Hur vi kunde slarva bort vår civila o militära beredskap

Hur kunde Sverige, till skillnad mot Finland, slarva bort både sin militära som sin civila katastrof beredskap? Denna, inte minst nu i Corona tider, väldigt viktiga fråga ställs en mycket läsvärd ledare i Göteborgs Posten författad av Håkan Boström. Hans artikel är publicerad under rubrik.

”Hur Sverige slarvade bort sin beredskap.”

Här kan du läsa Boströms artikel

I sin artikel riktar Boström en mycket hård kritik för den ansvarslöshet och bristande förmåga till katastrof tänk som under årtionden har präglat svensk politik. För egen del vill jag hävda att den idiot pacifism som vår förra utrikesminister Margot Wallström (S) representerade har djupa rötter inte bara inom det socialdemokratiska partiet utan också i det svenska samhället i stort. Och är ett led i en livaktig idétradition som har sina politiska rötter i 1920-talets masslakt av det militära försvaret. Då det mer än halverades på kort tid. 

Oroliga svenskar läser löpsedlarna, i Stockholm, 

den 1 september 1939 då Andra Världskriget 

bröt ut.

Sedan när upprustningen började strax innan Andra Världskrigets utbrott så var vår militära förmåga på en så pass låg nivå att den nästan måste anses utgöra ett dåligt skämt. Vår ”upprustning” började från ett djupt hål, nästintill ett vackum, vilket gjorde att detta tog lång tid och stora resurstillskott innan det allmänt kan anses att Sverige hade byggt upp en någorlunda militär kapacitet. Det inte förrän under mitten av 1960-talet, med våra landskaps jagare i marinen, Tunnan, Lansen och Draken inom flygvapnet och våra pansarbrigader inom armén, som vi fick ett försvar med muskler.  Sedan började nedrustningen redan i praktiken under slutet av 1970-talet och har fortsatt sedan dess. 

En soldat i en tidsenlig svensk uniform 

och vapen från krigsutbrottet 1939.

Boström har helt rätt i sin analys om att flertalet andra partier har delvis skuld till denna utveckling men att huvudansvar för denna ansvarslösa katastrof måste läggas på socialdemokratin. I hans artikel citeras då varande statsminister Göran Persson (S) ytterst märkliga och världsfrånvända attityd ang försvar och beredskap. Jag delar också Boströms syn om att Tage Erlanders (S) tid som statsminister 1946-1969 får anses utgöra ett undantag.

Den berömda författaren av grekisk härkomst Theodor Kallifatides (som definitivt inte kan anses utgöra någon konservativ hök) har uttryckt saken som att ”Sverige är i grunden ett svårt fredsskadat land.” Och detta har han helt rätt i.

Varför har då blivit så här?

1. En förklaring är vänstern så totalt har dominerat svensk politik sedan början av 1900-talet. Och en vänster som har varit, i ett västeuropeiskt perspektiv, ovanligt idealiskt och dogmatisk världsfrånvänd. (S) har nästintill alltid kunnat få genom sin politik med stöd av kommunister, men delvis också av liberaler och centerpartister. 

  

Olof Palme (S) statsminister, 1969-76, 1982-86.

2. Sedan har mentaliteten i Sverige även präglats av att vi, tack vare en hel del tur klarade oss undan de båda världskrigen, så har fred liksom både blivit en politisk religion men också kommit att anses som ett orubbligt naturligt tillstånd för den svenska nationen.  

3. En tredje förklaring tror är att vi likt britterna har en uppblåst och orimlig självkänsla som inte minst märkts i vår svala relation till Europatanken och EU. Men också när det gäller Nato. Vi tror att vi är lite bättre, lite smartare, lite godare, mer utvecklade och mer humana än andra européer. Och att vår nation och vårt folk utgör en internationell moralisk stormakt.

På denna blogg har jag publicerat ett inlägg om just detta.

Du kan läsa detta inlägg här

I mitt förra inlägg på denna blogg tog jag upp den senfärdighet som präglade Sveriges deltagande i EU:s system för gemensam upphandling av medicinsk utrustning t.ex. respiratorer och material som t.ex. handskar, ansiktsskydd och visir. Vi valde att gå med först när Corona pandemin hade brutit ut.

Respirator vård av en Corona patient inköpt via 

EU:s upphandlingssystem.

Du kan läsa detta inlägg här  

4. Sedan måste vi försvarsvänner och andra som har en mer realistiskt och verklighetsbaserad syn på dessa frågor rannsaka oss själva. Vi har varit för fega, för bekväma, för lata och inte varit beredda att få smuts på fingrarna och ta fajten med socialdemokratin, organisations Sverige och varit för rädda för att bli uthängda i medierna? Detta gäller inte minst när det är fråga om den totala nedmonteringen av den civila beredskapen. Vi har t.ex. inte trätt fram och förklarat hur viktig den militära fältsjukvården är för den civila katastrof medicinen. Ett samband som nu i Corona tider ingen kan ha undgå att lägga märke till.

Jag också skrivit ett om detta på denna blogg.

Du kan läsa mitt inlägg om de militära fältsjukhusen här

Foto på när två värnpliktiga övar inom Civilt 

försvar under 1970-talet. I dag är Civilt 

försvar, i praktiken helt avskaffat.

Foto överst:

Två brandplan (som vi helt saknar) från Italien flyg bombar i Värmland under skogsbränderna 2018.

Foto från 1990-talet när Civilt försvar övar tillsammans med 

den militära fältsjukvården.

Länk till denna blogg

Etiketter:

Försvar, Nedrustning, Civilt försvar, Militärt försvar, Armén, Marinen, Flygvapnet, Tage Erlander (S). Göran Persson (S), Margot Wallström (S) Corona, Covid-19, Fältsjukhus, Katastrof medicin, Theodor Kallifatides, Olof Palme, Håkan Boström, Göteborgs Posten, EU, Nato,