Med foten på gaspedalen

Har fascismen djupa rötter i vårt land? Och "Someting is rotten in the state of Sweden."

I den danska dagstidningen Politikken, som är radikal- och står vänsterliberala partiet Radikale Venstre nära, har journalisten Hilde Sandvik skrivit en längre krönika om rasism och högerextremism i Sverige. I Sandviks artikel jämförs den svenska utvecklingen med den danska och norska. I sin artikel gör Sandvik en intressant jämförelse mellan Sverigedemokraterna, Dansk folkeparti och Fremskrittspartiet.

Sandvik är annars vanligtvis knuten till högerliberala Berlingske Tidende som kulturjournalist. Sandvik har utkommit med flera böcker där hon analyser utvecklingen i de norska länderna. Sandvik brukar föra fram sin åsikt om att de olika nationerna inom Norden är mer olika än vad vi ofta tror. Och vi inom Norden har alltför dålig kunskap om våra grannländer, dess historia och samhällsutveckling. Tyvärr har Sandvik rätt. Vår kunskap om våra nordiska grannar är för dålig och blir tyvärr allt sämre.

Sandviks krönika i Politikken har den provocerade rubriken:

"Someting is rotten in the state of Sweden."

Artikeln är intressant och tankvärd. Jag rekomederar varmt att den läses. Danska i text kan verka lite skrämande för rikssvenskar. Men som skåning kan jag utlova att det är mycket lättare för oss att förstå dansk text än vad vi har för danska i tal.

Hilde Sandviks krönika om Sverige

Sandviks analyserar högerextremism i Sverige. Hon skriver:

" Den ekstreme højrefløj marcherer igen i Sverige. Sverigedemokraterna (SD), der har rødder i højreekstremt muld, er det tredjestørste parti (mellem 9 og 14 procent i meningsmålingerne), og svenske aviser er fyldt med artikler om, hvordan man skal slå ned på fascismen. "

Längre ner artikeln fortsätter Sandvik sin analys:

"Fascismen har dybe rødder i Sverige. Dens 90 år gamle tradition – med et ubehageligt højdepunkt under Anden Verdenskrig – gør svensk historie anderledes end både den norske og danske. Og, viser de seneste års tværnordiske debat, meget vanskeligere at håndtere.

I en tid, hvor velfærdsstaten er presset, og trangen til at diskutere nationens grænser vokser, bliver svenskerne sprogløse og handlingslammede.
 
Af mangel på argumenter optræder den svenske kulturelite som storebror og hoverer over, at Sveriges mindre søskende i syd og vest, Danmark og Norge, er racistiske og fremmedfjendske. "

Sandvik fortsätter sin analys av Sverigedemokraterna:

" Göran Rosenbergs skræmmebillede er Danmark – et land, som ifølge ham har overskredet den uskrevne grænse, Sverige stadig har for ytringsfriheden. Denne uskrevne grænse har givet Sverige partier, som ligger langt til højre for det norske Fremskrittspartiet og Dansk Folkeparti."

I sin krönika gör Sandvik en intressant analys av hur debatten om invandring och flyktingar skiljer sig åt i Sverige, i Danmark och i Norge. Sandvik skriver:

" »Danmark fører an på dette felt med foden på benzinpedalen, mens svenskerne har foden på bremsen, og nordmændene er passageren, der kan hive i håndbremsen eller lade debatten folde sig ud«, sagde bogaktuelle Ahmed Akkari, da jeg spurgte om hans syn på de forskellige landes debatkultur. " 


Bildkälla: Wikipedia.
Bild ovan: Öresundsbron, sedd från den danska sidan.
Bild nedan: Det danska parlamentet, Folketinget och dess sessionsal.
Benzinpedalen blir gaspedalen på svenska.



Etiketter: Ahmed Akkari, Norden, Sverige, Danmark, Sverige, Högerpopulism, Högerextremism, Fascism, Nazism, Sverigedemokraterna, SD, Invandring, Invandrare, Flyktingar, Flyktingmottagning,  Nationalism, Kultur, Nationell kultur, Dansk folkeparti, Framstegspartiet, Fremskrittspartiet, Politikken, Berlingske Tidende, Hilde Sandvik, Skandinavien, Nordiska grannländer, Andra väldskriget, Radikal, Radikale Venstre, Liberal, Göran Rosenberg,

Mer resuser till försvaret

I Dagens Nyheter skriver Alliansens fyra partiledare en debattartikel med rubrik:

"Vi vill höja försvaret anslag med fem miljarder årligen."

I artikeln utlovar partiledarna en ökad satsning på försvaret. Äntligen vill man utbrista! Ända sedan Berlinmurens fall så har försvarets resurser urholkas. Nu bryts denna utveckling för första gången på 30 år. Det är uppenbart att folkpartister och kristdemokrater har tagit fajten med moderater och centerpartister och tvingat fram en omoriteringen av regeringens försvars- och säkerhetspolitik.

För M och C är denna en omvändelse, en omvändelse under galgen. M och C har givit med sig för att få bort försvaret från valrörelsen. Man är helt klart rädd för att förlora röster i valet på försvarspolitiken. Sedan har nog också det faktum att FP och KD har fått stöd från SD och även ifrån flera ledande företrädare inom S påverkat M och C. Man fruktar nog att sitt parti skall råka ut för ökad politisk isolering inom försvars- och säkerhetspolitik. Då både inom den allmänna opinionen som i riksdagen. Sedan har naturligtvis även M och C partikanslier noterat att den svenska opinionen blir alltmer vänligt inställd till ökade försvarsanslag och ett medlemskap av Nato. Det blir politiskt allt svårare att motivera nuvarande nivå på försvarsanlagen på 1,2 procent när flertalet andra jämförbara länder, t.ex. våra nordiska grannländer, ligger på en nivåer på mellan 2-3 procent av BNP.

För M har det också varit alltmer besvärligt att sin egen utrikesminister Carl Bildt och två tidigare försvarsministrar Mikael Odenberg och Anders Björck offentligt har kritiserat sitt eget parti för den förda politiken. Dessutom har två partier inom den egna Alliansregeringen alltmer kraftfullt protesterat och offentligt uttryckt sitt ogillande.    

Efter Putins aggressiva nynationalism och Rysslands annektering av områden i flera av sina grannländer, t.ex. i Ukraina, i Georgien och i Moldavien, blir 1980- och 1990 talens
försvarspolitik omöjlig att fortsätta att försvara.

Alliansens artikel om försvaret i DN




I sin artikel skriver partiledarna bl.a.:

"Allianspartierna är nu överens om att det är önskvärt och nödvändigt att väsentligen öka resurserna till försvaret både under kommande mandatperiod och på längre sikt. På sikt uppgår de ökade resurserna till 5,5 miljarder kronor årligen.

Mot bakgrund av utvecklingen i vårt närområde kan det vara särskilt motiverat att markera svensk närvaro i Östersjön och på Gotland. Vi vill se en utökad övningsverksamhet i och över Östersjön för samtliga stridskrafter, till exempel genom större markstridsövningar och en ökad möjlighet till tillfällig basering på Gotland för marin och flyg. Vi kommer också att tillföra medel för att öka incidentberedskapen. Dessa tillskott bör fortsätta i nivå även efter 2018. Sammantaget kommer Försvarsmakten att kunna ha en högre närvaro i Östersjön och på Gotland vilket ger en förstärkt tröskeleffekt och därmed än bättre förutsättningar att tidigt upptäcka och avvisa eventuella hot. Hemvärnet ges ökade möjligheter att öva. "

Jag har tidigare skrivit på denna blogg som den borgerliga splittringen inom försvars- och säkerhetspolitiken och partiernas olika synsätt inom den pågående parlamentariska Försvarsberedningen. 

Ett tidigare inlägg om partierna och Försvarsberedningen

Det här tydligt att genom denna artikel i DN och regeringspartiernas gemensamma presskonferens  i dag att M offrar sina egna politiker försvarsminister Karin Enström och Försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren, som nu måste anses vara politiskt döda, och att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har fått en prestigeförlust. Deras makt över försvars- och säkerhetspolitiken inom regeringen har minskat betydligt. Det är också uppenbart att nuvarande ordning där finansdepartementet styr över försvarspolitiken och att försvaret används som en budgetgenerator överges.

Men ännu återstår mycket att göra  innan vi har avvecklat årtiondens försummelser och önsketänkande. Nästa test blir om M och C är bredda att släppa igenom skrivningar i försvarsberedningens slutdokument där Rysslands fara för vår demokrati och säkerhet klart och tydligt redovisas. Hitintills har M och C vägrat. Cecilia Widegren har varit tydlig att hon inte ser att Ryssland utgör ett hot mot Sverige. KD och FP med stöd av SD har krävt just detta. S officiella partilinje har varit otydlig. S utrikespolitiske talesman Urban Ahlin har öppet givit stöd åt KD och FP på denna punkt och instämt i dessa partiers uppfattning om att säkerhetsläget kraftigt har försämrats för Sverige under de senaste åren.  S partiordförande Stefan Lövéns uppfattning ännu så länge oklar. Troligen vill S-ledningen inte få en strid inom sitt parti med sin vänsterflygel innan valet och försvåra en eventuell framtida regeringsbildning med MP och V.

Du kan se partiledarnas presskonferens om försvaret i efterhand här

Bildkälla: Wikipedia
Bild ovan: Partiledarna Göran Hägglund (KD) och Jan Björklund (FP)
Mellanbild: JAS Gripen
Bild från HMS Norrköping under övningen BALTOPS 2003




Etiketter:  M, KD, FP,C, Alliansens, Allisensregeringen, Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centern, Försvaret, Försvarspolitik, Säkerhetspolitik, Ryssland, Östersjön, Gotland, Ukraina, Krim, Moldavien, Georgien, Vladimir Putin, Ryssland, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Cecilia Widegren, Försvarsberedningen, Karin Enström, Försvarsminister, Utrikesminister, Statsminister, Finansminister, Göran Hägglund, DN, Dagens Nyheter, Annie Lööf, Jan Björklund, Nato, Natomedlemskap, Urban Ahlin, Stefan Lövén, S, Socialdemokraterna, SD Sverigedemokraterna, Gotland, Miljöpartiet, MP, V, Vänsterpartiet,

Finanisera välfärden med försäkringar

Rickard Murray f.d. chefsekonom på Statskontoret har i Dagens Nyheter skrivit en debattartikel som publicerats med rubrik:
”Att finansiera välfärd med avgifter skulle ge fler jobb”.

Denna artikel är intressant och väcker en rad frågor. Jag vill erkänna att Murrays tankar får mig till att överväga att tänka nytt och våga ifrågasätta mina tidigare värderingar. Murrays har en poäng i sitt resonemang om att det finns en växande efterfrågan av flera centrala välfärdstjänster som det offentliga får allt svårare att tillfredsställa. Detta beror på att det finns begränsningar i hur höga skatter vi kan ha och att denna begränsning plus den höga arbetslösheten gör det allt svårare att finanisera välfärden och klara medborgarnas växande efterfrågan av dessa tjänster t.ex. när det gäller äldreomsorg. SKL (Förbundet för Sveriges kommuner- och landsting) har beräknat att det skulle  behövas över 200 tusen fler anställda inom vård- och omsorg under de närmaste tio åren. Dessutom varierar statens och kommunsektorns skatteintäkter på grund av ekonomiska konjunkturer medan efterfrågan styrs av helt andra faktorer och  påverkas av andra samhällsförändringar t.ex. medicinska framsteg, ett växande antal äldre och antal barn som födds.

Murrays artikel i DN

Min ryggmärgsreflex är att tjänster inom välfärdens kärna t.ex. vård, skola omsorg skall vara offentligt finansierad. Men att dessa tjänster gärna kan utföras av andra alternativa aktörer som t.ex. ideella organisationer, kooperativ och företag. Men jag måste erkänna att det ligger någonting i Murrays resonemang om försäkringslösningar. Jag har ännu inte tänkt färdigt. Det ska bli intressant att ta emot synpunkter från andra på detta blogginlägg.

Murray skriver bl.a.:

"Den kroniska arbetslösheten och svårigheterna att finansiera välfärdsåtagandena i framtiden är två sidor av samma mynt. Vi efterfrågar allt mer tjänster, och en huvuddel av dessa produceras i den offentliga sektorn. Problemet är att de finansieras med skatt. Går det inte att öka skattekvoten så går det inte att tillmötesgå denna efterfrågan. Och det blir heller inga jobb.

SNS konjunkturråd och såväl TCO som Saco har lyft frågan hur vi ska finansiera välfärdstjänsterna i framtiden. För 11 år sedan behandlade finansdepartementets Långtidsutredning denna fråga. Jag hade då bidragit med en bilaga i ämnet: Alternativ finansiering av offentliga tjänster, SOU 2003:57. Redan då hade Sveriges kommuner och landsting pekat på en ohållbar utveckling: om deras tjänster – skola, äldreomsorg, sjukvård, kultur, fritid, miljö med mera – skulle hänga med utvecklingen av den privata konsumtionen – volymmässigt och kvalitetsmässigt – skulle kommunalskatten så småningom uppgå till 75 procent."

Längre ner i sin artikel fortsätter Murray  sin analys och presenterar ett förslag:

"Sänkt krogmoms, rot- och rutavdrag har bidragit till att öka utbudet av tjänster och har mildrat problemet men är marginella bidrag. Efterfrågan på exempelvis god äldreomsorg är däremot långt ifrån mättad. En äldreomsorgsförsäkring, som SNS konjunkturråd föreslagit, skulle kunna bidra till finansieringen av mer och kvalitativt bättre äldreomsorg. Något som också skulle ge fler jobb. Bättre omsorg i sjukvården är också starkt efterfrågat och kunde den finansieras skulle det också ge många fler jobb. Och så vidare.

Ett viktigt men: Att betala ur egen ficka är inte alla förunnat att kunna göra. Det bereder ett fördelningsproblem, som man samtidigt måste lösa. Exempel på en sådan lösning är att man kan få betala mer ju högre inkomst man har innan man når upp till högkostnadsskyddet i sjukvården. Lösningar på andra områden presenterades i SOU 2003:7. "

Murray kan ha rätt. Vi måste tänka nytt och kanske vara beredda att delvis överge den soldiariska finansieringen av våra välfärdstjänster för att klara en växande efterfrågan och effektivit kunna bekämpa arbetslöshetens gissel. Läs gärna hans artikel och tänk till för egen del. Vilka slutsatser drar just du?

Bildkälla: Wikepedia
Bild ovan: En man på ett äldreboende
Bild nedan: Finansminister Anders Borg (M) med statens budget,
Budgetpropositionen, (Statsverkspropositionen,
även kallad Nådiga Luntan).



Etiketter: Dagens Nyheter, DN, Skatter, Skattekvot, Välfärd, Välfärdstjänster, Vård, Skola, Omsorg, Rickard Murray, SNS, SNS Konjunkturråd, Studieförbundet Näringsliv och samhälle,  SACO, TCO, LO, Långtidsutredningen, Konsumtion, Privat konsumtion, Offentlig konsumtion, Statskontoret, Arbetslöshet, Äldreomsorg, Offentlig sektor,  Stat, Kommuner, Landsting, Regioner, Rut, Rot, Rut avdrag, Rot avdrag, Restaurangmoms,  Krogmoms, Sjukvård, Budgetpropositionen, Nådiga Lutan, Statsverkspropositionen, Anders Borg, Finansminister, M, Moderaterna, SkL, Förbundetför Sveriges  kommuner och landsting,

 

Det är inte alla som kan fira påsk

 

Under rubrik:

"Den blodigaste berättelsen någon",
Susanne Nyström har skrivit en ledare i Gävle Dagblad som väcker eftertanke och som tar upp ett tema som känns extra aktuellt nu under påsktiden och som märkligt nog inte har uppmärksammas i svensk media. Nyström skriver:

" Enligt organisationen Open Doors diskrimineras och förföljs omkring 100 miljoner av jordens 2,2 miljarder kristna. Det utgör cirka 80 procent av världens religiösa förföljelse och uppskattningsvis dör 100 000 kristna per år för sin religiösa tillhörighets skull. Värst är situationen i Nordkorea, där 70 000 kristna lever i arbetsläger, tätt följt av muslimska länder som Somalia, Syrien, Irak, Afghanistan och Saudiarabien. Något längre ner på listan finns Kina, Vietnam och Indien. "

Susanne Nyströms artikel

Nyström fortsätter:

"Än värre än siffrorna i sig är att utvecklingen går åt fel håll. Enligt rapporten Förföljda och glömda?, som den katolska hjälporganisationen Aid to the Church in Need publicerade i höstas, har situationen för kristna dramatiskt försämrats. Det beror bland annat på att den arabiska våren har lett till en kristen vinter, och rapportförfattarna varnar för att allt fler länder töms på kristna."

I sin artikel tar Nyström upp en viktig frågeställning om varför denna utveckling inte uppmärksammas i Sverige? Det finns flera förklaringar till detta. En är den kultur av religiös beröringsskräck, Teofobi, som kännetecknar Sverige i grad som gör oss unika i ett västerländskt perspektiv. En annan förkaring är att den offentliga debatten i vårt land domineras av en kulturradikalism, både från vänster och från höger, som bl.a. innebär ett förakt för allt som kan betecknas som traditionella värderingar.

Att media och det offentliga samtalet domineras av personer som själv uppfattar som vänster förstärker denna antireligiösa samhällsnorm ytterligare. Sedan får svensk kristenhet också ta på sig en del av skulden. Man kan intellektuellt förstå att vårt samhällsklimat gör att kristna hukar och drar sig undan, men detta underlättar en utveckling som gör att den offentliga scen, politik, kultur, media etc, domineras av andra uppfattningar.

Nyström skriver om detta i sin artikel:

"Sammantaget vittnar rapport efter rapport om att situationen för kristna på många håll är en katastrof som har börjat anta bibliska proportioner, och det har i princip skett i total medieskugga. Det senare har säkert många förklaringar, men en är sannolikt att många i västvärlden, bland annat i Sverige, ser kristendomen som norm.

I ett land där kampen i modern tid snarare har handlat om rätten att slippa underordna sig kyrkans ramar, än om rätten att få utöva sin religion, är det svårt att ställa om och betrakta kristna som en utsatt grupp, som kämpar för rätten till dop och nattvard här är det dock hög tid att tänka om och det minsta vi kan göra är att ge förtrycket den rapportering det förtjänar. Inte primärt för att det är kristna som förföljs, utan för att det är medmänniskor som förföljs."

Bild ovan: Nattvarden, en fresk av Leonard da Vinci en av konsthistoriens mest kända skildring av påsken 
Bild nedan: Ett foto tagit i smyg från ett arbetsläger för religiösa- och politiska fångar.



Etiketter: Kristna, Kristendom, Religion, Påsk, Jesus Kristus, Religionsfrihet, Religion, Mänskliga rättigheter, Förföljelse, Religionsförföljelse, Arbetsläger, Koncentrationsläger, Open Doors, Den arabiska våren, Katolsk Kyrkan, Svenska kyrkan,  Teofobi, Nordafrika,  Susanne Nyström, Gävle Dagblad, Nordkorea, Indien, Pakistan, Saudi Arabien, Indonesien, Somalia, Syrien, Iran, Irak, Afghanistan, Kina, Aid to the Church in Need, Hjälporganisation, Muslimska länder, Islam, Dop, Nattvard, 

Ukraina krisen avslöjar vänstern!

I Expressen har Adam Cwejman (FP), vars familj har ukrainska rötter, skrivit en pedagogisk artikel i Expressen om hur konflikten i Ukraina avslöjar en otrevlig attityd av beundran och en förståelse för Putins nytotalitära Ryssland som finns inom den svenska vänstern. I sin artikel som publiceras under rubriken:

" Ukrainadebatten tar fram det sämsta ur vänstern" 

exemplifierar Cwejman denna attityd med Göran Greider, chefredaktör för Dala Demokraten och Åsa Lindborg, kulturchef på Aftonbladet.

Cwejman skriver i sin artikel:

"I den svenska debatten lockar krisen fram det sämsta från vissa. I synnerhet två personer har utmärkt sig. Göran Greider och Åsa Lindeborg påminner om vänstern under efterkrigstiden då öst och väst ansågs vara lika goda kålsupare. För denna vänster ligger det alltid nära till hands att jämställa Ryssland med Västeuropa.

Konflikten i Ukraina är en spegel som kan användas för att blottlägga ideologiskt och historiskt bagage i den svenska offentligheten. Och medan ryska trupper marscherar in i ett oberoende land varnar Greider för EU:s okänslighet och Linderborg för russofobi."



Göran Greider

Cwejmans artikel

Cwejman har rätt i sin analys om att det i den svenska debatten finns en politisk kultur som har sina rötter i 68 vänstern. Denna kultur är fortfarande inflytelserik inom en rad samhällsområden som t.ex. media, kultur och universitetsvärlden.

Jag har tidigare på denna blogg kommenterat att detta gör Sverige ganska unikt i ett västeuropeiskt perspektiv. Då även om vi jämför med våra nordiska grannländer. I Sverige genomförde vi aldrig någon uppgörelse i offentligenheten med fascismen eller nationalismen efter andra världskriget. Inte heller med kommunismen under det kalla kriget. Få medlöpare ställdes inför rätta. Personer med klara nazist eller kommunist sympatier fick fortsätta på sina offentliga tjänster inom t.ex. Sveriges Radio, polis, militär, domstolar etc. Detta har flera förklaringar.

En är en tyst överenskommelse mellan socialdemokraterna och dåvarande Högerpartiet om att lägga locket på. S ville inte komma i konflikt med kommunisterna vars stöd man var beroende av för att kunna fortsätta att regera. Dessutom fanns det flera inflytelserika personer på socialdemokratins vänster flygel som kände en viss idologisk samhörighet med kommunismen. Troligen hade en taktisk analys betydelse om att det gällde att inte utmana kommunisterna för mycket i fall öst skulle besegra väst. För Högerpartiet gällde att slå vakt om militären, polisen och domstolornas goda rykte och hindra att dessa institutioner helt togs över av vänstern.

Konsekvenserna av denna kohandel märks ännu på flera sätt. I riksdagen har vi ännu kvar ett dåligt reformert kommunistparti som ännu vägrar göra upp med sitt förflutna. Sverigedemokraternas framgångar, ett parti som kommer från nynazism och Vitmakt rörelsen, och som blir representerad i parlamentet. Båda dessa fenomen skulle vara otänkbara i flertalet länder i Västeuropa. Med detta exemplifieras också med den tradition som Greider och Lindeborg representerar av att medvetet misstänkliggöra de västeuropeiska demokratierna, markandsekonomin och i att föra över ett kommunistiskt och en vänstersocialistiskt beundran för sovjetsystemet över på Putins Ryssland. En annan förklaring är naturligtvis att vi slapp båda världskrigen, och att bli ockuperade av både Nazityskland och Sovjet.

Detta medför att vi i Sverige har vi inte samma känslighet för extremistiska politiska ideal som i flertalet andra jämförbara länder. Denna bristande insikt har tyvärr påverkat hur det svenska samhället styrs och organiseras. T.ex. vi har ännu ingen en författningsdomstol, saknar ett regionalt självstyre och har en lagstiftning som kännetecknas av en frånvaro av naturrätt. På samtliga dessa punkter skiljer vi ut oss i ett västeuropeiskt sammanhang. Det är denna anda som bl.a. kan förklara vårt EU motstånd och att vi ännu inte är med i Nato.
              

I sin artikel skriver Cwejman som just detta drag av diktatur kramare hos kulturvänstern: 

 

"Det är denna bristande förmåga att se skillnad på hur demokratisk och tyrannisk makt utövas som kännetecknar Greider och Linderborg. Förvisso erkänner båda, Putin gör fel. Men Greider varnar i Dala-Demokraten (15/4) för att "det är uppenbart att EU länge har agerat okänsligt när man gärna velat inkorporera Ukraina i vad som måste kallas EU:s intressesfär". Som om det fanns något som helst släktskap mellan EU:s associationsavtal från förra året och Rysslands ockupation och utpressning.

" Och Linderborg dömer ut det Ukrainska styret som högerextremt och beskriver i Aftonbladet (4/3) att: "Russofobin bestämmer infallsvinklar och faktaurval: det är Ryssland som är roten till det onda, medan den västvänliga oppositionen vägleds av en fram till nu uppdämd frihetslängtan".

Något är ordentligt skevt med ens ideologiska kompass om man inte har vett nog att begripa att den europeiska gemenskapen inneburit enormt mycket för Östeuropa. Det vill säga den del av Östeuropa som av Ryssland tillåtits närma sig Europa. Eller att den folkliga resningen i Ukraina till överväldigande del motiverats av ett missnöje med vanstyre och korruption, inte av högerextrema åsikter. "

Bild ovan: Rysk trupp i östra Ukraina.
Bild nedan: Åsa Lindeborg.



Etiketter: Göran Greider, Åsa Lindeborg, Ukraina, Ryssland, Sovjet, Sovjetväldet, Sovjetunionen, Kommunism, Fascism, Nazism, Kulturvänstern, Studentvänstern, 1968, 68 vänstern, Expressen, Adam Cwejman, Dala Demokraten, Aftonbladet, EU, Europeiska unionen, Östeuropa, Russofobi, EU:s associationsavtal, Nynazism, Viktmakt rörelsen, SD, Sverigedemokraterna, V, Vänsterpartiet, Nato, Naturrätt, Högerpartiet, S, Socialdemokraterna,
 

Udanfallenhet stoppar inte Putin

På Måndagsrörelsens blogg publiceras ett tal av Mikael Odenberg, f.d. riksdagsledamot (M) och försvarsminister, om utvecklingen i Ukraina. 

Odenberg säger bland annat:

"Låt oss inte ha några illusioner! Vladimir Putin är beredd att gå precis så långt som omvärlden tillåter honom att gå. Passivitet eller undfallenhet från Europa och USA kommer inte att leda till ”fred i vår tid”. "

Odenbergs tal

Det är bara hålla med Odenberg i hans insikt om:

" Primärt är det heller inte rysk militär styrka som Vladimir Putin utnyttjar, utan omvärldens politiska svaghet.

Därför är det nödvändigt att Europa och USA inte svävar på målet. Det måste vara kristallklart att de ryska brotten mot internationell rätt aldrig kan tolereras. Det måste vara kristallklart att folken i Ukraina och övriga länder i Rysslands ”nära utland” har rätten att bestämma över sin framtid utan någon rysk inblandning."

Det är intressant att Odenberg kritiserar en annan moderat, utrikesminister Carl Bildt, och hans uppfattning om tveksamhet inför ekonomiska sanktioner mot Ryssland. Odenberg har rätt när han framför:

" Därför är det fel när Carl Bildt uttalar tveksamhet om nyttan av ekonomiska sanktioner. Priset för det ryska agerandet måste göras så högt att Vladimir Putin tvingas backa och lägga om kursen.

Det förutsätter ett EU som talar med en röst. Det förutsätter ett EU som är berett att sätta kraft bakom orden genom sanktioner som biter. Det förutsätter ett EU som målmedvetet minskar det europeiska energiberoendet av Ryssland. Bara ett kraftfullt och enat europeiskt agerande kan skydda Ukraina och i förlängningen länder som t.ex. Estland, Lettland och Moldavien. "

Bild nedan: Euromaidan (Europatorget), Kyiev (frihetstorget i Kiev)
Bild nedan: Mikael Odenberg



Etiketter: Ukraina. Krim, Mikael Odenberg ,Vladimir Putin, Carl Bildt, EU, Europeiska unionen, USA, Moderaterna, Utrikesminister, Försvarsminister, Europa, Försvarspolitik, Säkerhetspolitik, Försvars och säkerhetspolitik, Baltikum, Estland, Lettland, Litauen, Moldavien, Georgien, Armenien, Måndagsrörelsen, Kazakstan, Vitryssland, Ryssland, Internationell rätt, Rysk gas, Gazprom,  Det nära utlandet,

Återinför ett insatsförsvar!

I Axess Magasin  har PJ Anders Linder skrivit en intressant ledare om svensk försvarspolitik och säkerhets läget i Europa efter det kalla kriget och Berlinmurens fall.  Linders artikel har rubrik:

" Hot efter den stora sorglöshetens tid."

Linder förklarar i sin ledare den allmänt rådande attityden:

" När Det Stora Hotet tonade bort trädde inget i dess ställe utan Den Stora Sorglösheten fick ta över. Personer som varnat för drömmar om den eviga freden har kunnat avfärdats som kalla krigare, och politiska beslutsfattare har lyssnat till deras varningar med samma överseende leende som man betraktar frisyrerna på en semesterbild från ett förgånget decennium.

Att slå vakt om det nationella försvaret har setts som hopplös 1980-talsnostalgi, fullt jämförbar med att värna pudelklippningen."

PJ Anders Linders artikel

Tyvärr verkar det som om att hoppas på ett reellt uppvaknande är att hoppas för mycket. Men detta måste till. I detta uppvaknande måste också finnas en insikt om Sverige ska bli medlem i Nato och vi måste ha både en mental och en politisk  beredskap om att det kan bli nödvändigt att ta till militärt våld för att stoppa Putins drömmar om att återskapa ett nytt ryskt imperium i Europa. Här kan Natos flygbombningar under kriget i det forna Jugoslavien vara ett exempel att lära sig något av. Under 1990- talet upphörde Belgrads nationalistiska aggressionen i Bosnien och Kosovo tack vare Natos flygbombningar av Serbien.

Det är tyvärr bara att instämma i Linders analys och konsekvensbeskrivning:

"Resultatet för Sveriges del blev först en ”strategisk timeout”, vars egentliga innebörd helt enkelt bara var ”time out”, det vill säga en period av dyrbar och destruktiv irrelevans, för vari det strategiska skulle bestå förblir en gåta. Därefter kom det internationella åtagandet i fokus, varvid pliktsystemet monterades ned utan att någon hållfast ersättning fanns på plats och vi fick en förbandsstruktur helt opåverkad av nationella behov. Väckarklockan Georgien 2008 fick i alla fall några med ansvar att gå från sovande till halvsovande tillstånd, men det har inte fått något större genomslag utanför retoriken.

Och nu har Ryssland erövrat en bit av ett grannland."

Trots att väckarklockan har ringt några gånger nu på allvar sedan 2008 så fortsätter vi som ingenting har hänt. Denna oansvarliga attityd måste ersättas med en helt annan attityd av realism och beslutskraft. Önskedrömmarnas tid måste vara ett passerat stadium inom svensk försvars- och säkerhetspolitik.



Bild källa: Wikepdia
Bild ovan. Nato flyg.
Bild nedan: Ett svenskt logement från värnpliktens senare decennier.

Etiketter: Vladimir Putin, Ryssland, Sovjet, Sovjetunionen, PJ Anders Linder, Axcess, Axcess Magasin, Försvar, Försvarspolitik, Värnplikt, Georgien, Ukraina, Krim, Nato, Serbien, Krig, Militärt våld, Försvars- och säkerhetspolitik, Svensk försvars- och säkerhetspoliti, Serbien, Kosovo, Bosnien,  Jugoslavien, Balkan, Balkankriget,