Avsätt Löfven nu!

I Nya Wermlands Tidningen har politisk redaktör Henrik L Barvå kommenterat den röd-gröna vänster regeringens beslut att utlysa extra val i en läsvärd artikel. Barvås text publiceras med rubrik: "Avsätt Löfvenregeringen."

Barvås ledare i NWT

Barvå skriver bl.a.:

"Det hjälpte inte att regeringen Löfven led ett förkrossande nederlag när dess budget röstades ned i riksdagen på onsdagen. I stället för att ta den logiska konsekvensen av det och avgå så klamrar den sig fast vid makten och bestämmer sig istället för att avsätta riksdagen. " 

Just denna aspekt om S och den svenska vänsterns maktfullkomlighet har märkligt nog knappast alls kommenterats i media eller blivit föremål för verken debatt eller analys. Det är också märkligt att Löfven hitintills har fått framföra sitt budskap, utan kritiska motfrågor, om att allt detta är Alliansens fel. Att Löfvens för fram att oppositionen ska ha ansvar för en budget som till stora delar bygger på förslag från MP och V är ett märkligt påstående. Dessutom kan man undra varför Löfven inte fått någon fråga om vad han är beredd att göra för att Alliansen ska slippa tvingas regera med stöd av SD? 



Just denna aspekt tas faktiskt upp i Aftonbladet av dess S-krönikör Lena Mellin hon skriver bl.a. :

"Jag trodde inte att regeringen skulle utlösa nyval. Jag trodde att Löfven skulle ombilda regeringen och kasta ut Miljöpartiet. Det hade varit ett betydligt enklare sätt att öppna för uppgörelser i riksdagen.
 
Men ställd under galgen förmådde Stefan Löfven inte att skiljas från Gustav Fridolin och Åsa Romson (MP), och på kuppen skaffa sig en dödsfiende för lång tid framöver. De ska visserligen bedriva valrörelse som två olika partier, men med det nu nedröstade budgetalternativet som bas.
   
Stefan Löfven spelar ett mycket högt spel, man kan närmast likna det vid rysk roulette. Ett val kan gå hur som helst och Socialdemokraterna gjorde ett mycket sämre val i höstas än de hade räknat med.
  
Att påstå att partiet och Löfvens aktier stärkts sedan dess vore att ta i. Regeringens första månader vid makten har, för att uttrycka sig försiktigt, varit kantad av allehanda nybörjarfel och taffligheter.
  
Löfven sätter alltså sin statsministerpost på spel i nyvalet. Och därmed också sitt partis regeringsmedverkan, det som de längtat så hett efter under åtta år i opposition.
  
Det kan betraktas som modigt. Men också som ett uttryck för en 
dumdristighet. "

Mellins krönika i Aftonbladet

Att Löfven troligen hade som motiv att göra allt som stod till buds för att hindra tillkomst av en ny borgerlig regering är en annan intressant aspekt som Barvå tar upp. Jag delar hans uppfattning om att Alliansen ska lämna in en begäran om misstroendeförklaring mot Löfven och hela hans regering till talmanen. En förtroendeomröstning kan genomföras innan jul. Vinner Alliansen denna votering med stöd av SD måste regeringen avgå. En borgerlig minoritetsregeringen träder till och vi slipper ett extra val. Om detta skriver Barvå i sin artikel:

"Det finns dock ett sätt att försöka undvika hela nyvalscirkusen, och det är avsätta regeringen innan den 29 december. Därför bör alliansparterna snarast väcka en misstroendeförklaring.

Då måste Löfven avgå eftersom alternativet att utlysa nyval inte blir möjligt förrän just den 29:e. Efter det vidtar en ny talmansrunda och då borde det logiska alternativet att budet att bilda regering går till den konstellation vars budget just antagits av riksdagen.

SD har visserligen sagt sig välkomna ett nyval, och därmed kanske de inte röstar för ett misstroende som då skulle falla, men låt dem då visa det offentligt för väljarna i så fall. För det vore ju onekligen bisarrt om SD rent faktiskt inte skulle bidra till att fälla en regering vars budget den just röstat mot."



SD:s partiledare Jimmie Åkesson.

Mons Krabbe fri borgerlig samhällsdebattör kommenterar regeringskrisen i en både läsvärd såväl som tankvärd artikel på sin blogg under den underbart träffsäkra rubriken "Kris i konsensuslandet."  

Krabbe skriver bl.a.:

"Dagens politiska kris för regering Löfven, med stundande nyval, illustrerar konsensussamhällets våndor. Bruket av ordet ”ansvar” är talande. Ansvar definieras här som att man lägger grunden för konsensus. Den som tillåter något annat är per definition en systemfiende. Både höger och vänster tycks mena att det är viktigare att se till att konsensus bibehålls än att partigrupperna verkar för att genomdriva sin egen politik.

Normativ mångkultur, könslös likriktning och klimatreligionen ska bli kittet i det nya samhället efter nationalismen. Det viktigaste är att samhället likriktas, att konsensus bibehålls. Ingenting tillåts hota detta samhällsprojekt. Ingen ska tillåtas påpeka att skelettet inte längre har kött på benen! "

Krabbes inlägg om vår konsensus kultur

På min blogg har jag kommenterat vänsterregeringens budgetmisslyckande i ett inlägg. I min text tar jag upp, likt Krabbe, vår tradition av konflikträdsla och konsensus-noja och hur denna politiska kultur har givit Socialdemokraterna oproportionellt stor makt över samhällsutvecklingen i Sverige. I detta inlägg framför jag, likt Barvå, en uppfattning att Alliansen ska vara beredd att regera även om detta måste ske med hjälp av ett aktivet stöd från SD. Dessutom har landets tredje största parti inte en mindre odemokratisk historia än regeringens stödparti V.

Mitt inlägg om regeringens budgetkris



PM Nilsson, Dagens Industri.

Andra intressanta inlägg i debatten om extra val och regeringens budgetmiss har skrivits bland annat av PM Nilsson, politisk chefredaktör, Dagens Industri. I en ledare, under rubrik. " Alliansens chans i Löfvens nyval."  skriver Nilsson bl.a.:

" Det var en stridslysten Stefan Löfven som igår kväll meddelade att han utlyser extraval strax före nyår och att valdagen därmed infaller den 22 mars.
   
Han skyllde situationen på de fem andra partierna som inte ville samarbeta och han satte sin egen koalition – samarbetsregeringen – i deras motsats. Det är en tankefigur som ingen bör acceptera.

Socialdemokraterna kan inte först sy ihop en budget med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, dessutom med långtgående eftergifter till V i för Alliansen centrala frågor, och sedan gå till riksdagen och förvänta sig att en ickesocialistisk majoritet bara ska säga ja."

Nilssons ledare i DI om nyval

I Dagens Nyheter har ledarskribent Helene Kjöller skrivit en intressant artikel: " Sanning och inkonsekvens." Kjöller skriver bland annat:

"Det här är mina principer. Men om du inte gillar dem har jag andra. Så sa Groucho Marx en gång i tiden. Och så skulle en rad socialdemokratiska ledarskribenter och politiker kunna säga i dag.
    
Den kanske tydligaste principlösheten framträder i diskussionerna om ansvar och samarbete. Så menade till exempel Aftonbladets ledarsida att det bara fanns två lösningar på regeringsfrågan. Antingen en regering som leddes av Socialdemokraterna med stöd från partier på andra sidan blockgränsen. Eller en högerregering som utgick från allianspartierna och SD.
   
I den socialdemokratiska föreställningsvärlden är det alltid andra partier som ska stödja S – aldrig tvärtom. Låt mig därför påminna om de andra tänkbara alternativen som Aftonbladet med sina rödkantade ögon inte förmått att se.

Till exempel att Stefan Löfven hade lämnat in sin avskedsansökan, överlåtit åt alliansen att bilda regering och sedan visat att han menade allvar med sitt prat om ansvarstagande genom att agera stödparti åt alliansen.
   
Ytterligare ett alternativ hade varit att han undersökt möjligheten att bilda regering med M. Att han vädjat om stöd från två små partier, C och FP, i stället för från det jämnstora M, berodde förstås på att han inte ville samarbeta på lika villkor."


Groucho Marx (här tillsammans med Eve Arden).

Kjöllers ledare i DN

I Expressen har KG Bergström skrivit en krönika om Löfvens beslut om ett extra val under rubrik: "Ingenting annat än ohederligt Löfven."

Bergström skriver bl.a:

"Skärpning, Stefan Löfven.
Jag förstår om du känner dig desperat över att ha förnedrats värre än någon tidigare socialdemokratisk statsminister. För så är det ju att ha fått sin budget fälld. Oavsett vems fel det är.

Men att på presskonferensen hävda att ”nu har vi en situation där de borgerliga säger att de kan tänka sig att regera med SD”, det är inget annat än ohederligt. När han fick frågor kom beskedet att ”om man röstar på samma budget, står man för samma politik”. Och så tillade regeringschefen: Det är ett ansvarslöst agerande av dessa fem partier och det saknar motstycke.

Osannolikt. De rödgröna och SD fällde under förra mandatperioden ett antal alliansförslag. De fyra partierna till och med gick emot gammal budgetpraxis och ryckte ut ett förslag ur alliansbudgeten och stoppade det. Var det ansvarslöst? Inte särskilt. Realpolitik. Betydde det att de rödgröna kunde tänka sig att regera med SD. Självfallet inte."

Bergströms krönika

Maria Wetterstrand, f.d. språkrör för miljöpartiet, skriver på Twitter om Löfvens agerande: 

"Ärligt talat tycker jag det är ett hån mot väljarkåren att inte kunna lösa detta. Över 85 procent röstade. Hur många röstar i mars? Sen tycker jag att Löfven kan sluta håna alliansen för saker de inte rår för. Det är inte deras fel att SD röstar på deras budget". 

Foto nedan: Maria Wetterstrand (MP). 



Etiketter: Nya Wermlands Tidningen, Henrik L Barvå, Stefan Löfven, Extra val, Nyval, Budgetkris, Regeringskris, S, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, MP, Vänsterregeringen, Röd- gröna regeringen, Rödgrön regering, Rödgrön röra, Konsensus, Konsensusnoja, noja, Konflikträdsla, Minoritetsregering, Riksdagen, Misstroendeförklaring, Misstroendeomröstning, Twitter, Vänsterpartiet, Maria Wetterstrand, KG Bergström, Expressen, PM Nilsson, Dagens Industri, Mons Krabbe, Lena Mellin, Aftonbladet, Helene Kjöller, DN, Dagens Nyheter, Ledarskribenter, Sverigedemokraterna, SD, Alliansen, De borgerliga, Oppositionen, Maktspel, Realpolitik, Blockgränsen, Tillys Blogg, Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiet, V, Åsa Romson, Gustaf Fridolin, Nyvalscirkus, Konsensuslandet, Samförstånd, Konsensus, Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet, Centern, M, KD, C, FP,  Rödgröna, De rödgröna,