Det är sjukt att filma döende på sjukhus.

"En etisk dikesköring av gigantiska mått."

I en intressant nyhetsartikel i Svenska Dagbladet med rubrik: "Landstinget i Uppsala utesluter inte en framtida filmning", får vi en skrämmande inblick i en total avsaknad av känsla för rätt, fel och moral.

Artikel i SvD om filmning av svårt sjuka patienter i Uppsala

I SvD intervjuvas landstingets chefsjurist med anledning av de straka reaktioner som följde på att en döende man på Akademiska Sjukhuset i Uppsala filmades och hans dödskamp visasdes upp i TV 3 med personalens kommentar. Detta inträffade utan att anhöriga hade informeras. Lägg märkte till chefsjuristens frånvaro av förståelse för moraliska och etiska frågeställningar.

Man tar sig för pannan. Men man borde äntligen inte bli förförvånnad. Detta är endast ett av många exempel på att vår germaniska rättstradition som bl.a. kännetecknas av en svag ställning för naturrättsliga principer, vilket innebär att lagstiftning även har som målsättning att försöka avspegla rätt och fel, då även i en högre mening. 

Men trots allt ändå är det märkligt att tingsrätten avvisar anhörigas krav på skadestånd i sin dom med motivering att rätten anser att detta mål handlar om inspelning och sändning av tv-program, och då gäller yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Tingsrätten har därför inte prövat anhörigas talan om att landstinget kränkt Europakonventionens 8 artikel om rätt till privatlivets helgd. Att svenska domstolar har problem med denna artikel och andra delar av Europakonventionen är ingen nyhet. Sverige är en av de länder som oftast blir fällda i Europadomstolen för brott mot enskildas personliga rättigheter. Dessutom är det märkligt att tingsrätten inte prövar om Hälso- och Sjukvårdslagens (HSL) sekretess bestämmelser har överträtts.

Den välkände Maciej Zaremba, har skrivit om detta i en läsvärd artikel i DN-kultur med rubrik:
"När medborgarna förlorade rätt att dö i frid."

Zarembas artikel i DN

Zarembas riktar en hård kritik mot domen, vilket glädjande nog, sker utifrån principiella och existentiella aspekter. Zaremba tar upp en viktig insikt i sin träffsäkra analys. Han skriver bl.a.:

" Domarna skulle avgöra en värdekonflikt: rätten till privathet mot Titan tv:s intresse av dramatiska bilder. De avvek från det uppdraget. Kanske kändes det ovant med en så principiell fråga. Så de styckade upp den i detaljer. Och snart försvann patienten K, hans anhöriga och vårdpersonalen, liksom allt annat som kunde andas, känna ansvar eller blygsel. Kvar blev en radda abstraktioner."

Kvällsposten tar också upp detta rättsfall i en intressant ledare under rubriken:
 "Nu är integriteten till salu på sjukhusen." KvP:s ledarskribent skriver bl.a. i denna artikel:

"Vad blir då nästa programformat från cyniska produktionsbolag? Ska vi tv-tablåerna kunna läsa: "En dag på bårhuset - se läkarna obducera döda kändisar?"

Kvällspostens ledare

All heder om Centrum för Rättsvisa http://centrumforrattvisa.se/  som på ideell basis har fört anhörigas talan i domstol. Jag hoppas att denna dom kommer att omprövas i högre instans. Stöd gärna Centrum för Rättvisa och deras insamling så att denna förening även fortsättningsvis skall kunna fortsätta företräda mannens anhörigas i deras kamp för värdig vård.

Ett fortsatt stöd åt de anhörigas rätt mot landstinget är viktigt även på ett mer principiellt plan. Tyvärr måste anhöriga troligen föra saken vidare mot landstinget även i Hovrätt och söka prövningstillstånd i Högsta Domstolen, innan man kan få saken slutgiltigt prövad i Europadomstolen. Hovrätten har möjligt att inhämta ett yttrande från Europadomstolen, men det är relativit sällan detta sker.

Om denna tragiska händelse blir föremål rättsprövning i Europadomstolen kommer Sverige med största sannolikhet att bli fälld för sin rättsliga hantering av den döda mannens och hans anhörigas privatliv. Man kan i så fall hoppas att en ny lagstiftning kan komma införas i Sverige som ger vårt privat liv och personliga förhållanden ett ökat rättsligt skydd.

Man undrar om landstingets engagemang för att få sina patienter friska utifrån deras  stora engagemang för en sjuk sak som att använda en döende man för att skapa TV underhållning?

Läs gärna denna debattartikel om detta viktiga rättsfall av Clarence Crafoord, chef för Centrum för Rättvisa, i Upsala Nya Tidning, "När etiken fallerar".

Crafoords artikel i UNT

Crafoord skriver bl.a.
"Den rättsliga fråga som tingsrätten nu ska besvara är enkelt uttryckt den här: Vilket ansvar kan utkrävas när ett landsting, en kommun eller staten bryter mot sekretesseregler och kränker människors privatliv?" 

I en annan artikel i Svenska Dagbladet tar två personer från den medicinska professionen upp tingsrättens dom till kritisk analys under rubrik: "Stötande dom efter att döende har filmats."

Deras artikel är intressant bl.a. för att skribenterna utifrån sin yrkeskunskap kritiserar domen och den anda av rättspositivism (ett rättsfilosofiskt förnekade av att lagstiftning och rättsordning skall förankras i någon högre mening) som har påverkat domstolen.

Överläkaren Karin Sparring Björkstén och professor emeritus Bengt Björkstén skriver i sin artikel bl.a.:

"Akademiska sjukhuset frikändes nyligen i målet om filmning av en döende man. Men innehållet i Uppsala tingsrätts dom är stötande. Hälso- och sjukvården skall inte syssla med utpressning."

Partet Björkstens artikel på SvD-Brännpunkt

I den katolska tidskriften Signum tar Bengt Säfsten upp fallet i en artikel med rubrik:
"Får man filma döende patienter?"

Säfstens artikel

Säfsten skriver om fallet utifrån en etisk konsekvens analys om hur detta kan påverka vår syn på samhälle, människa, sjukdom, lidande och död:

"Detta är ett enormt misslyckande av flera skäl. ett misslyckande för de av juridikens folk, som med retoriska uppvisningar försöker förminska ett problem som upplevs som ett hot av uppdragsgivaren. Det är ett misslyckande för allt vad värdegrundsarbete och etik heter inom landstinget. Vilka signaler ges till barn och vuxna i allmänhet? Till anställda? Till landstingets egna politiker? Bristen på förebilder tyder på en etisk dikesköring av gigantiska mått.

Egentligen förstår nog alla det omrimliga och oerhörda i detta."



Bild ovan: Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Bild nedan: Europadomstolens sessionsal i Strasbourg.

Etiketter: Akademiska Sjukhuset, Uppsala, Centrum för Rättvisa, Clarence Crafoord, Anna Rogalska Hedlund, Sebastian Scheiman, UNT, Upsala Nya Tidning, SvD, Svenska Dagbladet, Högsta Domstolen TV 3, Produktionsbolaget Titan, Titan Television AB, Rikskapitalbolaget Capman, Capman, Expressen, Kvällsposten, Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, Europadomstolen,  Europakonventionen 8 artikel, Yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, Hälso- och Sjukvårdslagen, HSL, Sekretess, Landstinget, Landstinget i Uppsala län, Rättspositivism, Naturrätt, Germansk rätt, Karin Sparring Björkstén, Bengt Björkstén, Maciej Zaremba, DN Kultur, Dagens Nyheter, DN, Signum, Bengt Säfsten,