torsdag 17 april 2014

Ukraina krisen avslöjar vänstern!



I Expressen har Adam Cwejman (FP), vars familj har ukrainska rötter, skrivit en pedagogisk artikel i Expressen om hur konflikten i Ukraina avslöjar en otrevlig attityd av beundran och en förståelse för Putins nytotalitära Ryssland som finns inom den svenska vänstern. I sin artikel som publiceras under rubriken:

" Ukrainadebatten tar fram det sämsta ur vänstern" 

exemplifierar Cwejman denna attityd med Göran Greider, chefredaktör för Dala Demokraten och Åsa Lindborg, kulturchef på Aftonbladet.

Cwejman skriver i sin artikel:

"I den svenska debatten lockar krisen fram det sämsta från vissa. I synnerhet två personer har utmärkt sig. Göran Greider och Åsa Lindeborg påminner om vänstern under efterkrigstiden då öst och väst ansågs vara lika goda kålsupare. För denna vänster ligger det alltid nära till hands att jämställa Ryssland med Västeuropa.

Konflikten i Ukraina är en spegel som kan användas för att blottlägga ideologiskt och historiskt bagage i den svenska offentligheten. Och medan ryska trupper marscherar in i ett oberoende land varnar Greider för EU:s okänslighet och Linderborg för russofobi."



Göran Greider

Cwejmans artikel

Cwejman har rätt i sin analys om att det i den svenska debatten finns en politisk kultur som har sina rötter i 68 vänstern. Denna kultur är fortfarande inflytelserik inom en rad samhällsområden som t.ex. media, kultur och universitetsvärlden.

Jag har tidigare på denna blogg kommenterat att detta gör Sverige ganska unikt i ett västeuropeiskt perspektiv. Då även om vi jämför med våra nordiska grannländer. I Sverige genomförde vi aldrig någon uppgörelse i offentligenheten med fascismen eller nationalismen efter andra världskriget. Inte heller med kommunismen under det kalla kriget. Få medlöpare ställdes inför rätta. Personer med klara nazist eller kommunist sympatier fick fortsätta på sina offentliga tjänster inom t.ex. Sveriges Radio, polis, militär, domstolar etc. Detta har flera förklaringar.

En är en tyst överenskommelse mellan socialdemokraterna och dåvarande Högerpartiet om att lägga locket på. S ville inte komma i konflikt med kommunisterna vars stöd man var beroende av för att kunna fortsätta att regera. Dessutom fanns det flera inflytelserika personer på socialdemokratins vänster flygel som kände en viss idologisk samhörighet med kommunismen. Troligen hade en taktisk analys betydelse om att det gällde att inte utmana kommunisterna för mycket i fall öst skulle besegra väst. För Högerpartiet gällde att slå vakt om militären, polisen och domstolornas goda rykte och hindra att dessa institutioner helt togs över av vänstern.

Konsekvenserna av denna kohandel märks ännu på flera sätt. I riksdagen har vi ännu kvar ett dåligt reformert kommunistparti som ännu vägrar göra upp med sitt förflutna. Sverigedemokraternas framgångar, ett parti som kommer från nynazism och Vitmakt rörelsen, och som blir representerad i parlamentet. Båda dessa fenomen skulle vara otänkbara i flertalet länder i Västeuropa. Med detta exemplifieras också med den tradition som Greider och Lindeborg representerar av att medvetet misstänkliggöra de västeuropeiska demokratierna, markandsekonomin och i att föra över ett kommunistiskt och en vänstersocialistiskt beundran för sovjetsystemet över på Putins Ryssland. En annan förklaring är naturligtvis att vi slapp båda världskrigen, och att bli ockuperade av både Nazityskland och Sovjet.

Detta medför att vi i Sverige har vi inte samma känslighet för extremistiska politiska ideal som i flertalet andra jämförbara länder. Denna bristande insikt har tyvärr påverkat hur det svenska samhället styrs och organiseras. T.ex. vi har ännu ingen en författningsdomstol, saknar ett regionalt självstyre och har en lagstiftning som kännetecknas av en frånvaro av naturrätt. På samtliga dessa punkter skiljer vi ut oss i ett västeuropeiskt sammanhang. Det är denna anda som bl.a. kan förklara vårt EU motstånd och att vi ännu inte är med i Nato.
              
I sin artikel skriver Cwejman som just detta drag av diktatur kramare hos kulturvänstern: 
 
"Det är denna bristande förmåga att se skillnad på hur demokratisk och tyrannisk makt utövas som kännetecknar Greider och Linderborg. Förvisso erkänner båda, Putin gör fel. Men Greider varnar i Dala-Demokraten (15/4) för att "det är uppenbart att EU länge har agerat okänsligt när man gärna velat inkorporera Ukraina i vad som måste kallas EU:s intressesfär". Som om det fanns något som helst släktskap mellan EU:s associationsavtal från förra året och Rysslands ockupation och utpressning.

" Och Linderborg dömer ut det Ukrainska styret som högerextremt och beskriver i Aftonbladet (4/3) att: "Russofobin bestämmer infallsvinklar och faktaurval: det är Ryssland som är roten till det onda, medan den västvänliga oppositionen vägleds av en fram till nu uppdämd frihetslängtan".

Något är ordentligt skevt med ens ideologiska kompass om man inte har vett nog att begripa att den europeiska gemenskapen inneburit enormt mycket för Östeuropa. Det vill säga den del av Östeuropa som av Ryssland tillåtits närma sig Europa. Eller att den folkliga resningen i Ukraina till överväldigande del motiverats av ett missnöje med vanstyre och korruption, inte av högerextrema åsikter. "

Bild ovan: Rysk trupp i östra Ukraina.
Bild nedan: Åsa Lindeborg.



Etiketter: Göran Greider, Åsa Lindeborg, Ukraina, Ryssland, Sovjet, Sovjetväldet, Sovjetunionen, Kommunism, Fascism, Nazism, Kulturvänstern, Studentvänstern, 1968, 68 vänstern, Expressen, Adam Cwejman, Dala Demokraten, Aftonbladet, EU, Europeiska unionen, Östeuropa, Russofobi, EU:s associationsavtal, Nynazism, Viktmakt rörelsen, SD, Sverigedemokraterna, V, Vänsterpartiet, Nato, Naturrätt, Högerpartiet, S, Socialdemokraterna,
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.