I en ledare i Norrköpings Tidningar ställer Hans Stigsson två mycket viktiga
frågor om Europa, EU och Europasamarbetet i stort.
1. Hur
skall demokratierna i Europa hantera en medlemsnation (som Ungern) som på demokratisk
väg nedmonterar demokratin? Stigsson har rätt i sin analys om att i dag hade
Ungern precis som med Belarus (Vitryssland) och Ryssland inte blivit insläppta i EU.
2. Hur
skall man inom EU hantera att en nation (främst Ungern) och i viss utsträckning andra
Visegradländer (särskilt Polen, men i viss grad även Tjeckien och
Slovakien) medvetet bryter mot bestämmelser i Romfördraget (EU:s grundlag ifrån
1957)?
Stigssons artikel är
publicerad under rubrik:
”Ett större hot mot EU än Brexit.”
Författaren Imre Kerész, nobelpristagare 2002,
som var av judisk härkomst, avled 2016, har
nyligen rensas ut ur litteratur undervisningen på
gymnasium och universitet i Ungern. Och bland
annat ersätts av öppet antisemitiska författare.
Detta har uppmärksammas av hans svenske
förläggare Svante Weyler (till höger). Vilket är
ett tydligt tecken på en växande antisemitism
i Ungern. Precis som när det gäller kampanjerna
mot den ungersk födde finansmannen George
Soros, av judiskt ursprung, och kampanjen för
att återupprätta nationens diktator under
att återupprätta nationens diktator under
1930- och 40 talen, Miklós Horthy, som var
kraftfullt antisemitisk.
kraftfullt antisemitisk.
En hat affisch mot George Soros
Men det är inte endast det
första av EU:s första grundfördrag som man bryter mot. Utan även också mot senare
fördrag, särskilt när det gäller frågor som rör t.ex. rättsstatens principer, rättvisa val, oberoende media, lika behandling av nationella-, kulturella-,
etniska- religiösa minoriteter etc, sociala rättigheter för utländsk arbetskraft,
åtgärder mot social dumpning, penningtvätt, naturskydd, gemensam
miljölagstiftning, skydd för äganderätt och fria marknadsekonomier etc.
Polens PiS-regering vägrar att följa EU:s direktiv för skydd
av utrotningshotade arter, här exemplifierad av Visenten,
som man tillåter en omfattande jakt på.
Polens verklige ledare, det
nationalkonservativa partiets Lag och Rättvisas (PiS) ledare, Jaroslaw Kazynski har fel när påstår att
EU inte har någon anledning att lägga sig i hur medlemsstater sköter sina inre angelägenheter,
t.ex. sitt rättsväsende, eftersom EU endast är en frihandelsorganisation (Polens president Andrzej Duda (PiS) liksom Ungerns
premiärminister Viktor Orban har
framfört liknade tankar).
Ett foto på en av de domare i Polens högsta domstol
som har fått sparken av PiS-regeringen.
Att EU redan från sin
födelse har varit mycket mer än så, står klart om man läser EU:s fördrag från
Romfördraget och framåt som man kan ladda ner från nätet. Vad högerpopulister
och nationalkonservativa, liksom vänsterpopulister, vill ha är ökad rikedom som
EU möjliggör med sin frihandel, men man vill inte ha de värderingar som utgår
utifrån Europatanken, som var levande för EU:s grundare, och som har utformas
för att skydda mänskliga värden som: demokrati, frihet och för att bevara ett kulturellt
och ett andligt arv bestående både av en kristen humanism och en profan liberal
humanism. Men då tycker jag att Europa skall göra klart för dessa nationer att då
har man inte i EU att göra. Och de bör likt Storbritannien (som dock lämnade av
andra skäl), lämna EU.
Robert Schuman, kristdemokratisk politiker,
en av EU:s grundare, född i Luxemburg,
premiärminister i Frankrike, EU-parlamentets
första talman, en av ledarna för den franska
motståndsrörelsen, fängslad av Gestapo.
En sann Europé och en av de främsta
förespråkarna för Europatanken som
ett medel för att säkra demokratin, skapa
försoning mellan nationer och folk, och
för att bevara freden.
Att handla med kylskåp, bilar, vin och potatis och andra varor kan
man göra både med diktaturer som demokratier. Precis som du som enskild individ
kan gå till vilken affär som helst, och köpa smör och bröd även från de affärer
som ägs av personer vars värderingar du inte gillar. Men du kan inte ha en
intim och en djup ömsesidig familjegemenskap med sådana personer, liksom EU
inte kan ha en gemensam unionsgemenskap med framför allt Ungern och i viss mån
i Polen, där dock en viss tillnyktring tycks vara på väg. Troligen för att
Polen jämfört med andra nationer i Östeuropa har en ovanligt stor andel av
befolkningen som är mycket EU-vänlig c:a 80%. Och detta vet man om inom PiS
ledning. Vilket tvingar fram en viss försiktighet gentemot Europa och EU.
Gruppfoto på de fyra oppositionella borgmästare
som styr i Visegradländernas huvudstäder.
När det gäller de två övriga Visegradländerna, har det särskilt i Slovakien,
skett en positiv förändring, av politiska skäl. Opinionen i denna nation blir
alltmer mer EU-vänlig, vilket visades i nationens senaste presidentval då den starkt EU-positive miljöpartisten Zuzana Capotova vann presidentvalet (ett i huvudsak ceremoniellt ämbete) klart redan i första omgången. I Tjeckiska Republiken är det främst av ekonomiska skäl.
Nationens EU-skeptiska ledning är rädd för att förlora EU pengar från olika fonder.
Men sak är ganska anmärkningsvärd. Samtliga fyra huvudstäder i denna grupp av
nationer styrs av Europa vänliga och EU positiva majoriteter. Så visst hopp finns
ändå.
Zuzana Caputova, Slovakiens nyvalde president.
I sin artikel för Stigsson fram två aspekter som är centrala i denna diskussion. Med tanke på Brexit förs det fram i artikeln en uppfattning om att det går att leva med att några nationer i Europa som väljer att lämna unionen för att man inte delar dess värderingar, men att det går inte att ha medlemmar i denna gemenskap som bryter mot dess grundläggande värderingar. Och det har Stigsson helt rätt i. Den andra aspekten är på sätt och viss mer betydelsefull. För den handlar om vilka historiska lärdomar vi kan dra av när Europa förra gången, under 1930-talet, passivt såg på medan demokratin nedmonterades, i nation efter nation, tills en viss Winston Churchill sa stopp och belägg till en liten mustasch prydd man vid namn Adolf Hitler. Populism, drömmar om starka ledare, stängda gränser, tal om nationell suveränitet och ideal om en etnisk homogenitet var fel då och är fel nu.
Winston Chruchill, tillsammans med sin hustru Clementine.
Foto
överst:
Undertecknandet av EU:s
grundlag, Romföredraget 1957.
Etiketter:
EU, Europa, Ungern, Polen,
Slovenien, Tjeckien, Visegradländerna, Viktor Orban, Andrej Duda, Adolf
Hitler, Winston Churchill, Jaroslaw Kazynski, PiS, Lag och Rättvisa, Brexit, Storbritannien,
Norrköpings Tidningar, Hans Stigsson, Romfördraget, Nationalism, Populism,
Nationalkonservatism, Vänsterpopulism, Högerpopulism, Vitryssland, Belarus, Miklós Horthy, Imre Kertész, Svante Weyler, Miklós Horthy, Zusana Caputova,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar