torsdag 15 januari 2015

S Nato noja och neutralitets fundamentalism



I Göteborgs Posten har Gunnar Hökmark (M), EU-parlamentariker, skrivit en debattartikel om att svensk säkerhets- och försvarspolitik. Hans text är publicerad under rubrik: "Försvaret av Sverige måste kunna diskuteras fritt".

Hökmarks artikel i GP

Hökmark skriver i sin artikel bl.a.:

"Utanför en allians är ett land i dag betydligt mer ensamt än vad det var under kalla kriget. Margot Wallströms (S) reaktioner inför kraven på en diskussion om förutsättningarna för ett svenskt Nato-medlemskap är mot denna bakgrund anmärkningsvärda. Av flera skäl.

Trots en fundamentalt förändrad värld vill Margot Wallström och Socialdemokraterna inte lyfta sig ur den tankemodell som präglade det kalla krigets svenska säkerhetspolitik.

Men hennes argument mot en svensk diskussion om Nato är än mer anmärkningsvärda och allvarliga.

Det första är tanken att vi i ett fritt land inte fritt ska kunna diskutera hur vi ska kunna försvara vår frihet eftersom det kan tänkas oroa någon annan. I praktiken vill hon att vi ska böja oss inför dem som anser att länders fria säkerhetspolitiska val inte är deras egen sak att besluta över.

Det andra är att hon säger att omvärlden skulle bli oroad och att det skulle få negativa konsekvenser för vår säkerhet. Vår frihet att diskutera skulle vara ett hot mot vår säkerhet eftersom någon skulle uppleva den friheten som hotfull."

Vladimir Putin - 2006.jpg

Vladimir Putin.

Hökmark har en viktig poäng i sitt resonemang om vad då hotfull? Som han framför i sin artikel kommer inte Tyskland, Polen, Danmark, Norge eller länderna i Baltikum, inte ens Finland, att uppleva en svensk anslutning till Nato som hotfull. Endast Ryssland kommer att ha synpunkter. Men ska vi verkligen låta Vladimir Putin få bestämma hur vår säkerhets- och försvarspolitik? Att dessutom använda dessa argument för att stoppa en utredning om ett svenskt Nato medlemskap är både märkligt men är också en omoralisk argumentering.  

Hökmark har också rätt i sitt påpekande att Sverige faktiskt i dag har en mer utsatt läge än under kalla kriget. Då kunde man tänka att Nato "automatiskt" skulle agera på ett anfall från öst på Sverige eftersom man skulle ha stora intressen av att förhindra en framryckning av Warszawa pakten i Östersjön. Men denna pakt finns inte längre. Nato har dessutom gjort klart både genom sin förra Generalsekreterare, den tidigare danska statsministern, Anders Fogh Rasmussen och USA:s nuvarande ambassadör i Stockholm, Mark Francis Brzezinski, att Sverige inte kan räkna med att få militär hjälp och ha skydd som medlemsländer har. Den plikt som finns att solidariskt ställa upp för varandra, som regleras i Natos stadga, gäller endast för medlemsländer.

 
Från ett sammanträde med Nato ländernas utrikes- och
försvarsministrar i Bryssel.

En annan dimission på denna märkliga Nato-noja och neutralitets fundamentalism är att vår ovana av tvetydighet om vad Sverige hör hemma politiskt i Europa nu åter manifesteras av S ministrar som Margot Wallström och statsminister Stefan Löfven. En tradition av en inrikes- utrikespolitiskt präglad försvars-och säkerhetspolitik. Inom S har funnits, och finns fortfarande, en misstänksamhet mot väst som jag aldrig har förstått. Många ledande socialdemokrater har också av rent partitaktiska skäl känt ett stort behov av att avlägsna Sverige för ett politiskt- och kulturellt inflytande från Västeuropas demokratier som tidigare var tydlig när det t.ex. gällde synen på EU. 

Man ska också vara medveten om att svensk socialdemokrati har stått ovanligt långt till vänster i Nordeuropeiskt perspektiv. För t.ex. dansk-, tysk-, holländsk-eller norsk socialdemokrati har kontakter med kommunistiska partier som vårt Vänsterpartiet varit helt uteslutet. Inom delar av svenska S har det också funnits en viss förståelse för sovjetiska och nu ryska synpunkter. Detta arv av kryperi för Moskva manifesterades under kalla kriget med att framföra Den tredje ståndpunkten och nu i en attityd inför Putins agerande i Ukraina med argument om man måste ha förståelse för att detta lands avtal med EU väcker ryska reaktioner. 

Wallström tillhör märkbart denna vänster falang inom Socialdemokratin. Löfven har också delvis intagit likande ståndpunkter, medan S-ministrar som försvarsministern Peter Hultkvist och näringsminister Mikael Damberg tillhör de delar av partiet som är mer Main stream socialdemokratisk ur ett europeiskt perspektiv.

   

Mikael Damberg (S)

Det hög tid att vi gör upp med denna vänster politik. Av politiska, militära, moraliska men också av rent ekonomiska skäl. Sverige hör naturligt hemma bland Västeuropas demokratier. Den ryska aggressiva utrikes- och försvarspolitiken är ett hot mot hela Europa som också påverkar oss och som vi måste möta gemensamt. Vi har också en moralisk skyldighet att ställa oss medvetet på demokratins sida mot Putins ny-sovjetiska imperialism.

Sedan tillkommer en ekonomisk utmaning. Sveriges försvar kommer troligen tillföras ökande ekonomiska resurser under de närmaste 5- 10 åren. Detta oberoende medlemskap i Nato eller ej. Men fortsatt neutralitet kommer att kräva ännu högre resurstillskott. Under kalla kriget låg våra försvarsanslag på 3 % av BNP, nu är vi nere i 1,2%. Natomedlemmar ska ha 2%. Försvarsanalytiker brukar nämna en nivå på 3,5-4 % för att få en försvarsförmåga som på egen hand klarar att bygga upp en avskräckning för militära angrepp. 

Försvaranslag på denna senare nivå måste anses orealistiska. Verken medborgare eller politiker kommer att acceptera försvarsanslag på denna nivå i fredstid (även om detta verkligen behövs). Så vårt val är i praktiken antigen medlemskap i Nato med resursförstärkning, på en för flertalet medborgare acceptabel nivå, vilket skulle ge en klart ökad militär säkerhet genom t.ex. att komma in under USA:s och Storbritanniens robotsköld, eller en fortsatt alliansfrihet som i praktiken inte gör det möjlighet att få en tillräcklig militär förmåga.

Beröringsskräcken för Nato är ännu mer märklig med tanke på vårt medlemskap i EU och den svenska solidaritetsförklaring som vi givit till våra nordiska grannar och Baltikum i händelse av konflikt eller krig i norra Europa. 

Bild ovan: Bild från HMS Norrköping under
den Nato ledda övningen Balttops 2003.

Bild nedan: Ett nyttig påminnelse om att demokratin och
freden inte kan tas för självklar i Europa. 
Berlinmurens så kallade Dödsremsa med vakttorn,
mineringar och självavfyrande vapen.   



Etiketter: Nato, Gunnar Hökmark, Försvar, Neutralitet, Försvarsförmåga, Försvarsanslag, Nato noja, Nato skräck, Medlemskap i Nato, Nato medlemskap, Göteborgs Posten, Östersjön, Östersjö regionen, Nord Europa, S, Socialdemokraterna, Socialdemokratin, Stefan Löfven, Anders Fogh Rasmussen, Natos Generalsekreterare, Militär förmåga, Avskräckningseffekt, Försvars förmåga, Militär förmåga, Margot Wallström, Peter Hultkvist, Mikael Damberg, Baltikum, Tyskland, Danmark, Norge, Holland, Nederländerna, Norge, Finland, Polen, USA:s  Stockholms ambassadör, Mark Francis Brzezinski, Vladimir Putin, Ryssland, Finland, Nato utredning, Kalla kriget, Det kalla kriget, Tredje ståndpunkten, EU, Solidaritetsförklaring, Kommunism, V, Vänsterpartiet, Warszawa pakten, Ukraina, USA, Storbritannien, Robotsköld, Försvarsanslag,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.