Populismens tyranni

I Axess Magasin frågar kulturskribenten Peter Luthersson om 1930-talet går i repris?

Hans artikel är publicerad under rubriken:
Ständigt på jakt efter nya offer.  

Ingressen till hans artikel ger en bra sammanfattning av dess innehåll:

Klaner till vänster och höger får energi av stigmatisering och klander. 

Lutherssons artikel i Axess kan du läsa här

Luthersson känner en stor oro inför vart de västerländska demokratierna är på väg. Med hjälp av insikter från det förra århundradets katastrofer drar han en slutsats om att:  



Lenin och Stalin.

" Att ha tillgång till en rik referensvärld är en förutsättning för kvalificerat tänkande. Okunnighet tryfferad med teori och statistik duger inte. Tillgång till en rik referensvärld hade den politiske ledare som slutligen bjöd Adolf Hitler spetsen och som gärna hade velat bjuda Josef Stalin spetsen. Han hade inga illusioner om demokratins förträfflighet men visste att demokratin var den minst dåliga styrelseformen.

Genom sitt ledarskap räddade han Västeuropa undan totalitarism och återförde det (åtminstone temporärt och partiellt) till kristet-humanistiska och liberalt-kapitalistiska föreställningar och institutioner (sådana som kunde staga upp demokratin, hindra att den förföll till ”pöbelvälde”). Individen som individ kunde här återfå rollen som samhällets byggsten och viktigaste tillgång. Ju mer tiden har gått har kritiken av Winston S Churchill ökat och med kritiken förtalet och hånet."

Winston S Churchill 1943.

Här har Luthersson en viktig poäng. Med all rätt pekar han på att vänster radikalitet och dess motsvarighet till höger ofta har mer gemensamt än man kan och vill tro. Fenomen som t.ex. ett förakt för klassisk bildning och kultur, som på ett tydligt manifesterades i Skolverkets förslag att ta bort antiken, medeltiden och renässansen ut ur historieämnet på högstadiet, är gemensam för vänster och högerradikaler. 

Jag har kommenterat detta i ett tidigare inlägg.

Du kan läsa mitt inlägg om Skolverkets förlag här

Liksom dess ateism. Där liberaler gärna deltar i med liv och lust (exemplifierat med centerns beslut att förbjuda manlig omskärelse och liberalernas förslag om att förhindra samvetsfrihet inom vård och omsorg).

I ett tidigare inlägg kommenterar jag center stämmans beslut om omskärelse.

Du kan läsa detta inlägg här 

Mitt inlägg om L:s förslag mot Samvetsfrihet

Andra exempel är på allianser med modernitetens olika apostlar är ett kvasireligiöst dyrkande av jämlikhet, folklighet och enkelhet, som t.ex. manifesteras inom arkitektur och stadsplanering. Modernitetens bristande humanism och råa materialism syns tydligt i våra socialt nedslitna utanförskapsområden i storstädernas förorter och i ogästvänliga kontorsöknar i stadskärnorna. 

Sergels Torg, Stockholm.

Att brännmärka självständiga och starka individer är ett annat gemensamt drag. Avvikelser angående svenskhet, patriotism och folklighet från höger byts ut av vänstern med en jakt efter avvikelser rörande feminism, ekologism, jämlikhet och avsaknad av radikalism inom områden som sexuell frihet och familjeliv.

Luthersson har en annan viktig poäng i sitt konstaterade om att Churchill numera kritiseras alltmer både från höger och vänster. En kritik som har en rad gemensamma kännetecken. Churchills engagemang för europeiskt samarbete går inte hem hos EG-skeptiker, brexitörer, alternativ vänster, och nationalister. Hans kompromisslöshet mot olika politiska drömmar om jordiska paradis och dess skrivbordsprofeter gillas verken av libertarianer, ekologister, eller nationalister till höger som Marine Le Pen, Viktor Orban, Jeroslav Kacynski, eller högerpopulister som Jimmie Åkesson, Pia Kjaersgaard, Nigel Frage, eller populister från vänster som Jeremy Corbyn, Jonas Sjöstedt, Alexis Tsiras och De gula västarna i Frankrike.  

Valmöte med Nationella Fronten i Frankrike 2017.

Jag delar Luthersson uppfattning att vad Europa och Sverige just nu behöver är en kamp mot populism, andlig analfabetism, nyhedendom och skrivbordsradikalism både från vänster till höger. 


"Havel för evigt"
Banderoll med Václav Havel på Havelplatsen
i Prag 2014, till minne av Sammetsrevolutionen
1989.

Churchills antipopulism efter Frankrikes nederlag 1940 då han, i strid mot en aktiv och högljudd opinion, vägrade att kapitulera för Nazi-Tyskland utgör ett lysande exempel på både klokhet och mod. Lech Walesa och Václav Havel, är andra positiva exempel att låta sig bli inspirerade av. Deras fredliga kamp för få leva ett liv i sanning styrd av ens samvete, bidrog aktivt till att fälla kommunistdiktaturerna i Östeuropa under 1980-talet. Ett annat exempel på en upplyst humanism inom politik är de statsmän som efter Andra världskrigets fasor tog initiativ till ett europeiskt samarbete, för att säkra fred och förhindra diktaturens återkomst, trots motstånd från både vänster och höger, med namn som: Robert Schuman, Jean Monnet, Paul-Henri Spaak, Alcide de Gasperi och Konrad Adenauer. 



Robert Schuman en av EU:s grundare.
Född i Luxemburg, kristdemokrat,
aktiv i motståndsrörelsen och fängslad av
Gestapo. Premiärminister i Frankrike
och EU-parlamentets första
talman.

Från Churchill kan vi lära att bildning med kunskaper om vårt västerländska kulturarv och dess grunder i antikens filosofi, medeltidens skolastik, renässansens humanism, den naturvetenskapliga revolutionens matematiker, gör oss mindre mottagliga för populismens lockelser och nationalismens tvångströja. 


Åter till frågan om Luthersson anser att 1930-talet går i repris? Jag delar den uppfattning som framförs i texten om att historien inte upprepar sig i exakt samma skepnad. Hotet mot vår västerländska civilisation är delvis annorlunda i dag än på 1930-talet. Men det finns alltför många likheter. Just därför kan kunskaper om 1900-talets historia lära oss nu t.ex. att inte okritiskt bejaka den allmänna meningens tyranni, tillbe opersonliga ideal eller blint lyssna till populismens locktoner. Om detta kan vi läsa i Lutherssons artikel: 

Putin till vänster, Erdogran i mitten, Berlusconi 
till höger. Ett avslöjande foto om populism och 
nationalism i vår tid.


"Så. Vad säga apropå René Girard om likheter och skillnader mellan 1930-talet och idag? Ungefär som då uppträder nu vänstern (och inte bara den yttersta vänstern) och den yttersta högern på en och samma gång som varandras fiender och allierade, fiender därför att var och en vill tillskansa sig makten, allierade därför att den ena såväl som den andra föraktar bestående samhällsordning och individen som individ. Ungefär som då utbreder sig nu identitetsfokus och identitetsfanatism, gruppidentitetsfokus och gruppidentitetsfanatism."  


 
Anarkister i Spanien demonterar.     

Med all rätt avslutar Luthersson sin artikel med att utropa:

"Gud bevare oss!"

Peter Luthersson är docent i Litteraturkunskap, var tidigare universitetslärare i Lund, och drev under många år Bokförlaget Atlantis. Har varit kulturskribent i Sydsvenska Dagbladet och i Svenska Dagbladet. Är numera verksam inom Axess sfären som skribent och krönikör.   

Foto ovan:
Fångkläder från Auschwitz.

Bild nedan:
Den Vitruvianske mannen av
Leonardo di Vinci, från 1490.
En symbol för västerländsk
humanism och kultur.  

Etiketter:                                                                                                     
Europa, Winston Churchill, Brexit, Modernism, EU, Europeiska Unionen, Feminism, Nationalism, René Girard, Peter Luthersson, Bokförlaget Atlantis, Axess, Axess Magasin, Adolf Hitler, Nazism, Fascism, Josef Stalin, Vladimir Putin, Vladimir Lenin, Jeremy Corbyn, Jonas Sjöstedt, Jimmie Åkesson, Demokrati, Diktatur, Vänsterpopulism, Högerpopulism, Populism, Funkis, Funktionalism, Stadsbyggnad, Arkitektur, Bildning, Kultur, Liberala demokratier, Kristendom, Kristen humanism, Hedendom, Nyhedendom, Ateism, Utopier, Václav Havel, Robert Schuman, Lech Walesa, Jean Monnet, Paul-Henri Spaak, Alcide de Gasperi, Konrad Adenauer, Marine Le Pen, Viktor Orban, Jeroslav Kacynski, Pia Kjaersgaard, Nigel Frage, Jonas Sjöstedt, Alexis Tsiras, Gula västarna,