I Kompassmagasin har Lars
Anders Johansson skrivit en intressant debattartikel om att rasera statyer
utifrån vad som följt i spåren på Black
Lives Matter rörelsen. Johnssons artikel är publicerad under rubrik:
”De som river statyer och de
som reser dem.”
Denna artikel har många
förtjänster. Ett är Johanssons förståelse och bedömning om att resa eller
rasera statyer kräver en kunskap och ett sant medvetande av historien och
historiska processer som t.ex. den brittiska slavhandeln, 1900-talets totalitära
euroepiska diktaturer, som den nazityska och den sovjetiska, 1980-talets
demokrati rörelser i dåvarande kommunistiska Östeuropa, Saddam Husseins panarabiska
terror regim i Irak.
En staty av Lenin tas bort i Riga efter att de baltiska staterna
återfått sin självständighet 1989.
Särskilt uppskattar jag den
analys som Johansson för fram om det märkliga resonemang som förs fram av
anhängare till Black Lives Matter rörelsen att man ensidigt måste vara för
vad som sker i dess namn eller så är man direkt eller indirekt anhängare av
slaveri eller rasism. Vilket är helt fel. Många likt mig tar, eller borde ta,
kraftfullt avstånd mot den vandalism, plundring, omvänd rasism mot vita och den
kvasi marxistiska kulturradikalism med inslag av avståndstagande mot
västerländska institutioner, som t.ex. polis, domstolar, universitet, oberoende medier, ägande
rätt och frihandel, som följt i dess spår.
Ett exempel på det vänsterextrema våld och vandalism som
följt i Black Matter rörelsens spår.
Här tycker jag att Johansson
kunde vara ännu tydligare. På det hela taget har Black Lives Matter rörelsen
utvecklats från att vara ett, till stora delar, sunt engagemang för att belysa olagligt
polisvåld mot olika minoritetsgrupper i USA och den rasism som främst drabbar
svarta och latinos, till att bli en vänster extrem politisk rörelse som
eftersträvar en kulturrevolution på en nymarxistisk grund, likt 1968 års
europeiska studentmarxism.
Foto av studentmarxismen i Paris, maj 1968.
Under delrubriken: Äpplen
och Päron för Johansson fram en tänkvärd analys om man måste göra en
skillnad mellan de statyer som raserades i t.ex. Tyskland efter 1945, i
Östeuropa efter 1989 och i Irak efter Saddam Husseins fall, och de
månghundraåriga statyer som har vandaliseras, rivits ner eller som man vill ta
bort av personer som t.ex. Carl von Linné eller Winston Churchill.
Vandalism av en staty över Winston Churchill i London.
Hans resonemang om att
en rad faktorer som t.ex. när statyn restes, av vem, av vilken anledning men
också vilken konstnärlig kvalité den har, har en betydelse i detta sammanhang. Men
detta innebär inte, vill jag påstå, att inga statyer kan tas bort. Att avlägsna
flertalet av de statyer som har rests i sydstaterna, efter Andra Världskriget,
av olika rasistiska rörelser över de generaler som slogs för slaveriets bevarande
i inbördeskriget är en annan sak. Det är skandal att de ännu inte har
avlägsnats. I flertal fall saknar dessa dessutom officiellt tillstånd, de har
dessutom kommit på plats genom finansiellt stöd av extrema odemokratiska
rörelser som Klu Klux Klan, och har
rests över militärer som försökte störta en lagligt vald regim genom ett väpnat
uppror. Men dessa statyer kan med fördel bevaras till framtida generationer på
museer eftersom de berättar någonting som vår tid. Men bör avlägsnas från det
offentliga rummet liksom vi har gjort i Europa med statyer över Adolf Hitler,
General Franco, Lenin, Karl Marx eller Josef Stalin.
Foto över två medlemmar av Klu Klux Klan.
Jag delar Johanssons
övertygelse om man skall vara försiktig med att ta bort statyer med anledning av
att man vill förändra historien, förneka den eller gömma undan den. T.ex. vi skåningar i Skåneland har all anledning att känna olust inför
de statyer som restes under slutet av 1800-talet eller i början av 1900-talet
runt om i Skåne eller i övriga delar av det gamla Östdanmark. T.ex av Karl X
Gustaf, Karl XII eller Magnus Stenbock. För mig och många andra representerar
dessa statyer det förtryck, den plundring och den kraftfulla försvenskning som
påtvingades oss och som till stora delar har tagit död på vår egen inhemska kultur.
Men man måste vara fullt medveten om de konsekvenser som all historierevisionism
innebär. Den gör oss dummare, minskar vår kunskap om vår historia, den
snedvrider vår förståelse om oss själva och vårt samhälle.
Staty över Karl X Gustaf på Stortorget i Malmö.
Troligen var denna insikt som låg bakom att de german stammar och
andra barbarer som intog romarriket på 400-talet inte rev ned statyer av
kejsare som Marcus Aurelius, Augustus, eller intellektuella storheter som t.ex.
Cicero, trots att man hade kunskap om vem de var en avbild av. Många germaner som intog Rom hade tjänstgjort i de romerska legionerna och fått god kunskap om romarrikets kultur
och traditioner. Det som var klokt då i Rom, är klokt nu i Malmö, i Helsingborg,
i Stockholm, i London eller i Washington.
En kopia över den berömda ryttare statyn över
Marcus Aurelius i Rom.
Etiketter:
Kompassmagasin,
Lars Anders Johansson, Black Lives Matter, Statyer, Carl von Linné, Magnus Stenbock,
Karl X Gustaf, Magnus Stenbock, Karl XII, Saddam Husein, Adolf Hitler, Karl
Marx, Friedrich Engels, Josef Stalin, Lenin, Winston Churchill, 1968,
Studentmarxism, Rasism, Marcus Aurelius, Augustus, Cicero, Klu Klux Klan,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar