I tidskriften Fokus kommenterar Jon Åsberg modernismens olyckliga hegemoni över arkitektur och stadsplanering i Sverige utifrån debatten om det nya Nobelcentrat, på Blasieholmen i centrala Stockholm. Hans artikel är publicerad med rubrik: " I puritanernas land."
Du kan läsa Åsbergs artikel här
I sin artikel framför Åsberg bl.a.:
Vy från Venedig.
"I Venedig skulle man aldrig komma på tanken att riva ett gammalt hus. Där renoveras fallfärdiga kåkar som har stått i flera hundra år. Vi borde kunna göra samma sak i Nordens Venedig. Och måste en öppen plats med bra läge bebyggas om den är skräpig och ogästvänlig? Den kan väl snyggas upp och göras till park? Eller promenadstråk med uteserveringar? Så som man gjort längs Strandvägen tvärs över Nybroviken. Att något är dåligt är knappast ett vägande skäl att byta det mot något annat dåligt."
Åsberg analyserar i sin artikel:
"Jag har länge tänkt på om den kompromisslöshet i stadsbyggnadsfrågor som finns i Sverige bottnar i ett kulturellt särdrag. Varför är Sverige det land i Västeuropa där man mest oreserverat har anammat Le Corbusiers modernism med dess förakt för kulturarvet? Där man under de senaste femtio, sextio åren har förstört trevliga, mysiga och fullt funktionsdugliga stadskärnor i en omfattning som bara kan jämföras med de skador som krig orsakat på andra håll. Och byggt fyrkantiga betonglådor i stället."
Parhus av Le Corbusier och Pierre Jeanneret,
i tyska Stuttgart, byggt 1927.
Det är bara att hålla med Åsberg.
En viktig aspekt på detta är dels att peka på att i denna dyrkan av det moderna, som tar sig fundamentalistiska övertoner av nästan religiös art, finns dels ett förakt för den smak som så kallade vanligt folk har. Att gilla det sköna, det harmoniska, förespråka glidande färgskalor, ha en motvilja att blanda kalla och varma färger, att gilla bursprång och kakelugnar etc, ska experter och företrädare för den moderna och upplysta "eliten" förskona att de obildade tvingas leva med. Skulle man dessutom komma snacka om klassiskt estetik i form av Det gyllene snittet, från antikens Grekland, så riskerar man nästintill att bli lynchad på offentlig plats.
I stödet för modernismens härjningar i våra städer ligger också en motvilja att granska den syn på människa och på samhälle som olika modernistiska ideal faktiskt har. Ett exempel är futurismen som var den italienska fascismens intellektuella ideal inom konst, arkitektur och litteratur. Liknande ideal fanns i den tidiga sovjet diktaturen. Utomlands, men inte i Sverige vad jag vet, har idéhistoriker, filosofer och stadsplanerare påtalat detta arv och hur detta i sin tur har påverkat bland annat funkis och annan modernism som t.ex, strukturalism och positivism.
En vacker byggnad vid
Stortorget i Malmö.
Utan dessa kunskaper blir det svårt att förstå de totalitära drag som fanns under det svenska folkhemmets glansdagar manifesterat bl.a. genom tvångssteriliseringar på så kallade tattare och zigenare, och skallmättningar av samer och tornedalingar eller det så kallade Vipeholms experimentet i Lund där personer med grava utvecklings nedsättningar, under flera årtionden, användes helt legalt i forskning på karies.
Skiss av Antonio Sant´Elia, en av den
italienska futurismens mest kända arkiteter.
Sammanfattningsvis:
Modernismen innebär inte endast att man skapar fula och ogästvänliga miljöer som flertalet människor inte trivs särskilt bra i. Modernism har också, i sin barlast, ett arv med inslag av totalitärism alltifrån folkhemsfanatism till ren fascism och kommunism, kombinerat med ett förakt för vanligt folk att göra upp med. Dessutom så talar betongöknar i våra stadskärnor t.ex. Klara kvarteren i Stockholm, Haga i Göteborg, Triangeln i Malmö, tillsammans med förorternas nedslitna miljonprogramsområden, från 1960- och 1970 talen, sitt tydliga språk.
.jpg)
Ett tydligt exempel på arkitektur som befriat sig
från det modernistiska arvet.
Området Jakriborg, i skånska Hjärup,
Staffanstorps kommun.
Fotomontage ovan:
Foto över Blasieholmen med det tilltänkta Nobelcentra inlagt med grått.
Etiketter:
Modernism, Funkis, Fokus, Jon Åsberg, Futurism, Positivism, Strukturalism, Nobelhuset, Nobelcentra, Fascism, Kommunism, Italien, Sovjet, Le Corbusier, Jakriborg, Hjärup, Blasieholmen, Klara, Antonio Sant`Ella, Folkhemmet, Nybroviken, Haga, Triangeln,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar