Vi är inte bara svenskar!
Anna Stenberg har skrivit en tankvärd krönika i Norrländska Socialdemokraten (NSB) med rubrik: "Folket som låser med kvast". Artikeln är en kritisk granskning av flera vanliga stereotyper mot män från Tornedalen.
I sin artikel vill Stenberg varna för att stereotyper, inte endast förkrymper den grupp eller de individer som vi objektiviserar på detta sätt, utan att dessa schabloner, attitydspöken, förkrymper vår egen person. Vi blir mindre socialt kompetenta och vad vi på skånska kallar för Fingerväck, dvs när man tappar förmågan att orientera sig i sin omgivning för att man håller sin egen hand alltför nära sitt eget ansikte. Fingerväck innebär helt enkelt att vår "tankebox" blir mindre ( jag gillar detta norska uttryck och använder det ofta).
Stenbergs artikel i NSD
Jag som skåning, och hemmahörande från en helt annan del av Sverige, kan förstå något av den frustration och irritation som denna kulturella Mäldardals mentalitet från det svenska rikssamhället medför. För egen del har jag erfarenhet av att mötas av ringaktning på grund mitt geografiska ursprung. Olika regionala gränsfolk inom Sverige har en likartad situation och erfarenheter. Många skåningar, gotlänningar, jämtar och samer känner ingen sig i den problematik som Stenberg tar upp i sin artikel.
Jag kan lova er män och alla tornedalingar från Meänmaa att jag inte tror ni utgör en grupp med för er typiska drag av inbundenhet och okultur i form av hembrännering, knivslagsmål eller yxkastning. Detta gäller oberoende av vilket av era språk ni anser är ert modersmål. Jag kan också försäkra er om att jag inte uppfattar er som dåliga svenskar och att jag inte ser på er som norrländska halvfinnar. Jag är helt övertygad om att Stenberg har rätt om er i det hon skriver i sin artikel
"Den stereotypa bilden av tystlåtna, flanellrutiga machomän oförmögna att tala om känslor är obekant för mig."
Jag kan också försäkra er och andra om att vi skåningar inte är dryga, överdrivit konfliktbelägna, pratiga och högljudda, översociala eller allmänt respektlösa mot makt och aktoriteter. Men visst har ni i Tornedalen påverkats av er verklighet, av ert klimat, ert geografiska läge, er historia etc. precis som vi i Skåne har av vår. Jag är övertygad om att vi har påverkas, i våra respektive regionala hörn, av att vara ett grännselands folk, som vi säger i Skåne, och att denna påverkan är stark. Detta märke jag när jag började få kontakt med den tysktalande minoriteten i södra Danmark och dansktalande minoriteten på andra sidan av denna gräns. Dessa danskar har en egen identitet som inte var halvtysk och som skilde sig från den riksdanska på samma sätt är det för de tysktalande i Danmark. Men dessa båda minoriteter samverkande, sökte stöd hos varandra och gav stöd när den andra gruppen fick problem med sina regionala- och nationella myndigheter. Precis som jag vet att ni gör i Tornedalen.
Vi gränsefolk har nog lättare att se fördelar och lättare för att uppfatta nackdelar i det rikssvenska. Många av oss i olika gränsland berikas av att inte bara ha en kultur, ett språk och en tradition. Vår dubbelhet, ger oss ett prisma till som bryter inkommande ljus i flera nya riktningar och berikar oss som personer. Ger oss möjlighet att berika andra. Jag ser på dansk TV, lyssnar på dansk radio och läser på danska, eftersom jag bror strax utanför Malmö är jag ofta i Köpenhamn. Jag dessutom lärt mig att räkna på danska och vet att min ålder 55 heter fem og halvtress på detta sydskandinaviska riksspråk. Jag kan lära er i Tornedalen att rälig, betyder äcklig och att kladdsock betyder klant på skånska.
Men detta gör mig inte, liksom er närhet till Finland, till en sämre svensk eller en mer osäker eller till en kluven människa, utan tvärtom ger mig en ytterligare identitet och en plattform till att hämta inspiration ifrån. Jag märke detta när var bosatt i Stockholm under 8 år. Att jag liksom invandrare kan se på det svenska från två håll och växelvis kan hämta kraft ifrån mer än källa. Jag talade ofta om detta med mina grannar ett par från Gotland och ett annat par från Jämtland.
Men vi bör inte bli alltför förvånade av sakernas tillstånd. I Sverige sitter fortfarande en 1800-tals nationalism, en mentalitet i form av en myt om ett land, en flagga, ett folk, en historia och en kultur i orubbat bo. I detta andliga klimat utgör Bengt Pohjanen, Edvard Persson och Babben Larsson en lika stor anomali för denna falska svenskhet (det finns en sund, en positiv och en äkta svenskhet också) som en arab och en afrikan med mörk hy.
Dessutom är denna myt inte sann och har aldrig varit sann. Svenskar är vi alla med vårt medborgarskap som vi kan byta ut om vi flyttar till ett annat land. Men om jag flyttar till Tornedalen eller Kenya är jag, och förblir jag fortfarande en skåning. Min regionala identitet tar jag med mig. Jag kan bli en skånsk neger i Kenya och få en identitet till genom att bosätta mig bland massajer, liksom bland samer eller bland tornedalingar. Vilket vore kul eller hur? Välkommen till Skåne! Och ta gärna med hjortron till mig för jag älskar dessa bär som tyvärr är dyra att köpa för mig i Sydvästra Skåne. På tal om hjortron vad heter dessa läckeheter på meälankeli? Jag lovar att bjuda på rökt ål som är luad eller halmad och på spettekaka.
Stenberg avslutar sin tänkvärda artikel på ett sätt jag gillar. Därför vill jag gärna citera henne en gång till:
" Men inställningen ”nå niin, nog löser det sig, hujja” är en sund utmaning för en som kan behöva släppa sargen ibland. Kulturkrockar berikar. Tillför. Kom ihåg det, är du snäll, under valåret 2014. "
Därför blir budskapet länge leve våra inhemska minoritetskultur och var stolt över din egen identitet, inte för att den är bättre än andras (men den komplitterar andras), utan för att den är din, en del av personlighet och för att den gör dig till den person du faktiskt är. Självmedvetet gör dig trygg och inger mod att våga möta andra med fingrar borttagna från dina ögon. Sverigedemokraterna har fel. Vi är inte bara svenskar vi är annat också som är lika bra, fint och rätt.
Bilder:
Överst Öresundsbron, sedd från den skånska sidan.
Mitten bild: Den välkände skånske komikern Edvard Persson, från Malmö (mannen till vänster på fotot).
Nederst: Bild från ett annat Gränsland, Tornedalen med Torne Älv.
Bild källa: Wikpedia
Etiketter: Norrländska Socialdemokraten, NSB, Anna Stenberg, Tornedalen, Tornedalsfinnar, Tornedalsfinska män, Meälankeli, Meänmaa, Skåne, Skåneland, Sverige, Danmark, Danska, Tyska, Jämtland, Sampi, Samer, Jämtar, Finnar, Tyska, Tyskland, Kultur, Kulturkrokar, Skånsk neger, En skånsk neger, Kenya,Gränsefolk, Gränsfolk, Tankebox, Fingerväck, stereotyper, Sverigedemokrater, Sverigedemokraterna, Sd, Stockholm, Mälardalen, Köpenhamn, Hjortron, Norska, Social kompetens, Rikssverige, Riksspråk, Norrland, Norrländska, Sydskandinaviskt Språk, Minoritetsspråk, Inhemsk minroitet, Gotland, Gotlänningar, Gutar, Macho, Machomän, Identitet, Medborgarskap, Regional identitet, Samer, Bengt Pohjanen, Edward Persson, Babben Larsson, Södra Skandinavien, Massjer, Ål, Spettekaka, Samer, Skandinavien, Öresundsbron, Torne Älv, Rälig, Kladdsock, Äcklig, Klantig, Kulturkrock,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar