lördag 14 juni 2014

Alliansens tsunami och M:s försvarspolitik!


 
 Är säkerhetspolitiken Alliansers tsunami och har moderaternas försvarspolitik havererat?
I liberala magasinet Neo har jag läst en intervju som Ivar Apri har gjort med med Mikael Odenberg, tidigare moderat försvarsminister. I intervjun riktar Odenberg en hård kritik av Alliansens försvars- och säkerhetspolitik.

Odenberg i Neo

Jag vill sammanfatta Odelbergs kritik  i fyra punkter:
1. Att Fredrik Reinfeldt låter finansdepartementet och Anders Borg använda försvaret som budgetregulator istället för låta analyser av risker och behov styra tilldelning av försvarets resurser. I intervjun riktar Odenberg också kritik mot försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren (M).   

Finansminister Anders Borg (M
 Odenberg säger:
Grundproblemet är fortfarande att det är finansdepartementet som styr och inte omvärldsbedömningarna och en välgrundad uppfattning om vad försvaret ska lösa för uppgifter.

 CeciliaCeris.jpg
Cecilia Widegren (M)

2. Odenberg anklagar sitt eget parti för att en intern producerad taktik har fått styra försvarspolitiken i stället för att hur verkligen ser ut, t.ex. hur säkerhetsläget i Europa har försämrades efter Putins angrepp på Georgien 2008. I intervjun riktar Odenberg också kritik mot Cecilia Widegren (M) för hennes agerande som försvarsberedningens ordförande och att pragmatism och taktik i alltför stor omfattning har fått styra moderaternas politik i stort. En utveckling som Odenberg anser att Per Schlingmann är upphovsman till genom lanseringen av Nya Moderaterna.



 f.d. partisekreterare Per Schlingmann (M)
Odelberg säger:                                                                                                                                             

Dessutom har man bundit ris åt egen rygg. Hela upplägget av den ekonomiska politiken har gått ut på att begränsa Socialdemokraternas ekonomiska manöverutrymme. De ska tvingas att gå till val på smått drakoniska skattehöjningar för att kunna genomföra vad de lovar under valrörelsen.            

Precis när man har låtit fällan slå igen, att allt ska betalas krona för krona, så går Vladimir Putin in och rövar åt sig Krim. Helt plötsligt inser man att nu måste vi anslå mer pengar till försvaret. Då hamnar man själv i den där knipan, för varifrån ska pengarna tas? Det är förstås en förarglig situation.”                                                                                                                                                                 

3. Odenbergs tredje huvudpunkt handlar om hur säkerhetsläget i Europa ska hanteras efter Putins angrepp på Ukraina. Odenberg anser att USA och Västeuropa måste stoppa Putin med aktiva medel.

Odelberg säger:                                                                                                                                                                  

Min poäng är att Putin kommer att gå precis så långt som omvärlden tillåter honom att gå.                                                                                                                                                         

Putin utnyttjar inte primärt militär svaghet i Europa, utan politisk svaghet. Europa talar inte med en röst. Istället kommer egenintresset in. Fransmännen vill sälja fartyg för 20 miljarder, andra medlemsstater är oroade för sin gasförsörjning. Putin utnyttjar den politiska svagheten för att flytta fram Rysslands Position.                                                                                                                                                            
Det viktiga är att USA och Europa sätter gränser och är beredda att vidta de åtgärder som behövs i form av sanktioner och annat. Jag pratar inte i militära termer, utan i politiska  termer”                                 

4. Odenbergs sista punkt handlar om svensk anslutning till Nato. I detta sammanhang tar han upp den solidaritetsförklaring som Sverige tog beslut om 2009, som innebär att vi skrivit under på Lissabonfördragets formuleringar om att erbjuda hjälp till EU-länder.

 

 
 
 



Medlemsländernas flaggor vid NATOs högkvarter i Bryssel
 Odenberg säger:
Sanningen är förstås att den logiska konsekvensen av solidaritetsförklaringen är att man går med i Nato. Man kan inte räkna med att få hjälp annars.”                                                                                  

Odenberg för också fram andra intressanta synpunkter som t.ex. att Alliansens övriga partier och socialdemokraterna i praktiken sitter i samma båt, vilket gör att vi tyvärr inte kan förvänta oss en annan inriktning på försvars- och säkerhetspolitiken under nästa mandatperiod oberoende av vilken regering vi då kan komma att få. Odenberg tror att miljöpartiet inte kommer att bedriva den radikala pacifistiska politik i en eventuell s-led regering, efter valet i höst, som partiet nu ger uttryck för. Han nämner MP:s försvarspolitiska talesman Per Rådberg som ett exempel på en klok politiker.  
Bild ovan: f.d. försvarsminister Mikael Odenberg (M)                                                                                             

Jag har i tidigare inlägg på denna blogg tagit upp försvarsberedningens arbete och Odenbergs kritik som delvis har fått stöd inifrån Odenbergs eget parti samt inom Alliansen av KD och FP.

Peter Rådberg porträtt (2008).jpg
Per Rådberg (MP)
Etiketter: Mikael Odenberg, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Cecilia Widegren, Alliansen, Försvarspolitik, Säkerhetspolitik, Ukraina, Budgetpolitik, Budgetregulator, Vladimir Putin, Ryssland, Krim, Ukraina, Georgien, M, Moderaterna, Nya Moderaterna, Europa, Europapolitik, Europeisk säkerhetspolitik, Nato, Natomedlemskap, Lissabon fördraget, Solidaritetsförklaring, EU, MP, Miljöpartiet, Per Rådberg, KD, Kristdemokraterna, FP, Folkpartiet,     

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.