onsdag 3 september 2014

Skolan präglas fortfarande av 1968



Inger Enkvist, professor i spanska vid Lunds universitet har skrivit en intressant artikel om den svenska skolan efter Pisa- undersökningen i Svensk Tidskrift.

Hennes artikel "Palmes skolpolitik lever kvar", publiceras med följande ingress:

"Palmes läroplan för grundskolan, Lgr69, innebär att den politiska radikalism som rådde kring 1968 påbjuds av myndigheterna. Och den präglar än i dag de svenska lärarhögskolorna."

Enkvist artikel



Dåvarande utbildningsminister Olof Palme (S).

Enkvist har rätt i sin analys om att Alliansregeringens politik är ett försök att bryta denna utveckling av en politiserad skola. Enkvists resonemang om att det främsta beviset på misslyckadet för den skolpolitik som dåvarande utbildningsminister Olof Palme (S), sedan också partiledare och statsminister, genomförde är att vi på en och samma gång har fått en utveckling där duktiga eleverna har blivit färre och svagt presenterade elever har blivit fler.



Partiledare och utbildningsminister Jan Björklund (FP).

Jan Björklund insåg tidigare andra ledande svenska politiker krisen i skolan. Björklunds bakgrund från ett textilarbetarhem i Västergötland har nog haft betydelse för hans förståelse av skolans roll för kunskap och utbildning. Björklund och hans folkparti har haft mer rätt än andra partier i skolpolitiken under senare år. Men samtidigt har faktiskt Folkpartiet ett större historiskt ansvar för skolans kris än andra borgerliga partier. FP gav stöd åt S när enhetsskolan infördes 1948 som bl.a. innebar att läringsutbildningen avskaffas. FP gav också stöd åt stora delar av Lgr69 när den då infördes.

Lgr69 byggde på tankar från S-politikern och riksdagsledamoten Stellan Arvidsson  (senare generaldirektör för dåvarande Skolöverstyrelsen) som låg bakom införandet av den så kallade Enhetsskolan 1948. Detta innebar att en 9-årig gemensam grundskola infördes och att den fria lärlingsutbildningen togs bort. Denna "reform" präglar fortfarande svensk utbildning. Arvidsson erkände senare att han hade hämtat inspiration för sin utbildningspolitik från den östtyska DDR-diktaturen. Arvidsson var under många år ordförande för vänskapsförbundet Sverige-DDR. 

Enkvist har en viktig poäng i sitt resonemang om att ambitionen att skapa en skola för alla har resulterat i en skola som passar allt färre. Eller som Enkvist så träffsäkert formulerar saken:

"Lgr69 innebär en motsägelsefull kombination av kollektivisering, individualisering och antiintellektualism och dagens debatt visar att många av idéerna lever kvar. Flera politiska partier talar i valdebatten mer om likvärdighet än om kunskaper, vissa lärargrupper klagar på att det nu finns för många nationella prov, och det finns föräldrar som tycker att läxfritt är en bra idé. Alla de här grupperna fortsätter på Lgr69:s linje utan att bekymra sig för att PISA-resultaten visar att samtliga svenska elevgrupper sjunker kraftigt."

"Lgr69 innebär att den politiska radikalism som rådde kring 1968 påbjuds av myndigheterna, och den präglar än i dag de svenska lärarhögskolorna. Ett sätt att beskriva varför vi har en PISA-kris är att påpeka att samtliga lärare utbildade före Lgr69 nu har pensionerats, att föräldrarna till dagens elever är formade av Lgr69 och att dagens lärarutbildare har lärts upp av personer som identifierar sig med Lgr69. Alliansregeringens reformer är det första egentliga försöket att leda skolan i en annan riktning. I sammanfattning säger Lgr69 att skolans mål är att främja jämlikhet och att detta ska ske genom att teoretiskt och praktiskt inriktade elever ska undervisas tillsammans och uppmuntras att grupparbeta. Lgr69 inskränker kunskapsomfånget jämfört med den tidigare realskolan. "

 Goran persson swedish pm election rally 2006-sept-05 gothenburg closeup img1.jpg
Dåvarande skolminister Göran Persson (S).

Enkvist och många andra i skoldebatten för fram kommunaliseringen av skolan i sig som en anledning till problemen. Med detta håller jag faktiskt inte med om. Visst genomfördes kommunaliseringen bryskt under dåvarande skolminister, sedan statsminister, Göran Persson (S). Vilket tyvärr var typiskt för hans ledarstil. Denna okänslighet har skapat mycket negativa känslor som naturligtvis inte har varit bra ur demokratisk synpunkt, inte heller när det gäller för lärarnas motivation eller för undervisningens kvalité. Men Göran Persson har en poäng i sin argumentering om att allt inte var inte frid och fröjd när skolan var statlig heller, vilket många nu tycks ha glömt.

Med kommunaliseringen slapp man den både opraktiska- och ologiska ordningen i att det var staten som betalade ut löner för en verksamhet som kommunen hade ett arbetsgivaransvar för, och som dessutom var en verksamhet som var detaljstyrd av staten.

Jag kan instämma i påståendet att sedan många kommuner efter kommunaliseringen inte har levt upp till sitt ansvar för lärare, annan personal eller för att granska och utveckla utbildningens kvalité. Men i Sverige, tillskilland mot flertalet andra länder i Västeuropa, kommer vi och ropar på staten så fort någon verksamhet får problem. I Sverige har vi svårt att tillerkänna den regionala nivån någon kraft eller att ge denna nivå reellt politiskt inflyttade. En regionalisering skulle ge möjlighet att återskapa en egen självständig utbildningsform för gymnasieskolan. En separat lärarkarriär för utbildare på gymnasiet.



Katedralskolan i Lund, ett exempel på en gymnasieskola där man
undervisar i danska.

För mig är det naturligt att för- och grundskolan är kommunal, att gymnasieskolan är regional och att universitet och högskolor är statliga. Sedan kan vi även i Sverige inse att skolan inte behöver vara likadan i Skåne som i Norrbotten eller i Dalarna. Arbetsmarkanden är verken lokal eller nationell, utan huvudsak regional. Närhet och kontakter med olika sociala myndigheter motiverar grundskolans kommunalisering, forskningsanknytning och internationalisering etc. gör staten till en naturlig huvudman för den högre utbildningen.

Likt Enkvist är jag övertygad om att vi måste våga bejaka insikten om att det  inte kan finnas EN skola som passar alla elever. Vi är olika och därför har vi olika behov och olika förutsättningar. Men detta behov av pluralism har mötts med stor misstänksamhet på olika nivåer i det svenska samhället. Inte ens läroplanerna behöver se lika ut över landet. T.ex. genom att danska blir obligatoriskt på teoretiska linjer i Skåne, medan norska i Jämtland, Dalarna och Värmland, medan finska i Norrbotten etc.



En traditionell utspark, med studentmössor, från ett svensk gymnasium 2010.
Ett exempel på att den tidigare studentexmanen inte helt har glöms bort.


Enkvist har i andra sammanhang uttalat sin uppfattning om att Sverige bör återinföra en student- och en realexmanen. Här har hon rätt. Detta är en utbildningspolitisk strid som Alliansen måste ta även om detta är impopulärt. När real- och studentexamen avskaffades på 1960-talet, försvann en tydlig kontroll på vad som är målet för skolan. Alla länder som får bra resultat på PISA har någon typ av examen: Polen, Finland, Estland, de östasiatiska länderna. Ska vi inte dra lärdom av deras framgångar och inse att vi har gått fel väg?

Enkvist rätt i sin uppfattning om att tydliga mål och ett återinförande av studentexmanen inte skulle drabba de svagaste eleverna. Här vet jag från egen erfarenhet att Enkvists uppfattning är klok. Själv kommer jag från en uppväxt med en lång väg både till boken och högre utbildning. Det är tydliga krav från både föräldrar och lärare som gjorde det möjligt för mig att komma till Lunds universitet och bedriva högre studier.

Det är just dessa elever från hem utan akademisk tradition som behöver tydliga mål mest. Och vi vet att skolan i Sverige på 1960-talet, när vi hade examen, gjorde att många elever från hem utan studietradition gick vidare. Men framför allt finns det inga genvägar. Att gå i skolan ska vara krävande. Annars lär man sig inget. Alla som blivit bra på något vet att det krävs ansträngningar.



Martin Ingvar i professor vid Karolinska Institutet i Solna.

I ett inlägg på denna blogg kommenterade jag den välkände hjärnforskaren Martin Ingvar som i en intervju i tidskriften Modern Psykologi riktar en skarp kritik mot den syn på inlärning som finns i den svenska skolan. Ingvar konstaterar att träning och tragglande faktiskt behövs med tanke på hur våra hjärnor fungerar.

Ingvar om inlärning

Jonas Frykman

Jonas Frykman professor i Etnologi vid Lunds Universitet.

Läs gärna denna intervju med Jonas Frykman, professor i Etnologi med särskild inriktning på skolan, som publicerades i Lärarnas Tidning under rubrik: "Skolan har blivit ett terapeutiskt rum."

Frykman i Lärarnas Tidning

På frågan:
Du har hävdat att det gamla bildningsidealet var mer demokratiskt än dagens omsorgs­ideal. På vilket sätt?
 
Svarar Frykman:
 
" — Alla kan skaffa sig bildning. Det är något du kan vara stolt över. Titta bara på fransmännen. Jag är en av få som sysslat med skolforskning ur ett någorlunda historiskt perspektiv. Jag har sett att klassresorna gjordes möjliga av pluggandet i kunskapsskolan.
 
— Med det terapeutiska omsorgsidealet skapades en gruppkänsla som inte är grundad på vad du presterar utan på vad du ÄR. Reformpedagogiken syftade till att skapa »en skola för alla« men ledde bara till en ny form av elitskola. Skolan har blivit ett terapeutiskt rum i stället för en spelplan med tydliga regler. "

Bild ovan Professor Inger Enkvist.

Etiketter: Skolan, Pisa, Pisa-undersökningen, PISA-undersökningen, Pisa undersökningen, PISA undersökningen, Inger Enkvist, Lunds universitet, Svensk Tidskrift, Utbildningspolitik, Skol- och utbildningspolitik, Skolpolitik, Utbildningspolitik, Grundskolan, Gymnasiet,  Enhetsskolan, Lärlingsutbildning, Den svenska skolan, Lgr69,  Lgr 69, Grundskolan,  Gymnasiet, Studentexamen, Realexmanen, Martin Ingvar, Olof Palme, Stellan Arvidsson, Skolöverstyrelsen, Generaldirektör Stellan Arvidsson, Östtyskland, DDR, DDR-diktaturen, Vänskapsförbundet Sverige-DDR, Jan Björklund, Göran Persson, Hjärnforskare, Hjärnan, Inlärning, Polen, Finland, Estland, Danska, Finska, Värmland, Jämtland, Norrbotten, Dalarna, Läroplaner, Scheman, Utbildning, Förstatliga skolan, Regionalisering, Kommunalisering, Arbetsmarknad, Elever, Katedralskolan i Lund, Katte, Lund, Skåne, Alliansen, Allians regeringen, Valet, Kollektivisering, Antiintellektualism, Individualisering, Likriktning, Jämlikhet, Läxor, Läxfritt, Forskningsanknytning, Forskning, Internationalisering, Nationella prov, Läroplan för grundskolan, Lärarhögskolor, Läroplaner, Jonas Frykman, Etnologi, Hjärnforskning, Neurologi, Skolhistoria,  Utspark, Studentmössor, 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.