Rolf Gustavsson, som var Svenska Dagbladets- och innan dess SVT:s, EU- och Europa korrespondent i Bryssel under många år, har skrivit en intressant krönika i sin gamla tidning med rubrik: "Ett 1800 tals spöke går runt i Europa." Numera är Gustavsson verksam som fristående skribent och föreläsare.
Gustavssons text handlar om nationalism, EU, Europa och det starka samband som finns mellan nationalism och politisk extremism. Med all rätt påtalar Gustavsson den stora likhet som finns mellan Sverigedemokraternas Björn Söder, franska Nationella Frontens Marine Le Pen och Vladimir Putin med hans maktparti Nya Ryssland i deras syn på nationen, demokratin och Europa. Gustavsson har också en poäng i sin slutsats om att denna Ny-Nationalism har sina rötter i en första världskrigs mentalitet och i en unken 1800-tals imperialism.
Gustavssons krönika i SvD
Rolf Gustavsson.
Gustavsson skriver bl.a.:
"I dagens Europa lever faktiskt också en del av världskrigets gamla nationalegoism. Den har sina rötter i 1800-talet och den har återupplivats under de senaste sju årens djupa kris. Även när vi i globaliseringens tidevarv nu lär oss skriva år 2015 spökar fortfarande av del av detta arv från 1800-talet."
Marine Le Pen här tillsammans med Volen Siderov
ledare för det bulgariska högernationalistiska partiet
Attack.
"I det förgångnas föreställningar och fyrkantiga världsbild ligger synen på samhället som ett nollsummespel som enkelt utkristalliserar ”vi och dom” i vinnare och förlorare. Ur den föds hämnd och revanschism. Tanken att samarbete och integration över nationsgränserna kan leda till försoning och ge ömsesidiga fördelar passar inte in i mallen. Därför är de främlingsfientliga missnöjespartierna fientligt inställda till en organisation som EU. I stället odlar de föreställningar om att den enskilda nationalstaten är starkast på egen hand. Även på den här punkten ligger Björn Söder, Marine Le Pen och Vladimir Putin ganska nära varandra. "
Björn Söder (SD) vid riksdagens öppnande 2014.
Efter uppgörelsen med de totalitära ideologierna nazism, fascism och kommunism efter andra världskriget i Västeuropa (nationalism ansågs allmänt tillhöra denna grupp av förhatliga ideologier) infördes nya ideal om att, tillskillnad mot tidigare, bejaka den mångfald som existerar av språk, kulturer och traditioner i och mellan nationalstaterna. En mosaik som ansågs utgöra en styrka för Europa och som ansågs utgöra ett skydd för demokratin. I stället för tidigare enbart ses som en belastning och källa för oro.
Vilket manifesterades t.ex. genom att införa utökat regionalt självstyre och ett ökat legalt skydd för minoriteter. Dessa rättigheter fick grundlagsskydd genom att skrivas in i de nya demokratiska författningar som antogs efter 1945. I flera länder infördes dessutom en andra kammare i de nationella parlamenten som utsågs av regionerna eller som utsågs i särskilda regionala val. Införande av nationella författningsdomstolar i flera länder är ett annat exempel.
Erfarenheter ifrån situationen i Europa i slutet av 1800-talet, i början av 1900-talet samt under mellankrigstiden gjorde att flera politiker och statsmän var övertygade om att för att säkra fred och mänskliga rättigheter måste en rad övernationella åtgärder vidtas. En rad internationella organ skapades för säkra demokrati och samarbete i Europa. Den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen), Europeiska Unionen (EU) och Europarådet är tre välkända exempel.Tyvärr har vi i Sverige aldrig riktigt bejakat denna regionalism och federalism. Vi förstår inte riktigt de tankar som ligger bakom det samarbete som har växt fram i Europa efter andra världskriget. Vi förstår inte heller den naturrättsliga renässans inom lagstiftning och internationell rätt som följde av uppgörelsen med fascism, kommunism och nationalism.
Likt Gustavsson beklagar jag att tankespöken ifrån 1800-talet i form av folkgemenskap, blodsband, etnicitet m.m. åter tas fram på arenan från historiens skärphög där de hör hemma.
Det bara att hålla med Gustavsson i hans avslutande nyårs önskning inför 2015. Han skriver:
" Kan man inför 2015 önska sig att vi nu äntligen lämnar 1800-talet och tar avsked av första världskrigets föråldrade tankefigurer? "
Bild ovan: Brittiska soldater i en skyttegrav i franska Somme 1916.
Bild nedan: Bild från firande av Europadagen (som firas runt om i Europa
den 9 maj) här i tyska Aachen vid gränsen till Frankrike. Lägg märke till
att ballongerna är i både franska- och i tyska flaggans färger för att markera
EU:s och Europatankens betydelse för fred och försoning.
Etiketter: Svenska Dagbladet, SvD, Rolf Gustavsson, Björn Söder, Marine Le Pen, Vladimir Putin, Sverigedemokraterna, Nationella Fronten, Sverige, Frankrike, Ryssland, Europa, Identitet, Idenitets- politik, SVT, Sveriges Television, EU, Europeiska Unionen, Europarådet, Nationalism, Imperialism, Extremism, Federalism, Minoriteter, Minoritetspolitik, Vänster extremism, Höger extremism, Vänster populism, Höger populism, EU-skeptisk, Europa-skeptisk, Folkgemenskap, Blodsband, Etcentitet, Första Väldskriget, Andra Väldskriget, 1800-talet, Sverigedemokraterna, SD, Nationella Fronten, Nya Ryssland, Nationalegoism, Globalisering, Ny-Nationalism, Ny-Imperialism, Regionalism, Volen Siderov, Attack, Bulgarien, Högernationalism, Vänsternationalism, Aachen, Europatanken, Främlingsfientlighet, Missnöjespartier, Nationalgränser, Nationalstater, Nationalstaten, Etnicitet, Migration, Minoritetspolitik, Författningsdomstol, Federalism, Regionalism, Fascism, Nazism, Kommunism, Aachen, Europadagen, Europatanken, Tyskland, Fred, Försoning, Naturrätt, Europadomstolen, Internationell rätt, Lagstiftning, Juridik,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar