Patrik Oksanen som är en fristående försvars- och säkerhetspolitik debattör, Senior Fellow för tankesmedjan Frivärld och bl.a. ledamot av Krigsvetenskapsakademin har skrivit två intressanta debattartiklar under senare tid om Vladimir Putins anfallskrig i Ukraina. I dessa artiklar varnar han väst för att vara alltför ivriga att få slut på kriget och därför tvinga Ukraina att acceptera en fred på Putins och Kremls villkor. I Kristianstadsbladet har publicerat Oksanens artikel under rubrik: ”Varning för en rysk fred.”
Oksanens artikel i Kristianstadsbladet kan du läsa här
Expressen har publicerat en annan artikel av Oksanens artikel under rubrik: ”Länderna som kan stå på tur efter Ukraina.”
Oksanens artikel i Expressen kan du läsa här
Oksanen har länge varit en av ytterst få i svensk offentlighet som haft klarsyn ang den totalitära utvecklingen i Ryssland och varnat för dess internationella konsekvenser. Likt en ensam profet som ropar i öknen (för att nu använda en Biblisk liknelse) har han fört fram klokskap som många i svensk offentlighet uppfattat som ytterst obehagliga. Redan efter Vladimir Putins retoriska generalangrepp på väst under sitt ökända anförande i München 2007 och senare under Rysslands anfall på Georgien 2008 började Oksanen medvetet varna för att flera av Rysslands grannländer nu stod på tur. Hans artiklar bemötts antigen med beskyllningar för krigshets, att han vara en USA-lakej, till att han var reaktionär ryssofob. Röster som numera nästan helt har tystnat. Oksanen har helt enkelt fått rätt hans belackare från vänster har haft fel.
Hur Oksanen har blivit behandlad i Sverige påminner en hel del om hur Winston Churchill blev behandlad i England innan- och under inledningen av Andra Världskriget. Redan under mitten av 1930-talet började Churchill varna för Adolf Hitler och Nazitysklands krigiska ambitioner. När Churchill bevisade att en växande tysk upprustning pågick och andra krigsförberedelser blev han förlöjligad och brännmärkt i brittisk offentlighet. Efter att ha blivit premiärminister 1940 och särskilt efter Frankrikes fall, då många politiker, diplomater, industrialister och även militärer var för en separat fred med Tyskland, fällde Churchill sin berömda kommentar om att Storbritannien nu hade välja mellan två ting. ”Krig eller Vanära”. I detta sammanhang var Churchill var tydlig med att om valde vanära så får man för eller senare även krig.
Sverige, Finland och övriga väst står nu inför ett likande val när gäller Ukraina som britterna gjorde 1940. Ett val som kommer att avgöra framtiden för västerländska värderingar som demokrati, rättsstatens principer och internationell folkrätt i Europa. Men även när det gäller förutsättningar för en varaktig fred. Utifrån sina finska rötter har Oksanen en vilja och en medvetenhet om att vi måste lära av historien. Och en insikt om att vi måste förstå vad som händer när mindre nationer viker undan för totalitära stormakter. I Sverige saknas denna vilja till insikt av flera skäl. Okunskap är en vanlig anledning. Där slakten av historieämnet är en viktig komponent. Men i Sverige, tillskillnad emot våra nordiska grannländer, har en (S)-märkt världsfrånvänd pacifism med radikala förtecken och olika vänsterkrafter dominerat svensk offentlighet sedan slutet av 1920-talet. En vänstervridning av vår offentlighet som sedan slutet av 1960-talets Studentmarxism dessutom har kombinerats av ett omfattade USA-hat.
Detta märkliga klimat har resulterat i en ännu pågående Nato-noja och även under en lång tid i ett motstånd emot EU med näst intill religiösa förtecken. (S) kände sig motvilligt tvingade att gå med på ett EU-medlemskap för att rädda svensk exportindustri under den djupa ekonomiska kris som under början av 1990-talet blev en följd av en mångårig misskötsel av våra offentliga finanser. Och naturligtvis skulle vi då även ha gått med i Nato. Oksanen förstår att Putin inte får tillåtas vinna en för honom acceptabel fred i Ukraina. Och att det skulle vara förödande för väst om vi i en alltför stor iver att få slut på kriget lyssnar på Kremls locktoner och framtvingar en fred på Putins villkor. Liksom Churchill 1940 har vi och Ukraina nu 2022 att välja mellan ”Krig och Vanära”. Och likt Churchill borde vi förstå att väljer det senare så får vi för eller senare även det först nämnda.
Men vad skall väst göra då? Först vara beredd på att vi inom kort kan tvingas ta till militärt våld mot Ryssland. Alltså inte darra på manschetten trots Putins hot om kärnvapen. För det andra visa tydligt för Moskva att väst kommer att se till att Ryssland förlorar i Ukraina. Och att en fortsatt eskalering av Putin i Ukraina kommer att bemötas militärt av väst. Att psyka Moskva genom att öppet visa upp ett uttalat mål för väst nu är ett regimskifte i Kreml samt att Ryssland skall tvingas lämna de områden som man ockuperar i Ukraina och i andra grannländer. Innan sanktioner och andra motåtgärder kan hävas. Samt naturligtvis att Ukraina, Belarus, Georgien, Moldavien, Sverige och Finland och alla andra nationer i Europa själv måste få rätt att utforma sin säkerhets- och försvarspolitik. Utan att behöva fråga Putin om lov. Precis som Oksanen framför skulle en otydlighet från väst om denna fundamentala princip om självbestämmande skapa ett ”sluttande plan” som kan få förödande konsekvenser för oss alla i Europa.
Men insikter om detta räcker inte. Konkreta åtgärder måste också till. Nato och EU måste införa en flygförbudszon för att få stopp på pågående krigsbrott genom Rysslands medvetna bombning av civila mål i Ukraina. Kyijev måste snabbt och i stor mängd tillföras avancerade vapen som missiler, flygplan, tanks etc. Men också att väst gör klart för Putin att om Ryssland använder kärnvapen, biologiska eller kemiska vapen i Ukraina eller någon annanstans i Europa så kommer väst att ta till kraftfulla militära åtgärder mot Ryssland. Jag har svårt att förstå varför budskapet om att Ukraina under ledning av sin president Volodymyr Zelenskyj inte bara kämpar för sin demokrati och Ukrainas överlevnad som en självständig stat utan att denna nation just nu även för vår kamp mot Putin och Kreml. Inte riktigt tycks sjunka in i Sverige. Jag bor vid Öresund kan därför följa rapporteringen i danska medier. Och märker tydligt skillnad när det gäller att förstå detta sammanhang. Och i morgon, 24 mars, skall Zelenskyj tala inför Sveriges Riksdag via länk från Kyijev. Undrar hur många av våra folkvalda ledamöter som då känner skam och skuld för att ha smekt Moskva och Kreml medhårs?
Den ryska ledningens ambitioner om att återskapa ett ryskt imperium i Europa. Måste bestämt avvisas. Att ryska helikoptrar, flygplan, stridsvagnar och annan militär utrustning Ukraina inte bara märks med Z (en bokstav som märkligt nog inte finns i det ryska alfabetet) utan också med slagordet ”Till Berlin”, säger en hel del om varför Ukraina måste segra och Putin måste förlora. När det gäller ett svenskt medlemskap i Nato. Är tiden just nu särskilt gynnsam när Putin har fullt upp i Ukraina. Senare kan det bli tuffare för Sverige och Finland. Vår statsminister, Magdalena Andersson har helt enkelt fel. Vilket man börjar ta till sig i Helsingfors och redan förstår i Kyjiv. Allt detta förstår även Oksanen. Han väl värd att lyssna till. Liksom Zelenskyj. Salva Ukraini (leve Ukraina)! Och nu kommer frågan till dig. Vad väljer du ”Krig eller Vanära”?
Etiketter: Ukraina, Sverige, Finland, Nato, EU, EU-medlemskap, 90-tals krisen, Nato-medlemskap, EU, Patrik Oksanen, Frivärld, Krigsvetenskapsakademin, Vladimir Putin, Volodymyr Zelenskyj, Winston Churchill, Andra världskriget, Neutralitet, Kärnvapen, Flygförbudszon, Georgien, München, Kreml, Kyjiv, Helsingfors, Socialdemokraterna, Sveriges Riksdag, Magdalena Andersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar