Bokstäverna som skapade Europa

"Språket är det viktigaste kulturella symbolsystemet."

Anders Plitz pensionerad professor i latin vid Lunds universitet har skrivit en artikel om Karl den store och hans betydelse för vår vänsterländska civilisation. Hans artikel är både lärorik och tänkvärd. Hans text finns publicerad som en understreckare på Svenska Dagbladet Kultur under rubrik:

"Med latinet tämde Karl en kontinent." 

Piltz artikel har följande ingress:

"Han lärde sig läsa och skriva som vuxen, ändå har han mer än någon annan påverkat Europas språk och utbildningsväsende genom att återuppliva latinet. I dag (27 januari) är det 1200 år sedan Karl den store dog."

Piltz artikel om Karl den store

Piltz skriver i sin artikel:

"Sannolikt hade Europas befolkning minskat sedan 100-talet, en trend som kulminerade med pest och missväxt på 500-talet. Kontinenten var öde land och täckt av stora skogar. Skelettfynd talar om undernäring. Vid 700- talets slut bröts denna dystra utveckling. Karl den stores regering 748-814 blev en nystart för ekonomi, politik och kultur."

I sin artikel ställer Piltz en intressant fråga utifrån en berättelse om när holländsk diplomat på 1600-talet till sin stora förvåning fann, på en uppländsk prästgård, att den lokale prästen och hans vän en läkare som var besök kunde tala latin.:

 "Det var mycket nog: de talade samma språk.

Hur var detta möjligt? Ingen hade haft latin som modersmål på tusen år. Efter romarrikets kollaps fanns ingen militär makt som kunde upprätthålla grammatiken, förutsättningen för ett officiellt språk."

Plitz besvarar sin egen fråga i sin artikel:

"Karls och Alcuins (Karls kansler) insatser förklarar det faktum att det mesta som producerades av de bildade i Västeuropa skrevs, lästes och sjöngs på latin under tusen år, grovt räknat från 800 till 1800. Här börjar det klerikala paradigmet i Europas historia, efter hand unikt kreativt och fröet till Västerlandets särprägel."

Karl den stores namnteckning

Vad Piltz artikel handlar om är en mycket viktig men ändå i Sverige tämligen bortglömd period när Europa, i den mening av detta begrepp som vi känner till från vår egen tid, blev till genom att arvet från Aten, Rom och Jerusalem smälte samman i den katolska kyrkans teologi. Hur denna avgörande period kan ha fallit i glömska i vårt land finns det flera förklaringar till.

En är den allmänna nedmontering av humaniora, kultur och bildning som pågått sedan mellankrigstiden. Det allmänna kunskapsförakt som präglat Sverige särskilt efter andra världskriget har förstärkt denna negativa trend ytterligare. Få lär sig latin och grekiska numera. Kunskaper i religion och historia var betydligt större hos tidigare generationer än hos nutidens studenter. Studier av antiken och medeltiden hade för 4-5 årtioneden en helt annan ställning än i dag. Sedan har den märkliga dubbelhet av både förakt och rädsla för det katolska Europa som har kännetecknat Sverige ända fram till senaste decennier har haft en stor betydelse. Men Piltz är en av få i Sverige som har skrivit om denna epok. Denna artikel är ytterligare ett bevis på den stora lärdom, visdom och bildning som Piltz besitter. Hans texter kan mer än väl rekommenderas. Mellan ängel och best och Det gråtande djuret, för att nu nämna två titlar ur hans rika produktion av högklassiska böcker.    

Den kulturella civilisations process som Karl den store aktivet bidrog till tog fart på allvar år 751 när hans son Pippin den lille (†768) fick påvligt erkännande som kung över ett framväxande franker rike. Kyrkan gav Frankerriket legitimitet och deras kungar lovade att skydda västkyrkan. Detta avtal ska ses mot bakgrund av kyrkans konflikter med kejsaren i Östrom och dennes oförmåga att skydda Italien. Denna allians fullbordades år 800 när hans son Karl den store (†814) blev krönt av påve Leo III (†816) till västromersk kejsare.

Genom denna allians skapades för första gången sedan Roms fall en statsbildning med tillräckliga resurser för att bevara arvet från antiken. Karolinerkungarna enade de olika germanska folken och bekämpade kvarvarande hedendom i norra Europa. I Aachen (nära Köln) samlade Karl den store sin tids intellektuella elit från västra Europa till en ny akademi.

Piltz har rätt i sin analys om den stora betydelse som Karls kansler Alcuin av York (†804) fick. Alcuin skapade Karls akademi som återinförde studier av latinsk litteratur och undervisning i de fria konsterna Trivium och Quadrivium. Under den karolinska renässansen fick katedralskolorna ett uppsving. Dessa skolor hade utvecklats runt biskoparna under senantiken och började nu att även utbilda för den framväxande statsmaktens behov av tjänstemän, främst jurister, vilket kom att lägga grund för våra västerländska universitet.  

Ett annat betydelsefullt bidrag till Europas kultur var att akademin utvecklade en ny text som var lätt att läsa, som ligger till grund för vår tids typsnitt och för våra gemener (små bokstäver). Det är som Piltz påtalar sin i artrikel att våra moderna typsnitt som t.ex. Times New Roman här har sitt ursprung. 

Det är bara att hålla med Piltz i hans slutsats om språkets betydelse:

"Språket är det viktigaste kulturella symbolsystemet."

Frankerriket omfattade, när det var som störst, dagens Tyskland, Belgien, Holland, Luxemburg, Frankrike, Schweiz, Österrike, delar av Ungern och norra Italien.


Bildkällor: Wikipedia.

Bild ovan: proträtt av Karl den store på ett mynt.

Bild nedan: Anders Piltz.

Etiketter: Anders Piltz, Svenska Dagbladet, SvD, SvD-kultur, Latin, Grekiska, Lunds Universitet, Västerlandet, Västerlandets civilisation, Civilisationshistoria, Religion, Religionshistoria, Historia, Kultur, Bildning, Allmänbildning, Europa, Europas utbildningsväsende, Universitet, Katedralskolor, Aachen, Franker rike, Frankerriket, Uppland, Holland, Tyskland, Frankrike, Belgien, Luxemburg, Alucin av York, Alucin, Romerriket, Grammatik, Språk, Katolska kyrkan, Rom, Östrom, Västrom, Rom, Pippin den lille, Karl den store, Antiken, Medeltiden, Leo den III, Påve, Kejsare, Västromersk kejsare, Italien, Konstantinopel, Köln, Trivium, Quadrivium, De fria konsterna, Den karolinska renässansen, Athen, Aten, Jerusalem, Gemener, Små bokstäver, Språk, Bokstäver, Skrivstil, Typsnitt, Times New Roman, Karolinerkungar, Schweiz, Österrike, Ungern, Medeltid, Tidig medeltid, Europeisk medeltid, Västeuropa, Västeuropeisk historia, Västeuropeisk kultur, Europas kultur,

Det är nu eller aldrig i Ukraina

Tryckkokaren på Majdan har exploderat!

Hans Stigson Michajlov har skrivit en läsvärd artikel i Norrköpings Tidningar med rubrik:

" En Tungviktsmatch i Ukrainas huvudstad.".


Stigson Michajlov inleder sin artikel med att konstatera:

"Det var förstås bara en tidsfråga innan tryckkokaren på Majdan skulle explodera."

HSM artikel om Ukraina

Jag har skrivit två tidigare inlägg i denna fråga här på Tillys Blogg:

http://www.skanepaug.blogspot.se/2013/12/folj-live-vad-som-hander-i-ukraina-och.html

http://www.skanepaug.blogspot.se/2013/09/ukraina-ryssland-eu-putin-kjell-albin.html

I sin artikel tar HSM upp risken för ett inbördeskrig. Tyvärr har hans farvågor fog för sig. Kommunister, sovjetnostalgiker och andra diktaturkramare inom regimen är livrädda för att en förändring kommer innebära demokrati, markanadsekonomi, sociala reformer och ett närmande till Europa. Det finns all anledning att befara att diktaturen runt Viktor Janukovitj (Janukovytj) inte ger upp frivilligt.

HSM skriver:

"En av oppositionsledarna, den förre inrikesministern Jurij Lutsenko, varnar för att tiden för samtal är på väg att rinna ut. En annan, den tidigare tungviktsmästaren i boxning, Vitalij Klytjko, har till och med hyst farhågor för inbördeskrig. Samtidigt har han (ibland handgripligen) avstyrt demonstrationer som riskerat att spåra ur."

När regimen trappar upp sin andvändning av våld, i bl.a. genom kravallpolisens och inrikestruppernas dödsskjutningar av demonstranter på Självständighets Torget (Frihets Torget), nu omdöpt av demonstraterna till Euro Majdam (Europa Torget), så finns inte den moraliska ledaren Julia Tymosjenko med. Hon väntar på fler politiskt fabricerade åtal från landets diktator Janukovitj. Det var regimens nej till EU om att skriva under ett avtal om en utökad samverkan (som bl.a. Carl Bildt hade förhandlat fram) och att släppa Tymosjenko fri, som lider av sjukdom, som var de två faktorer som startade protesterna. EU ställde detta som krav på Ukraina för att få så kallat Partnerskapsavtal som erbjuds samtliga icke-medlemsländer i Östeuropa.

I Kiev trodde man nog att EU skulle vika undan när det gällde Tymosjenko, genom att hota med att stänga dörren för väst och Europa och i stället välja Ryssland. Vladimir Putin såg sin chans och var inte sen att utnyttja den. Ryssland och Kreml kom med ett erbjudande som han tydligt förväntade sig att Kiev inte skulle säga nej till, samtidigt som han hotade med att annars stänga av kranen till naturgas som är livsviktig resurs och på andra sätt införa ekonomisk krigsföring mot Ukraina.  Putin har haft en tydlig strategi i att göra Ukraina instabilit för att förhindra en demokratisk utveckling.

Regimens båda nej och dess ja till Putin utlyste den vrede och dessutom byggs upp av ett allmänt utbrett missnöje med den sociala- och politiska situationen i landet. Inte minst en omfattade korruption och nyfattigdom väcker folklig vrede.  En nyfattigdom som breder ut sig alltmer även i Kiev och andra större städer. Landsbygden har alltid varit eftersatt och fattig, ett arv från tsartidens Ryssland och Sovjet imperiet.



Yulia Tymoshenko, f.d premiärminster en av
ledarna för Den orangea revolutionen som fällde
Janukovitj efter hans valfusk.

Jag delar den uppfattning som HSM framför om att:

"Protesterna måste hållas vid liv, eftersom de nu kan bli svårare att återuppta vid ett senare tillfälle. Det är nu eller aldrig det gäller. "

Nu har Janukovitj stängt in sig själv i en hörn. Allvarligt menade förhandlingar med oppositionen måste till. Tymosjenko måste släppas fri och regimen måste välja den demokratiska vägen och välja Europa spåret. Att det inte finns någon framtid för Janukovitj och hans folk i landets framtida politiska ledning inser de flesta, nog även Janukovitj själv. Frågan blir vad en alltmer maktfullkomlig Vladimir Putins Ny- Sovjetiska Ryssland tänker göra åt denna framtidsutsikt. Snart är det endast Vitryssland  kvar att vinna för demokrati och markandsekonomi. Det är jag övertygad om. Även Aleksandr Luksjenko och hans regim i Minsk lever på lånad tid. Men på kort sikt ser det inte bra ut för Ukraina, men sovjetimperiet och kommunist diktatur tillhör Europas förflutna och har ingen framtid. Frågan är när denna insikt även når innanför Kremls murar.

HSM avslutar sin artikel med följande bedömning:

"Det minsta man skulle kunna kräva är att de nya och hårdare demonstrationslagarna upphävs. Annars är jag rädd för att det kommer att kastas fler brandbomber på Kyivs gator."



Vladimir Putin som gav Janukovitj
och hans regim en hjälpande hand
tillbaka till  makten

Bild ovan: Från Euromajdan i Kiev.
Bildkällor: Euromaidan in English,
övriga bilder: Wikipedia.


Etiketter:
EU, Ukraina, Kiev, Kyivs, Carl Bildt, Yulia Tymosjenko, Viktor Janukovitj, Viktor Janukovytj, Vladimir Putin, Ryssland, Sovjet, Sovjetunionen, Hans Sigson Michjalov, Norrköpings Tidningar, Euro Majdan, Självständighets Torget, Frihets Torget, Diktatur, Kommunister, Kommunism, Inrikes trupper, Kravallpolis, Jurij Lutsenko, Vitalij Klytjko, Den orangea revolutionen, Partnerskap, Partnerskapsavtal, Naturgas, Rysk naturgas, Ekonomisk krigsföring, Aleksandr Luksjenko, Minsk, Vitryssland, Kreml, Moskva,

EU och Sverige måste stå upp för religionsfrihet!

”De allra flesta som förföljs för sin religion är kristna.”

På DN- Debatt har Lars Adaktusson, välkänd journalist och som nu kandiderar som första namn på kristdemokraternas lista till EU- Parlamentet, skrivit en tankvärd artikel:  ”De allra flesta som förföljs för sin religion är kristna.” Här citerar Adaktusson siffror från det ansedda internationella forskningsinstitutet:
International Socity för Human Rights i Frankfurt.

(Läs gärna mer om detta institutet på Wikipedia:)
http://en.wikipedia.org/wiki/International_Society_for_Human_Rights

   

I sin artikel slår Adaktusson fast att det är märkligt att Europa och västerlandet inget gör. Inte minst mot bakgrund av att all religiös förföljelse i världen så drabbar 80 procent kristna. Adaktusson har helt rätt i att nu måste Sverige och hela EU sätta press på länder som kränker religionsfrihet. Adaktusson har också rätt i sin uppfattning att det finns ingen motsättning i att vara för andras frihet till att utöva sin religion och att bekämpa förföljelse av kristna. Att kritisera förföljelse av kristna i t.ex. arabvärlden är inte utslag av islamofobi.

 

Adaktussons artikel på DN-Debatt

 

Jag har skrivit om detta i ett tidigare inlägg här på Tillys Blogg:

http://www.skanepaug.blogspot.se/2013/12/islamofobi-den-arabiska-varen-och-mord.html

 

I detta inlägg kommenterar jag en artikel av Kjell-Albin Abrahamsson med rubrik:

" Mördande kristna, en icke nyhet". I denna artikel kritiserar Abrahamsson det ringa intresse som finns för förföljelse av kristna i medierna. Han kopplar detta bl.a. till försämrade livsvillkor som Den arabiska våren har inneburit för kristna i Nordafrika och i Mellanöstern.

Adaktusson nämner en lista över länder som förföljer kristna, som har publicerats av internationella organisationen Open Doors:

” Högst upp i förteckningen finns kommunistiska Nordkorea där 70.000 kristna lever i arbetsläger.”  

 

Med all rätt skriver Adaktusson i sin artikel bl.a. :

 

”Förteckningen över länder där troende förföljs är skakande, men den ställer också frågan på sin spets om Europas ansvar. Trots att majoriteten av världens kristna lever i fattigdom och befinner sig längst ner i samhällshierarkin har bilden av kristendomen under lång tid präglats av idylliska landsbygdskyrkor och vackra kontinentaleuropeiska katedraler. Förutfattade meningar och fördomar har lett till en situation där förföljelsen av kristna kunnat fortgå utan att Europeiska unionen agerat."

 

Tyvärr är det inte svårt att instämma i denna analys.

 

Utifrån ett välkänt fall, förra året, i Peshawar där 120 kristna dödades i självmordsattentat, skriver Adaktusson att:

”Enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch är Pakistan ett av de farligaste länderna för kristna, delvis beroende på att en stor del av förföljelsen sanktioneras av statsapparaten.”
 

Adaktusson sammanfattar:
 

”Dessvärre tycks frågan fortfarande vara lågt prioriterad i EU-sammanhang.”

 

I sin artikel Adaktusson kritiserar EU:s ministerråd och dess "utrikesminister" Catherine Ashton och nämner ett konkret exempel att ministerrådet och Ashton inte ville nämna ordet kristna då en kyrka blev förstörd i Egypten och kopter mördades.

Tyvärr finns flera andra liknade fall. Fast jag är en stor vän av EU måste jag erkänna här har Adaktusson rätt i sin kritik.

 

 

Catherine Ashton, EU:s "utrikesminister".

 

I artikeln ställer Adaktusson berättigade krav om att EU måste koppla bistånd till religionsfrihet och att EU:s medlemsländer måste enas om ett gemensamt asylsystem för människor som flyr undan religiös förföljelse.

Adaktusson avslutar sin artikel med att skriva:

” Förföljelsen av kristna är för att citera, Storbritanniens muslimska civilminister, Sayeeda Warsi en global kris och förpliktigar oss till engagemang. Inte på grund av att det är kristna som förföljs, inte trots att det är kristna som förföljs, utan för att det är medmänniskor som förföljs.”

Och detta har Adaktusson och Warsi helt rätt i. Eller hur?



Sayeeda Warsi, brittisk civilminister

Bild ovan: Lars Adaktusson
Bildkällor: Wikipedia.

Etiketter:
Lars Adaktusson, Kjell-Albin Abrahamsson, Dagens Nyheter, DN, DN Debatt, Kristna, Religiös förförelse, Religiös diskriminering, Religiösa mord, Mord, Europeiska Unionen, EU, EU val, Europaparlamentet, EU Parlamentet, Skånska Dagbladet, SkD, Tillys Blogg, Sayeeda Warsi, Civilminister, Brittisk Civilminister, EU:s Ministerråd, Ministerrådet, Catherine Ashton, Utrikesminister, EU:s utrikesminister, Mänskliga rättigheter, Asyl, Asylsystem, Flykting, Flyktingpolitik, Asylrätt, Asylpolitik, Europeiskt Asylsystem, Den arabiska våren, Mellanöstern, Nordafrika, Egypten, Kopter, Religionsfrihet, International Socity för Human Rights, Human Rights Watch, Pakistan, Kristdemokraterna, Kd, Arabvärlden, Islamofobi, Open Doors, Nordkorea,  

För Nato krävs en Stefan Löfven

Valvinst för S ett snabbspår till Nato!

I Folkbladet skriver tidningens chefredaktör Widar Andersson en intressant ledare under rubrik "För Nato krävs en Stefan Löfven." Anderssons artikel är skriven mot bakgrund av den försvarspolitiska diskussion som har förts på Folk- och Försvars Rikskonferens i Sälen.

Andersson är denna gång som ofta väl värd att läsa. Hans budskap framförs med analytisk skärpa och hans budskap har något att säga om vår samtid. Då även för en personer med borgerliga värderingar som jag själv. Politiska skribenter med Anderssons kvalifikationer är sällsynta inom svensk media. Förutom Anderssons uppenbara intelligens och stilistiska förmåga, så kan hans intressanta bakgrund som tidigare riksdagsledamot för S, ordförande för Friskolornas Riksförbund och hans engagemang inom Hassela Rörelsen förklara den del av den vidsynthet och klokskap som tydligt framträder i hans journalistik.    

Widar Anderssons ledare

Andersson argumenterar i artikeln nu som tidigare för ett svenskt medlemskap i Nato. Jag delar hans analys om att en valvinst för S kan ge en snabb anslutning till Nato. Precis som Andersson välkomnar jag ett medlemskap. Liksom Andersson  förstår jag inte den beröringsskräck som finns för Nato i Sverige. Likt Andersson frågar jag hur en sammanslutning av västerländska demokratier där flera av våra nordiska grannländer är medlemmar tillsammans och Baltikum är någonting att vara rädd för? Nato ledes för övrigt alltid av en europé. Nuvarande Generalsekreterare är Anders Fogh Rasmussen f.d. statsminister i Danmark.



Natos Flagga.

Anderson har helt rätt i sin analys när han skriver:

"De politiska turerna om Nato i dag påminner mycket om hur partierna tassade runt den heta potatisen om EU för 20-30 år sedan. Inget hände förrän S statsminister Ingvar Carlsson överraskande och lite undanskymt skrev in ett önskemål om medlemskapsförhandlingar i en regeringsproposition om den ekonomiska politiken."

Det är bara att hoppas att Andersson har rätt i sin förhoppning att:  "När det så småningom blev dags för folkomröstning om medlemskapet i EU så samkörde Finland och Sverige processen på ett för jasidan begåvat sätt. "

Anders Fogh Rasmussen,
Natos Generalsekreterare.

I sin artikel nämner Andersson den kommentar som Annika Nordgren Christensen, försvarspolitisk debattör och tidigare riksdagsledamot för MP, fällde ang. Fredrik Reinfeldts budskap i Sälen.

"Visst är det lite besynnerligt att den svenska regeringens hållning ska bestämmas av Socialdemokraterna och av Finland, var Nordgren Christensens lätt syrliga kommentar. "

Jag delar hennes kritik. Moderaterna har sagt ja till Nato så varför då ge Finland (Danmark, Norge och Island är redan medlemmar) och S veto? Detta har jag svårt att förstå. Detta faktum saknar dessutom försvars- och militärpolitik substans. Men detta ställningstagande tycks vara en politisk sanning i Sverige. S och vårt östra grannland kan inte räknas bort när det gäller ett medlemskap i Nato. Vågar man hoppas på att Sverige och Finland gör ett lyckat tandemlopp än gång till? I Sälen sa Löfven klart nej till Nato. Men i politik kan plötsligt det omöjliga bli möjligt, som bekant.

Läs gärna mer:
På denna blogg har jag tidigare skrivit om försvarspolitiken:
http://www.skanepaug.blogspot.se/2014/01/allians-kritik-mot-forsvarets-svarta-hal.html

http://skanepaug.blogspot.se/2013/12/forsvarets-morka-ar.html

http://skanepaug.blogspot.se/2013/12/m-och-s-forsvars-fiasko.html

http://www.skanepaug.blogspot.se/2013/10/snart-medlemmar-i-nato.html

Se även: 
Ska Sjöstedt göra lumpen? 10 minuters inspelning från Folk och försvar i Sälen där PJ Anderssons Linder, tidigare politisk chefredaktör för Svenska Dagbladet nu chef för idéinstitutet Axess, tillsammans med Annika Nordgren Christensen analyserar partiernas försvarspolitik i plenum. I publiken finns bland annat: Kung Carl Gustaf, ÖB Sverker Göransson, Jan Björklund, Jonas Sjöstedt och Göran Hägglund.

http://www.svtplay.se/klipp/1727681/partiernas-sakerhetspolitik-reflektioner

Bildkälla:
Wikipedia.





Etiketter:
Widar Andersson, Folkbladet, PJ Anders Linder, Annika Nordengren Christensen, Kungen, Kung Carl Gustaf, ÖB, Sverker Göransson, Axess, Stefan Löfven, Fredrik Reinfeldt, Alliansen, Alliansregeringen, Socialdemokraterna, S, Mp, Miljöpartiet, Folk- och Försvar, Sälen, Rikskonferens,
Sverige, Finland, Norge, Danmark, Norge, Island, Försvaret, Försvarspolitik, Försvars- och säkerhetspolitik, V, Vänsterpartiet, Värnplikt, Lumpen, SvT, SvT-Play, Nato, Ingvar Carlsson, EU, EU medlemskap,  Anders Fogh Rasmussen, Generalsekreterare, Natos Generalsekreterare, Friskolornas Riksförbund, Hassela, Hassela Rörelsen, Jan Björklund, Göran Hägglund, Fp, Folkpartiet, Kd, Kristdemokraterna


 

Allians kritik mot försvarets svarta hål

 

Borgerlig kritik mot Alliansens försvarspolitik!

I Dagens Industri har Tomas Nordenskiöld skrivet två intressanta artiklar om den förra moderata försvarsministern Mikael Odenbergs kritik av Alliansens försvars- och säkerhetspolitik. I artiklarna kritiserar Odenbergs nuvarande försvarsminister Karin Enström (m) och ÖB Sverker Göransson. Nordenskiölds andra artikel har den träffsäkra rubriken: Odenbergs sågning får stöd i Alliansen. I denna artikel intervjuvas även kristdemokraternas och folkpartiets försvarspolitiska talespersoner, Mikael Oscarsson respektive Allan Widman som båda ger Odenberg rätt i hans kritik.

DI:s artikel om Alliansens försvarspolitik

Nordenskiölds första artikel i DI om Odenbergs kritik:
http://www.di.se/artiklar/2014/1/14/m-profil-sagar-reinfeldt/

Det är tyvärr bara att instämma i att regeringen har misskött försvaret. Försvarsförmågan har inte blivit förbättrad sedan Alliansen bildade regering 2006 eller sedan Odenberg avgick som försvarsminister i protest 2007. Utvecklingen har snarare gått i en motsatt och i en mer negativ riktning.

Odenberg har också rätt i att försvarets finansiering är likt ett svart hål. Jag delar också hans kritik mot att regeringen inte följer upp sina beslut. Odenbergs formulering om att:

”De grundläggande obalanserna, differensen mellan vad försvaret har för uppgifter och tilldelade resurser, finns kvar.”

Har fog för sig. Dessutom är det bara att instämma i det stöd som Oscarsson ger åt Odenberg när han i DI:s andra artikel påpekar att:

”Jag tycker att vi måste vara mycket ärliga mot svenska folket och säga att det inte blivit som vi tänkt oss. Nu visar det sig att det dröjer tio år innan 2009 års försvarsbeslut är uppfyllt. Då tror jag att vi måste lyssna på Mikael Odenberg och se till hur verkligheten ser ut och därifrån se till att skapa något som fungerar. ”



Mikael Oscarsson, försvarspolitisk talesperson (Kd)

I samma artikel är inte heller Allan Widman nådig i sin kritik:

”Vår försvarsförmåga är inte större i dag än 2006 och jag tycker att de utvärderingar som gjorts visar det. Det har inte blivit bättre.”

”Odenberg har också fått rätt genom att de planerade besparingarna i slutänden inte innebar besparingar.”


 
Allan Widman, försvarspolitisk talesperson (Fp)

Det finns ett stort politisk- och ett demokratiskt problem i att inte heller den förra s- regeringen under Göran Persson tog sig ann försvarets långsiktiga problem. ÖB har rätt i att försvarspolitiken bör vara långsiktig och inte styras av en dags aktuell agenda. Men detta får inte innebära att verksamheten inte kontrolleras, utvärderas och analyseras. Att socialdemokraterna nu sänder ut signaler att man likt folkpartister och kristdemokrater är beredda att tänka om är bra. Men ny orientering av vår försvars- och säkerhetspolitik måste till. Den nuvarande försvarspolitiken som utformades efter Berlinmurens fall och det kalla kriget slut, har nått till vägs ände.

Det finns många skäl till att försvarspolitiken måste läggas om. Inte minst mot bakgrund att den nuvarande ensidiga inriktning av militära  insatser utomlands inte har varit en framgångsrik strategi. Insatserna i t.ex. Afghanistian, Somalia och Libyen har inte givit ett förväntat resultat. Fred, demokrati och mänskliga rättigheter är någonting som har visat sig svårt att uppnå genom utländska militära interventioner. Inte minst Den arabiska våren i Egypten, i övriga Nordafrika och i Syrien har visat att det är de drabbade ländernas egen befolkning som måste ta sitt egenansvar för en positiv social- och politisk utveckling av sina samhällen. I stället har fått en utveckling där terrorism, anarki och social oro har ökat internt och mellan länder. Denna utveckling har inte ökat vår egen nationella trygghet och dessutom kan inte vår säkerhet tryggas i Afrika eller i Asien. Det är på tiden att försvarets främsta uppgift åter ska vara att skydda vårt eget territorium. Att Stefan Löfven nu ansluter till denna insikt är bra. Försvaret fokus måste vara Östersjöområdet i första hand och övriga Europa i andra hand. Först därefter kan andra särskilt angelägna uppgifter komma i fråga.

Men man kan undrar om Löfven har med sitt parti på en tillnyktring och en ökad realism inom försvarspolitiken? Man undrar också om det finns en vilja att årligen tillskjuta miljarder i resursförstärkning som behövs?  Tyvärr tvivlar jag att denna vilja finns bland flera ledande socialdemokrater och partiets partners i en tilltänkt röd-grön regering: vänsterpartiet och  miljöpartiet. Centern har varit märkligt tysta i försvarsfrågan under flera år. Vad Annie Lööf och andra i centertoppen verkligen tycker är svårt att veta. Men märkligt nog verkar det som detta parti har varit ganska nöjda med den förda politiken.

Jag är övertygad om ett Nato medlemskap rycker allt närmare inte minst av ekonomiska orsaker. Jag välkomnar ett medlemskap av flera skäl. Jag har aldrig förstått den beröringsskräck som finns i flera svenska partier för Nato. Inom både s och c är den fortfarande stor. Jag har svårt att förstå det farliga i att gå med i en sammanslutning av västerliga demokratier där våra nordiska grannar, Danmark och Norge, tillsammans med Baltikum är medlemmar. Men däremot har vi ett behov att ha förpliktande garantier om att andra demokratier kommer med militär hjälp vid en konflikt med Ryssland. Detta kan vi bara få bara få genom ett medlemskap i Nato. Många har, med all rätt, påpekat att Ryssland aldrig skulle ha anfallit Georgien om landet var Nato medlem.

Vi måste också fråga oss om inte försvarsindustrins behov har fått styra alltför mycket utformingen av vårt försvar? I en internationell jämförelse märker man att det är mycket ovanligt att länder med en befolkning under 25-30 miljoner på egen hand utvecklar avancerade vapensystem eller har en omfattade försvarsindustri. Detta faktum inser t.o.m. vänstern som annars inte brukar vara ett parti som kännetecknas av insiktsfullhet i frågor som rör försvars- och säkerhetspolitik.

Jag anser att det är något av en politisk skandal att industri- och sysselsättningspolitik i det fördolda har fått utforma vårt militära försvar. Avveckla JAS projektet, försvarets gökunge, köp in utländska plan och annan militär utrustning av högsta Nato standard, och samordna vår nya och nedbantade försvarsindustri med våra nordiska grannländer. Dessutom är moderna krig korta. Årslånga väpnande konflikter mellan stater tillhör det förgånga. Denna utveckling gör det inte lika nödvändigt som tidigare att säkerställa tillgång på vapen och ammunition genom egen tillverkning.

En nerbantad försvarsindustri skulle frigöra resurser genom kraftigt minskade kostnader för forskning, utveckling och produktion, och därmed skapa ett ökat utrymme inte bara för det som kallas förförbandsverksamhet, dvs övning, utbildning och material, utan också skapa utrymme för att äntligen kunna ge våra yrkessoldater anständiga anställningsvillkor.Dagens ingångslöner på c:a 18 000 per månad tillsammans och ett nyinfört förbud mot att bo på kasern är inte acceptabla villkor om man ska kunna rekrytera nya soldater till försvaret.

Dessutom måste försvarets personalförsörjningen i stort ses över. Jag gillar förslaget från Fp om att lösa försvarets personalproblem medan ett yrkesförsvar byggs upp genom att delvis, under en period, återinföra en begränsad militär värnplikt.  Avvecklingen av värnpliktssystemet misskötes och gick för snabbt. I stället för en successiv avveckling som Kd föreslog infördes ett yrkesförsvar från en dag till en annan. Runt om i landet skickades värnpliktiga hem från olika förband och redan inkallade slapp tjänstgöring. Dagens stora problem för försvaret att rekrytera sina soldater bevisar att denna politik inte var rätt.

Till slut. Lite kul fakta: Singapore har en yta stor som Södertälje kommun och har en försvarsmakt på: 70 000 aktiva delat på 38 000 anställda och 42 000 värnpliktiga, 800 000 i reserv, 3 armé divisioner,17 skvadroner i flygvapnet delat på 4 flottiljer och en marin på 12 större ytfartyg och 6 ubåtar. Budgeten är 6 % av BNP. År 2009 var Svenska försvarsmaktens anslag 1,23% av BNP.

Tankvärt eller hur?

SAAB, 39 Gripen (JAS)

Mer artiklar och nyhetsinslag:
Artikel i Svenska Dagbladet om Odenbergs kritik mot regeringen i DI:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/odenberg-sagar-ms-forsvarspolitik_8892124.svd

Mikael Odenberg på SVT:s Nyheterna
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/odenberg-sagar-ms-forsvarspolitik_8892124.svd

Anders Björck, f.d. moderat försvarsminister kritiserar nuvarande försvarsminister Enström i Expressen:
http://www.expressen.se/nyheter/anders-bjorcks-harda-kritik-mot-enstrom/

Bildkällor: Wikipedia.
Bild ovan: Mikael Odenberg, generaldirektör och f.d. försvarsminister (m)



Försvarsminister Karin Enström (m)

Etiketter:
Mikael Odenberg, Allan Widman, Karin Enström, Mikael Oscarsson, Anders Borg, Fredrik Reinfeldt, Sverker Göransson, Anders Björck, Stefan Löfven, Göran Persson, Expressen, Svenska Dagbladet, Sälen, Folk och Försvar, Rikskonferens, Överbefälhavare, ÖB, Statsminister, Försvarsminister, Försvarspolitisk talesman, Försvarspolitisk talesperson, Försvarspolitik, Regeringen, Alliansen, Borgerliga partier, Folkpartiet, Fp, Moderaterna, M, Kristdemokraterna, Kd, Generaldirektör, Militär, Militärt försvar, Yrkesförsvar, Dagens Industri, Tomas Nordenskiöld, DI, Försvarsminister, Försvarsministern, Försvarskapacitet, Försvarsförmåga, Försvarsbeslut, Förbandsverksamhet,  Finansdepartement, Finansminister, Finansministern, Försvarsmakten, Försvaret, Socialdemokrater, Socialdemokratern, S, Vänsterpartiet, Vänstern, Miljöpartiet, Försvarsindustri, JAS, JAS-projektet, SAAB, Gripen, Saab 39 Gripen,  NATO, Nato, Nato-medlemskap, Nordisk försvarsindustri, Centern, Centerpartiet, Annie Lööf, Europa, Östersjön, Östersjöområdet, Danmark, Norge, Baltikum, Estland, Lettland och Litauen, Det kalla kriget, Berlinmuren, Den arabiska våren, Egypten, Libyen, Afghanistan, Somalia, Syrien, Värnplikt, Yrkesförsvar, Georgien, Ryssland, Personalförsörjning, Personalrekrytering, Rekrytering, Anställningsvillkor, Materialanskaffning, Produktutveckling, Forskning, Utveckling, Produktion, Singapore, Södertälje, Södertälje kommun, Försvarsanslag, försvarsanalg av BNP, BNP,

Vårt språk är ett verktyg till världen

"Vårt språk är en nyckel till världen och ett verktyg vi använder för att vara oss själv"

På Facebook fick jag läsa att Vigdís Finnbogadóttir, tidigare president på Island, har fått årets Nordiskt språkpris (Nordens språkpris) som delas ut av Föreningen Norden.

http://www.norden.no/vigdis-mottar-sprakprisen/

Virgís (som fördrar att tilltalas enbart med förnamn i enlighet med isländsk tradition) har mycket att säga om identitet, språk och kulturell tillhörighet. Lyssna gärna på denna intervju med Virgís på norska radions Kulturnytt. Du behöver inte vara rädd, Virgís talar sin variant av "skandinaviska" (en vacker blandning av norska och danska kombinerad av sin isländska språkmelodi).

http://radio.nrk.no/serie/kulturnytt-radio/mnma02023913/02-12-2013#t=42m59s 

Virgis får detta pris bl.a. för hennes strävan att sträva efter att vi ska använda skandinaviska som samarbetsspråk i Norden och för hennes folkbildande insatser för att skapa en ökad förståelse språkets betydelse för identifikation och kultur. Jag gillar hennes finna beskrivning av språket "som vårt slott".



Juryns motivering till att tilldela Virgís priset:
http://www.norden.no/nordens-sprakpris-2013-juryens-begrunnelse/

Som vanligt har det varit tyst om detta på svenska medier. Denna mentala frånvaro kan förklaras av ett ökat ointresse för Skandinavien liksom för Europa i stort som blir alltmer märkbar i svenska medier. En annan förklaring är vår tradition av en berörringsskräck för allt som kan misstänkliggöras för ett försvar för en kulturell identitet på en grund som ligger ovanför, mellan eller under nationalstatens ram.

Jag har aldrig riktigt förstått detta drag av falsk mordernitet som finns i en strävan av att vi bara får vara svenskar. En uppfattning som har präglat Sverige sedan början av 1900-talet. Som svensk har jag flera identiteter. Jag svensk, skåning, skånelänning men också skandinav och europé. Alla dessa identiteter är lika bra och lika rätt. Sverigedemokrater och andra som försvarar en traditionell nationalstats nationalism är fel. Vi är inte bara svenskar vi är annat också på en och samma gång och detta har samma värde. Bland annat därför är jag en stor vän av Europa och EU, samtidigt som jag älskar Norden, Sverige, Skåne och Öresundsregionen där jag lever mitt liv.

Att denna beröringsskräck för vad som kan uppfattas som en 1800-tals nationalism nu slår följe med en militant ny-nationalism med inslag av intolerans, främlingsskräck och rasism gör inte saken bättre. Det är denna tradition som gör att den svenska staten inte vill erkänna våra inhemska lokala- och regionala minoritetsspråk eller kulturer, t.ex. skånska, jämtländska, älvdaliska eller den gutiska, trots påpekande från bl.a. Europarådet.

Virgis har rätt i sitt påpekande om varför skall vi tala engelska med varandra i Skandinavien? Jag gillar hennes ambition om att vi skall sträva efter en ökad språkförståelse mellan och över våra nordiska språk. Föreninen Norden driver just nu en kampanj för att vi inte ska dubba barnprogram på andra nordiska riksspråk. Varför ska inte danska och norska barn få höra Pippi Långstrump på svenska? Föreningen Norden har rätt i att det är en klok strategi att börja med att skapa en ökad nordisk förståelse för vara riksspråk mellan våra barn.

http://www.norden.no/hva-mener-vi/bruk-skandinavisk/

Virgis har också rätt i att språket är viktigt för ens identitet och inte kan skiljas ut från ens person. Jag har en skyldighet att visa respekt genom försöka förstå vad som sägs i Danmark, i Norge, på Island, Färöarna eller Åland, när jag är där, men också att mötas av denna välvilja tillbaka i Sverige. Eller för min skånska när jag inom Sverige t.ex. möter personer från Stockholm i Skåne eller när jag möter värmlänningar i Karlstad.

Det är bara att instämma i Virgís slutsats: "Bevara alla världens språk".

Bilkällor: Wikipedia.
Bild nederst: På en av mina favoriter: Pippi Långstrump, här på ett tyskt frimärke.



Etiketter: Vigdís Finnbogadóttir, Island, Nordiska Rådet, Nordiskt språkpris, språkpris Isländska, Svenska, Norska, Färöiska, Danska, Isländska, Sverige, Danmark, Norge, Finland, Färöarna, Åland, Skåne, Öresundsregionen, EU, Europeiska Unionen, NRK, Kulturnytt, Pippi Långstrump, Språk, Språkförståelse, Nordiska språk, Föreningen Norden, Nordens språkpris, Språkmelodi, Brytning, Jämtland, Gotland, Älvdalen, Gotland, Gutiska, Älvdaliska, Jämtländska, Karlstad, Visby, Riksspråk, Minoritetsspråk, Nationellt språk, Regionalt språk, Folkspråk, Nordiska Rådet, Nordiska ministerrådet, Skandinaviska, Norden, Skandinavien, Öresundsregionen, identifikation, kulturell tillhörighet, Samarbetsspråk, Nationalstaten, Sverigedemokraterna, Sd, Nationalism, Rasism, Språkförståelse, Dubbning,

Gränslandets folk berikar Sverige

Vi är inte bara svenskar!

Anna Stenberg har skrivit en tankvärd krönika i Norrländska Socialdemokraten (NSB) med rubrik: "Folket som låser med kvast". Artikeln är en kritisk granskning av flera vanliga stereotyper mot män från Tornedalen.

I sin artikel vill Stenberg varna för att stereotyper, inte endast förkrymper den grupp eller de individer som vi objektiviserar på detta sätt, utan att dessa schabloner, attitydspöken, förkrymper vår egen person. Vi blir mindre socialt kompetenta och vad vi på skånska kallar för Fingerväck, dvs när man tappar förmågan att orientera sig i sin omgivning för att man håller sin egen hand alltför nära sitt eget ansikte. Fingerväck innebär helt enkelt att vår "tankebox" blir mindre ( jag gillar detta norska uttryck och använder det ofta).

Stenbergs artikel i NSD

Jag som skåning, och hemmahörande från en helt annan del av Sverige, kan förstå något av den frustration och irritation som denna kulturella Mäldardals mentalitet från det svenska rikssamhället medför. För egen del har jag erfarenhet av att mötas av ringaktning på grund mitt geografiska ursprung. Olika regionala gränsfolk inom Sverige har en likartad situation och erfarenheter. Många skåningar, gotlänningar, jämtar och samer känner ingen sig i den problematik som Stenberg tar upp i sin artikel.

Jag kan lova er män och alla tornedalingar från Meänmaa att jag inte tror ni utgör en grupp med för er typiska drag av inbundenhet och okultur i form av hembrännering, knivslagsmål eller yxkastning. Detta gäller oberoende av vilket av era språk ni anser är ert modersmål. Jag kan också försäkra er om att jag inte uppfattar er som dåliga svenskar och att jag inte ser på er som norrländska halvfinnar. Jag är helt övertygad om att Stenberg har rätt om er i det hon skriver i sin artikel

"Den stereotypa bilden av tystlåtna, flanellrutiga machomän oförmögna att tala om känslor är obekant för mig."

Jag kan också försäkra er och andra om att vi skåningar inte är dryga, överdrivit konfliktbelägna, pratiga och högljudda, översociala eller allmänt respektlösa mot makt och aktoriteter. Men visst har ni i Tornedalen påverkats av er verklighet, av ert klimat, ert geografiska läge, er historia etc. precis som vi i Skåne har av vår. Jag är övertygad om att vi har påverkas, i våra respektive regionala hörn, av att vara ett grännselands folk, som vi säger i Skåne, och att denna påverkan är stark. Detta märke jag när jag började få kontakt med den tysktalande minoriteten i södra Danmark och dansktalande minoriteten på andra sidan av denna gräns. Dessa danskar har en egen identitet som inte var halvtysk och som skilde sig från den riksdanska på samma sätt är det för de tysktalande i Danmark. Men dessa båda minoriteter samverkande, sökte stöd hos varandra och gav stöd när den andra gruppen fick problem med sina regionala- och nationella myndigheter. Precis som jag vet att ni gör i Tornedalen.

Vi gränsefolk har nog lättare att se fördelar och lättare för att uppfatta nackdelar i det rikssvenska. Många av oss i olika gränsland berikas av att inte bara ha en kultur, ett språk och en tradition. Vår dubbelhet, ger oss ett prisma till som bryter inkommande ljus i flera nya riktningar och berikar oss som personer. Ger oss möjlighet att berika andra. Jag ser på dansk TV, lyssnar på dansk radio och läser på danska, eftersom jag bror strax utanför Malmö är jag ofta i Köpenhamn. Jag dessutom lärt mig att räkna på danska och vet att min ålder 55 heter fem og halvtress på detta sydskandinaviska riksspråk. Jag kan lära er i Tornedalen att rälig, betyder äcklig och att kladdsock betyder klant på skånska.

Men detta gör mig inte, liksom er närhet till Finland, till en sämre svensk eller en mer osäker eller till en kluven människa, utan tvärtom ger mig en ytterligare identitet och en plattform till att hämta inspiration ifrån. Jag märke detta när var bosatt i Stockholm under 8 år. Att jag liksom invandrare kan se på det svenska från två håll och växelvis kan hämta kraft ifrån mer än källa. Jag talade ofta om detta med mina grannar ett par från Gotland och ett annat par från Jämtland.

Men vi bör inte bli alltför förvånade av sakernas tillstånd. I Sverige sitter fortfarande en 1800-tals nationalism, en mentalitet i form av en myt om ett land, en flagga, ett folk, en historia och en kultur i orubbat bo. I detta andliga klimat utgör Bengt Pohjanen, Edvard Persson och Babben Larsson en lika stor anomali för denna falska svenskhet (det finns en sund, en positiv och en äkta svenskhet också) som en arab och en afrikan med mörk hy.



Dessutom är denna myt inte sann och har aldrig varit sann. Svenskar är vi alla med vårt medborgarskap som vi kan byta ut om vi flyttar till ett annat land. Men om jag flyttar till Tornedalen eller Kenya är jag, och förblir jag fortfarande en skåning. Min regionala identitet tar jag med mig. Jag kan bli en skånsk neger i Kenya och få en identitet till genom att bosätta mig bland massajer, liksom bland samer eller bland tornedalingar. Vilket vore kul eller hur? Välkommen till Skåne! Och ta gärna med hjortron till mig för jag älskar dessa bär som tyvärr är dyra att köpa för mig i Sydvästra Skåne. På tal om hjortron vad heter dessa läckeheter på meälankeli? Jag lovar att bjuda på rökt ål som är luad eller halmad och på spettekaka.

Stenberg avslutar sin tänkvärda artikel på ett sätt jag gillar. Därför vill jag gärna citera henne en gång till:

" Men inställningen ”nå niin, nog löser det sig, hujja” är en sund utmaning för en som kan behöva släppa sargen ibland. Kulturkrockar berikar. Tillför. Kom ihåg det, är du snäll, under valåret 2014. "

Därför blir budskapet länge leve våra inhemska minoritetskultur och var stolt över din egen identitet, inte för att den är bättre än andras (men den komplitterar andras), utan för att den är din, en del av personlighet och för att den gör dig till den person du faktiskt är. Självmedvetet gör dig trygg och inger mod att våga möta andra med fingrar borttagna från dina ögon. Sverigedemokraterna har fel. Vi är inte bara svenskar vi är annat också som är lika bra, fint och rätt.

Bilder:
Överst Öresundsbron, sedd från den skånska sidan.
Mitten bild: Den välkände skånske komikern Edvard Persson, från Malmö (mannen till vänster på fotot).
Nederst: Bild från ett annat Gränsland, Tornedalen med Torne Älv.
Bild källa: Wikpedia



Etiketter: Norrländska Socialdemokraten, NSB, Anna Stenberg, Tornedalen, Tornedalsfinnar, Tornedalsfinska män, Meälankeli, Meänmaa, Skåne, Skåneland, Sverige, Danmark, Danska, Tyska, Jämtland, Sampi, Samer, Jämtar, Finnar, Tyska, Tyskland, Kultur, Kulturkrokar, Skånsk neger, En skånsk neger, Kenya,Gränsefolk, Gränsfolk, Tankebox, Fingerväck, stereotyper, Sverigedemokrater, Sverigedemokraterna, Sd, Stockholm, Mälardalen, Köpenhamn, Hjortron, Norska, Social kompetens, Rikssverige, Riksspråk, Norrland, Norrländska, Sydskandinaviskt Språk, Minoritetsspråk, Inhemsk minroitet, Gotland, Gotlänningar, Gutar, Macho, Machomän, Identitet, Medborgarskap, Regional identitet, Samer, Bengt Pohjanen, Edward Persson, Babben Larsson, Södra Skandinavien, Massjer, Ål, Spettekaka, Samer, Skandinavien, Öresundsbron, Torne Älv, Rälig, Kladdsock, Äcklig, Klantig, Kulturkrock,

Vårt välstånd är inte gratis!

 

Sex timmars arbetsdag är "en självförvållad katastrof!"

Mats Linder som är politisk chefredaktör på Gotlands Allehanda har skrivit en läsvärd artikel med rubrik: Ingen annan jobbar för vårt välstånd. I artikeln gör Linder en intressant analys om globaliseringens konsekvenser som t.ex. har medfört att flera länder, främst i Asien, har lyfts upp ur fattigdom och misär till en levnadsstandard och utbildningsnivå som inte ligger långt efter oss i västerlandet.  Linder har också rätt i att Europa står inför en ökad internationell konkurrens som vi måste vara beredda att möta för att bevara vår välfärd. I artikeln kopplas detta till den rapport om 6 timmars arbetsdag som Vänsterpartiet nyligen presenterade. Samma parti som i dag inleder sin kongress i Stockholm.

Linders artikel i GA

Linder har helt rätt i sin analys om att globalisering är positiv och har gjort mänskligheten rikare. Linders påpekande om att kunnande, grad av specialisering och utbildningsnivå alltmer jämnas ut mellan olika delar av världen är intressant och bör leda till eftertanke. Att denna utveckling skapar helt nya förutsättningar för vår välfärd tycks vara en insikt som ännu inte nått fram till Vänsterpartiet. Linder gör rätt i att lyfta ett varanande finger för populism av typ: välfärd är gratis eller välfärd kan bibehållas utan ansträngning. 

Jag gillar också Linders analys om att globaliseringens positiva konsekvenser för närvarade syns tydligast i Afrika. Ingen annanstans i världen utvecklas ekonomin snabbare än just där. Snart är även flera tiotals miljoner afrikaner med och tävlar om jobben och investeringar. Linder har också rätt i att förslag om sex timmars arbetsdag med bibehållen lön inte är speciellt realistiska mot bakgrund av denna internationella utveckling.      

Västerpartiets förslag om sex timmars arbetsdag är som Linder skriver:

” Det är ett undergångsrecept för vilken nation som helst och om det skulle genomföras vore det en självförvållad katastrof.”

Linder avslutar sin förtjänstfulla artikel med en varning för att denna populism kan bli regeringspolitik efter valet. Jag delar Linders oro. Jag är dessutom inte så säker att Löfven är så intresserad, vilket inte är så konstigt med tanke på hans bakgrund inom exportindustri och Metall. Jonas Sjöstedt har märkligt nog också en bakgrund inom metallindustrin. Så kanske det ändå finns det en risk för att detta kommer att förverkligas. Må det inte bli så.  

 

Bild ovan: En önskedröm om mer fritid illustrerad med hjälp
av P.S: Kröyers berömda målning från 1888:
Hip!, Hip!, Hurra!, kunstnerfest på Skagen.
 

Bild nedan: Jonas Sjöstedt, partiledare, Västerpartiet.

 

Etiketter: Mats Linder, Gotlands Allehanda, GA, Helagotland, Vänsterpartiet, V, Västerpartiets partikongress, Partikongress, Stefan Löfven, Jonas Sjöstedt, Globalisering, Afrika, Asien, Inventeringar, Jobb, Metall, Socialdemokraterna, S, Välfärd, Internationell konkurrens, Invensteringar, Internationella investeringar, Fattigdom, Misär, Sex timmarsarbetsdag, 6 timmars dag, 6 timmars arbetsdag, Stockholm, Specialisering, Utbildningsnivå, Levnadsnivå, Populism, Politisk populism, Arbetstidsförkortning, Arbetsdag, P.S. Kröyer, Hip!, Hip! Hurra!, Skagen, Kunstnerfest på Skagen   

Skåne och Småland hör inte ihop!

 

 

Nej till ny storregion i Sydsverige!

Sydsvenska Dagbladet har en artikel om att fyra sydsvenska landsting håller på att bilda en ny storregion. I artikeln med rubrik: Skåne kan bli en del av Sveriges största region, intervjuvas ett socialdemokratiskt regionråd i Skåne, Rikard Larsson, om planerna. I artikeln uttrycker Larsson sitt gillande av en ny storregion med 1,8 miljoner invånare.

SDS artikel om en storregion

När man ute i Europa talar om regionalt självstyre och Regionernas Europa så är det s.k. Kulturregioner man talar om. Det vill säga ett område inom eller mellan nationalstater med egen gemensam historia och kultur, likartad fauna och klimat etc. Sverige anses allmänt ha 8-10 regioner av detta slag. Skåneland dvs Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm räknas som en. En annan aspekt är man i flera länder medvetet strävar efter att inte skapa konstlade regioner utifrån en rad negativa erfarenheter av att slå sönder naturliga och historiska områden. Men också för att värna effektivitet i den offentliga förvaltningen, genom att ta stor hänsyn till frågor som rör identifikation, social sammanhållning och kultur etc. Småland och Skåne hör helt enkelt inte ihop. Men märkligt nog ses regionfrågan i Sverige i första hand som ett medel för att lösa sjukvårdens administrativa problem, som när Region Skåne bildades.

Exempel från Danmark försträcker. I vårt södra grannland skapade man en ny syddansk storregion som större delen av Jylland ingår i. Söderjylland kännetecknas av sin närhet till Tyskland och präglas av handel, hantverk och jordbruk. Medan norra Jylland har annan profil med en ekonomi som domineras av tillverkningsindustri, sjöfart och fiske. Denna ny storregion har inte slagit väl ut och skapat motsättningar mellan olika delar av Jylland bl.a. när det gäller relationen till norra Tyskland, t.ex. när gäller den dansktalande minoriteten i Schelswig-Holstein (Sydschelswig) och den tyska minoriteten i södra Jylland (Nordschelswig). Norra Jylland har av tradition orienterat sig mot Fyn och Själland, de dansk- tyska frågorna tillmäts därför inte samma vikt där som i Söderjylland. En annan konfliktfråga är turism och besöksnäring som är mer central för Söderjylland än för andra delar av Jylland. 

    

Sedan är det som Göran Hansson med all rätt påpekar (se nedan) att det redan finns en fungerande administrativ indelning av Sverige när det gäller ekonomisk och teknisk samverkan, t.ex. om näringslivsutveckling, infrastruktur och liknande frågor genom det europeiska NUTS systemet. Detta är ett krav från EU för insamling av statistik och för att kunna erhålla pengar från olika EU fonder, men denna indelning har tagits fram av svenska myndigheter under samordning av Statistiska Centralbyrån (SCB) och slagits fast genom politiska beslut av Sveriges Riksdag.

Den sydsvenska storregion som beskrivs i artikeln är helt klart ingen kulturregion och ingen naturlig region överhuvudtaget. Att det finns politiker främst i Växjö och delvis också i Kalmar som inte känner sig hemma i Småland, är inget skäl för att skapa en ny ohistorisk och en konstlad region. 

Den oro som landstingspolitikerna i Småland känner över att landskapet saknar universitetssjuk kan lösas på andra sätt. Det finns redan nu olika samverkansorgan för detta när det t.ex. gäller högspecialiserad sjukvård, Södra Regionvårdsnämnden där hela Småland och Skåne ingår. Men jag kan hålla med politikerna i Småland om att flera län i Sverige har för liten befolkning och för små resurser att axla något ansvar för regional utveckling. Antalet län kan med fördel bli färre. Men det finns redan en rad organ för regional samverkan mellan olika delar av södra Sverige.

Tillskillnad mot moderaterna säger jag ja till en regionförstoring, men inte med Småland, men gärna med övriga delar av Skåneland. Det är bara att hoppas att denna onödiga idé inte blir förverkligad. Men ännu är nog inte sista ordet sagt i denna fråga är jag rädd. En hel del personlig prestige har investerats i frågan från flera ledande politiker. Dessutom tycker Sydsvenska Industri- och Handelskammaren på för en regionförstoring för att man anser att detta skulle vara till fördel för exportindustrin i Södra Sverige. Så frågan lever nog ännu tyvärr.   

Denna artikel i sydsvenskan har kommenteras på Facebook bland annat av två andra personer som för fram kloka synpunkter:

Malte Lewan:
"Lite kul är uppgiften i artikeln att tågtider mellan Malmö Triangeln och Gamleby (i norra Kalmar län) kan vara upp till 6'49. Då är det väl bättre att bilda storregion med Gävle(borg)? Jag ser på SJ:s sajt att tågtiderna dit bara är upp till som mest 6'41. "

Göran Hansson:
" Region Skåneland (-2) finns redan som en EU-region inom ramen för NUTS2-systemet för strukturell utveckling - Skåne och Blekinge under namnet E22 Riksområdet Sydsverige. Ett samarbete med Småland förutsätts redan ske inom ramen för NUTS1. Varför man håller på att laborera med nya regioner är därför helt obegripligt. "

Om NUTS indelningen av Sverige på Wikipedia se:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Riksomr%C3%A5de

Bild ovan: Den Skåneländska flaggan.

Mittenbild: En typisk skåneländsk vy, ett rapsfält utanför Svedala i Skåne.

Bild nedan: NUTS 2 indelningen av Sverige.



Etiketter: Sydsvensk region, Storregion, Ny region för södra Sverige, Region Skåne, Skåneland, Skåne, Blekinge, Halland, Bornholm, Rikard Larsson, Malte Lewan, NUTS, NUTS 1, NUTS 2, Universitetssjukhus, Kalmar, Växjö, Småland, Kronobergs län, Landstinget i Kronoberg, Kalmar län, Landstinget i Kalmar, Jönköping, Riskområde, Riksområde Sydsverige, Malmö, Triangeln, Gamleby, Regionförstoring, Danmark, Jylland, Rikard Larsson, Landsting, Regionförstoring, Regionområden,
Schleswig- Holstein, Högspecialiserad sjukvård, Sjukvård, EU, Europeiska Unionen, Jönköping, Regionernas Europa, Regionalt självstyre, Regional utveckling, Svedala, Sydsvenskan, Sydsvenska Dagbladet, SDS, Regionråd, Moderater, Socialdemokrater, Fyn, Själland, Sydsvenska Industri- och Handelskammaren, Södra Regionvårdsnämnden, Söderylland, Södra Jylland, Norra Jylland, Göran Hansson, Sydschleswig, Nordschelswig,