Skolverkets förslag att slopa undervisning om
antiken och medeltiden, som nu verkets ledning tvingats att ta tillbaka, är ett
tydligt exempel på förakt för bildning och kultur. Förra gången utbildningstalibanerna på Skolverket gick angrepp mot grundvalen för vår västerländska civilisation
var för två sedan. Förmodligen kommer man snart att försöka igen.
I tidskriften Signum kommenterar Anders Piltz skolverkets
förslag på ett kunnigt sätt. Hans artikel är läsvärd och publiceras med den
klockrena rubriken: Statlig påbjuden minnesförlust.
Det
är precis som Piltz skriver att vi har antiken att tacka för mycket. Begrepp
som demokrati, kaos, politik, katastrof, motor, bokstav, matematik, filosofi, litteratur, materia och analys har vi
hämtat från antiken.
Rafaels fresk: Skolan i Aten. Med denna målning som finns
i det Apostoliska palatset i Vatikanen vill Rafael skildra,
i sann renässans andra, den klassiska grekiska filosofin
med Platon och Aristoteles i centrum.
Viktiga historiska förlopp som t.ex. den västerländska utbildningens grund från Karl den stores frankerrike, den högmedeltida skolastiken och den italienska renässansen försvinner precis som en förståelse av företeelser som reformationen och nationalstaternas uppkomst.
Ett huvudskäl för mig varför studiet av antiken är
viktigt är att det är arvet från Aten, Rom och Jerusalem som skapade Europa och
vår västerländska civilisation. Dessa två begrepp blir omöjliga att förstå och
ha möjlighet att relatera sig till utan grundläggande kunskaper om antiken och
medeltiden.
Den antika filosofin, med namn som Platon och Aristoteles, utgör en nödvändig intellektuell förutsättning för vetenskap och kultur i vår egen tid. Att renässansen med dess humanism, namn som t.ex. Dante, da Vinci och Petrarca, och den naturvetenskapliga revolutionen, med namn som Copernicus, Brahe, Galileo och Kepler, lämnas utanför gör att man inte kan förstå den moderna tiden och vår vetenskapliga världsbild med namn som Niels Bohr och Albert Einstein. Skolverket föreslog att undervisning i historia på högstadiet skulle börja med 1700-talet.
Den antika filosofin, med namn som Platon och Aristoteles, utgör en nödvändig intellektuell förutsättning för vetenskap och kultur i vår egen tid. Att renässansen med dess humanism, namn som t.ex. Dante, da Vinci och Petrarca, och den naturvetenskapliga revolutionen, med namn som Copernicus, Brahe, Galileo och Kepler, lämnas utanför gör att man inte kan förstå den moderna tiden och vår vetenskapliga världsbild med namn som Niels Bohr och Albert Einstein. Skolverket föreslog att undervisning i historia på högstadiet skulle börja med 1700-talet.
Viktiga historiska förlopp som t.ex. den västerländska utbildningens grund från Karl den stores frankerrike, den högmedeltida skolastiken och den italienska renässansen försvinner precis som en förståelse av företeelser som reformationen och nationalstaternas uppkomst.
Makarna Arnolfinis trolovning av Jan
van Eyck från 1400-talet. Denna
tidtypiska renässans målning är en
allegori om att kärlek, trohet, och
rikedom hänger ihop och ömsesidigt
förstärker varandra. Utan grundläggande
klassisk bildning blir det omöjligt att
förstå en målning som denna.
Varför detta förakt för bildning och kultur?
Skolverkets nya försöka att sänka antiken kan förstås utifrån den
kulturradikala tradition som har dominerat svensk utbildningspolitik sedan Stellan
Arvidsson (S) utbildningsreform 1949 då den 9-åriga grundskolan infördes.
Denna riksdagsledamot blev senare generaldirektör på Skolverkets föregångare
Skolöverstyrelsen. Arvidsson som under flera år var ordförande för den östtyska
kommunist diktaturens supporterklubb i Sverige, Förbundet Sverige-DDR, erkände
öppet att han ansåg slopandet av kyrkohistoria och en nedbantning av antiken
som sina största utbildningspolitiska framgångar. Naturligtvis erkände han
också att inspiration för detta hade hämtas just ifrån Östtyskland.
Men allt är inte nattsvart. Att historielärare över hela landet har rasat mot beslut inger trots allt ett visst hopp inför framtiden.
Men allt är inte nattsvart. Att historielärare över hela landet har rasat mot beslut inger trots allt ett visst hopp inför framtiden.
SR:s Kulturnyheterna har publicerat en kort
sammanfattning av en intervju med Olof Åkerlund i detta ämne med rubrik:
Antiken är inget särintresse, där Skolverkets förslag analyseras
utifrån ett perspektiv om jämlikhet och integration. Under denna text finns en
länk till intervjun i sin helhet, i P1, som är fem minuter lång.
Åkerlund
har rätt i sitt konstaterade om att ett slopande av antiken och medeltiden ur
historieämnet skulle försvåra integration in i det svenska samhället och leda
till en ökad ojämlikhet. Åkerlund har också en viktig poäng i sin analys om att
just nu är särskilt viktigt att gå tillbaka till rötterna för vår civilisation när
demokratin utmanas av nationalism och populism, från både höger och vänster,
och sakar i sina grundvalar.
Officiellt firande av Östtysklands 40 års
dag 1989, ett år innan Berlinmurens fall.
Foto ovan:
Akropolis klippan i Aten.
Etiketter:
Skolan, Utbildningspolitik, Skolverket, Europa, Antiken,
Medeltiden, Renässansen, Reformationen, Skolastik, Den karolinska renässansen,
Högmedeltid, Skolastik, Den naturvetenskapliga revolutionen, Aten, Rom, Jerusalem,
Platon och Aristoteles, Stellan Arvidsson, Förbundet Sverige-DDR, Anders
Piltz, Den västerländska civilisationen, Matematik, Filosofi, Konst, Litteratur, Den naturvetenskapliga revolutionen, Niels Bohr, Albert Einstein,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar