I Sundsvalls Tidning har Patrik Oksanen skrivit en läsvärd ledare om att en politiskt strid om ett svenskt Nato-medlemskap nu tycks ha startat. Oksanens artikel som har publicerats under rubrik:" Hetsig Natodebatt", kommenterar han debatten om att utreda ett svenskt medlemskap.
Ett krav som först kristdemokraterna och sedan folkpartiet vill ha som ett svar på det försämrade säkerhetsläget i Östersjön och i Baltikum efter Rysslands angrepp på Ukraina. Krav som centern och sedan moderaternas nya partiordförande Anna Kinberg Batra nu har ställt sig bakom.
Oksanens Nato-ledare i ST
På Folk- och Försvars Rikskonferens i Sälen fick kravet på en utredning om medlemskap förnyad aktualitet dels genom att folkpartiets ordförande Jan Björklund drev frågan i en paneldiskussion där även utrikesminister Margot Wallström (S), Annie Lööf (C) och Jonas Sjöstedt (V) deltog.
Av rapportering i media kan man förstå att Björklunds- och Lööfs krav på utredning irriterade Wallström och Sjöstedt. Vilket faktiskt gläder mig. Inte minst mot bakgrund av den undersökning som Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) nyligen presenterande. Enligt MSB är en klar majoritet av svenska folket äntligen för medlemskap (för första gången sedan MSB började mäta opinionen i denna fråga).
MSB:s pressmeddelande
Det kan vara värt att notera att i MSB:s undersökning uttalar en majoritet av befolkningen också sig för ett återinförande av värnplikt. Denna tillnyktring av svensk opinion är rätt i sak och behövs av säkerhetspolitiska skäl. En mer Nato vänlig opinion är motvikt mot den dominans av Neo-socialism och kulturradikala strömningar som alltmer dominerar i svensk offentlighet, inte minst sedan senaste valet.
Upprördheten hos Wallström och Sjöstedt kan kanske förklaras av att man vet att opinionen, som man under hela efterkrigstiden har kontrollerat när det gäller neutralitetspolitiken, nu är på väg att glida de Röd-Gröna ur händerna. Sedan har jag aldrig förstått den beröringsskräck för Nato (liksom tidigare även för EU) som har präglat den officiella svenska politiken sedan 1950-talet.
En neutralitet dogmatism som Wallström en flertal tillfällen har givit uttryck för under valrörelsen och sedan hon blev minister. Jag har aldrig heller förstått det behov av mankera ett avstånd till Västeuropas demokratier och ge uttryck för en allmän EU-skeptisk hållning. Inte minst sedan vårt EU-medlemskap och den officiella solidaritetsförklaring som vi angivit om våra nordiska grannländer och Baltikum. Sverige är en del av Europa, och hör naturligt hemma bland demokratierna i västvärlden.
Denna förändring av svensk opinion är också positiv ur två andra aspekter. Jag har aldrig riktigt köpt argumenten för en total avveckling av värnplikten. Vilket inte heller vårt östra grannland Finland gjorde. Att nu värnplikten, åtminstone delvis, återinförs välkomnar jag av både rent militära skäl men också av politiska skäl. Det är bra om vårt militära försvar åter blir en fråga för breda grupper i samhället, blir en livserfarenhet för unga män (kanske också kvinnor som i Israel) får dela.
Det andra aspekten är att jag ser en reell möjlighet till att en uppblossad strid om svenskt medlemskap i Nato mellan Alliansen och de Röd-Gröna kan spräcka det märkliga och odemokratiska avtal som ingicks innan jul, den så kallade Decemberöverenskommelsen (DÖ), även benämnd som: Decembersvekt eller Julavtalet.
Förutom att detta avtal i praktiken innebär att parlamentarismen avvecklas och att den borgerliga oppositionen lägger sig platt för Löfvens vänsterregering, så finns i avtalet skrivningar om samråd och förhandlingar ang. säkerhets- och försvarspolitik. Om nu de borgerliga slänger in Nato frågan i de förhandlingar som redan inletts kan detta spräcka uppgörelsen. För en varm vän av parlamentarismen och dess ideal, är detta ljuva toner. Mer av sådant Alliansen! Hoppas jag.
Jens Stoltenberg (S), Natos nya Generalsekreterare,
f.d. norsk statsminister.
Under det senaste åren har det försämrade säkerhets läget i Europa inte bara påverkat opinionen i väljarkåren utan också bland våra förtroendevalda, då främst inom partierna i Alliansen. Folkpartiet har i årtionden varit ganska ensamma i sina krav på medlemskap. Tidigt förra våren gick kristdemokraterna och Göran Hägglund ut och krävde en utredning på medlemskap som folkpartiet direkt anslut sig till. Moderaterna har tidigare tagit beslut om medlemskap men drev medvetet inte frågan under Reinfeldt och Borgs ledarskap. Centern var länge aktiva motståndare till Nato men kan nu tänka sig en utredning samtidigt som Kinberg Batra åter tycks vilja att detta ska bli en aktuell fråga för M:s politik.
Denna kursändring, denna omvändelse under galgen, är sen kommen men bör välkomnas av alla anhängare av sund och verklighetsförankrad utrikes- och säkerhetspolitik.
I sin artikel skriver Oksanen bl.a.:
"I stället blev det en het och infekterad debatt som bröt ut efter att Centerpartiet tagit ställning för en Natoutredning. Med fyra Allianspartier för och regeringspartierna emot så är sprickan tydlig. Margot Wallström var riktigt irriterad efteråt och tyckte att utredningen skulle skada Sveriges intressen genom att skicka signaler om osäkerhet, men kunde inte svara på varför Finland kan utreda Nato-frågan men inte Sverige.
Inte heller blev hon gladare av att Nato-nejsägaren Jonas Sjöstedt ville hoppa utredningen och gå direkt till den politiska fajten och ta en folkomröstning på studs.
Samtidigt var Nato-bråket säkert befriande eftersom man inte riktigt behövde ta i flodhästen i vardagsrummet, ekonomin. Svenskt försvar har gått från att kosta runt 3 procent av BNP under kalla kriget till dagens 1,2 procent. Nato rekommenderar sina medlemmar att ligga på 2 procent, riktig alliansfrihet kostar mer. Men det ligger långt fram, det finns ett här och nu också."
Det är bara att hålla med Oksanen om vad han skriver i sin avslutande- och klokrena kommentar:
"Och när Sveriges skarpaste Rysslandsanalytiker Gudrun Persson på FOI konstaterar att det enda vi vet med säkerhet angående Ryssland är att vi kommer att bli överraskade så är tiden för att ha ett politiskt gräl för att stoppa en utredning som en utredning föreslagit fel fokus."
Läsa mer:
Jag har tidigare, vid ett flertal tillfällen, på denna blogg tagit upp de ämnen som kommenteras i detta inlägg. Särskilt vill jag rekommendera följande inlägg:
Hägglunds krav på Nato utredning
Efter Krim måste Sverige bli medlem av Nato
Rysk höst runt Östersjön
Värnplikt och Natomedlemskap behövs
Fyra samvetsröster om hotet från Ryssland
Nya ryska hot mot Sverige och Östersjön
DÖ spottar på demokratin
Bild ovan: Medlemsländernas flaggor utanför Nato högkvarteret i Bryssel.
Bild nedan: Anna Kinberg Batra (M).
Etiketter: Nato, Folk och Försvar, Rikskonferens, Sälen, Sundsvalls Tidning, Patrik Oksanen, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB, Värnplikt, Alliansen, Röd-Gröna, Margot Wallström, Jan Björklund, Göran Hägglund, Annie Lööf, Jonas Sjöstedt, Anna Kinberg Batra, Decemberöverenskommelsen, DÖ, EU, Finland, Baltikum, Östersjön, Försvarsanslag, Gudrun Persson, FOI, S, Socialdemokraterna, KD, Kristdemokraterna, M. Moderaterna, FP, Folkpartiet, C, Centern, V, Vänsterpartiet,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar