I den tidskriften Signum har John Sjögren skrivit en läsvärd artikel om den religion- och livsåskådningsdebatt
som under senare tid har rasat på flera ledar- och debattsidor. Sjögrens artikel
är publicerad under rubrik:
Konflikten i religionsdebatten handlar om
mening contra meningslöshet.
Sjögrens artikel är väl värd att läsa och
reflektera över. I sin artikel ger han en tydlig bild över den profana religionsintolerans
som råder i vårt svenska samhälle. Som bland annat innehåller direkt
diskriminering av kristna och andra troende vilket både t.ex. judar och
muslimer kan vittna om. Samtidigt som företrädare för det moderna, upplysta och
humanistiska, inte minst inom media och kultur, anklagar religiös tro för att
den leder till dogmatiska föreställningar. Det finns hos många av de olika
sekulära apologeterna en fundamentalistisk icke religiös åskådning som man inte
ostraffat får kritisera eller tillåta sig att agera på ett sätt som alltför
mycket kan anses vara ett avvikande beteende emot.
Ett fotomontage med entrén till Karolinska Universitets-
sjukhuset i Solna och Roland Utbult (KD), riksdagsledamot.
Sjögren tar upp just denna
aspekt i sin artikel, jag citerar:
”Få
har nog kunnat undgå den debatt om religionens plats i offentligheten som
pågått den senaste tiden på kultur- och ledarsidor. Även här på Signums hemsida har inlägg i
debatten publicerats. Det började med att politikern Roland Utbult (KD), som
efter att ha varit sjuk i covid-19, berättade om hur han upplevt att anhörigas
förböner burit och hjälpt honom under sjukdomstiden. Detta retade Göteborgs
Tidningen:s ledarskribent Csaba Perlenberg, som i en text menade
att det var sjukvården och inte Gud som Utbult borde tacka. Och så brakade,
ursäkta uttrycket, hela helvetet löst.”
Csaba Perlenberg
Förutom ledarskribenter gav sig några kända personer in i debatten bl.a. den välkände ateisten och förre ABBA medlemmen Björn Ulveaus.
Förutom ledarskribenter gav sig några kända personer in i debatten bl.a. den välkände ateisten och förre ABBA medlemmen Björn Ulveaus.
Björn Ulvaeus
Inte minst teologen och skribenten Joel Halldorf som gav sig in i debatten och försvarade Utbult blev föremål för ett offentligt spått och spe som man inte har sett i svensk debatt sedan studentmarxismens 1960-tal och dess angrepp på ”SAF-direktörerna och USA- lakejerna”. SAF= Svenska Arbetsgivarföreningen, nuvarande Svenskt Näringsliv. Men det märkliga att i nu är det inte företrädare för olika totalitära ideologier och auktoritära samhällsideal som brännmärker motståndare, utan främst företrädare för olika liberala värderingar.
Foto från en första maj demonstration i Göteborg med
Kommunistiska Partiet, f.d. Kommunistiska Partiet
Marxist-Leninisterna-revolutionärerna (KPML-r), en
kvarleva från 1968-års studentmarxism.
Om detta skriver Sjögren bl.a:
” Nu
har dock Mattias Hagbergs skrivit en ”text på Göteborgs-Postens kultursida som
gör saken tydlig. Märkligt nog genom en inte alldeles övertygande plädering för
en ateistisk och närmast nihilistisk livshållning. Kokar man ner det hela,
tycks Hagberg mena, handlar det om mening kontra meningslöshet. Och just den
saken kan han visserligen ha rätt i.
När Hagberg försöker förstå varför Halldorfs texter upplevs som tilltalande
av en del och skrämmande av andra, slår han fast att det handlar om att
Halldorf har en ”föreställning om världens inneboende ordning”. Hagberg
skriver: ”Medan Joel Halldorf försöker skriva fram en värld där gud och
människan står i centrum, ser vi andra något betydligt mer skräckinjagande. Vi
ser ett universum som saknar mening – som är tomt, likgiltigt och kaotiskt.”
Halldorf väcker en nihilistisk impuls, skriver Hagberg.”
Joel Halldorf
Precis med Sjögren tycker jag att Hagbergs
fråga om man verkligen kan lita på Gud och samtidigt vara beredd till att agerar
sig för ett bättre samhälle?, är central för denna debatt. Om detta skriver
Sjögren:
”Han fortsätter sedan sitt resonemang med att fråga sig om denna världsbild,
”där människan fortfarande är alltings mått”, gör den troende
handlingsförlamad. Hon kan ju bara ”luta sig tillbaka med vissheten om att gud
till slut kommer att ordna allt”. Hagberg avslutar med att fråga retoriskt:
”Kan man verkligen lita på gud och samtidigt vara riktigt orolig för exempelvis
klimatförändringarna eller följderna av covid-19?”
Demonstration för allmän rösträtt på Ladugårdsgärde
i Stockholm 1901.
Med all rätt svarar Sjögren ja på denna
fråga. Det finns flera historiska exempel: I 1800-talets svenska rösträttsrörelse
liksom många av arbetarrörelsens pionjärer var aktivt troende kristna. Många
kristna, inte minst katoliker, var ledande i motståndet mot nazismen i
Tyskland, t.ex. attentatsmännen mot Hitler, och i 1980-talets demokratirörelser
i Östeuropa mot sovjetkommunismen och det stalinistiska förtrycket.
Kristdemokrater intog en ledande roll i kampen mot fascismen i Portugal, i Spanien
och i Italien, liksom i Latinamerika. Personer aktiva i olika frikyrkor var
ledande inom 1960-talets medborgarrättsrörelse mot rasism i USA. I sin artikel
nämns flera välkända aktivt kristna personer. Sjögren skriver:
Kristdemokraten Robert Schumann, djupt troende
katolik, fransk politiker, född i Luxemburg,
premiärminister och EU-Parlamentets första talman.
Aktiv i franska motståndsrörelsen fängslad av
Gestapo men lyckades fly.
Aktiv i bildandet av både EU och Nato.
”Men låt oss bara peka på några historiska exempel för att visa att svaret
på Hagbergs fråga är ett otvetydigt Ja. Se till exempel på några av 1900-talets
främsta sociala aktivister och välgörenhetsarbetare: Gandhi, Martin Luther
King, Moder Teresa. Alla var de drivna av en djup gudstro, av föreställningen
om att verkligheten bär på just den inneboende ordning som skrämmer Hagberg så.
Gudstron, att det finns ett objektivt gott för människan att sträva efter och
leva sitt liv i enlighet med, är något som sporrar till handling.”
Martin Luther King, baptistpstor
och demokratiaktivist
och demokratiaktivist
I sitt nästa stycke i sin artikel ger
Sjögren en insiktsfull sammanfattning av sitt resonemang som jag finner svårt
att argumentera emot. Den är helt enkelt klockren både intellektuellt och
strikt logiskt. Sjögren skriver:
”Vidare är att det inte alldeles enkelt att förstå Hagbergs resonemang om
att tron på Gud och en grundläggande meningsfullhet i tillvaron skulle innebära
att man gjorde människan till alltings mått. Är det inte snarare den
nihilistiska hållningen, tanken om att det inte finns någon ordning och struktur
i tillvaron, som sätter människan i centrum av allt? För om det inte finns
någon objektiv mening eller sanning, då blir det ju människans uppgift att
uppfinna någon slags mening och sanning. Då blir det i slutändan människan
själv som avgör meningen med livet, universum och allting. Då blir människan
verkligen alltings mått. Ja, hon gör sig själv till Gud.”
Den nihilistiske filosofen Friedrich Nietzche,
vars religionskritik inspirerade till nazismens
religionsförföljelse
Sjögren fortsätter och utvecklar sitt resonemang
med att intressant konstaterade:
”För om tillvaron är sådan som Hagberg beskriver den, kaotisk och i grunden
meningslös, då blir livet en ganska trist historia och man kan fråga sig,
vilket Anders Piltz gjorde i sitt svar på
Ulvaeus text, varför man överhuvudtaget ska ägna sig åt sådant som att skriva
artiklar. I slutändan lever ingen nihilist som han lär.”
Anders Piltz, katolsk präst och professor emeritus i Latin
vid Lunds Universitet
Sjögrens förtjänst fulla artikel avslutas
med en frågeställning som är avgörande för hela denna livsåskådningsdebatt om
religion och tro å ena sida och nihilism och ateism och andra sidan:
”Men om livet faktiskt bär på en mening som finns där ute för mig att
upptäcka, ja då blir livet ett äventyr och en upptäcktsfärd. Det blir något
oerhört spännande och lustfyllt. Och framför allt, om världen och andra
människor bär på ett objektivt värde, som är något mer än en samhällelig
överenskommelse eller social konstruktion, ett värde som är en absolut sanning,
då kommer mitt hjärta att fyllas av en vilja att förvalta denna goda jord,
älska och bevara den oändligt värdefulla människan.
Frågan till nihilisten kvarstår dock: Varför rädda en värld som saknar
mening?”
Satellit foto av jordens atomsfär.
Foto överst:
Ett krucifix från Sankt Lauretiikyrka, Söderköping.
Artiklar:
Länk till denna blogg:
Etiketter:
Religion, Björn Ulvaeus, Anders Piltz, Signum, Kristendom,
Roland Utbult, Kristdemokraterna, Ateism, Nihilism, Syster Ingrid, Joel
Halldorf, Martin Luther King, Moder Teresa, John Sjögren, Covid-19, Corona, Csaba
Perlenberg, Matthias Hagberg, Filosofi, Metafysik, Tro, Islam, Judendom, Protestantism, Baptism,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar