Riv modernismens förorter och köpcentra

En till vän till mig har här på Facebook väckt en intressant frågeställning om hur våra livsmönster påverkas av att stora komplex av köpcentra lokaliseras långt utanför stadskärnorna? Hans uppfattning om att detta påverkar oss i högre omfattning än vad vi ofta tror. Är en helt riktig iakttagelse. Vår moderna stadsplanering påverkar flera av våra livsaspekter i grunden . Modernismens ideal har skapat perifera köpcentra, livslösa avlövade betongöknar i city och ogästvänliga- och socialt nedslitna förorter i ytterområden. Detta påverkar oss alla, hela samhället, socialt, politiskt, kulturellt, ekonomiskt, bland annat genom den separation av olika livsbetingelser som detta ideal till stadsplanering skapar mellan arbetsplats, sovplats och plats för fritid och annat socialt umgänge. Inte minst i Corona tider har det uppmärksammats att livet i den moderna staden kräver mycket stora resurser för transporter och innebär för det stora flertalet långa resvägar till arbete och inköp. Flera epidemiologer har fört fram att detta är en viktig anledning till varför större städer har drabbats hårdare av Corona pandemin, även per capita, än i övriga delar av landet.

Foto från en av Nova Lunds gallerier.

Utifrån nuvarande situation i sin hemstad Lund, som länge stod emot denna modernistiska nyck, tar min vän upp en diskussion om det överhuvudtaget ens är önskvärt att petrifierat belägna köpcentra skall få finnas kvar. Allt detta utifrån de konsekvenser för service, arbete och boende som etableringen av Nova Lund, som är ett av Skånes största köpcentra, har medfört för Lunds innerstad. Min vän har också rätt i sin analys om att stadens centrala delar har tappat mycket av den service, de arbetsplatser och andra former av aktiviteter som tidigare fanns i stadens city. Trots att Lund är en utpräglad universitetsstad som fanns tidigare ett rikligt utbud av olika special affärer i stadskärnan för allt mellan himmel och jord, t.ex. en brädgård, affärer för vitvaror, trädgårdsmöbler, motorcyklar, växter, och järnvaror trots att flertalet studenter är unga och är i ett skeende under sitt liv då denna typ av varor efterfrågas i klart mindre omfattning än vad de senare kommer att göra. Men trots ändå utbudet var brett och i stadens centrum kunde man även träffa på äldre personer efter 18:00 på vardagar i riklig omfattning. Så är det inte nu. En annan skånsk stad som också sent urholkade sitt centrum är Kristianstad. Både dessa städer och massor av andra har tagit död på sina stadskärnor genom externt belägna etableringar av köpcentra och bostadsområden.

Foto på Lennartsson Trä, en brädgård som fanns 

mitt inne i centrala Lund, vid järnvägsstationen.

I Sverige har det ännu inte uppmärksammats i en någon högre grad att detta sätt att utforma en stad är verken naturlig eller human. Men i flera engelsk språkliga nationer och t.ex. i Danmark har det under senare årtionden pågått en intensiv debatt om hur modernismens ideal påverkar våra samhällen och våra liv. Inte minst har det i dessa sammanhang har i centrum för debatten funnits ett så kallat Satellit motstånd. Det hela började i England åren strax efter Andra världskriget när sönderbombade städer åter skulle byggas upp. En rad unga arkitekter och stadsplanerare började ifrågasätta om det är klokt att bygga upp satellitförorter och vad som kom att kallas för Big Satelitte Shoppingcentras. Man var insiktsfulla nog att inse att detta skulle bland annat komma att utarma service och handel för de som tvingades vara kvar i city, främst äldre och fattiga familjer. I detta sammanhang förde man också fram sin oro för en utveckling som skulle innebära att stadskärnorna förvandlades till ogästvänliga kontors- och betongöknar. 

Foto från en äldre engelsk satellitförort.

Hur rätt har dessa, då unga, arkitekter och stadsplanerare inte fått. Se bara på Sergels Torg i Stockholm, Triangeln i Malmö och Haga i Göteborg.  Eller studera våra socialt nedslitna miljonprogramsområden i städernas ytterområden, t.e.x. Bergsjön, Rosengård, eller Tensta.

I ett tidigare inlägg på denna blogg, har jag tagit upp en diskussion om modernismens ideal och dess unikt starka ställning i Sverige. Jag skrev detta inlägg mot bakgrund av beslut om att bygga den så kallade Betonglådan, Nobel Centra, på Blasieholmen, vid Gamla stan, i centrala Stockholm.

Här kan du läsa mitt inlägg om Betonglådan och Modernismen

Dessa engelska anti-modernister inom arkitektur och stadsplanering blev tyvärr under 1960- och 70- talen, utkonkurrerade av en radikal vänster och dogmatiska ny-marxister som med liv och lust slöt upp bakom Det moderna projektet, som det kom att kallas. Men det finns hopp. På senare tid har mer klassiska ideal fått en renässans bland i form av Estetic Movement. I England, liksom i flera andra västeuropeiska nationer, som t.ex. Tyskland, Nederländerna och Frankrike, river man nu ned satellitförorter och externt belägna köpcentra.

En skiss på hur en modern anti-modernistisk 

stadsmiljö kan se ut.

På grund av ökat intresse från medborgarna, i dessa nationer, på att få mer multi-funktionella stadskärnor riktar deras politiker nya och delvis andra krav än tidigare på bostäder och stadsmiljöer. I detta ”tänk” ingår bland annat krav på att bostäder, affärer, kontor och andra arbetsplatser skall vara möjligt att kombineras ihop i en och samma fastighet. Man ställer också nya och delvis tuffa krav på att skapa en miljö för bostad och fritid som underlättar för möten mellan de boende och andra. Hit hör t.ex. etablering av kvartersbutiker, caféer, paviljonger för musik och teater, biblioteksfilialer, hundrastgårdar, minigolv banor, skateboard parker och lokaler för sammankomster och möten av olika slag. Ett annat sådant nytt anti-modernistiskt inslag är krav på en boendemiljö som skall underlätta för självhushållning, t.ex. genom att avsätta markytor för att odla grönsaker och blommor. Dessutom har under senare år även tillkommit krav på att underlätta för en aktiv medverkan i återvinning av sopor och t.ex. metaller. I detta sammanhang ställs även ökade krav på att byggmaterial och på att produktionsformer skall hålla hög kvalité, vara långvarigt hållbara, energisnåla och effektiva. Av arkitekter och stadsplanerare ställs inte bara krav på att byggnader och miljöerna skall vara funktionella utan även socialt- och ekologisk hållbara, men också skall få en etiskt utformning som befrämjar upplevelser av harmoni, trevnad och skönhet.

Ett exempel på en klassisk musikpaviljong. 

Denna finns i stadsparken, Lund.

Ett exempel på hur dessa ideal kan realiseras i praktiken är området Jakriborg, strax utanför Lund, i samhället Hjärup, Staffanstorps kommun. I flera etapper bygger ett privat ägt, regionalt byggbolag en ny mini-stad som ytterst medvetet har befriats från modernismens tvångströja. Husen har olika former, är olika stora, har olika färger etc. Trånga gränder kombineras med öppna platser som torg. Affärer och små företag finns inne i området, liksom gemensamma grönområden och odlingslotter. Jakriborg ligger vid Södra Stambanan mellan Lund och Malmö.

Ett annat exempel på en humanistiskt utformad 

stadsmiljö. En del av ett torg, Jakriborg, Hjärup, 

Staffanstorp Kommun.

En viktig anledning varför modernismens idéer inte, i någon högre utsträckning, ännu har kritisk blivit granskade av intellektuella, t.ex. Idéhistoriker och filosofer i Sverige. Eller av politiker, annat i en och annan självbiografi. Tror jag främst kan förklaras av tre faktorer. 

1. Fram till mellankrigstiden var flertalet arkitekter utbildande på Konstfack i Stockholm, vilket inte bara gav en god estetik medvetet utan och en mer humanistisk inriktad utbildning än vad nutida arkitekter nu oftast har. Nuvarande arkitektutbildning påminner mer om byggnadsingenjörens än tidigare epokers. 

2. Den andra anledningen är att det dominerande och det statsbärande partiet Socialdemokraterna, tidigt tog upp modernismen, i bred mening, och gjorden den till sitt samhällsprojekt och kom att aktivt försvara dess ideal. 

3. Sedan finns en mer kulturell förklaring tror jag. I vårt lutherska arv finns ett starkt inslag av en blind lydnad av staten och dess tjänare, i detta fall i form av arkitekter och stadsplanerare. Enskilda individer eller grupper förväntas ej att föra fram några bestämda uppfattningar om byggnation och stadsplanering, framför allt inte göra detta offentligt. Och denna underdåniga tradition är politiker och arkitekter väl medvetna om. Därför har det gått bra att bygga upp boendemiljöer som få har efterfrågat eller velat ha, men som många har varit tvingade att vara bosatta i.

Så nu undrar jag, och alltfler med mig, när ska vi, även i Sverige, börja riva ned våra socialt nedslitna satellitförorter i ytterområden, sterila betongöknar i stadskärnorna och perifera köpcenter?

Vad tror du?

Länk till denna blogg

En annan stadsvy från Jakriborg.

Lägg märke till uteserveringarna. 

Foto överst:

Ett flygfoto på Nova Lund, ett köpcentrum utanför Lund.

Etiketter:                                                                                                                
Byggnation, Stadsplanering, Arkitektur, Modernism, Jakriborg, Strukturalism, Funkis, Sergels Torg, Triangeln, Haga, Kommunism, Ny-Marxism, Corona, Corona pandemin, Covid-19 virus, Nova Lund, Lund, Kristianstad, Stockholm, Göteborg, Malmö, Satellitförorter, Satellitshopping centra, Betonglådan, Nobel Centra, New Estistic Movement, Hjärup, Epidemiologer,