torsdag 2 oktober 2014

Kataloniens folkomröstning påverkar Europa


An apartment block at section 29 in Barcelona.

I RT en tidskrift om internationell politik finns en artikel om Kataloniens konflikt med den spanska centralregeringen i Madrid.

Artikel om Madrids svar på Kataloniens folkomröstning

Nuvarande konstitutionella kris i Spanien till följd av Kataloniens krav på folkomröstning den 9 november har flera orsaker. Kulturella-, ekonomiska-, och politiska faktorer har betydelse. Katalonien, med Barcelona, och sina 7,5 miljoner invånare har ett eget språk, katalanska, som är äldre än spanska både i skrift och som talspråk (kastilianska). En mindre minoritet på några få tusen har aranesiska som modermål.  Mindre än 20 procent av Kataloniens befolkning är av spansk härkomst eller har spanska som sitt första språk. Katalonien har en historia, en kultur och en egen identitet som är annorlunda än den spanska. Under sin långa historia har regionen haft en tydlig orientering åt Frankrike och Italien (som också har en katalansk språkig minoritet), katalanska talas också i närliggande Andorra. Medan övriga Spanien har en kulturell och politisk tradition med tydliga drag av slutenhet och av isolering från övriga Europa. Än i dag märks detta på många sätt. T.ex. i Spanien är det få ungdomar som kan engelska, även bland akademiker. I Katalonien är det bättre. Kunskaper i både engelska och i franska är vanligare där än i övriga Spanien. Katalonien är en mer ekonomiskt- och socialt utvecklat än övriga Spanien. För många svenskar, likt mig själv, uppleves Barcelona som en mer öppen och en mer modern stad än Madrid.

View image on Twitter










Bild ifrån den 10 september i Barcelona, när c:a 1,5 miljoner deltog i manifestation för katalansk självständighet.  
Bilden visar hur demonstrater bildar ett V klädda i den katalanska flaggans färger. V som i Votar (rösta)
och i Voluntat (vilja).

Det ligger mycket i den uppfattning som framförs av den katalanska regeringen, med premiärminister Artur Mas i spetsen, om att Katalonien aldrig fick den självständighet som utlovades efter Francotiden. Att genomföra folkomröstningen, trots alla protester från Madrid, tvingar fram en omprövning av relationerna mellan samtliga regioner och centralregeringen. Särskilt med de regioner med annan kulturell identitet än den spanska. Kataloniens politiker, och andra folkvalda från landets olika regioner, dessutom rätt i sin argumentering om att Spanien har en federal- och regionalistisk tradition att falla tillbaka på. Utgången av folkomröstningen i Skottland, med dess svaga majoritet för fortsatt tillhörighet till London, har inspirerat politikerna i Barcelona och givit luft under vingarna för krav på självständighet för Katalonien.

Catalan message to the world

Ett budskap från Katalonien till Skottland och övriga Europa.

Spanien har sedan tidig medeltid en tradition där nationens olika regioner har haft stort inslag av självstyre och anses utgöra egna "länder". Innan inbördeskriget avskaffade den republikanska vänsterregeringen, med socialister och kommunister i spetsen, det regionala självstyret med anledning av att man var orolig för uppror i konservativa regioner som Galicien (med sitt eget språk, galiciska, och sin keltiska kultur och sin orientering mot Portugal), Granada och Kanarieöarna (med deras kulturella orientering åt Nordafrika). Efter inbördeskriget fortsatte Franco dikaturen denna politik men nu med en spansk nationalistisk motivering. Under fascistdikaturen var denna enhetspolitik direkt riktad emot politiskt radikala regioner som Katalonien och Baskien medan mer pålitliga regioner som Galicien fick något större svängrum. Katalanska likt baskiska var under dikaturen förbjudet i arbetsliv, på allmän plats, i skolor och i andra intuitioner. Efter dikaturens fall behöll den nya spanska demokratin delar av både Francotidens konstitution och kombinerade den med delar av den republikanska. Senare har regeringen i Madrid motvilligt tvingas till eftergifter på grund av folkliga opinioner ute i regionerna men också på grund av krav från EU och Europarådet, men envist vägrat att återgå till de federala inslag som fanns 1923 års konstitution.



Kataloniens premiärminister Artur Mas.

Ett nej till folkomröstning från Spaniens författningsdomstol är att vänta. Ett domslut som har juridisk relevans enligt nu gällande författning, men knappast någon folkrättslig grund. Jag är ingen anhängare till att flera nationalstater bildas. Nationalstater har vi nog av. En ny nationalstat i Katalonien kommer att flytta en rad problem från Madrid till Barcelona utan detta behöver betyda att problemen blir lösta. Men man skulle bli herre i eget hus. Precis som i relationen mellan Edinburgh och London. Jag hoppades på ett ja i den skotska omröstningen och önskar att Katalonien håller sin omröstning för att detta stärker demokratin i Europa. Jag är inte säker på att ett ja i en katalansk omröstning, liksom vad ett ja skulle ha inneburit i den skotska, resultaterar i att vi får en ny nationalstat i Europa. Men detta skapar förutsättningar till omprövning och nytänk som jag välkomnar. Jag har full förståelse för det katalanska missnöjet, precis som det skotska, när det gäller kritik av huvudstadens politiker och maktorgan för den diskriminering, centralisering och maktdominans som man har blivit, och fortfarande blir utsatt för.

Catalan-Scottish solidarity

Den skotska folkomröstningen och den knappa nej-segern för London har
inspirerarat politikerna i Katalonien.  Lägg märke till den blå vita skotska flaggan.
Enligt publicerade opinionsundersökningar  skulle ja sidan få en klar vinst marginal
mellan 25-35 procent.

Vad är alternativet? Svaret är en verklig regionalisering och skapandet av federativa unioner mellan jämnbördiga "länder" inom nationalstaterna i Europa. En sådan utveckling kommer att dämpa krav på självständighet över hela Europa allt ifrån på Korsika, på Sardinen, på Färöarna, i Normandie, i Skottland, i Katalonien, i Flandern till oss på Gotland, i Sampí (Sameland), i Meänmaa (Tornedalen) och i Skåneland. Den katalanska folkomröstningen, kommer liksom den skotska, inte endast att påverka berörda länder. I flera europeisk nationer kommer en smärtsam omprövning att tvingas fram i form av att överge en centralistisk ordning där all verklig makt utgår från nationernas centrum till ett mer decentraliserat styre. Regionalisering (i t.ex. Sveriges fall) och en federativ union (i t.ex. Spaniens och Storbritanniens  fall) är en utveckling som det finns många skäl att ställa sig positiv till.

Inbäddad bildlänk

En talande bild från den skotska folkomröstningen om att mångfald av språk,
kulturer och traditioner är en tillgång för Europa.

I globaliserad värld blir det alltmer uppenbart att nationalstaterna är för små för många viktiga beslutet som påverkar medborgarnas vardag och är för stora, klumpiga och oflexibla för många andra. Detta gäller för beslut inom flera centrala politikområden som t.ex. arbetsmarknad, utbildning och social utveckling. Dessutom är en förställning om en flagga, ett språk och en kultur ingenting annat än en myt. Flertalet nationer i Europa, även Sverige, har aldrig haft denna homogena struktur. Utan har, som t.ex. i Spaniens fall, bestått av flera länder, i ordets ursprungliga betydelse, dvs ett sammanhängande område som lätt kan definieras och avgränsas, med sin egen historia och sin egna identitet, i många fall även med ett eget språk. Men vår livaktiga nationalstatliga enhetmyt har undertryckt och diskriminerat språk, kulturer, folkslag och identiteter, som nu lyftas upp och får ny livskraft  på grund av att globalisering leder till att nationalstaternas hegemoni försvagas. I Sveriges fall utgör våra inhemska minoriteter som samer, gutar, skåningar, tornedalingar, älvdalingar och jämtar tydliga exempel på grupper och landsdelar som har pressas ner på grund av krav på nationell enhet.

View image on Twitter

En symbolisk bild inför folkomröstningen i Katalonien den 9 november.

Det blir också alltmer uppenbart att av tradition centralstyrda nationer som Frankrike, Sverige och Storbritannien får allt svårare att möta globaliserings utmaningar och ha möjlighet att utnyttja dess fördelar. Medan nationer med decentralism som t.ex. Tyskland, Schweiz och Österrike kommer att klara sig bättre.

Läsa mer:
På denna blogg har jag kommenterat en utveckling där Storbritannien ersätts av en brittisk federation:

Ett federativit Storbritannien















Bild nedan: Katalanska flaggor vid V-demonstrationen i Barcelona.

Etiketter: Spanien, Katalonien, Katalanska,  Aranesiska,, Spanska, Galiciska, Baskiska, Baskien, Galicien, Portugal, Andorra, Italien, Frankrike, Regionalism, Självstyre, Folkomröstning, Regionalisering, Federalism, Federativa unioner,  Konstitution, Konstitutionell kris, Författning, Författningsdomstol, Grundlag, Folkrätt, Nationalism, Barcelona, Franco, Franco diktaturen, Inbördeskriget, Spanska inbördeskriget, Madrid, EU, Europarådet, Minoritetspråk, Minoritetskulturer, Minoritetspolitik, Europa, Europapolitik, Granada, Kanarieöarna, Belgien, Skottland, Skottar, Tyskland, Österrike, Schweiz, Sampí, Sameland, Skåneland, Färöarna, Korsika, Sardinen, Flandern, Skåningar, Jämtar, Färingar, Samer, Tornedalen, Tornedalningar, Jämtar, Älvdalen, Älvdalingar, Tornedalningar, Gutar, Gotland, Korsika, Normandie, Skotska flaggan, Katalanska flaggan,  Skottlands flagga, Kataloniens flagga, Edinburgh, London, Galicien, Galiciska, Baskien, Baskiska, Granada, Kanarieöarna, Fascism, Nationalism, Socialism, Kommunism, Artur Mas, Frankrike, Franska, Spanska, Kastilianska, Grundlag, Regionernas Europa, Meänmaa, Folkomröstning, Folkomröstning i Katalonien, Katalansk omröstning, Katalansk folkomröstning, omröstning, Skotsk folkomröstning, Skottlands folkomröstning, Skottlands omröstning,  Konstitutionell rätt, Folkrätt, Folkrättens principer,  Författningsdomstol, Förstaspråk, Modersmål, Minoritetsspråk, Nationellt språk, Globalisering,              

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.