Corona och äldreomsorgens katastrof

En av mina Facebook vänner Johan Bengt-Påhlsson har lagt ut detta intressanta och aktuella inlägg från Erik Åsbrink (S) tidigare finansminister.

Bengt-Påhlsson kommenterar inledningsvis Åsbrink inlägg:

”Kloka och viktiga ord av förre finansministern Erik Åsbrink om den katastrofala situationen inom äldrevård och hemtjänst. Som existerat länge, men som brutalt uppenbarats i Coronakrisen”:

Erik Åsbrink (S)

Åsbrink skriver:

”Nu tänker jag ge mig in på ett område, där jag inte är expert men ändå har en bestämd uppfattning. Åldringsvården.

Hälften av de som dött till följd av coronapandemin har funnits i äldreomsorgen. En fjärdedel har haft hemtjänst. Att covid-19 främst drabbar äldre är ett faktum. Men varför lyckades man inte stoppa smittspridningen?

Personal inom hemtjänst i Sundbyberg (en grannkommun 
till Stockholm).

Nyligen publicerade uppgifter ger bilden att dödligheten på våra äldreboenden hittills i år bara varit marginellt högre än samma period föregående år. Men det finns skäl att fördjupa sig i frågan.

Sverige är kanske bäst i världen när det gäller barnomsorg. Det tog många år att åstadkomma detta. Barnomsorgen omfattar nästan alla barn. Och för personalen krävs en avancerad högskoleutbildning.

I äldreomsorgen gäller mycket lägre krav. Många av de anställda har föga utbildning och ibland dåliga svenskkunskaper. Många är timanställda eller vikarier. Om de känner sjukdomssymptom kanske de ändå går till jobbet, eftersom de annars inte skulle få någon sjukersättning. Jobbet har låg status.

Blivande undersköterskor under utbildning i Västerås.

Det krävs helt enkelt en fundamental omställning av äldreomsorgen. Krav på utbildning, tillsvidareanställningar, bättre betalt och högre status.

Det finns de som hävdar att någon månads ”lock-down” skulle ha gjort det möjligt att förbereda äldreomsorgen inför den kommande smittspridningen. Det är enligt min mening naivt. Problemet är mycket större än så. Det handlar om många års försummelser som det tar många år att rätta till.

Det kommer att kosta mycket pengar att rusta upp äldreomsorgen. Särskilt med tanke på att antalet ”äldre-äldre” kommer att öka kraftigt de kommande åren. Och för detta måste man göra prioriteringar. Kanske måste de åstundade höjningarna av pensionerna anstå, därför att äldreomsorgen måste gå före.

Det finns ingen anledning att äldreomsorgen ska ha lägre kvalitet än barnomsorgen.”

Ett annat foto av blivande undersköterskor.

Tyvärr har Åsbrink rätt i sin analys om att krisen i äldreomsorgen är skapad genom politiska beslut och frånvaro av beslut inom detta viktiga politikområde. Åsbrinks uppfattning om att det inte finns någon anledning till att ha lägre ambitioner för äldreomsorg än i förskolan och inom övrig barnomsorg är det svårt att argumentera emot.


Maria Larsson (KD) äldreminister 2006-2014

Äldreminister Maria Larsson (KD) tillsatte en statlig utredning som fick i uppgift att se över hur äldreomsorgen skulle kunna knytas närmare regionernas sjukvård. När (S) åter fick regeringsmakten 2014 lades utredningen ner. Likt Larsson tror jag att en viktig anledning till äldreomsorgens allvarliga kris står att finna i den sedan slutet av 1960-talet har avlägsnats alltmer från den vanliga sjukvården. Ädel-reformen som genomfördes 1992, kommunaliseringen av äldreomsorgen liksom när det gäller motsvarade "reformer" för psykiatri och handikappomsorg var ett feltänk och blev inte lyckad. Det var visat sig att kommunerna i har haft stora svårigheter att ta över ansvaret för vård- och omsorg av personer med omfattade behov. Ädelreformen innebar bl.a. att antalet sjuksköterskor kraftigt minskade inom äldreomsorgen och att fast läkarkontakt till stora delar helt togs bort. Jag håller med Larsson om detta inte bara är en fråga om resurser, även om detta naturligtvis är en viktig faktor, utan också är en fråga om att kommunerna till skillnad mot de dåvarande landstingen saknade både kunskaper och tradition av att ge sjukvård, vilket kommunerna numera tvingas till inom äldreomsorgen. 

 
Stockholms stadshus

På goda grunder finns det anledning att misstänka att de extra stora svårigheter som finns inom äldreomsorgen i Stor-Stockholm är en viktig förklaring till varför denna del av vår nation har drabbats hårdare av Corona pandemin än övriga Sverige. Var själv bosatt i Stockholm under 8 år märkte att det var lättare att få arbete i huvudstaden än i Skåne som jag kom ifrån och nu åter är bosatt i. Detta kan göra att personer som på andra håll hade valt att arbeta inom äldreomsorgen lyckas få andra och mer välbetalda jobb i Stockholmsregionen vilket tvingar fram att verksamheterna får ta emot personal där som man annars kanske inte hade anställt. Att som i Stockholm Stad ha en äldreomsorg där c:a 40 procent är timanställd är en skandal. Även om det inte är lika illa i övriga Sverige så har kommunerna inte klarat av att hantera äldreomsorgens personalförsörjning så ett bra sätt. Saken måste utredas i grunden och ett politiskt- såväl som ett moraliskt ansvarstagande måste utkrävas på lokal-, regional- och nationell nivå.

 Lena Hallengren (S) socialminister.

Foto överst:

Äldre och förskolebarn har på vissa håll medvetet förs samman för att berika varandra. Ett lovvärt initiativ enligt min mening. Många barn har i dag dålig kontakt med äldre generationer.

Länk till denna blogg

Etiketter

Corona, Äldreomsorg, Förskola, Barnomsorg, Corona pandemin, Covid-19, Eriks Åsbrink, Socialdemokraterna, Stockholmsregionen, Stor-Stockholm, Skåne, Pandemi, Corona pandemin, Smitta, Smittskydd, Personalförsörjning, Vård- och omsorg, Ädelreformen, Maria Larsson, Lena Hallengren,