

Foton från när EU-kommissionens ordförande Ursula van der Leyen presenterar förslaget till Coronafond. 

Etiketter:                                                                                                                   

EU:s Coronafond, EU:s Återställningsfond, Europasamarbetet, EU-skepticism, Populism, Nationalism, Högerpopulism, Vänsterpopulism, Europa politik, Svensk politik, Ekonomisk politik, Euron, Finanskrisen, Corona, Corona pandemin, Bryssel, Anders Wijkman, Angela Merkel, Tyskland, Sverige, Ursula van der Leyen, Vladimir Putin, Xi Jinping, Charles Michel, Sars pandemin, Auschweitz, Frontex,