Statsvetarna Bo Rothstein och Peter Eliasson ställer en viktig samhällsfråga i en gemensam debattartikel i DN. Hur kan det komma mig att både forskningen och media har missat att det existerar en omfattade klanbaserad organiserad brottslighet i Sverige?
Deras artikel som inriktas på hur forskningssamhället
inte har tagit upp detta utmynnar i en slutsats om:
”Ett möjligt skäl till bristen på forskning kan vara områdets ideologiska
och politiska laddning. Detta kan ha lett till att forskare som velat
ifrågasätta den etablerade bilden av integrationsproblematiken, som ett
strukturellt problem drivet av majoritetsbefolkningens diskriminering, inte har
kunnat verka inom området.”
Denna slutsats tror jag stämmer. Likt artikelförfattarna
tycker jag att det är märkligt det har varit så trots att kunskap om detta funnits
i flera årtionden och att problemen har förvärrats i förorternas olika Miljonprogramsområden
över tid och blivit alltmer uppenbara.
Just denna aspekt har jag tagit upp i ett tidigare inlägg på denna blogg. Som jag skrev utifrån den tragiska händelsen i Botkyrka kommun (Norsborg) där en 12-årig flicka föll offer för en förlupen kula som avlossades i en uppgörelse mellan personer verksamma i olika kriminella gäng.
Men undantag finns. Några få kriminologer och polisforskare har vågat utmana den allmänt rådande meningen. I sin artikel nämns journalisten Johanna Bäckström Lerneby som i sin nyligen publicerade sin kritikerrosade bok ”Familjen” skildrar hur en kriminell familj har lyckats ta över makten i en av Göteborgs stadsdelar, Angered. Där man har etablerat en alternativ rättsordning som styr inte bara den omfattade brottslighet som förekommer i området utan också utdömer straff, dömer i olika civila tvistemål mellan individer och företag etc.
Du kan läsa två artiklar om hennes bok här (som det också länkas till i Rothsteins och Eliassons artikel):
Det är lätt att instämma i den uppfattning som framförs i SvD om ”Att denna bok blottar sprickorna i folkhemmet”. Och i den analys som finns i DN att denna bok: ”Att boken om maffiaklanen i Göteborg är en bragd”.
I sin artikel tar författarna upp den destruktiva roll som det statliga forskningsrådet har haft för ökad politisering och för en ökad statlig detaljstyrning av samhällsforskning i Sverige under senare år. En utveckling där olika tabun, politisk korrekthet och andra ovetenskapliga hänsyn har fått styra vad man forskar om, vem som får forska inom olika områden, hur resultat av forskning skall tolkas och presenteras. Just denna aspekt vore intressant som skribenterna hade fördjupat sig i lite mer. För en etablering av en ofri forskning och ofria universitet/högskolor urholkar vår vetenskap.
Akademisk frihet och forskningens
oberoende är viktiga principer i ett samhälle som styrs av demokratiska
värderingar. Men de har rätt i sin uppfattning om att Bäckström Lerneby med sin
undersökande journalistik (i ordets bästa mening) har gjort det som svensk
samhällsforskning borde ha gjort för länge sedan. Att utan några ideologiska skygglappar
ta redan på vilka problem som finns inom detta område, beskriva hur dessa har
uppstått för att sedan utreda hur problemen kan lösas. Likt
artikelns två författare och Bäckström Lerneby är det inte alls svårt att inse, att om en nation skall styras efter rättsstatliga
principer, så ställer detta faktiskt krav på att det är staten som har monopol ang
domslut och straff samt att det är staten som måste ha ensamrätt på utövning av det våld som kan accepteras.
"Land skall med lag byggas."
Är en central förutsättning för en rättsstat.
Bild överst:
En illustration över hur traditionella klanstrukturer påverkar Sverige.
Etiketter: Bo Rothstein, Peter Eliason, Statsvetenskap, Samhällsforskning, Maffia, Maffiaklaner, Familjeklaner, Politisk korrekthet, Universitet, Högskolor, Forskning, Akademisk frihet, Organiserad brottslighet, Etnisk brottslighet, Förorter, Miljonprogramsområden, DN, Svenska Dagbladet, Familjen, Angered, Johanna Bäckström Lerneby, Familjen, Samhällsforskning, Statliga Forskningsrådet, Fru Justitia,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar