I Sydsvenska Dagbladet har tidningens förra politiska chefredaktör Per T Ohlsson skrivit en läsvärd krönika om läget i svenska politik. Ohlssons text publiceras under rubrik: "Amatörernas julafton."
Ohlssons krönika i SDS
Per T Ohlsson.
Det mest intressanta i hans krönika är hans skildring av den skuld som man anser att förra S-ledaren och statsministern Göran Persson har för den nuvarande situationen inom svensk politik, en utveckling som Ohlsson är starkt kritiskt till. Ohlsson skriver:
" Förra söndagen intervjuades den tidigare statsministern Göran Persson i SVT:s Agenda. Han dömde ut den S-ledda minoritetsregeringens inviter till Folkpartiet och Centern. Det är, menade han, en tjugo år gammal modell som inte fungerar längre. Vad Persson inte sade var att han själv bär ett ansvar för detta.
Göran Persson (S).
Efter det socialdemokratiska bakslaget i valet 1998 inledde Persson ett samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet som fördjupades efter valet 2002. Han skapade därmed ett rödgrönt majoritetsblock. De fyra borgerliga partierna svarade 2004 med att formera den allians som två år senare erövrade regeringsmakten. Politiken låstes fast; det var som om smörjoljan rann ut ur maskinen. "
Göran Hägglund (KD).
Denna analys är intressant. Jag måste erkänna att just denna aspekt delvis har fallit mig ur minnet. Men annars tycker jag att Ohlsson gör det lite väl lätt för sig. Visst har en förändrad strategi från socialdemokraterna gentemot kommunisterna i Vänsterpartiet och ekologisterna i Miljöpartiet försvårat ett samarbete över blockgränsen. Men jag vill påstå att andra faktorer spelar en större roll. Moderaternas tydliga förflyttning in mot mitten vilket lämnat högerkanten öppen för Sverigedemokraterna. Uppgörelsen om migrations- och flyktingpolitiken mellan Alliansen och Miljöpartiet skapade två populist frisedelar inom detta viktiga politikområde åt SD och MP som givit dessa två partier fritt spelrum i dessa frågor. Denna uppgörelse, som S sedan har anslutit sig till, har varit skadlig för Sverige på många sätt. Inte minst för att den har den lagt grund för en snabbt växande rasism som blir alltmer uppenbar i det svenska samhället. Denna utveckling är både väldigt fel men är också väldigt farlig. Heder åt Göran Hägglund och kristdemokraterna som vågar att ifrågasätta denna uppgörelse och påtala att det faktiskt finns ett behov av att även andra uppfattningar framförs i dessa frågor.
Men sedan tillkommer också ideologiska förändringar i partiernas politik och dess politiska profil som Ohlsson endast snuddar vid. Just detta bedömer jag har större betydelse för att skapa den situation som just nu råder i svensk politik än de misstag som Göran Persson begick när det gäller relationerna med V och MP. Moderaternas kraftfulla positionsförflyttning in mot mitten har skapt ett läge inom svensk borglighet där de tre mindre Allianspartierna ligger längre ifrån S än vad moderaterna nu gör. Och de tre övriga partierna har mer tydliga borgliga profiler än M. De mindre partierna består också överlag av väljare som tar mer tydligt avstånd från radikala samhällsideal än vad M:s väljare i större städer gör. Här har vi en viktig förklaring till varför Stefan Löfven fick kalla handen av både Folkpartiet och Centern.
Stefan Löfven (S).
Det är uppenbart att väljarna inte hade förväntat sig att Vänsterpartiet och en alltmer radikaliserad miljöparti skulle komma att få en det stora genomslag på regeringens budget än vad som nu kom att ske. Vänstersvängen är kraftig och mycket mer påtaglig än vad jag (många andra alliansväljare med mig) hade förväntat sig. Det är tydligt att Miljöpartiet under sina nya språkrör ligger nära Vänsterpartiets syn i flera viktiga frågor. Det är också tydligt att Stefan Löfven och andra ganska vettiga som finns i Socialdemokratins ledning inte bara har fått vika sig för V och MP utan också för det egna partiets vänsterflygel. Det blir alltmer påtagligt att S ideologiska utveckling präglas av neo-socialistisk syn på människa och samhälle.
MP:s svek mot sin tradition av att värna valfrihet och mångfald inom vård-skola- omsorg och av att värna decentralisering samt småföretag är väldigt tydlig. Redan när Åsa Romson och Gustav Fridolin hade blivit valda kunde man ana denna utveckling, men denna radikalisering inom MP har gått betydligt mer långt och med en intensitet har överraskat mig. Det är tydligt att de delar av MP som har sin hemvinst ifrån hembygdsrörelsen, kooperationer och andelsföreningar, friskolor, småbrukare, hantverk och olika ideella organisationer har mist allt sitt inflytande sedan Mikaela Valterson förlorade sin strid mot Romson om att bli kvinnligt språkrör. I stället styrs nu MP av partiets vänsterfalang som har sina rötter i 1968 års kulturvänster.
Finansminister Magdalena Anderssons neströstade budget innebar att de politiska motsättningarna mellan höger- och vänster ökade i svensk politik. Det enda partier som kan ha anledning att jubla över detta är kommunisterna i vänsterpartiet och nationalisterna och rasisterna inom Sverigedemokraterna.
Att denna polarisering är olycklig och hämmar svensk politik är endast delvis sant. Vänstersvängar hos flera partier är definitivt olyckliga. Men personligen välkomnar jag att S maktdominans är bruten och att Sverige håller på att bli ett mer normalt europeiskt land även politiskt. Med inslag av nyval och regeringskriser. Tillskilland mot Ohlsson så välkomnar jag faktiskt denna utveckling, för att den stärker demokratin då den flyttar makt från regeringen till riksdagen. Helt i linje med parlamentarismens ideal.
Bild ovan: En spansk jultomte.
Bild nedan: Åsa Romson (MP).
Etiketter: Svensk politik, Göran Persson, Stefan Löfven, Agenda, Sydsvenskan, Sydsvenska Dagbladet, Per T Ohlsson, Göran Persson, Vänsterregeringen, budgeten, Socialdemokraterna, S, Alliansen, Allianspartierna, Borgligheten, Borgerliga partier, vänstervridning, Vänster sväng, Konflikt, Blockgränsen, Mittenpolitik, Blocköverskridande uppgörelser, SD, Sverigedemokraterna, KD, Kristdemokraterna, Göran Hägglund, Migration, Flyktingar, Migrationspolitik, Flyktingpolitik, SVT, Sveriges Television, Agenda, FP, Folkpartiet, C, Centern, MP, Miljöpartiet, Ekologism, Gustav Fridolin, Åsa Romson, Mikaela Valterson, V, Vänsterpartiet, Kommunister, Nationalister, Rasister, Parlamentarism, Riksdagen, Regeringen, Magdalena Andersson,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar