McDonalds fixar inte jobben

 

I Göteborgs Posten har Håkan Boström skrivit en intressant ledare om centerns älsklingsidé att sänkta arbetsgivaravgifter för unga löser ungdomars arbetslöshet och andra problem på arbetsmarknaden. Hans artikel är publicerad med rubrik: ”Miljardsubventioner till McDonalds fixar inte jobben.”

Du kan läsa Boströms ledare här

En McDonalds restaurang i Stockholm.

Och detta har han rätt i. I sin artikel riktar han en uppmaning till Moderaterna och Kristdemokraterna att ta emot den utsträckta handen från Vänstern och stoppa det förslag som Centern med stöd av Liberalerna har fått igenom inom januaripartiernas samverkan och som finansminister Magdalena Andersson nu har tagit med i förslaget till en ny statsbudget. Såg nu i dag att Kristdemokraterna ställer upp på att stoppa förslaget. Vilket Sverigedemokraterna också tänker göra. Hur Moderaterna ställer sig är ännu oklart.

En elak karikatyr av januariöverenskommelsen (Jöken).

Men det är inte tillräckligt att bara rösta nej utan (M), (KD) och (V) bör sätta sig ner och försöka finna ett gemensamt förslag hur och om dessa pengar, 9 miljarder, som endast kommer att räcka till att subventionera ungdomar, 19-23 år, inom servicesektorn, under 2 år, skall användas. Ja du läser rätt jag föreslår faktiskt att två genuint borgerliga partier skall sätta ned med vänstersocialistiskt parti som har sina rötter i traditionell kommunism och förhandla fram ett gemensamt förslag. Ett förslag som (SD) sedan får rösta för eller rösta emot. Varför inte tacka ja till en inbjudan nu när Vänsterpartiet har helt rätt för ovanlighets skull (M) och (KD)?

Nooshi Dadgostar (V) blivande partiordförande.

Varför då? Boström framför flera viktiga argument som jag instämmer i. Dessutom bör inte politisk prestige och taktik styra vad ett parti väljer att rösta ja eller nej till. Utan vad som man tycker är rätt eller fel. Effektivt eller ineffektivt etc. Ett viktigt skäl är att detta har prövats förut, under Reinfeldts två Alliansregeringar, utan att ha någon framgång. Vilket har fått Moderaterna till att bli skeptiska.

Den borgerliga Reinfeldt II regeringen som avgick efter valet 2014.

En mer moralisk aspekt som är bestickande i mina ögon är det som Boström för fram om detta förslag har lobbats fram av representanter för serviceföretagarnas arbetsgivarförbund där bl.a. McDonalds ingår. Jag har en käpphäst. Lobbyism skall hållas kort och innebär en fara för medborgarnas tilltro till demokratin och de politiska partierna. Att lyssna och föra dialog med medborgare och företrädare för olika intressen är inte fel. Inte heller att ta till sig fakta och vara beredd att ompröva sin uppfattning. Men detta är en annan sak. För i all lobbying tas ingen hänsyn till helheten. Vad är bäst för hela samhället. Sedan innebär lobbyism en ökad risk för korruption där makthavare kan "köpas" till att driva och rösta för olika förslag.

En klockren skildring av lobbyismens negativa konsekvenser.

I sin artikel citerar Boström nationalekonomen John Hessler, känd som en varm förespråkare för lägre skatter, som går emot förslaget med en motivering om att det är dyrt, ineffektivt och att det finns andra grupper som behöver stödet mer. Troligen har Hessler rätt i sin analys om att inte är unga som generellt sätt löper störst risk att hamna i långtidsarbetslöshet utan äldre på lands- och i glesbygd. Vilket jag själv och många av mina vänner märkt av. Trots att jag är bosatt strax utanför Malmö i ett storstadsområde vet jag att det börjar bli svårt att få en ny anställning efter att man har passerat 40 år. En erfarenhet som har delat med många andra.

Professor John Hessler.

Det är en sak i samband med detta som jag inte kan låta bli att kommentera. Inviten från (V) till (M) och (KD) har fått Socialdemokraterna att gå i taket med motivering att lägga fram förslag som sedan får stöd av (SD) legitimerar detta parti. Men i rättvisas namn bör det påtalas att detta gjorde (S) ett flertal tillfällen under Reinfeldt II regeringen utan att skämmas. Men motivering att den dåvarande borgerliga regeringen var en minoritetsregering och att det i en parlamentarisk demokrati så är det riksdagen som bestämmer. Vilket var helt rätt då och är helt rätt nu. Tala om att kasta sten i glashus.

En illustration över att kasta sten i ett glashus.

Så (M) och (KD) ta emot (V) utsträcka hand och sätt ner och inte bara stoppa ett dyrt och ineffektivt förslag utan också enas om vad pengarna skall användas till. Få (V) till att skjuta till mer pengar för ett fortsatt underfinansierat försvar är nog tyvärr inte möjligt. Men kanske kan dess tre partier med stöd av (SD) få igenom mer pengar till polis, domstolar och äldrevård. Vilket vore bra och en åtgärd som både ungdomar och arbetsgivare har nytta av.

Rättsväsendet i form av: polis, åklagare och domstolar underfinansieras i regeringens budget. 

Länk till denna blogg

Etiketter: Arbetsgivaravgift, Ungdomsarbetslöshet, Göteborgs Posten, Håkan Boström, Budget, Statsbudget, McDonalds, Serviceföretag, Servicesektor, Magdalena Andersson, Lobbyism, Moderaterna, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna, John Hassler, Januaripartierna Jöken, Samarbetspartierna, Nooshi Dadgostar,   

Löfven önska din judiska befolkning gott nytt år!

 

Obs en rättelse och nytt tillägg nederst!

Shanah Tovah!

En intressant nyårshälsning Shanah Tovah (gott nytt år)! från Skottlands regeringschef Nicola Sturgeon till Skottlands judar. Det judiska nyårets friandet Ros Hashana som pågår denna vecka som avslutas med Yom Kippur (försoningsdagen) är tillsammans med påsken den största judiska högtiden under året. Ett tack från en folkvald regeringschef till sin judiska befolkning för deras uppoffringar under Corona pandemin kan vi knappast förvänta oss från Boris Johnson i London.

Sturgeons tack o nyårshälsning

Skottlands regeringschef Nicola Sturgeon från nationalistpartiet SNP.

Och absolut inte av Stefan Löfven i antisemitismens, teofobins (Guds skräckens) och ateismens Sverige är detta i praktiken inte ens politiskt- eller kulturellt möjligt. Finns inte på den mentala kartan i det officiella Sverige. Vilket är ytterst beklagligt nu när svenska judar möter en ökad antisemitism från islamister, vänstern och en växande högerextremism. Vi har all anledning som är kristna och svenskar att skämmas samt reflektera över vad vi skall göra för att Sveriges alla judar skall känna sig trygga och välkomna i vår gemensamma nation. Önskar alla i Israel frid och ett välsignat nytt år. Shanah Tovah!

Foto från ett islamistiskt upplopp i Malmös stadsdel Rosengård.

Rättelse och nytt tillägg:

Två av mina läsare har gjort mig uppmärksam på att jag har fel ang Boris Johnson i detta sammanhang. Vilket faktiskt gläder mig och överraskar mig positivt. Inte minst med tanke på den populistiska nationalism som har kännetecknat hans politiska gärning. Längre ner inlägg finns en länk om detta som min följare Sara skickade mig. Tack Sara! Om någon mot all förmodan kan hitta något liknade från Stefan Löven så skulle jag tacksamt ta emot detta. Jag blir gärna överraskad engång till.

Johnsons Shanah Tovah

Foto överst:

Friande av Yom Kippur i en amerikansk synagoga.

Länk till denna blogg

Etiketter: Judaism, Religionsfrihet, Yom Kippur, Judiska nyåret, Försoningsdagen, Malmö, Synagoga, Antisemitism, Teofobi, Nicola Sturgeon, SNP, Corna, Corona pademin, Covid-19, Boris Johnson, Stefan Löfven, Nynazism, Vänsterextremism, Rosengård, Rosh Hashana, Shanah Tovah, Gott nytt år, Israel, 

Offentliga förhör om klanbrottslighet?

Under början av 1950-talet genomfördes i USA offentliga utfrågningar i regi av senaten ang den organiserade brottsligheten i USA. Dessa blev kända under samlingsnamnet The Kefauver Commitee. Intresset inriktades på förekomst av brottslighet med etnisk baserad klanstruktur. I fokus för denna senatskommitté vars utfrågningar som direktsändes i TV stod den sicilianska maffian. Men även annan etnisk maffia uppmärksammades t.ex. judisk, polsk, irländsk och kubansk. Det var första gången som den amerikanska allmänheten fick höra offentligt att det existerade en maffia som hade skaffat sig ett politisk inflytande och stor ekonomisk makt bl.a. i Hollywood och i Las Vegas. 

Kefauverkomittén slog fast att Las Vegas styrds och hade byggts upp av organiserad brottslighet.  

Flera nu klassiska maffia bossar t.ex. Frank Costello (fotot överst) och Meyer Landsky som fram till dess kunnat verka under radarn tvingades vittna framför TV kamerorna. Och blev senare åtalade eller utvisade. För första gången fick den amerikanska allmänheten höra begrepp som Capio (ledare), Consigliere (rådgivare) och Costra Nostra (Vår sak) som var det hemliga namnet på den sicilianska maffian. Flera folkvalda tvingades avgå t.ex. Guvernörer, borgmästare och polischefer. Ända upp till kongressen. En annan konsekvens av förhören var att FBI började med att bekämpa den organiserade brottsligheten i stor skala som tidigare, till stor del, hade varit fredad genom sina politiska kontakter och sin ekonomiska makt.

Ett utskottsförhör om organiserad brottslighet som det skildras i Gud Fadern II 

(Al Pacino till höger). 

Dessa förhör skildras i Gud Fadern II där Frank Corleone (spelad av Al Pacino) får vittna inför en senatskommitté. Vars verkliga förlaga just var Kefauverkommittén.

Länk till senatens Kefauvers förhör

Med tanke på den senaste tiden diskussioner om klanbaserad brottslighet kanske har vi någonting att lära från 1950-talets USA. Varför inte i Sverige kopiera de förhör som Kefauverkomittén då genomförde i USA och låta riksdagens Justitieutskott (JU) eller dess Konstitutionsutskott (KU) kalla till offentliga förhör med en rad experter och där även några av de ledare från olika brottsbelastade familjer som nu har nämnts i media blir inkallade och får vittna under ed? 

 

Foto från ett sammanträde med riksdagens Konstitutionsutskott.

Just detta kommenteras på ett förtjänstfullt sätt av skribenten Christian Palme på Facebook. Hans förtjänstfulla text där har inspirerat mig till att skriva denna text. Vars innehåll bygger på hans text.

Vice rikspolischef Mats Löfveing.

Jag har, en tid, tänkt på att dessa utskottsförhör i 1950-talets USA kunde vara någonting för Sverige sedan jag läste om dom i den förra amerikanska presidenten Richard Nixons memoarer i våras. Nixon blev strax efter förhören vice president kandidat för republikanerna under krigshjälten General Dwight Eisenhower som besegrade demokraterna där Keafuver var vice president kandidat under Aldai Stevenson. För mig fick detta förnyad aktualitet efter att vice rikspolischef Mats Löfving hade intervjuats i P1:s Lördagsintervju där han berättade om att det finns ett 40 kriminella klaner som hade kommit till Sverige med syfte att bedriva brott och avslöjandet från Försäkringskassan att personer med knytningar till dessa klaner och andra kriminella sammanslutningar har sökt och i vissa fall fått anställning inom myndigheten.  

Försäkringskassans logotyp.

Foto överst:

Frank Costello vittnar inför Kefauverkommittén.
 

 Länk till denna blogg

Etiketter: The Kefauver Commitee, Estes Kefauver, Offentliga utfrågningar, Senatsförhör, FBI, Hollywood, Las Vegas, Sicilianska maffian, Riksdagen, Justitieutskottet, Capio, Consigliere, Costa Nostra Gud Fadern II, Michael Corleone, Meyer Landsky, Mats Löfving, Vice Rikspolischef, Al Pacino, Maffia, Organiserad brottslighet, Klanfamiljer, USA, Sverige, Senaten, Frank Costello, Försäkringskassan,      

Skygglappar ang förorternas klanfamiljer

Statsvetarna Bo Rothstein och Peter Eliasson ställer en viktig samhällsfråga i en gemensam debattartikel i DN. Hur kan det komma mig att både forskningen och media har missat att det existerar en omfattade klanbaserad organiserad brottslighet i Sverige?  

Professor Bo Rothstein.

Här kan du läsa deras artikel

Deras artikel som inriktas på hur forskningssamhället inte har tagit upp detta utmynnar i en slutsats om:

”Ett möjligt skäl till bristen på forskning kan vara områdets ideologiska och politiska laddning. Detta kan ha lett till att forskare som velat ifrågasätta den etablerade bilden av integrationsproblematiken, som ett strukturellt problem drivet av majoritetsbefolkningens diskriminering, inte har kunnat verka inom området.”

Ett foto som beskriver en konsekvens av organiserad brottslighet som styrs av olika klanfamiljer.

Denna slutsats tror jag stämmer. Likt artikelförfattarna tycker jag att det är märkligt det har varit så trots att kunskap om detta funnits i flera årtionden och att problemen har förvärrats i förorternas olika Miljonprogramsområden över tid och blivit alltmer uppenbara.

Norsborgs centrum.

Just denna aspekt har jag tagit upp i ett tidigare inlägg på denna blogg. Som jag skrev utifrån den tragiska händelsen i Botkyrka kommun (Norsborg) där en 12-årig flicka föll offer för en förlupen kula som avlossades i en uppgörelse mellan personer verksamma i olika kriminella gäng.

Här kan du läsa mitt inlägg

Bäckström Lerneby intervjuas i TV-4 som sin bok Familjen. 

Men undantag finns. Några få kriminologer och polisforskare har vågat utmana den allmänt rådande meningen. I sin artikel nämns journalisten Johanna Bäckström Lerneby som i sin nyligen publicerade sin kritikerrosade bok ”Familjen” skildrar hur en kriminell familj har lyckats ta över makten i en av Göteborgs stadsdelar, Angered. Där man har etablerat en alternativ rättsordning som styr inte bara den omfattade brottslighet som förekommer i området utan också utdömer straff, dömer i olika civila tvistemål mellan individer och företag etc. 

Framsidan på Bäckström Lernebys bok.

Du kan läsa två artiklar om hennes bok här (som det också länkas till i Rothsteins och Eliassons artikel):

I Svenska Dagbladet

I Dagens Nyheter

Det är lätt att instämma i den uppfattning som framförs i SvD om ”Att denna bok blottar sprickorna i folkhemmet”. Och i den analys som finns i DN att denna bok: ”Att boken om  maffiaklanen i Göteborg är en bragd”.

En illustration av ett fritt universitet. Foto av en grupp forskare som planerar sitt arbete. 

I sin artikel tar författarna upp den destruktiva roll som det statliga forskningsrådet har haft för ökad politisering och för en ökad statlig detaljstyrning av samhällsforskning i Sverige under senare år. En utveckling där olika tabun, politisk korrekthet och andra ovetenskapliga hänsyn har fått styra vad man forskar om, vem som får forska inom olika områden, hur resultat av forskning skall tolkas och presenteras. Just denna aspekt vore intressant som skribenterna hade fördjupat sig i lite mer. För en etablering av en ofri forskning och ofria universitet/högskolor urholkar vår vetenskap. 

Gamla universitetshuset, Lunds universitet. 

Akademisk frihet och forskningens oberoende är viktiga principer i ett samhälle som styrs av demokratiska värderingar. Men de har rätt i sin uppfattning om att Bäckström Lerneby med sin undersökande journalistik (i ordets bästa mening) har gjort det som svensk samhällsforskning borde ha gjort för länge sedan. Att utan några ideologiska skygglappar ta redan på vilka problem som finns inom detta område, beskriva hur dessa har uppstått för att sedan utreda  hur problemen kan lösas. Likt artikelns två författare och Bäckström Lerneby är det inte alls svårt att inse, att om en nation skall styras efter rättsstatliga principer, så ställer detta faktiskt  krav på att det är staten som har monopol ang domslut och straff samt att det är staten som måste ha ensamrätt på utövning av det våld som kan accepteras.  

Fru Justitia, rättvisans gudinna i romersk mytologi, representerar en insikt om att principen:

       "Land skall med lag byggas."

       Är en central förutsättning för en rättsstat.

Länk till denna blogg

Bild överst:

En illustration över hur traditionella klanstrukturer påverkar Sverige. 

Etiketter: Bo Rothstein, Peter Eliason, Statsvetenskap, Samhällsforskning, Maffia, Maffiaklaner, Familjeklaner, Politisk korrekthet, Universitet, Högskolor, Forskning, Akademisk frihet, Organiserad brottslighet, Etnisk brottslighet, Förorter, Miljonprogramsområden, DN, Svenska Dagbladet, Familjen, Angered, Johanna Bäckström Lerneby, Familjen, Samhällsforskning, Statliga Forskningsrådet, Fru Justitia,   

Major, Blair o May går emot Johnsons avtalsbrott mot EU!

 

I irländska Times (The Irish Times) fann jag en intressant artikel med anledning av den artikel som Tony Blair och John Major, f.d. brittiska premiärministrar (Blair för socialdemokratiska Labour, Major för konservativa Tories) gemensamt skrev i brittiska The Times (denna artikel är bakom en betalvägg) med anledning av den lag om en hård Brexit (UK Interntional Market Bill) som Boris Johnson nu försöker få igenom i underhuset.

Boris Johnson.

Artikeln i Irish Times

En lag som Johnson och hans regering öppet erkänner strider mot internationell lag, genom att man bryter det avtal som Johnson egen regering skrev under med EU. Ett avtal om att Nordirland skall få vara kvar i EU:s gemensamma marknad och att tullfrihet skall råda mellan Nordirland och Republiken Irland (Backstop). Detta löftesbrott har fått den irländska regeringen att gå i taket.

Teresa May.

Johnson regeringens lagförslag strider också mot det irländska fredsavtalet från 1989 som gjorde slut på den långvariga och blodiga konflikten på Nordirland mellan katoliker och protestanter. Ett avtal som förhandlades fram när Blair var premiärminister genom en aktiv medverkan både från USA, när Bill Clinton var president, och Republiken Irland (Långfredagsavtalet). Som bl.a. innehåller en ömsesidig förpliktelse om att garantera en öppen gräns mellan Nordirland och Irland.

Drottning Elisabeth II deltar i 20 års firandet av det irländska fredsavtalet i nordirländska Belfast. Här hälsar hon på Bertie Ahrean, som var irländsk premiärminister när avtalet skrevs under. 

Kritiker både inom och utanför Tories oroar sig för att en ny fysisk gräns i form av handelshinder och tull skall resultera i att den gamla kulturella barriären återuppstår. Denna mentala gräns var en viktig drivkraft bakom konflikten. Och att detta i sin tur skall resultera i att sekteristiskt våld och terror åter blossar upp i Nordirland. Republikens regering och dess nyvalde premiärminister Micheál Martin, från högerliberala Fianna Fáil (som regerar tillsammans med kristdemokratiska Fine Geal och de Gröna) varnar nu för att Brexit processen i sig och framför allt en hård Brexit kommer att underlätta rekrytering till extremistgrupper som Provisoriska IRA eller Verkliga IRA på den katolska sidan, samt monarkistiska lojalister till Oranje Orden och Ulsters Försvarsförbund  bland protestanter. Regeringen i Dublin menar att en sådan utveckling i Nordirland kommer att påverka hela Irland.   

Affisch från Provisoriska IRA i Belfast till stöd för fängslade IRA-medlemmar som hungerstrejkar under The Troubles (inbördeskriget) innan Långfredagsavtalet undertecknades 1988. 

Den gräns som tidigare delade ön har dessutom påverkat relationen mellan regeringarna i London och i Dublin, som tidvis har varit ansträngda. Att gränsen på den irländska ön raserades genom båda nationernas EU-medlemskap underlättade kontakter och handel. Som bl.a. har fått många protestanter från norr att arbeta och studera i söder, vilket var helt otänkbart innan 1989. Numera har republiken t o m en högre levnadsstandard och lägre arbetslöshet än Nordirland. Att fredsprocessen trots allt ännu är skör. Påtalas av många debattörer som är kritiska till regeringens planer.

    

Vid nuvarande gräns mellan Republiken och Nordirland. Endast färgen vid vägkanten skiljer sig åt. 

En tredje f.d. premiärminister Teresa May stormar också mot Johnsons förslag. "Vem kommer att våga lita på Storbritannien vilja göra avtal med oss nu efter detta.", sa hon i en debatt om saken i underhuset. Och får medhåll av en annan tidigare premiärminister Gordon Brown. Sir Roger Gale, ålderspresident för den konservativa partigruppen, instämmer med May. På sin hemsida är han tydlig. ”Jag kan inte rösta för någonting som är olagligt.” Den skotska regionala regeringen hotar regeringen med domstol, och får stöd av den walesiska regeringen. Båda dessa regionala regeringar anser att detta avtalsbrott även strider mot brittisk lag.

Skottlands regeringschef, Nicola Sturgeon från nationalistpartiet SNP.

Statsadvokaten Jonathan Jones har sagt upp sig i protest. Flera kända Brexitörer inom Tories som t.ex. Michael Howard, f.d. partiledare, handels- och inrikesminister, en välkänd anti-EU röst inom det konservativa partiet, och som var en av de första som öppet förespråkade ett Brexit och Lord Nick MacPherson, f.d. minister och gruppledare i överhuset, protesterar och kommer att rösta emot förslaget (överhuset kommer endast att fatta ett rådgivande beslut). Stark kritik mot Johnsons förslag kommer också från två av Tories utskottsordförande i underhuset. Tobias Ellwood och Sir Bob Neill, verksamma i försvars- respektive justitieutskottet.

Domare i Europadomstolen i Strasbourg.

Som om allt detta inte var illa nog nu flaggar regeringen för att Storbritannien även skall lämna Europakommissionen om de mänskliga rättigheterna från 1950 (som Sverige var medlem av redan innan vi blev medlemmar i EU) med motivering att brittiska domar inte skall kunna överprövas av Europadomstolen (Leave the human rights protections protocol). Att denna domstol inte är EU:s utan drivs av Europarådet och därför inte alls har med Brexit att göra påtalar flera kritiker som t.ex. Sir Ed Davey och Keir Starmer (partiledare för Liberaldemokraterna respektive Labour). Man anser att det därför inte finns någon anledning alls att ta upp denna fråga nu. Både Labour och Liberaldemokraterna motsätter sig att Storbritannien lämnar Europakommissionen. 

Sir Ed Davey till vänster, Keir Stramer till höger.

Johnsons förslag kritiseras för att detta kommer att ge extra bränsle åt krav på självständighet för Skottland och Wales och på krav om att återförena Irland. Kritikerna menar att Johnson med sin bombastiska nationalism avvecklar Storbritannien och skapar ett Little Britain. För egen del blir jag alltmer övertygad om att unionen mellan nationerna i denna brittiska union nu kommer att lösas upp. Först genom självständighet för Skottland, följd av att Wales bryter sig loss samt att Nordirland och Republiken Irland förenas i en ny irländsk nation. Jag instämmer i den uppfattning som nu allt oftare förs fram, även inom Tories, att Johnson personligen påskyndar denna process och gör den mer eller mindre ofrånkomlig.

  

Adam Price partiordförande för Placid Cymru (walesarnas parti) som verkar för ett självständigt Wales. Ett parti som är på frammarsch. Har vunnit flera valkretsar till parlamentet i London.

Brittiska The Guardian har en intressant artikel som tar upp Johnson regeringens förslag och som ger en intressant sammanfattning av läget just nu i brittisk politik. 

Artikeln i The Guardian

I ett tidigare inlägg på denna blogg ger jag en bakgrund till Brexitdebatten och de motsättningar mellan de olika nationerna inom Storbritannien som har växt sedan 1980-talet.

Mitt blogginlägg

EU:s chefsförhandlare Michel Barnier.

Det är uppenbart att Johnson regeringen nu gör flera avsteg mot det konservativa partiets grundläggande tradition av att bejaka och slåss för laglighet, hålla ingångna avtal och att lösa konflikter genom förhandlingar. Man kan förstå att EU:s chefsförhandlare, Michel Barnier, har framfört ett ultimatum till London om att Johnson inom tre veckor måste dra tillbaka föreslaget. 

Margaret Thatcher, senare Dame (Baroness of Kesteven).

För Margaret Thatcher, som var en välkänd EU-skeptisk premiärminister (1979-1990), var det självklart att Storbritannien skall hålla internationella avtal, även med EU. Under hela efterkrigstiden har det konservativa partiets sett sig självt som laglighetens främsta garant i brittisk politik. En tradition som Johnson nu väljer att utmana. Det blir att mer tydligt att Thatcherismens liberala kapitalism nu ersätts med en ny högerradikal populism och nationalism. Säga vad man vill om Thatcher, som jag aldrig gillade, men populist, till skillnad emot Johnson, det var hon aldrig. 

Johnsons chefsrådgivare Dominic Cummings.

På Twitter såg jag en intressant formulering om detta: ”Att kretsen kring Johnson har kidnappat Tories och ersätter Thatcherism med Trumpism.” Det är uppenbart att dessa initiativ har Johnsons chefsrådgivare Dominic Cummings som arkitekt och upphovsman. Cummings har öppet deklarerat att hans syn på samhälle och politik styrs av en ”break things philosophy”. Att denna pseudo-anarkism har vunnit Johnsons öra är beklagligt. Det är nästan som man saknar Margaret Thatcher i brittisk politik (och det trodde jag skulle hända mig) för att nu inte tala om May, Brown, Blair eller Major.

En illustration av Little Britain som en konsekvens av Brexit. Lägg märke till att det är ett förenat Irland som återges på bilden.

Foto överst:

Ett fotocollage med Major till vänster, Blair till höger och Johnson i den lilla rutan till höger.

Länk till denna blogg

Etiketter: Brexit, EU, Storbritannien, Boris Johnson, Tony Blair, John Major, Teresa May, Gordon Brown, Dominic Cummings, Margaret Thatcher, Michel Barnier, Bill Clinton, Europarådet, Europadomstolen, Irland, Republiken Irland, Micheál Martin, Fianna Fáil, Finne Geal, Kristdemokraterna, De gröna, Nordirland, Skottland, Wales, Långfredagsavtalet, Irländska fredsavtalet, Underhuset, Överhuset, Tories, Konservativa partiet, Labour, Socialdemokrater,  Brittisk politik, Brexitförhandlingar, Brexitavtal, Backstop, IRA, Verkliga IRA, Provisoriska IRA, Lojalister, Monarkister, Oranje Orden, Ulsters Försvarsförbund, Keir Stramer, Liberaldemokraterna, Ed Davey, Konservatism, Nationalism, Populism, Trumpism, Thatcherism,