På sin blogg har en svensk socialmedicinare Sebastian Rushworth skrivit en intressant analys om varför Sverige har fått kraftigt större antal döda i Covid-19 än sina nordiska grannländer. Hans artikel är publicerad under rubrik: ”Why did Sweden have more covid deaths the its neighbors?”
En idyllisk sportlovs bild från Alperna.
Tillika med den välkända svenska bakteriologen Agnes Wold utgår Rushworth från vad som inträffade när pandemin började under tidig vår och när Stockholm och norra Sverige hade sitt sportlov. Då en välmående medelklass som i högre utsträckning än i övriga Sverige och i sina nordiska grannländer åkte skidor i italienska alperna när pandemin där bröt ut. Enligt Rushworth och Wold, utgör detta en viktig orsak till Sverige fick den utveckling som avviker från våra grannländer. Dessutom fick Stockholm redan från början in mer smitta än i övriga Sverige. Och att Stockholm fick klart högre tal än både Malmö och Göteborg. Som hade sitt sportlov tidigare innan pandemin hade brutit ut. En smita som sedan har funnits kvar. Att isolera de personer som hade varit i norra Italien när pandemin där bröt ut vid deras återkomst till Sverige. Hade tillskillnad, emot mycket annat som genomförts, troligen fått en varaktig effekt på den fortsatta smittspridningen.
En vy från italienska Antholz, i Sydtyrolen,
välkänd för sina internationella tävlingar i Skidskytte.
Rushworth tycks mena att vi INTE har haft en andra våg, utan att det är ”samma våg” nu som tidigare. Vilket ligger i linje med min käpphäst. Att Lockdowns inte tar bort smitta. Så fort man släpper på restriktionerna så finns smittan kvar och liksom väntar in en. Antal som smittas ökar direkt när man öppnar upp. Jag instämmer i Rushworths slutsats om att Sveriges högre Covid-19 tal inte har någonting med att göra vi har haft mindre av nedstängning än i övriga Skandinavien.
En illustration av Lockdown från London.
Rushworth för fram att inte bara ett klart mer resande under sportlovet till pandemi drabbade områden i central Europa förklarar att Sverige har drabbats hårdare än Norge, Finland och Danmark. Utan också att Sverige har en större andel av befolkningen som är av icke europeiskt ursprung. Som också är ute och reser. Sedan går han in på att mörkhyade personer tycks ha mindre motståndskraft mot Covid-19 och i högre omfattning bli allvarligt sjuka om de blir smittade. Hans resonemang om att en bov i detta drama är en vitamin brist som personer med mörkare hy tenderar att ha. Detta kan vara rätt. Vilket delvis kan förklara (tillsammans med trångboddhet och en mer utsatt social position i övrigt) varför olika så kallade utanförskapsområden i våra storstäders förorter har haft väldigt höga dödstal. Men också hans argument om varför mörkhyade läkare har haft högre dödlighet i västerlandet än sina ljushyade kollegor. Men här saknar jag helt kunskaper för att kunna bedöma detta påstående i hans analys.
Två läkare i Kenya.
En annan sak som Rushworth för fram är intressant. Det är hans påpekande att Sverige har betydligt fler äldre som vårdas på olika särskilda boenden och i hemtjänst både i antal och i procent än i våra grannländer. Personligen tror jag att detta är den mest betydelsefulla orsak till att Sveriges Corona siffror negativt sticker ut. Vi vet att flertalet äldre har blivit smittade, inte av sina anhöriga, utan av den personal som skall ge vård och omsorg. Särskilda boenden i Stockholm har förvandlats till rena dödsfällor. Varför har det blivit så? Dels för att både Danmark och Finland snabbt, med några få dagars varsel, kunde föra ut skyddsutrustning till sjukhus, boenden och hemtjänstens personal, från olika förråd. För att man i dessa nationer inte har slaktat den civila delen av totalförsvaret som Sverige har gjort. Den civila krigssjukvården har man bevarat i våra grannländer och dess depåer av medicinsk utrustning. I Sveriges fall dröjde det länge innan vi genom EU:s civila krismekanism kunde få in material som köps upp i Asien för hela unionens räkning. I Europa och Nordamerika tillverkas denna utrustning knappast alls längre. Sedan har äldreomsorg varit ett lågt prioriterat område för politiker och andra makthavare under flera decennier. Med låga löner, låg status och osäkra anställningsvillkor. Att c:a 50% av de anställda inom äldreomsorg i Stockholms Stad och i angränsade kommuner var timvikarier när pandemin bröt ut har varit förödande. Tillsammans med andra kvalitetsbrister i vår äldreomsorg bl.a. i form av betydligt färre sjuksköterskor och läkare per vårdtagare än i övriga Norden. Convid-19 har avslöjat en rad systemfel i vår äldreomsorg som har varit välkända under flera år, sedan den så kallade Ädelreformen, men som fram till nu har negligerats. t.ex. att kommunerna inte får anställda fasta läkarresurser och öronmärka denna personal för sina särskilda boenden. Kommunaliseringen av vård och omsorg av äldre multisjuka var från början ett feltänk. Nu har även denna brist avslöjats.
En svensk undersköterska med ett skydds visir.
Rushworths artikel är läsvärd och tänkvärd. Det enda jag saknar i hans text är en analys om hur Corona hysterin har påverkat våra medborgerliga rättigheter. Och här menar jag att vi har anledning att känna stor oro. När grundläggande och grundlagsskyddade principer i en rättsstat som rörelsefrihet (ang äldres rätt att få träffa sina nära anhöriga) religionsfrihet (när kyrkor, kapell, synagogor och moskéer tvingas stänga, vilket regeln om 8 personer i praktiken innebär, med den tidigare begränsningen på 50 personer var ett fortsatt liturgiskt liv möjligt att upprätthålla) och den viktiga principen om legalitet sätts åt sidan (när både regering och kommuner tar beslut om t.ex. besöksförbud, trots att lagstöd för detta saknas). Allt detta kan ha skapat obehagliga predikat som politiker i framtiden kan tänkas hänvisa till när man vill begränsa medborgerliga fri- och rättigheter. T.ex. när för politiker och andra makthavare starka obehagliga opinioner växer fram. Förbud mot demonstrations- och mötesfrihet kan då komma att införas med hänvisning till vad vi nu låter ske. Eller när andra än regeringsledamöter och kommunalråd, t.ex. poliser, militärer och domare, får för sig att sätta sig över lagstiftning med hänvisning till sin moral eller andra omständigheter.
Legalitets principens betydelse för rättvisan kan
åskådliggöras med hjälp av rättens gudinna Fru Justica.
Att vi inte har lyckats vårda vår demokrati och skydda våra medmänskliga rättigheter p g a pandemin kan få verkligt obehagliga konsekvenser framöver. Här är det nödvändigt att jurister kunniga inom offentlig rätt går in i debatten och gör sin röst hörd. Ryckiga och delvis motstridiga besked har inte heller ökat vår tilltro till politiken. Vilket också kan inbära en risk för vår demokrati på sikt. I flera europeiska nationer, t.ex. Tyskland, Spanien och Frankrike, ser vi redan konsekvenser av denna misstro när vanligt ”hederligt” folk börjar demonstrera mot den Corona politik som förs på gator och torg tillsammans med förespråkare för olika knäppa konspirationsteorier samt representanter från extremistiska rörelser både till vänster såväl som till höger. I t.ex. Tyskland har islamister, kommunister och nynazister gjort gemensam sak med delar av miljörörelsen, fack- och arbetsgivarorganisationer samt konsumentföreningar i sin kritik emot den förda politiken.
Foto från Corona demonstration i Tyskland.
Foto överst:
Nordens flaggor på ett bord i Nordiska Rådets lokaler i Köpenhamn.
Länk till mitt förra blogginlägg om Corona
Etiketter: Covid-19, Corona, Sverige, Coronapandemin, Äldreomsorg, Besöksförbud, Mötesfrihet, Religionsfrihet, Coronahysterin, Sebastian Rushworth, Agnes Wold, Bakteriologi, Socialmedicin, Offentlig rätt, Demokrati, Mänskliga rättigheter, Förvaltningsrätt, Tyskland, Spanien, Italien, Alperna, Sportlov, Bakteriologi, Pandemi, Grundlagar, Offentlig rätt, Rättsprinciper, Legalitetsprincipen, Rörelsefrihet, Demonstrationsfrihet, Ädelreform,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar