Sverige och EU?

Ylva Nilsson har skrivit en läsvärd bok om Sveriges relation till EU. Bokens titel är träffsäker: ”Så förs Svensk EU politik: Med ett tvärsäkert KANSKE. ”

Nilsson är tyvärr ganska ensam inom den svenska journalistkåren om att ha satt sig in i Eurosamarbetet med dess ursprung, historia och olika skeenden. Nilsson har rätt i sin uppfattning att det krävs att man har satt sig in i Europatanken för att kunna förstå hur EU fungerar och varför detta samarbete blev till. Och att detta ideal formulerades utifrån den europeiska kontinentens erfarenheter av två världskrig, miljoner döda och Andra världskrigets barbari. 

Du kan beställa Nilssons bok via Adlibris här

Du kan beställa Nilssons bok via Bokus här

Med all rätt för Nilsson fram den starka känsla som fanns i Västeuropa efter 1945 om att detta inte får ske igen. Och att denna tanke var en viktig faktor bakom bildandet av det samarbete som senare blev EU. Nilsson för också fram, med all rätt, att europeisk politik då präglades av en uppgörelse med de totalitära ideologierna: kommunism, nazism och fascism. Och Nilsson har även rätt i att nationalismen också räknas in bland de ideologier, i ett nytt fredligt efterkrigs Europa, som måste hållas tillbaka för att säkra demokrati, fred och välstånd. Allt utifrån en insikt om att nationalism och nationalstaten när den blev utsatt för prövning hade misslyckats med sin huvuduppgift att skapa välstånd, säkra fred och bevara demokratin, kombinerat med en övertygelse att den delvis i sig själv bar skuld för det barbari som hade ödelagt vår civilisation. I hennes bok framför hon en intressant analys om att ett viktigt skäl till att Sverige brukar missförstå politiken i efterkrigstidens Europa är att vi till stor del inte kom att påverkas av detta krig och dess efterspel. 

Lik från Förintelsen offer.

I Expressens Ledar TV intervjuas Nilsson om sin bok. I detta studiosamtal för hon fram flera intressanta och tänkvärda synpunkter. Ett historiskt faktum (som hon också tar upp i sin bok) är att Sverige aktivt försökte få USA att stoppa bildandet av det som senare blev EU eftersom den socialdemokratiska regeringen uppfattade ett starkt Västeuropa som någonting nytt, okänt och som ett hot mot sin egen maktställning. Men då, till skillnad mot nu, var Washington positivt inställt till ett europeiskt överstatligt samarbete. Att Sverige aktivt agerade mot sina grannländers strävan att stärka demokratin och att försonas med varandra är nog okänt för flertalet svenskar. Jag måste erkänna detta var helt okänt för mig.

Intervju med Nilsson om hennes bok i Expressens Ledar TV

Dåvarande handelsminister Gunnar Lange (S),

i mitten av fotot, som aktivt stred för att Sverige

inte skulle ansluta sig till EU:s föregångare EG 

och som var drivande bakom handelsorganisationen 

EFTA, för de länder i Västeuropa som inte anslut 

sig till EG.

Ett annat faktum, förutom bristande kunskap och förståelse för Europa i stort, som enligt Nilsson förklarar Sveriges relation med Europa efter 1945, är vår svenska självbild (som är ett arv från socialdemokratins maktdominans sedan slutet av 1920- talet) med en tanke om att vi är lite bättre, lite mer humana, lite mer fredliga och mer effektiva och är mindre bråkiga samt stökiga än de besvärliga européerna. Nilssons uppfattning om att vi, likt britterna, har en uppblåst nationell självöverskattning som gör att vi tror att vi klarar oss på egen hand. Har fog för sig. Liksom hennes uppfattning om att vi har svårt att inse det faktum att vi är ett europeiskt folk och är bosatta i ett europeiskt land som har präglats av en gemensam europeisk kultur. 

En tänkvärd illustration om Europas kultur

En annan uppfattning som Nilsson för fram är att Sveriges agerande i Bryssel kännetecknas av en självdestruktiv egoism. Och att detta gör att vi inte tas på riktigt allvar inom EU. Sverige säger nästan alltid nej till förslag, försöker förhala och minska ner på åtgärder och är ytterst ovillig till att bidra till EU:s budget (samtidigt som skryter om hur bra vi är på att betala till FN). Men kräver att EU skall skynda och hjälpa Sverige med våra problem som t.ex.skogsbränder och migrations- och flyktingströmmar. Vi har sagt nej vid ett flertal tillfällen till att hjälpa Spanien, Italien och Grekland som under många år har haft liknande problem med ett stort inflöde av flyktingar från Mellanöstern, Nordafrika och Asien. Samma nationer som kom till vår hjälp vid de svåra skogsbränderna sommaren 2018 tillsammans med några andra EU medlemmar som Polen och Finland. Ett annat utslag av svensk världsfrånvänd populism är att säga nej till ökad medlemsavgift när Storbritannien, en nettobetalare, lämnar EU samtidigt som vi kräver att andra skall köpa vår idé om att införa ett socialt protokoll, den så kallade Sociala Pelaren. En åtgärd som skulle bli omfattande och kostsam. Hit hör också svenska krav på ökade satsningar inom bl.a. miljö, cybersäkerhet, fredsbevarande operationer och brottsbekämpning. 

Flygplan från flera EU länder kom till vår hjälp under 

skogsbränderna sommaren 2018.

Nilsson nämner i intervjun ett annat mentalt hinder som präglar det svenska agerandet inom EU. Vår näst intill momentana ovilja att diskutera stora och framtids inriktade Europa frågor. Till skillnad emot t.ex. Frankrikes Emmanuel Macron eller Tysklands Angela Merkel. En sådan viktig ödesfråga för oss européer är hur EU skall hantera USA:s alltmer tydliga ointresse för att engagera sig i Europa och att hjälpa till att försvara våra gemensamma institutioner samtidigt som Putins Ryssland och ett allt starkare Kina blir alltmer aggressiva mot vår demokrati, vårt samarbete och försöker ta makten över våra samhällen? Då går inte, för att citera Nilsson, att tycka att ett förbud mot att fiska ål är en central frågeställning och ta strid för att detta skall drabba andra länders fiskare samtidigt som de svenska skall undantas. I detta ligger också enligt Nilsson, och det tror jag att hon har rätt i, en ovilja till att förstå att om Sverige, som ett mindre medlemsland (befolkningsmässigt), skall få igenom det som är viktigt för oss måste vi ibland vara beredda att ge stöd åt det som är viktigt för andra. Som Nilsson uttrycker saken i intervjun, om du i din bostadsrättsförening skall få igenom ett byte av ytterdörrar måste du vara beredd att först ge ditt stöd till att byta ut balkonger om flertalet andra tycker att detta är ett mer angeläget projekt. 

Emmanuel Macron och Angela Merkel

Varför politiker och partier i Sverige är näst intill fanatiska i sin okritiska förkärlek för FN samtidigt som man allmänt uppfattar EU som dyrt, onödigt och byråkratiskt? Förklarar Nilsson med att saker som sker inom FN ligger långt bort, påverkar oss inte i samma utsträckning som beslut inom EU och förpliktar oss inte alls i samma grad. I New York går det bra att inom FN tala engagerat inför Generalförsamlingen om världsfred och om att utrota barnfattigdom. Men när du talar för din sak inom EU och får igenom ditt förslag, t.ex. i Ministerrådet, då förväntas det av dig att beslutet blir genomfört. Och du ställs till svars om inget händer både inom EU och av andra medlemsstater. Ditt agerande blir granskat av folkvalda politiker i EU-parlamentet. Även på hemma plan i ditt nationella parlament ställs du till svars och bli granskad. 


Foto från ockupationen av kårhuset på 
Stockholms Universitet 1968.

Flykt från ansvar är ett omfattade samhällsproblem i Sverige. En omfattande ovilja att ta impopulära men nödvändiga beslut är ett kännetecken på denna ansvarslösa kultur. Ovilja till att utkräva ansvar kombinerat med att ta beslut med bristande förankring i den verklighet som berörs är ett annat typiskt inslag i denna tradition. Detta världsfrånvända flum är ett mentalt arv från 1960-talets studentmarxism som ännu påverkar oss på ett olyckligt sätt. Tillflykt till önsketänkande styr vår nationella politik inom flera viktiga samhällsområden som t.ex. skola, brott, integration och försvar. Denna ansvarslöshetens kultur präglar tydligt också vår Europapolitik. 

Foto från ett sammanträde med miljöministrar i 

EU:s Ministerråd. Sveriges Isabella Lövin (MP) 

till höger.

Sverige i EU "- det blir lite som killen som sovit varje natt hos flickvännen i 2,5 år men fortfarande har kvar tandborsten i sin egen lägenhet", genom denna anekdot fångar Nilsson en viktig insikt om att Sverige inte riktigt mentalt är inne i Europasamarbetet eller i EU.    

Nilsson avslutar intervju med att uttrycka sin oro och besvikelse över att den ovilja, det ointresse, den bristande kunskap och det svala engagemang som har funnits i samtliga regeringar sedan vi blev medlemmar. Jag delar denna oro och besvikelse.

Europa Parlamentets entré i Bryssel

Foto överst:

En illustration av det svenska ointresset för EU. 

Inför en pressträff i Bryssel med svensk media 
med den dåvarande svenska EU-kommissionären 
Cecilia Malmström. 

Adress till denna blogg:
https://skanepaug.blogspot.com/

Etiketter:                                                                                                                            

Ylva Nilsson, Så förs svensk EU politik: Med ett tvärsäkert kanske EU, Expressen TV, Europa, EU politik, Europatanken, EU:s ministerråd, Europa Parlamentet, EU-parlamentet, Storbritannien, Gunnar Lange, Brexit, Emmanuel Macron, Ryssland, Vladimir Putin, Kina, USA, Donald Trump, FN, Andra världskriget,  EG, EFTA, Cecilia Malmström, Den sociala pelaren,