onsdag 11 maj 2022

Snart adjö Johnson o UK

 


För några dagar sedan hade Storbritannien (UK) lokala val. Viktiga val som märkligt nog nästan inte alls uppmärksammandes i svensk media. I England, i Wales och i Skottland stod mandat i lokala församlingar (Local Councils) på spel. Ett mellanting mellan våra kommuner och regioner. På Nordirland valdes ledamöter till det regionala parlamentet i Belfast. 

Premiärminister Boris Johnson.

I England fick Boris Johnsons konservativa Tories ett kännbart nederlag. Förlorade mandat till socialdemokratiska Labour men framför allt till Liberaldemokraterna som gjorde ett historiskt bra val. Tories förlorade i södra England och i Stor-London till liberaldemokrater och i norra England och i traditionella industristäder till Labour. Även De Gröna gick tydligt fram. 

Liberaldemokraternas och Labours partiordförande
Ed Davey respektive Keir Stamer.


I Skottland gjorde skotska nationalistpartiet, SNP, ett bra val och blev, liksom i senaste valet till det regionala parlamentet i Edinburgh, för fjärde gången i rad klart största parti. Även här gjorde De Gröna ett bra val precis som Liberaldemokraterna. SNP och De Gröna fick nästan lika många mandat i olika församlingar som Labour och Tories tillsammans. SNP och De Gröna driver frågan om ett självständigt för Skottland. Att Labour gick om Tories och blev näst största parti har uppmärksammats runt om i UK. I Skottland har Labour under senare årtionden varit svaga bl.a. på grund av att SNP har etablerat sig som dominerande parti. Att väljarna i Skottland sa nej tack Johnson och Tories är tydligt i detta val. Men också att stor del av befolkningen fortsatt stödjer självständighet för Skottland.

Foto från valkampanjen i Skottland
med SNP:s partiordförande Nicola Sturgeon.


I Wales befäste Labour sin position som största parti. Även De Gröna och Liberaldemokraterna gick fram. Nationalistpartiet Placid Crymu (gäliska för Walesarnas parti) fick 198 mandat fler än både Tories och Liberaldemokraterna. En mindre förlust på 9 mandat från 2017 års succe då partiet fördubblade sitt stöd lokalt. I huvudstaden Cardiff hade partiet en lista tillsamnans med De Gröna under ett gemensamt namn. Och fick på detta sätt ett mandat. I hela Wales styr Placid Crymu 4 av 22 lokala församlingar. En ökning med 1 trots minskat antal mandat sammanlagt. Verken Tories eller Liberaldemokraterna kommer troligen att styra någonstans lokalt i Wales. I senaste regionala val, 2021, vann Placid Crymu 11 mandat till parlamentet i Cardiff.

Skylt till vallokal i Wales på gäliska och engelska.


I Nordirland blev för första gången Sinn Féin (gäliska för Vi själva), ett katolskt parti (nationalister) med sina rötter i IRA, störst i valet till det regionala parlamentet i Belfast. Precis som i förra valet till Underhuset i London där katolska partier vann fler mandat än protestantiska för första gången sedan Nordirland skapades 1921 och Republiken Irland bildades. Ett valresultat som allmänt då, liksom nu, uppfattas som en protest mot Brexit som flertalet röstade emot på Nordirland. De signaler som under senare tid kommit från regeringen i London om att ensidigt bryta upp avtalet med EU om tullfrihet mellan Nordirland och Irland, Nordirland Protokollet, har troligen påverkat resultatet för både lojalister och unionister negativet. Socialdemokratiska Labour Party, SDLP, (republikaner), ett katolsk parti för moderata nationalister, gick tillbaka liksom båda de största protestantiska partierna: Unionisterna (nära allierade med Tories och traditionellt dominerade parti) och det mer hårdföra Nationalkonservativa partiet (lojalister). 

Sinn Féins partiordförande Michelle O´Neill.

Ett ganska nybildat fredsparti, Alliance party, som riktar in sig på representera båda befolkningsgrupperna gick tydligt fram. Detta parti har en roll i nordirländsk politik om påminner om Liberaldemokraternas i England. En medveten positionering mellan höger och vänster. Mellan Dublin och London. Allianspartiets valframgång uppfattas allmänt som en protest mot en katolsk såväl som emot en protestantisk oförmåga att samarbeta. En rädsla, som många i Nordirland delar, för att sekteristiskt våld skall återkomma som en konsekvens av Brexit har varit en gynnsam faktor för Allianspartiet. Men också delvis gynnat Sinn Féin som med sin mer nertonade nationalist profil vunnit nya väljare bland de katoliker som vill ha en fredlig återföring med Irland. Till skillnad i övriga riksdelar gick det lilla gröna partiet inte fram på Nordirland. Man förlorade sina två mandat. 

Naomi Long, partiordförande för Alliance Party.

Resultat för Nordirland kan du se här

Hur kan dessa resultat förklaras. Varför valde väljarna som de gjorde runt om UK? I Skottland var det tydligt att frågan om självständighet var viktig för resultatet liksom Brexit, som en tydlig majoritet av skottarna röstade emot. I England och i Wales var troligen den så kallade kostnadskrisen en viktig faktor tillsammans med ökad arbetslöshet kombinerat med ett missnöje över alla de skandaler, t.ex. Party Gate, som Boris Johnson och hans Tories har varit inblandade i under senare år. I Wales var inte självständighet lika viktig för valresultatet som i Skottland. Men i Wales är spårfrågan mer betydelsefull. Cirka 20 procent av befolkningen har Kymriska som modersmål. Främst i västra Wales. De Gröna som också stödjer krav på självständighet gick fram, ökade från 1 till 8 mandat, men på bekostnad av Placid Crymu

På gränsen mellan Republiken Irland och 
Nordirland. En gräns som ännu inte är 
en EU-gräns. 

Även på Nordirland var troligen kraftigt ökade priser för medborgarna viktiga för vilken partilista som väljarna gav sitt stöd till. Sinn Féin valde medvetet att tona ner krav på en återföring med Republiken Irland i sin kampanj. I stället riktade Sinn Féin in sig på sociala frågor. Trots sitt gäliska namn är ett återförenat Irland mer betydelsefullt än språkfrågan för Sinn Féin. På Nordirland har viktiga samt stora demografiska förändringar under senare år blivit tydliga. Katoliker utgör snart en majoritet av befolkningen. Samtidigt som en alltmer modern och socialt utvecklad irländsk republik och tankar om ett återförenat Irland skrämmer allt färre protestanter. Redan nu är den ekonomiska utvecklingen i Dublin mer betydelsefullt för arbete och välstånd i Belfast än vad som sker i London. Alltfler protestanter studerar eller arbetar söder om gränsen. Republiken har under senare år, tack vare sitt EU-medlemskap, fått en längre arbetslöshet och har högre löner än Nordirland. 

Boris Johnson och hans roll i Party Gate skandalen 
tolkad av en brittisk karikatyr tecknare.

För mig står det tydligt att detta val i UK indikerar en början på slutet för både Boris Johnson och hans regering. Men och också innebär en början av slutet för UK. Det är tydligt att Storbritannien är på väg att lösas upp. Har i ett tidigare inlägg på denna blogg kommenterat att de riksdelar som nu utgör UK alltmer glider isär och utvecklas i olika riktningar, politisk, ekonomiskt, kulturellt som socialt.


En illustration över Storbritanniens upplösning.
Lägg märke till ett återförenat
Irland.


Etiketter: Storbritannien, England, Skottland, Wales, Nordirland, IRA, Brexit, Boris Johnson, Party Gate, Liberaldemokraterna, Konservativa, Labour, SNP, Sinn Fein, Placid Crymu, De Gröna, Nordirland Protokollet, Republiken Irland, Dublin, Belfast, Lojalister, Unionister, Nationalister, Republikaner, Allianspartiet, Nicola Sturgeon, Ed Davey, Keir Stamer, Noami Long, Michelle O´Neill,  London, Dublin, EU, UK, Cardiff, Edinburgh, Irländsk återförening,


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar