Modernismens "Betonglådor" förstör våra städer

 

I en läsvärd artikel publicerad i Göteborgs Posten analyserar Håkan Boström hur Modernismens ideal ang arkitektur och stadsplanering har förstört våra städer. Boströms artikel är publicerad under följande rubrik: ”Svenska städer har inte återhämtat sig ifrån 1960-talets övergrepp.” Hans påstående har tyvärr fog för sig.

Boströms artikel i GP kan du läsa här

Ett EPA-varuhus i Säffle.

Lågprismärket EPA köptes upp av Åhléns.

I sin artikel fokuserar Boström särskilt på de dystra ”Betonglådor” i form av varuhus, ofta kombinerade med P-Hus, som under modernismens guldålder, en period från början av 1950-talet till mitten av 1970-talet, växte upp som svampar ur jorden i svenska städer. Byggnader som nu har rivits eller till stor del står oanvända och förfaller. Några har omvandlats till citygallerier. Likt Boström har jag förundrats över att dessa varuhus: EPA, Åhléns samt Domus som placerades i städernas mest centrala delar trots att större delen av kundkretsen förväntades att vara bilburen. 

Åhléns gigantiska varuhus i centrala Stockholm.

Tillskillnad mot EPA och Domus så satsade

Åhléns redan från början på större städer.

Att först målmedvetet tömma stadskärnor på sin befolkning som fördes ut till olika förorter, så kallade Satellitstäder. Att inte sedan bygga varuhusen där, utan just i city som man nyligen hade tvingats att flytta ifrån, är en av många märkliga och oönskade konsekvenser av modernismens ideal ang arkitektur och stadsplanering. En annan sak som Boström fångar upp är det märkliga i att dessa ”Betonglådor” i första hand kom att placeras i medelstora- och mindre städer (främst EPA och Domus). Inte i större städer där man kunde förvänta sig att dessa varuhus skulle ha sin största kundkrets. Boströms artikel, med alla hans kloka synpunkter, kritik kombinerat med de frågor som han med all rätt för fram, inspirerar mig till att kritiskt granska modernismens tankar med dess ideal ang stadsplanering och arkitektur i stort.

Flygbild över Vällingby i nordvästra Stockholm.

Vällingby som ligger i slutet av T-banans gröna

linje, anses vara den första Statelitstad som

kom att byggas i Sverige helt enligt 

modernismens ideal. Området var tänkt för

en befolkning på 26 000. 

De första delarna av Vällingby var färdiga 1950. 

Vällingby centrum stod klar 1954.

Kulturhistoriken Jon Åsberg har i sin uppgörelse med våra moderna stadsplanering: ”Betongsförespråkarnas folkförakt”, formulerat en djupsinnig fråga ang Modernismens ideal. Åsberg skriver: 

"Jag har länge tänkt på om den kompromisslöshet i stadsbyggnadsfrågor som finns i Sverige bottnar i ett kulturellt särdrag. Varför är Sverige det land i Västeuropa där man mest oreserverat har anammat Le Corbusiers modernism med dess förakt för kulturarvet? Där man under de senaste femtio, sextio åren har förstört trevliga, mysiga och fullt funktionsdugliga stadskärnor i en omfattning som bara kan jämföras med de skador som krig orsakat på andra håll. Och byggt fyrkantiga betonglådor i stället."   

Ett väldigt tydligt exempel på en av modernismens

Betonglådor. Den nya tillbyggnaden på

Liljevalchs konsthall i Stockholm.

Är ritad av en av modernismens främsta 

förespråkare, i nutida Sverige, Gert Wingårdh, 

känd från flera olika TV-program om arkitektur. 

Jag tror att svaret på den frågeställning som Åsberg tar upp kan förklaras utifrån några övergripande perspektiv.

Det är tre faktorer som är särskilt betydelsefulla för det klimat som har präglat, arkitekter, stadsplanerare och politiker under efterkrigstiden. Faktorer som utgör en viktig anledning varför modernismens idéer inte, i någon högre utsträckning, ännu har blivit kritiskt granskad av intellektuella i Sverige, t.ex. idéhistoriker, kulturvetare, statsvetare och filosofer. Eller av politiker, annat undantagsvis i en och annan självbiografi. Denna brist på klarsyn tror jag främst kan förklaras utifrån tre perspektiv.  

Gert Wingårdh, välkänd arkitekt och ivrig förespråkare

för modernism inom arkitektur och stadsplanering.

1. Fram till mellankrigstiden var flertalet arkitekter utbildande på Konstfack i Stockholm, vilket inte bara gav en god estetik medvetet utan också innebar en mer humanistisk inriktad utbildning än vad nutida arkitekter nu oftast har. Nuvarande arkitektutbildning påminner mer om byggnadsingenjörens än tidigare epokers. En utveckling som bl.a. resulterat i att estetik och kvalité alltmer har kommit i skymundan för arkitekteter och stadsplanerare. I stället har krav på låga kostnader, enkelhet och snabba byggprocesser kommit att sättas i fokus. 

2. Den andra anledningen är att det dominerande och det statsbärande partiet Socialdemokraterna, tidigt allierade sig med modernismen, i bred mening, (S) tog helt enkelt upp modernismen i sitt övergripande samhällsprojekt, Folkhemmet, och kom att bli en aktiv försvarare av dess ideal. 

3. Sedan finns det en mer övergripande kulturell förklaring tror jag. I vårt lutherska arv finns ett starkt inslag av en blind lydnad av staten och dess tjänare, i detta fall i form av arkitekter och stadsplanerare. Enskilda individer eller grupper förväntas inte att föra fram några bestämda uppfattningar om byggnation och stadsplanering, framför allt inte göra detta offentligt. Och denna underdåniga tradition är politiker och arkitekter väl medvetna om. Därför har det gått bra att bygga upp boendemiljöer som få har efterfrågat eller velat ha, men som många har varit tvingade att vara bosatta i. Och som få arkitekter, stadsplanerare eller politiker kommit att leva i.

Gunnar och Alva Myrdal. Ledande socialdemokrater och 

ledamöter av regeringen.

Kända förkämpar för modernistiska ideal inom en rad 

olika samhällsområden t.ex. kultur, politik 

och stadsplanering. Gunnar Nobelpristagare

i ekonomi och Alva fick Nobels fredspris.

Vår moderna stadsplanering påverkar flera av våra grundläggande samhällsaspekter. Och har därför en stor påverkan på hur vi lever våra liv. Modernismens ideal har skapat perifera köpcentra, livlösa avlövade betongöknar i city och ogästvänliga- och socialt nedslitna förorter i ytterområden. Detta påverkar oss alla, hela samhället, bland annat genom den separation av olika livsbetingelser som detta ideal till stadsplanering skapar mellan arbete, handel, plats för familjeliv, fritid och annat socialt umgänge. Inte minst under Corona pandemin har det uppmärksammats att livet i den moderna staden kräver mycket stora resurser för transporter och innebär för det stora flertalet långa resvägar till arbete och för inköp. Flera epidemiologer har fört fram att detta är en viktig anledning till varför större städer har drabbats hårdare av Corona pandemin, även per capita, än i övriga delar av landet.

En annan manifestation över modernismens

misslyckade och skapande av livlösa stadsmiljöer.

Sergels Torg i Stockholm.

I Sverige har det inte förrän under senaste år börjat uppmärksammats att detta sätt att utforma en stad är verken naturlig eller human. Men i flera engelsk språkliga nationer och t.ex. i Danmark har det under senare årtionden pågått en intensiv debatt om hur modernismens ideal påverkar våra samhällen och våra liv. I centrum för denna debatt har det funnits så kallat Satellit motstånd. Det hela började i England åren strax efter Andra världskriget när sönderbombade städer åter skulle byggas upp. En rad unga arkitekter och stadsplanerare började ifrågasätta om det är klokt att bygga upp satellitförorter och vad som kom att kallas för Big Satelitte Shoppingcentras. Man var insiktsfulla nog att inse att detta skulle bland annat komma att utarma service och handel för de som tvingades vara kvar i city, främst äldre och fattiga familjer. I detta sammanhang förde man också fram sin oro för en utveckling som skulle innebära att stadskärnorna förvandlades till ogästvänliga kontors- och betongöknar. Hur rätt har dessa, då unga, arkitekter och stadsplanerare inte fått. Se bara på Klara kvarteren med Sergels Torg i Stockholm, Triangeln i Malmö eller Haga i Göteborg. Eller varför inte studera våra socialt nedslitna miljonprogramsområden i städernas ytterområden t.ex. Bergsjön, Rosengård eller Tensta?  

Foto från en traditionell engelsk förort.

Dessa engelska anti-modernister inom arkitektur och stadsplanering blev tyvärr under 1960- och 70- talen, utkonkurrerade av en radikal vänster och dogmatiska ny-marxister som med liv och lust slöt upp bakom Det moderna projektet, som det kom att kallas. Men det finns hopp. På senare tid har mer klassiska ideal fått en renässans bland i form av Estetic Movement. I England, liksom i flera andra västeuropeiska nationer, som t.ex. Tyskland, Nederländerna och Frankrike, river man nu ned satellitförorter och externt belägna köpcentra.

En idéskiss på hur en modern icke-

modernistisk stadsmiljö kan utformas.

Under senare år har den ideella föreningen Arkitekturupproret i Sverige uppmärksammat att man kan bygga moderna byggnader och utforma nya stadsmiljöer enligt helt andra ideal än modernismens. Föreningen förmedlar information om nya projekt i Sverige och utomlands. Arkitekturupproret som helt drivs på ideell basis av unga arkitekter som tillsammans med andra strävar efter att nya ideal och tankemönster skall få genomslag.

Länk till deras hemsida finner du här

Arkitekturupprorets uppmärksammade årliga

snygg- och fulhetspris.

Runt om i Europa, på grund av ökat intresse från medborgarna, börjar politiker rikta krav på att få mer multi-funktionella stadskärnor och även föra fram andra och nya krav än tidigare på bostäder och stadsmiljöer. I detta ”tänk” ingår bland annat krav på att bostäder, affärer, kontor och andra arbetsplatser skall vara möjligt att kombinera ihop i en och samma fastighet eller kvarter. Man ställer också nya och delvis tuffa krav på att skapa en miljö för bostad och fritid som underlättar för möten mellan de boende och andra. Hit hör t.ex. etablering av kvartersbutiker, caféer, paviljonger för musik och teater, biblioteksfilialer, hundrastgårdar, banor för minigolf och skateboard, parker och lokaler för olika offentliga sammankomster.

Ett exempel på en klassisk musikpaviljong.

Just denna finns i Stadsparken i Lund.

Ett annat sådant nytt anti-modernistiskt inslag är krav på en boendemiljö som skall underlätta för självhushållning, t.ex. genom att avsätta markytor för att odla grönsaker och blommor. Dessutom har under senare år även tillkommit krav på att underlätta för en aktiv medverkan i återvinning av sopor och t.ex. metaller. I detta sammanhang ställs även ökade krav på att byggmaterial och på att produktionsformer skall hålla hög kvalité, vara långvarigt hållbara, energisnåla och effektiva. Av arkitekter och stadsplanerare ställs inte bara krav på att byggnader och miljöerna skall vara funktionella utan även socialt- och ekologisk hållbara, men också skall få en medveten estetisk utformning som underlättar upplevelser av harmoni, trevnad och skönhet.

Ett exempel på en modern odlingslott i stan.

Ett exempel på hur dessa ideal kan realiseras i praktiken är området Jakriborg, strax utanför Lund, i samhället Hjärup, Staffanstorps kommun. I flera etapper bygger ett privat ägt, regionalt byggbolag en ny mini-stad med hyresrätter som hyrs ut i egen regi. Jakriborg har ytterst medvetet har befriats från modernismens tvångströja. Husen har olika former, är olika stora, har olika färger etc. Trånga gränder kombineras med öppna platser som torg. Affärer och små företag finns inne i området, liksom gemensamma grönområden och odlingslotter. Jakriborg ligger vid Södra Stambanan mellan Lund och Malmö.

Ett torg med estisk väl anpassad bebyggelse

från Jakriborg i skånska Hjärup.

Ett exempel på en tydlig anti-modernistisk 

utformad stadsmiljö.

Foto överst:

Ett tydligt exempel på modernismens vanliga misstag under 50-,60- och 70-tal. Ideal om en småstad med centralt placerade byggnader i en för stor kostym. Här exemplifierat med ett Domus varuhus i Gällivare.

Länk till denna blogg

En annan vy från Jakriborg.

Lägg märke till uteserveringarna.

Etiketter:  Byggnation, Stadsplanering, Arkitektur, Modernism, Folkhemmet, Jakriborg, Strukturalism, Funkis, Göteborgs Posten Håkan Boström, Säffle, Gällivare, Sergels Torg, Triangeln, Haga, Kommunism, Ny-Marxism, Corona, Corona pandemin, Covid-19, Stockholm, Göteborg, Malmö, Satellitförorter, Satellitshopping centra, Betonglådor, New Estistic Movement, Hjärup, Epidemiologer, Gert Wingårdh, Liljevalchs, Arkitektupproret, Facebook, Året fulaste byggnad, Året vackraste byggnad, Alva Myrdal, Gunnar Myrdal, Vällingby, Tensta, Rinkeby, Haga, Triangeln, P-Hus, Stadsmiljöer, Förorter, EPA, Åhléns, Domus, Jon Åsberg, Le Corbusier, Bergsjön, Rosengård.