tisdag 28 januari 2014

Bokstäverna som skapade Europa

Charlemagne denier Mayence 812 814.jpg

"Språket är det viktigaste kulturella symbolsystemet."

Anders Plitz pensionerad professor i latin vid Lunds universitet har skrivit en artikel om Karl den store och hans betydelse för vår vänsterländska civilisation. Hans artikel är både lärorik och tänkvärd. Hans text finns publicerad som en understreckare på Svenska Dagbladet Kultur under rubrik:

"Med latinet tämde Karl en kontinent." 

Piltz artikel har följande ingress:

"Han lärde sig läsa och skriva som vuxen, ändå har han mer än någon annan påverkat Europas språk och utbildningsväsende genom att återuppliva latinet. I dag (27 januari) är det 1200 år sedan Karl den store dog."


Piltz skriver i sin artikel:

"Sannolikt hade Europas befolkning minskat sedan 100-talet, en trend som kulminerade med pest och missväxt på 500-talet. Kontinenten var öde land och täckt av stora skogar. Skelettfynd talar om undernäring. Vid 700- talets slut bröts denna dystra utveckling. Karl den stores regering 748-814 blev en nystart för ekonomi, politik och kultur."

I sin artikel ställer Piltz en intressant fråga utifrån en berättelse om när holländsk diplomat på 1600-talet till sin stora förvåning fann, på en uppländsk prästgård, att den lokale prästen och hans vän en läkare som var besök kunde tala latin.:

 "Det var mycket nog: de talade samma språk.
Hur var detta möjligt? Ingen hade haft latin som modersmål på tusen år. Efter romarrikets kollaps fanns ingen militär makt som kunde upprätthålla grammatiken, förutsättningen för ett officiellt språk."

Plitz besvarar sin egen fråga i sin artikel:

"Karls och Alcuins (Karls kansler) insatser förklarar det faktum att det mesta som producerades av de bildade i Västeuropa skrevs, lästes och sjöngs på latin under tusen år, grovt räknat från 800 till 1800. Här börjar det klerikala paradigmet i Europas historia, efter hand unikt kreativt och fröet till Västerlandets särprägel."



Karl den stores namnteckning

Vad Piltz artikel handlar om är en mycket viktig men ändå i Sverige tämligen bortglömd period när Europa, i den mening av detta begrepp som vi känner till från vår egen tid, blev till genom att arvet från Aten, Rom och Jerusalem smälte samman i den katolska kyrkans teologi. Hur denna avgörande period kan ha fallit i glömska i vårt land finns det flera förklaringar till.

En är den allmänna nedmontering av humaniora, kultur och bildning som pågått sedan mellankrigstiden. Det allmänna kunskapsförakt som präglat Sverige särskilt efter andra världskriget har förstärkt denna negativa trend ytterligare. Få lär sig latin och grekiska numera. Kunskaper i religion och historia var betydligt större hos tidigare generationer än hos nutidens studenter. Studier av antiken och medeltiden hade för 4-5 årtioneden en helt annan ställning än i dag. Sedan har den märkliga dubbelhet av både förakt och rädsla för det katolska Europa som har kännetecknat Sverige ända fram till senaste decennier har haft en stor betydelse. Men Piltz är en av få i Sverige som har skrivit om denna epok. Denna artikel är ytterligare ett bevis på den stora lärdom, visdom och bildning som Piltz besitter. Hans texter kan mer än väl rekommenderas. Mellan ängel och best och Det gråtande djuret, för att nu nämna två titlar ur hans rika produktion av högklassiska böcker.    

Den kulturella civilisations process som Karl den store aktivet bidrog till tog fart på allvar år 751 när hans son Pippin den lille (†768) fick påvligt erkännande som kung över ett framväxande franker rike. Kyrkan gav Frankerriket legitimitet och deras kungar lovade att skydda västkyrkan. Detta avtal ska ses mot bakgrund av kyrkans konflikter med kejsaren i Östrom och dennes oförmåga att skydda Italien. Denna allians fullbordades år 800 när hans son Karl den store (†814) blev krönt av påve Leo III (†816) till västromersk kejsare.

Genom denna allians skapades för första gången sedan Roms fall en statsbildning med tillräckliga resurser för att bevara arvet från antiken. Karolinerkungarna enade de olika germanska folken och bekämpade kvarvarande hedendom i norra Europa. I Aachen (nära Köln) samlade Karl den store sin tids intellektuella elit från västra Europa till en ny akademi.

Piltz har rätt i sin analys om den stora betydelse som Karls kansler Alcuin av York (†804) fick. Alcuin skapade Karls akademi som återinförde studier av latinsk litteratur och undervisning i de fria konsterna Trivium och Quadrivium. Under den karolinska renässansen fick katedralskolorna ett uppsving. Dessa skolor hade utvecklats runt biskoparna under senantiken och började nu att även utbilda för den framväxande statsmaktens behov av tjänstemän, främst jurister, vilket kom att lägga grund för våra västerländska universitet.  

Ett annat betydelsefullt bidrag till Europas kultur var att akademin utvecklade en ny text som var lätt att läsa, som ligger till grund för vår tids typsnitt och för våra gemener (små bokstäver). Det är som Piltz påtalar sin i artrikel att våra moderna typsnitt som t.ex. Times New Roman här har sitt ursprung. 

Det är bara att hålla med Piltz i hans slutsats om språkets betydelse:

"Språket är det viktigaste kulturella symbolsystemet."

Frankerriket omfattade, när det var som störst, dagens Tyskland, Belgien, Holland, Luxemburg, Frankrike, Schweiz, Österrike, delar av Ungern och norra Italien.


Bildkällor: Wikipedia.

Bild ovan: proträtt av Karl den store på ett mynt.

Bild nedan: Anders Piltz.







Etiketter: Anders Piltz, Svenska Dagbladet, SvD, SvD-kultur, Latin, Grekiska, Lunds Universitet, Västerlandet, Västerlandets civilisation, Civilisationshistoria, Religion, Religionshistoria, Historia, Kultur, Bildning, Allmänbildning, Europa, Europas utbildningsväsende, Universitet, Katedralskolor, Aachen, Franker rike, Frankerriket, Uppland, Holland, Tyskland, Frankrike, Belgien, Luxemburg, Alucin av York, Alucin, Romerriket, Grammatik, Språk, Katolska kyrkan, Rom, Östrom, Västrom, Rom, Pippin den lille, Karl den store, Antiken, Medeltiden, Leo den III, Påve, Kejsare, Västromersk kejsare, Italien, Konstantinopel, Köln, Trivium, Quadrivium, De fria konsterna, Den karolinska renässansen, Athen, Aten, Jerusalem, Gemener, Små bokstäver, Språk, Bokstäver, Skrivstil, Typsnitt, Times New Roman, Karolinerkungar, Schweiz, Österrike, Ungern, Medeltid, Tidig medeltid, Europeisk medeltid, Västeuropa, Västeuropeisk historia, Västeuropeisk kultur, Europas kultur,

1 kommentar:

  1. Språket -en tjänare,
    Man kan givetvis inte ifrågasätta Latinets betydelse från romartid och framåt. Att just Latinet fick sin särställning får tillskrivas kyrkans expansion från 800-talet. Europa låg i spillror efter Romarnas framfart och efter folkvandringstiden. Men att utgå från att här rådde en språklig öken är väl att ta i något. Goterna kunde skriva en bibel på sitt eget språk, nordborna hade sin Havamal och det Keltiska inflytandet har också satt sina spår in i nutid. Araberna hade erövrat kunskap i sin framfart och förvaltat det i slutna rum. Bärarna av latinet har också utplånat i stort all kulturell konkurrens på området som kunde byggt de pelare som den akademiska skolan skulle vila på. Karl den store använde inte språket latin i första hand för att forma Europa, han använde språkets bärare, kyrkan till denna uppgift. Språket blev en underordnad sak. Man får inte underskatta den skyddade miljö och den särbehandling som kyrkan fick med tiden. En skyddad miljö som i viss mån även den akademiska världen bär. Ett unisont mångfall ger givetvis fördelar när det kommer till spridning. De kognitiva förtecknen välver sig under alla språk. Som släktforskare så har jag det skrivna ner till Karl den store. Resten har utplånats av den erövrande människan. En ättling från Inkakulturen kan kanske tacka latinet för sin nutida examen, men vad bär han i detta?

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.