Fira Morsdag?

 

I Världen i dag fann jag en både läsvärd och ytterst tänkvärd ledare av Carin Stenström om vår tids inställning till moderskap. Att hennes artikel publicerad under rubrik: ”Moderskap har gått från att hedras till att bekämpas” är skriven inför Morsdag gör hennes text aktuell rent datummässigt. Men hennes artikel är också aktuell ur ett brett samhällsperspektiv. Och berör en rad viktiga aspekter t.ex. kultur, etik, politik och ekonomi. 

Stenströms artikel kan du läsa här

En moder firas av sin vuxna son.

Stenström har helt rätt i sin slutsats om att trots att Morsdag ännu uppmärksammas av många runt om i vår land så firas denna dag inte med samma självklarhet som tidigare. Och i klart mindre omfattning än för c:a 30-40 år sedan. För egen del är jag övertygad om att en stor bov i denna utveckling är 1960-1970-talens kulturradikala dominans med dess studentmarxism. Samt det faktum att denna epoks ”tänk” ännu präglar vårt samhälle. Ligger som en våt filt över vårt nutida samhälle och styr mentalitet både för dess institutioner som våra värderingar. Naturligtvis har en fortgående sekularisering också haft betydelse. Att moderskap, liksom faderskap, inte längre sätts in i ett religiöst sammanhang har urholkat den del av dess värde och legitimitet. Till detta kommer en allmän och ofta missriktad strävan, med kvasireligiösa förtecken, om att frigöra individen från alla normer, traditioner, institutioner etc. som anses stå i vägen för personlig frihet. En självfixerad felaktig övertygelse om att individen är sin egen lyckas smed.

Foto från första gången av utbetalning av barnbidrag som 

infördes 1948.

Stenströms ledare är viktig även ur ett annat perspektiv. Med sin artikel påpekar Stenström att denna utveckling är inte alls självklar verken ur ett politiskt eller ur ett kulturellt perspektiv som man kan tro. Den historiska aspekten av denna utveckling avslöjar detta faktum tydligt. I sin ledare nämner Stenström som exempel det arbete som bedrivs inom socialdemokratin under första hälften av 1900-talet då arbetarrörelsen tog till kamp för att skydda och stärka moderskapet. Och se till det fick det erkännande det förtjänande. Tankar som bl.a. resulterade i olika sociala reformer som barnbidrag, bostadsbidrag, uppbyggnad av mödravård och det nu så het diskuterade flerbarns tillägget. Men det var då det. Nu är det helt andra tongångar från (S).

Ett tid typiskt inlägg i debatten.

Stenström skriver med all rätt ”Kriget mot mödrarna, och därmed kvinnorna, har förts av vänsterpartierna, med socialdemokraterna i spetsen, men så småningom ätit in sig också i borgerliga partier.”  Stenström avslutar sin artikel med några välformulerade existentiella samhällsfrågor som är obehagliga för alla de som okritiskt sluter upp bakom nuvarande utveckling. Frågor som ligger och skaver i vårt moderna kollektiva undermedvetna och som ”modernister” av olika slag vet att man inte kan besvara på ett trovärdigt sätt: Har utvecklingen medfört någonting gott för alla de kvinnor som anser barnens fostran som sin viktigaste uppgift? Kan alla de kränkningar och förlöjliganden som dessa kvinnor och andra har fått utstå som vill värna familj och moderskap anses var tecken på en vidsynt utveckling i ett humant samhälle. Är det en klok utveckling för samhället i stort och särskilt för barns trygghet att äktenskapet jämställs med andra samlevnadsformer? Och är det en bra utveckling att var annat äktenskap slutar med skilsmässa?

En illustration av pågående utveckling

av ökad psykisk ohälsa bland barn och unga.

Nej är det naturliga svaret och att det är så vet de allra flesta av oss innerst inne om vi vågar lyssna på vårt samvetes röst. Eller om vill söka svar på hur vårt samhälle kan utformas efter tydliga etiska normer för hur vi skall få leva ett gott liv tillsammans med andra. Stenström har helt rätt i sin slutsats om att denna utveckling inte bara skapar otrygga barn med olyckliga föräldrar utan också leder till en allmän minskad känsla för rätt och fel. I stort som i smått. Eller när det gäller viktiga dygder som inte är utbytbara i ett samhälle som fungerar väl och som präglas av medmänsklighet. T.ex. offervilja, osjälviskhet, hjälpsamhet, lyhördhet, vänlighet och laglydnad. Vad kan vi förvänta oss om samhällets utveckling fortsatt kommer att gå på fel håll? Stenström svarar träffsäkert: ännu mer kvoteringar, ännu starkare samhällskontroll över barnen, ännu mer osynliggörande av moders gärningen. Att vi fortfarande firar morsdag är nästan ett under, ett litet ljus i en annars ganska mörk utveckling, särskilt med tanke på att samhällets främsta skola för solidaritet och mognad, familjen, med dess nödvändiga moderskap är under belägring och utsetts för en ständig eskalerande beskjutning. Just därför känns det alltmer angeläget att föra fram: Länge leve alla mödrar och tack för allt ni har gjort och kommer att göra för oss! Vi behöver er ännu. Och det kommer vi även att göra fram över.

Exempel på tre andra, viktiga men otidsenliga dygder.

Länk till denna blogg

Foto överst:

Tre generationers kvinnor. Två mödrar och kanske en blivande moder.

Etiketter: Morsdag, Världen i dag, Carin Stenström, Familj, Moderskap, Mödrar, Äktenskap, Arbetarrörelsen, Socialdemokraterna, Radikalism, Familjepolitik, Normer, Etik, Moral, Dygder, 1968, Studentmarxism, Barnbidrag, Bostadsbidrag,