Greta Gris o Ikea i Ryssland

 

En påtaglig konsekvens av den auktoritära postsovjetiska imperialism som härskar i Putins Ryssland är Kremls ökade svårigheter att leva upp till medborgarnas behov av konsumtionsvaror och tjänster. Efter angreppet på Ukraina har ett flertal västerländska företag lämnat eller pausat sin verksamhet i Ryssland. En utveckling som redan hade påbörjats innan kriget på grund av förändringar i lagstiftning och gällande rättspraxis som under senare år har försvårat för utländska företag att verka bl.a. genom att minska skyddet för äganderätt och möjligheter för företag att få sin sak prövad i domstol. 

Ett exempel på en Greta Gris produkt.

Ett exempel på denna utveckling är det företag som äger upphovsrätt till den populära brittiska animerade figuren Greta Gris och hennes familj. Tecknade figurer som BBC har spelat in 7 filmer av och som bland annat har visats på Netflix. Greta Gris brittiska moderbolag hade i rysk domstol stämt två ryska bolag för märkesintrång, det vill säga att hade använt Greta Gris och andra figurer i serien utan tillstånd. Greta Gris finns på rad olika produkter för barn bl.a. på kläder, i form av leksaker och i multimedia.

Greta Gris och hennes lillebror en bild ur TV-serien.

Domstolen i Moskva konstaterade att visst var detta en fråga om intrång av märkesskydd, men eftersom detta gällde ett företag i en nation som anses vara  fientligt sinnat till Ryssland så är det fritt fram att bryta mot deras legala rättigheter. En dom som inte kan överklagas. Att är stora summor som står på spel förstår man med tanke på att Ryssland har 145 miljoner invånare och att de globala rättigheterna för Greta Gris köptes för några år sedan till den gigantiska summan 40 miljarder. Men pengarna är inte huvudsak i allt detta utan att Ryssland medvetet bryter emot det som jurister brukar kalla för immaterialrätt som tar upp t.ex. märkesskydd och rättigheter att använda produkter, logotyper, protyper, uppfinningar etc. Detta regleras i flera internationella avtal där Bern Konventionen från 1860-talet är mest känd. Det är inte bara västvärlden som globalt respekterar dessa avtal och regler. Av FN:s 191 medlemsnationer har 179 skrivit under denna konvention (även Ryssland). 

Ett Ikea varuhus i Ryssland.

Någon dag efter att domstolen hade meddelat sitt domslut ang Greta Gris lämnade några ryska företag in ansökningar till patient- och registreringsverket i Moskva ang att registrera in nya företag som t.ex. hamburger restauranger under namnet Onkel Vanja med en loggotyp snarlik McDonald´s. Ett annat exempel var möbelföretaget Idea, med logotyp lik Ikeas. Ett tjugotal andra exempel har rapporteras i ryska medier. Bortsätt från att detta visar på den allmänna rättslöshet som präglar Putins Ryssland visar denna nya utveckling av legal företagsplundring tydligt även på en återgång till ett postsovjetiskt samhälle där myndigheterna inte ger några privata aktörer något utrymme att verka inom ekonomi och samhälle. Och framför allt inte utländska. 

Cuba Libre Bar i Moskva. Ett exempel på en plats

för unga ryssar som tillhör den nya

medelklassen.

Efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens sammanbrott har en medelklass av europeiskt snitt på c:a 40 miljoner växt fram i Ryssland. En ganska välbärgad medelklass som konsumerar och varor och tjänster som t.ex. Greta Gris, Ikea och Volvo. En konsumtion som nästan helt sker med hjälp av västerländska bolag. Det är märkligt att Ryssland med sin stora och ganska välutbildade befolkning har en total BNP som är klart lägre än de nordiska länderna med våra endast 25 miljoner invånare. Och ännu mer märkligt är detta med tanke på Rysslands stora export av olja och gas. I Ryssland finns på grund av arvet från Tsartiden och Sovjetunionen ingen tradition av fri ekonomi och privat företagande. Fortfarande är t.ex. förbjudet för utländska medborgare att äga mark. Detta statsfeodala arv förklarar varför inhemska aktörer till stora delar saknas som kan möta behov av varor och tjänster som efterfrågas av ryssar i deras vardag.

En MacDonald´s restaurang i Ryssland.

Putin målar in Ryssland i ett hörn med dessa och andra övergrepp av internationell rätt ang ekonmi, produktion, handel och ägande. Vilka västerländska företag kommer att vilja återkomma och fortsatt vara verksamma i Ryssland framöver? En misstro som redan innan kriget hade börjat byggas upp och som nu kraftigt har ökat. Denna utveckling gör Ryssland fattigare, isolerat och alltmer till en paria nation för en lång tid framöver. 

En rysk broschyr om nya Volvo modeller.

Det är inte alls säkert att Ikea och MacDonald´s eller Greta Gris återkommer till Ryssland efter kriget. Och hur skall då makthavarna i Kreml kunna tillgodogöra medborgarnas behov av västerländska varor och tjänster? Och hur skall Kreml kunna stilla medelklassens hunger efter västerländsk livsstil med Jeans och Rock o Roll? En medelklass som har blivit van att köpa möbler på Ikea, ha barnkalas på MacDonald's, resa till Medelhavet, shoppa i London och i Stockholm, köra västerländska bilar som t.ex. Volvo eller BMV?

Putin tillsammans med några ökända

oligarker.

Personligen tror att detta blir farligare för Putin och oligarkernas vanstyre än västvärldens sanktioner i sig. Det verkar som Putin och Kreml medvetet avvecklar märkesskydd och annan lagstiftning dels för att hämnas på väst genom att plundra utländska företag men också för att i någon form av minska risk för att medklassen skall bli missnöjda när utländska företag lämnar Ryssland. Men här har Putin glädjande nog fel. Handel och utveckling av konsumtionsvaror och tjänster som Greta Gris och Ikea ställer höga krav på att äganderätt respekteras, att företag och andra fritt får verka i ekonomin och i samhälle. Samt naturligtvis att deras rättigheter skyddas av lagstiftning och av ett oberoende rättsväsende. Det nya ryska företaget Idea kan i strid internationell lagstiftning ta över Ikeas varuhus i Ryssland men vad händer när lager står tumma? Var samt hur skall de möbler som skall säljas på varuhus och på nätet produceras och av vem? Och hur skall de västerländska maskiner, som helt dominerar den lilla tillverkningsindustri som finns, kunna repareras när reservdelarna inte kommer fram? Ryssland är en nation som backar in i sin framtid. En nation som sätter krokben på sig själv. Och är därför en nation som faller genom en lucka ner i ett mörkt hål.

Ett helt automatiserat Ikea lager.

Foto överst:

Från en domstol i Moskva.

Länk till denna blogg

Etiketter: Ryssland, Vladimir Putin, Ryssland, Ukraina, Kreml, Greta Gris, Ikea, MacDonald`s, BMV, Volvo, Immaterialrätt, Bern Konventionen, Märkesintrång, Logotyp, Märkesskydd, Stockholm, London, Medelhavet, Konsumtionsvaror, Märkesvaror, Ekonomisk juridik,   

"Krig eller vanära"

 

Patrik Oksanen som är en fristående försvars- och säkerhetspolitik debattör, Senior Fellow för tankesmedjan Frivärld och bl.a. ledamot av Krigsvetenskapsakademin har skrivit två intressanta debattartiklar under senare tid om Vladimir Putins anfallskrig i Ukraina. I dessa artiklar varnar han väst för att vara alltför ivriga att få slut på kriget och därför tvinga Ukraina att acceptera en fred på Putins och Kremls villkor. I Kristianstadsbladet har publicerat Oksanens artikel under rubrik: ”Varning för en rysk fred.”

Oksanens artikel i Kristianstadsbladet kan du läsa här

Patrik Oksanen.

Expressen har publicerat en annan artikel av Oksanens artikel under rubrik: ”Länderna som kan stå på tur efter Ukraina.”

Oksanens artikel i Expressen kan du läsa här

Vladimir Putins anförande i München 2007.

Oksanen har länge varit en av ytterst få i svensk offentlighet som haft klarsyn ang den totalitära utvecklingen i Ryssland och varnat för dess internationella konsekvenser. Likt en ensam profet som ropar i öknen (för att nu använda en Biblisk liknelse) har han fört fram klokskap som många i svensk offentlighet uppfattat som ytterst obehagliga. Redan efter Vladimir Putins retoriska generalangrepp på väst under sitt ökända anförande i München 2007 och senare under Rysslands anfall på Georgien 2008 började Oksanen medvetet varna för att flera av Rysslands grannländer nu stod på tur. Hans artiklar bemötts antigen med beskyllningar för krigshets, att han vara en USA-lakej, till att han var reaktionär ryssofob. Röster som numera nästan helt har tystnat. Oksanen har helt enkelt fått rätt hans belackare från vänster har haft fel. 

Sir Winston Churchill.

Hur Oksanen har blivit behandlad i Sverige påminner en hel del om hur Winston Churchill blev behandlad i England innan- och under inledningen av Andra Världskriget. Redan under mitten av 1930-talet började Churchill varna för Adolf Hitler och Nazitysklands krigiska ambitioner. När Churchill bevisade att en växande tysk upprustning pågick och andra krigsförberedelser blev han förlöjligad och brännmärkt i brittisk offentlighet. Efter att ha blivit premiärminister 1940 och särskilt efter Frankrikes fall, då många politiker, diplomater, industrialister och även militärer var för en separat fred med Tyskland, fällde Churchill sin berömda kommentar om att Storbritannien nu hade välja mellan två ting. ”Krig eller Vanära”. I detta sammanhang var Churchill var tydlig med att om valde vanära så får man för eller senare även krig.

Svenska frivilliga soldater i Finland

under vinterkriget 1939-40.

Sverige, Finland och övriga väst står nu inför ett likande val när gäller Ukraina som britterna gjorde 1940. Ett val som kommer att avgöra framtiden för västerländska värderingar som demokrati, rättsstatens principer och internationell folkrätt i Europa. Men även när det gäller förutsättningar för en varaktig fred. Utifrån sina finska rötter har Oksanen en vilja och en medvetenhet om att vi måste lära av historien. Och en insikt om att vi måste förstå vad som händer när mindre nationer viker undan för totalitära stormakter. I Sverige saknas denna vilja till insikt av flera skäl. Okunskap är en vanlig anledning. Där slakten av historieämnet är en viktig komponent. Men i Sverige, tillskillnad emot våra nordiska grannländer, har en (S)-märkt världsfrånvänd pacifism med radikala förtecken och olika vänsterkrafter dominerat svensk offentlighet sedan slutet av 1920-talet. En vänstervridning av vår offentlighet som sedan slutet av 1960-talets Studentmarxism dessutom har kombinerats av ett omfattade USA-hat.

Demonstration mot medlemskap i EU.

Detta märkliga klimat har resulterat i en ännu pågående Nato-noja och även under en lång tid i ett motstånd emot EU med näst intill religiösa förtecken. (S) kände sig motvilligt tvingade att gå med på ett EU-medlemskap för att rädda svensk exportindustri under den djupa ekonomiska kris som under början av 1990-talet blev en följd av en mångårig misskötsel av våra offentliga finanser. Och naturligtvis skulle vi då även ha gått med i Nato. Oksanen förstår att Putin inte får tillåtas vinna en för honom acceptabel fred i Ukraina. Och att det skulle vara förödande för väst om vi i en alltför stor iver att få slut på kriget lyssnar på Kremls locktoner och framtvingar en fred på Putins villkor. Liksom Churchill 1940 har vi och Ukraina nu 2022 att välja mellan ”Krig och Vanära”. Och likt Churchill borde vi förstå att väljer det senare så får vi för eller senare även det först nämnda.

Foto av politiska fångars tvångsarbete

i Gulagarkipelagen. 

Ett tydlig exempel på varför ondskan

och diktaturen inte får segra.

Men vad skall väst göra då? Först vara beredd på att vi inom kort kan tvingas ta till militärt våld mot Ryssland. Alltså inte darra på manschetten trots Putins hot om kärnvapen. För det andra visa tydligt för Moskva att väst kommer att se till att Ryssland förlorar i Ukraina. Och att en fortsatt eskalering av Putin i Ukraina kommer att bemötas militärt av väst. Att psyka Moskva genom att öppet visa upp ett uttalat mål för väst nu är ett regimskifte i Kreml samt att Ryssland skall tvingas lämna de områden som man ockuperar i Ukraina och i andra grannländer. Innan sanktioner och andra motåtgärder kan hävas. Samt naturligtvis att Ukraina, Belarus, Georgien, Moldavien, Sverige och Finland och alla andra nationer i Europa själv måste få rätt att utforma sin säkerhets- och försvarspolitik. Utan att behöva fråga Putin om lov. Precis som Oksanen framför skulle en otydlighet från väst om denna fundamentala princip om självbestämmande skapa ett ”sluttande plan” som kan få förödande konsekvenser för oss alla i Europa.  

Ett tydligt budskap ang Putins krig i Ukraina.

Men insikter om detta räcker inte. Konkreta åtgärder måste också till. Nato och EU måste införa en flygförbudszon för att få stopp på pågående krigsbrott genom Rysslands medvetna bombning av civila mål i Ukraina. Kyijev måste snabbt och i stor mängd tillföras avancerade vapen som missiler, flygplan, tanks etc. Men också att väst gör klart för Putin att om Ryssland använder kärnvapen, biologiska eller kemiska vapen i Ukraina eller någon annanstans i Europa så kommer väst att ta till kraftfulla militära åtgärder mot Ryssland. Jag har svårt att förstå varför budskapet om att Ukraina under ledning av sin president Volodymyr Zelenskyj inte bara kämpar för sin demokrati och Ukrainas överlevnad som en självständig stat utan att denna nation just nu även för vår kamp mot Putin och Kreml. Inte riktigt tycks sjunka in i Sverige. Jag bor vid Öresund kan därför följa rapporteringen i danska medier. Och märker tydligt skillnad när det gäller att förstå detta sammanhang. Och i morgon, 24 mars, skall Zelenskyj tala inför Sveriges Riksdag via länk från Kyijev. Undrar hur många av våra folkvalda ledamöter som då känner skam och skuld för att ha smekt Moskva och Kreml medhårs?

Zelenskyj möts av stående ovationer när

han skulle börja tala inför EU-Parlamentet i Bryssel.

Den ryska ledningens ambitioner om att återskapa ett ryskt imperium i Europa. Måste bestämt avvisas. Att ryska helikoptrar, flygplan, stridsvagnar och annan militär utrustning Ukraina inte bara märks med Z (en bokstav som märkligt nog inte finns i det ryska alfabetet) utan också med slagordet ”Till Berlin”, säger en hel del om varför Ukraina måste segra och Putin måste förlora. När det gäller ett svenskt medlemskap i Nato. Är tiden just nu särskilt gynnsam när Putin har fullt upp i Ukraina. Senare kan det bli tuffare för Sverige och Finland. Vår statsminister, Magdalena Andersson har helt enkelt fel. Vilket man börjar ta till sig i Helsingfors och redan förstår i Kyjiv. Allt detta förstår även Oksanen. Han väl värd att lyssna till. Liksom Zelenskyj. Salva Ukraini (leve Ukraina)! Och nu kommer frågan till dig. Vad väljer du ”Krig eller Vanära”? 

En nedskjuten rysk helikopter i Ukraina.

Foto överst:

Från demonstration i Berlin emot den tyska regeringens alltför lama politik ang Ukraina.

Länk till denna blogg

Ett tydligt budskap till oss alla.

Etiketter: Ukraina, Sverige, Finland, Nato, EU, EU-medlemskap, 90-tals krisen, Nato-medlemskap, EU, Patrik Oksanen, Frivärld, Krigsvetenskapsakademin, Vladimir Putin, Volodymyr Zelenskyj, Winston Churchill, Andra världskriget, Neutralitet, Kärnvapen, Flygförbudszon, Georgien, München, Kreml, Kyjiv, Helsingfors, Socialdemokraterna, Sveriges Riksdag, Magdalena Andersson

Ukraina= ett krig som Putin måste förlora!

 

Nerikes Allehanda har översatt en tänkvärd artikel om Putins anfallskrig mot Ukraina av den franska liberala EU-parlamentarikern Bernard Guetta. Hans artikel är publicerad under rubrik. ”Var inte rädd för världskrig – vi måste beväpna Ukraina.”

Guettas artikel kan du läsa här

Utslagna ryska stridsfordon.

Guetta har rätt i sin analys att detta krig måste Putin och Ryssland förlora. Om väst låter Kreml vinna i Ukraina kommer Putin gå vidare i sin ambition om att återskapa sitt ryska imperium. Fler forna sovjetiska delrepubliker kommer bli angripna. Troligen står Moldavien, följt av Georgien och Armenien först på tur. Men Putin kommer inte att stoppa där. I ett nästa steg kan turen komma till Baltikum, Polen och Finland. Och i dess förlängning kan även Sverige och övriga delar av Västeuropa och Nato att anfallas. Ukrainas president Zelenskyj har rätt. Efter Ukraina blir det till oss i västra Europa som Putins styrkor kan komma i hans ambition om att återskapa Sovjetunionen 2.0 fram till Berlin. Att just denna aspekt om att Ukraina inte bara kämpar för sitt egen nations överlevnad och för sin egen demokrati utan också kämpar för hela västvärldens ideal har inte riktigt ännu mentalt nått fram till delar av offentligheten i Sverige. I t.ex. Baltikum och i våra nordiska grannländer är det annorlunda.

Ryska styrkor på inmarsch i Georgien 2008.

Putin trodde att det skulle gå lika

lätt nu i Ukraina 2022.

Guetta har även rätt i sin analys om att vill vi att Ukraina skall överleva då måste vi vara beredda att beväpna Ukraina med våra mest avancerade vapen som jakt- och bombplan, långdistans missiler för luftvärn och sjömål, missilartilleri, etc. Putin har tyvärr ännu lyckats skrämma väst till att inte ge Ukraina mer sofistikerade vapen av rädsla för rysk vedergällning. Biden administrationens beslut i Washington, om att inte låta Polen, Slovakien, Rumänien och Bulgarien få ge sina MiG plan till Ukraina är ett sorgligt exempel på en onödig underdånighet mot Moskva. Denna feghet är en ytterst oklok strategi för oss i väst. Först för att Ukrainas kamp är vår kamp, ideologiskt, politiskt, kulturellt men också militärt. Putin får den makt över oss vi tillåter att han får. Och som sagt vinner Putin i Ukraina står andra sedan på tur. Då är det bättre att vi beväpnar Ukraina så att regimen i Kyjiv kan stå emot Ryssland. Putin spelar pocker. Hans brösttoner emot väst skall tolkas som en rädsla för att förlora i Ukraina och för att förlora makten i Kreml. Och detta är en utveckling som väst skall underlätta. Hans hot skall också ses som ett tecken på svaghet. I Kreml vet man att Ryssland nu håller på att förlora.

Polska MiG plan.

Men Putins hot om kärnvapen då? Även här gör Guetta en korrekt analys. Risk för ett ryskt anfall mot väst med kärnvapen är låg. Även om Putin förlorar i Ukraina. Inte för att ledningen i Kreml har någon etisk tveksamhet om att använda dessa vapen. Utan för att man vet att detta skulle leda till väst svarar med samma mynt mot t.ex. Moskva och Sankt Petersburg. Jag delar Guettas bedömning även om Putin skulle ge order om ett anfall med kärnvapen mot väst är det inte troligt att hans generaler skulle lyda honom. Men i detta sammanhang finns en annan fråga som vi bör ställa oss och som jag saknar i Guettas artikel. Vad skall väst tillåta Ryssland att få göra i Ukraina? Vilka röda linjer skall väst dra? Hur skall vi agera om Ryssland använder kemiska och biologiska massförståelsevapen i Ukraina? Om ännu mer om kärnvapen sätts in? Skall väst fortsatt acceptera att Ryssland använder Termobariska bomber i Ukraina? Eller hur skall vi agera om terrorbombning av civila fortsätter att eskalera?

Avfyringsställ för Termobariska bomber (vakuumbomb) 

på ryskt pansar. Detta terrorvapen dödar

allt levande inom en större radie

 genom att att "elda" upp all syre.

Naturligtvis skall Ukraina få sina MiG-plan från Polen och andra Nato medlemmar i östra och central Europa. Och väst skall ge Ukraina de vapen de behöver och vill ha. Tillskillnad emot Sverige så finns i flera nationer inom Nato förbud för deras medborgare att bli frivilliga i Ukrainas styrkor. T.ex. Danmark och Storbritannien. Dessa förbud måste tas bort. Antalet soldater är viktigt för Ukraina mot den ryska övermakten. Nu har c:a 20 tusen anmält sig från hela världen. Självklart skall Sverige och Finland genast söka medlemskap i Nato och under ansökningstiden få säkerhetsgarantier från Washington, London, Berlin och Paris. På kort sikt måste väst våga utmana Putin med att införa en flygförbudszon över Ukraina för att få stoppa på terrorbombningar på civila. Och ge Ukrainsk luftvärn möjligheter att skjuta ner långdistans missiler t.ex. i form av Iskander eller kryssningsrobotar som används mot militärbasen utanför Lviv. 

En rysk Iskander missil.

Enligt USA:s underrättelsetjänst

skall Ryssland har avfyrat 30

Iskander mot basen utanför Lviv.

Guettas tankar om vad vi i Europa skall göra efter att Ryssland har förlorat i Ukraina är intressanta. En sak är klar Putin måste avlägsnas från makten i Kreml. Jag håller med Guetta om att efter kriget måste väst tvinga Ryssland till förhandlingsbordet och skapa en ny säkerhetsordning för Europa. Men att denna gång se till att Moskva politiskt-, militärt och kulturellt tvingas till att medverka fullt ut. Inte göra om misstagen från 1989. Att Ryssland efter Sovjetunionens fall aldrig riktigt blev integrerat i Europa. Just detta misstag är en underlåtelse (att låta bli att göra en handling som man inser är god) får vi och framför allt Ukraina nu betala dyrt för. 

Rysslands Putin och Ukrainas

Zelenskyj två helt olika

typer av ledarskap och politiska ideal.

Jag håller inte med en uppfattning som nu ofta förs fram i Sverige om att Putin måste kunna känna sig säker på att inte förlora ansiktet innan det kan bli fred i Ukraina. Inte bara Putin måste bort utan även ett regimskifte måste till i Moskva. Även om Ryssland har en lång väg att gå till att bli en fullvärdig demokrati, med medborgliga rättigheter, bejakandet av rättsstatens principer och en fri marknadsekonomi, så måste ett nytt Ryssland bli till efter Putin och oligarkernas vanstyre. En nation som lever i fred med sina grannar och fullt ut deltar i olika internationella sammanhang. En nation som respekterar internationella avtal och som inte hotar andra med olika former av vedergällning. En nation som respekterar folkrättens principer. Och naturligtvis måste Ryssland lämna de områden som man ockuperar i Moldavien, i Ukraina, i Georgien, i Armenien. Bara då får vi en långvarig fred i Europa. Naturligtvis finns det ingen anledning att Ryssland får behålla Kallingrad enklaven efter Putins fall. Detta område kan överföras till Litauen eller Polen, eller låta båda dessa nationer dela på området. När demokrati och marknadsekonomi har segrat i Ryssland och när rättsstatens principer fullt ut efterlevs bör väst komma till hjälp. Ekonomiskt och på andra sätt. Och öppna dörren för ett ryskt medlemskap i både EU och i Nato. Men fram till dess har Ryssland tyvärr en mycket lång väg att gå. Direkt efter fred och Putins fall måste väst vara beredda att med kraftfulla åtgärder underlätta för fria medier och för civilsamhället att kunna verka i Ryssland. 

Foto från en demonstration i Berlin.

Foto överst:

Ukrainska soldater på väg till fronten.

Länk till denna blogg

Läs mer:

På denna blogg har skrivit ett annat inlägg med anledning av

en artikel från Guetta som har publicerats i Nerikes Allehanda.

Detta inlägg kan du läsa här 

En lärdom inte bara för Ukraina utan även 

för oss och Finland.

Etiketter: Ukraina, Zelenskjy, Putin, Biden, Ryssland, Moskva, Kreml, Kyjiv, Lviv, Kreml, Nato, EU, Bernard Guetta, EU-parlamentet, Nerikes Allehanda, Kärnvapen, Massförstörelse vapen, Biologiska vapen, Kemiska vapen, Termobariska vapen, Vacuumbomber, MiG plan Iskander, Artilleri, Missiler, Jaktflyg, Bombflyg, Flygförbudszon, Polen, Baltikum, Sverige, Finland, Storbritannien, Danmark, USA, Rumänien, Bulgarien, Slovakien, Armenien, Moldavien, Georgien,       

Rysk roulett o hallå (S)

 

Gårdagens märkliga besked från statsminister Magdalena Andersson om att ”ett svenskt medlemskap i Nato skulle destabilisera läget i norra Europa”, har väckt debatt. Många har med all rätt blivit upprörda. Hennes uttalande har kritiserats främst ur tre aspekter.

Finlands statsminister Sanna Marin (S)

Att regeringen verbalt försöker döda en debatt om medlemskap i Nato påverkar inte bara oss. Utan även Finland. Anderssons uttalande har väckt kritik hos hennes socialdemokratiska statsminister kollega i Finland. Sanna Marin har kommenterat uttalandet med ett konstaterade om att nu gäller att ha en öppen debatt och kunna ta ett beslut medan Ryssland är upptagen med att kriga i Ukraina. Sedan kan det vara för sent. Marin konstaterar dessutom att efter Ukraina kan Putin vilja gå vidare till t.ex. Baltikum och Finland. Och då finns inga möjligheter att bli medlem även om man då önskar ett medlemskap. Detta är en helt riktig analys av den finska statsministern.

Ett fotocollage med Putin, finska flaggan o Helsingfors

I Finland har (S) sett till att en öppen och förutsättningslös debatt nu förs om medlemskap där presidenten och samtliga partier deltar. Man undrar om Anderssons uttalade Nato-noja i praktiken tar bort all finsk tilltro om att Sverige skulle komma Finland till hjälp vid ett ryskt angrepp om rädslan för Moskva är så stor i Rosenbad att man inte ens NU vågar eller vill diskutera ett medlemskap i Nato? Och i Helsingfors undrar man, likt Marin, om nu Finland blir medlem i Nato, vilket tycks ske inom kort, skulle detta då i så fall destabilisera det säkerhetspolitiska läget i norra Europa? Och i Finland, likt mig, undrar man i så fall hur en sådan uppfattning stämmer överens med en uppfattning om att varje nation i Europa själv har rätt att utforma sin säkerhetspolitik utan att behöva fråga Putin om lov?

Finlands president Sauli Niinistö 

I mitt förra inlägg på denna blogg kommenterade jag de svenska socialdemokraternas tradition av världsfrånvänd pacifism och ovilja till att inse säkerhetspolitiska realiteter i Europa.

Detta inlägg kan du läsa här

Widar Andersson (S), chefredaktör (S)-märkta Folkbladet

Anderssons yttrande är också märkligt med tanke på den debatt som nu håller på att blossa upp inom hennes eget parti. Alltfler (S)-debattörer som t.ex. Widar Andersson välkänd chefredaktör för tidningen Folkbladet och Anders Nygren f.d. biträdande finansminister nu har ändrat uppfattning och framfört en åsikt om att partiet nu snabbt måste säga ja till ett medlemskap. Sedan är Anderssons uttalande ett led i en tradition av (S)-märkt mental maktdominans. En tradition som utgår en självbild av att (S) inte är ett parti bland andra utan att utgör ett nav som alla andra partier snurrar omkring. I denna syn på sig själv ligger också en självuppfattning om att det är (S) och ingen annan som skall bestämma villkor för det politiska livet i Sverige. I största allmänhet och särskilt när det gäller försvars- och utrikespolitik. 

(S)-slogan på sin senaste partikongress.

Bortsätt från rad politiska, principiella och etiska invändningar man rikta mot detta synsätt så är det svårt att komma ifrån att det är märkligt att ett parti som har 25-30% av väljarna bakom sig agerar som om (S) är ett tydligt majoritetsparti för det svenska folket. Till detta kommer dessutom att det numera efter (SD):s omsvängning finns en tydlig majoritet i riksdagen för både en så kallad Nato-option och ett Natomedlemskap. Alltså rent parlamentariskt så kan därför (S) inte hävda att man har rätt till ett veto över riksdagen i fråga om medlemskap i Nato och om säkerhetspolitiken i stort.

EU:s Lissabonfördrag

Vilka alternativ finns till medlemskap i Nato? Inget vill jag bestämt påstå. Det brev som de båda statsministrarna skrev till EU:s regeringschefer med anledning av den klausul om solidaritet som finns i EU:s Lissabonfördrag (paragraf 42.7). Detta innebär bara att vi kan be EU-kretsen om hjälp vid ett ryskt anfall. Men detta fördrag tvingar INTE övriga medlemmar att militärt komma och hjälpa oss mot Putin. Detta fördrag innebär att varje annat EU-land kan bestämma hur och om man vill hjälpa oss. Att statsministrarna påminner sina kollegor om detta inför deras möte i Bryssel är bra. Men utgör också ett tydligt tecken på allvarligt säkerhetsläget är för oss och Finland. Att 42.7 nu döps om av vår regering till EU:s försvarsklausul är fel. EU har till skillnad emot NATO ingen paragraf 5 om innebär en skyldighet att militärt hjälpa varandra.

Lars Wilderäng

Det sista halmstrået som de benhårda Nato motståndarna inom (S) och i regeringen har fört fram är det uttalandet som den brittiska försvarsministern nyligen gjorde i Danmark om att hjälpa Sverige vid ett anfall. Vad är detta värt? Och vad innebär detta i realiteten? Den säkerhetspolitiska debattören och författaren Lars Wilderäng har kommenterat detta på sin blogg: Conrnucopia (där han dagligen uppdatera om situationen i Ukraina). Wilderäng skriver:

”Det ska nog tolkas mindre spektakulärt än vad många tror. Sverige ger nu militär hjälp till Ukraina, liksom Storbritannien gör. Det handlar om leveranser av vapensystem och signal- och flygspaning. Vi kan antagligen räkna med att vi kommer få leveranser av robot 57 NLAW via Storbritannien om vi anfalls. Brittisk flygspaning och signalspaning kommer hjälpa oss – vi kan rent av likt Ukraina få från USA och Storbritannien mål-data i realtid från radarflygplan, ungefär som i min roman Midvintermörker. Man kan också tänka sig att brittiska flottan ser till att farlederna mot Västkusten hålls fria från minor och ryska ubåtar så att Sverige inte isoleras från omvärlden.”

Wilderängs bok om ett ryskt anfall på Sverige

Detta innebär att försvarsministerns uttalande INTE NÖDVÄNDIGTVIS betyder att brittisk trupp, marina enheter eller flyg kommer att delta aktivt för att bekämpa ryska angripare. Med andra ord samma slags stöd som Ukraina nu får. Troligen skall man se detta uttalande som en brittisk förklaring om att trots Brexit så tänker London stå bakom EU:s medlemmar i denna sak. Och uttalandet kan också ses som ett led i den pågående psykologiska krigsföringen mot Moskva efter Rysslands anfall mot Ukraina. 

Lars Adaktusson (KD)

Detta märkliga, vilsna och maktfullkomliga sätt som (S) nu hanterar ett beslut om svenskt medlemskap känner vi vill igen från hur partiets ledning agerade när Sverige blev medlemmar av EU. Just denna aspekt har Lars Adaktusson (KD), som är sitt partis utrikespolitiska talesperson, skrivit om i en intressant artikel på sajten Frivärld. 

Adaktussons artikel kan du läsa här

Foto från en presskonferens med

Reformisterna som är en organisation

inom (S) för partiets mest radikala falang. 

Adaktusson har rätt i sin analys. Att hålla ihop partiet i den konflikt som finns mellan en radikal, mer renlärig samt idealistisk socialistisk falang och mer resultatinriktade gråsossar anses viktigare för (S) ledning än Sveriges väl. Då som nu. Adaktusson tillhör en växande majoritet som förstår att vi inte har något realistiskt alternativ till en snabb ansökan om medlemskap i Nato. Om vi inte vill fortsätta med att spela rysk roulett med vår frihet, vår demokrati och vår säkerhet. Det är just en insikt om detta man troligen har fått i Helsingfors efter Putins angrepp på Ukraina.

Wolodmyr Zelenskyj, Ukrainas president,

en komiker som blev hela Europas statsman

och hjälte medan flertalet andra nationers ledande 

politiker visade sig vara clowner.

Foto överst:

Magdalena Andersson

Länk till denna blogg

Etiketter: Nato, Nato-medlemskap, (S), Socialdemokraterna, Magdalena Andersson, Destabilisera, Regeringen, Finland, Helsingfors, Samma Marin, Sauli Niinistö, Vladimir Putin, EU, EU-medlemskap, Lars Adaktusson, Folkbladet, Widar Andersson, Ukraina, Wolodmyr Zelenskyj, Lars Wideräng, Midvintermörker, Lissabonfördraget, 42.7, Solidaritetsklausul, Paragraf 5, Brexit, Storbritannien, Östersjön, Baltikum, Polen, Reformisterna,  

(S), Nato o 1936

 

Just nu under Putins och Kremls angreppskrig mot Ukraina och den aktuella diskussion om svenskt medlemskap i Nato finns det goda skäl för att rikta en mycket hård kritik för den ansvarslöshet och bristande förmåga till katastrof tänk som under årtionden har präglat svensk säkerhetspolitik. För egen del vill jag hävda att den idiot pacifism som vår förra utrikesminister Margot Wallström (S) representerade har djupa rötter inte bara inom det socialdemokratiska partiet utan också i det svenska samhället i stort. Och är ett led i en livaktig idétradition som har sina politiska rötter i 1920-talets masslakt av det militära försvaret. Då mer än hälften av resurserna togs bort på kort tid. 

                                               Oroliga svenskar läser löpsedlarna, i Stockholm, 

                                               den 1 september 1939 då Andra Världskriget 

                                               bröt ut.

När den svenska upprustningen började strax innan Andra Världskrigets utbrott 1936. Då var vår militära förmåga på en så pass låg nivå att den nästan måste anses utgöra ett dåligt skämt. Vår ”upprustning” började från ett djupt hål, nästintill ett vacuum, vilket gjorde att detta tog lång tid och stora resurstillskott innan det allmänt kan anses att Sverige hade byggt upp en någorlunda militär kapacitet. Det var inte förrän under mitten av 1960-talet, med våra landskaps jagare i marinen, Tunnan, Lansen och Draken inom flygvapnet och våra pansarbrigader inom armén, som vi fick ett försvar med muskler. Under slutet av 1970-talet påbörjades sedan en nedrustning som pågick fram till efter Rysslands annektering av Krim och delar av östra Ukraina 2014. 

Saab, J-35 Draken.

Under senare år har en försiktig och en långsam förstärkning av våra militära resurser påbörjas. Nuvarande situation ang våra försvarsresurser har klara likheter med 1936. Utifrån denna bakgrund måste det anses mycket märkligt att (S)-regeringen fram till för några dagar sedan har ansett att försvaret skall förstärkas på kort sikt genom att redan beslutade framtida förstärkningar kan flyttas fram. Likt 1936 då partierna, med undantag av kommunisterna i (SKP), beslutade att försäkra försvaret genom att direkt tillskjuta pengar som i dagens pengavärde skulle motsvara c:a 300 miljarder, måste en snabb och kraftfull upprustning beslutas och betalas. Vårt försvar har länge varit för svagt och varit underfinansierat. Vår regering och våra politiker har inte varit beredda att betala riskpremien. Under 1950-talet låg våra försvarsanslag på 5-6 procent av BNP. Nuvarande nivå ligger på 1,3-1,4 procent. Krav från borgerliga partier om anslag till försvaret på 2 procent (vilket krävs av Natos medlemsländer) är ett minimum. Om vi är oansvariga nog att fortsatt stå utanför Nato måste vi upp en nivå som minst motsvarar 3-4 procent av BNP. Där ligger de baltiska staterna nu. Efter Rysslands invasion av Ukraina så har Lettland meddelat att man nu kommer att ta ett nytt beslut om att höja sina försvarsanslag till 5-6 procent. Det vill säga till svensk 1950-tals nivå.

En soldat i tidstypisk uniform från 1939.

Men man får inte glömma bort att flertalet andra partier har delvis skuld till denna utveckling men att huvudansvar för denna ansvarslösa katastrof måste läggas på socialdemokratin. Dåvarande statsminister Göran Persson (S), statsminister 1996-2006, ytterst märkliga och världsfrånvända attityd ang försvar och beredskap som: "någonting irrelevant i vår tid". Tage Erlanders (S) tid som statsminister 1946-1969 får anses utgöra ett undantag. Medan Per Albin Hansson (S), statsminister 1932-1936, 1936-40, får anses utgöra en (S)-ledare som delvis insåg faran. Fredrik Reinfeldt (M) statsminister 2006-2014 kommentar om att "försvaret är ett särintresse" är en numera klassisk och ett välkänt exempel på den världsfrånvända attityd som fått prägla svensk försvars- och säkerhetspolitik sedan 1920-talet.

Den berömda författaren av grekisk härkomst Theodor Kallifatides (som definitivt inte kan anses utgöra någon konservativ hök) har uttryckt saken som att ”Sverige är i grunden ett svårt fredsskadat land.” Och detta har han helt rätt i.

Varför har då blivit så här?

1. En förklaring är vänstern så totalt har dominerat svensk politik sedan början av 1900-talet. Och en vänster som har varit, i ett västeuropeiskt perspektiv, ovanligt idealiskt och dogmatisk världsfrånvänd. (S) har nästintill alltid kunnat få genom sin politik med stöd av kommunister, men delvis också av liberaler och centerpartister. 

Olof Palme (S) statsminister 1969-76, 1982-86.

2. Sedan har mentaliteten i Sverige även präglats av att vi, tack vare en hel del tur klarade oss undan de båda världskrigen, så har fred liksom både blivit en politisk religion men också kommit att anses som ett orubbligt naturligt tillstånd för den svenska nationen. 

Berlin 1945.

3. En tredje förklaring tror är att vi likt britterna har en uppblåst och orimlig självkänsla som inte minst märkts i vår svala relation till Europatanken och EU. Men också när det gäller Nato. Vi tror att vi är lite bättre, lite smartare, lite godare, mer utvecklade och mer humana än andra européer. Och att vår nation och vårt folk utgör en internationell moralisk stormakt. En "godhet" som vi tror oss vara kapabla att föra över på andra.

En träffsäker affisch från London.

4. Sedan måste vi försvarsvänner och andra som har en mer realistisk och verklighetsbaserad syn på dessa frågor rannsaka oss själva. Vi har varit för fega, för bekväma, för lata och inte varit beredda att få smuts på fingrarna och ta fajten med socialdemokratin, organisations Sverige och varit för rädda för att bli uthängda i medierna? Detta gäller inte minst när det är fråga om den totala nedmonteringen av den civila beredskapen. Vi har t.ex. inte trätt fram och förklarat hur viktig den militära fältsjukvården är för den civila katastrof medicinen. Ett samband som under Corona pandemin och Covid-19 ingen kan ha undgå att lägga märke till.

På min blogg har jag tagit upp detta i ett inlägg.

Detta inlägg kan du läsa här

I mitt förra inlägg på denna blogg tog upp Sveriges- och Finlands relation till Nato utifrån Putins anfall på Ukraina.

Detta inlägg kan du läsa här

Foto överst:

Ett fotocollage med Jens Stoltenberg, generalsekreterare i Nato och tidigare (S)-statsminister i Norge, Sveriges- och Finlands statsminister Magdalena Andersson (S) respektive Sanna Marin (S). 

Ett foto från 1980-talet från en övning

där civil räddningstjänst samverkar med

militär sjukvård.

Länk till denna blogg

Etiketter:

Försvar, Nedrustning, Civilt försvar, Militärt försvar, Armén, Marinen, Flygvapnet, Tage Erlander (S). Per Albin Hansson(S), Margot Wallström (S), Fredrik Reinfeldt (M), Corona, Covid-19, Fältsjukhus, Katastrof medicin, Theodor Kallifatides, Olof Palme, EU, Nato, Jens Stoltenberg, Sanna Marin (S) Brexit, Theodor Kallifatides,