Julens avtal mellan Storbritannien (UK) och EU, ger britterna visserligen ett ökat självbestämmande,
men kostnaden är hög. I fyra och ett halvt år har brittisk politik handlat om Brexit och det brittiska parlamentet
har själv beräknat att framtida årliga tillväxt kommer att bli 2-3 procent
lägre med ett handelsavtal snarare än medlemskap i EU. Aldrig tidigare i
historien har en nation frivilligt valt att överge ett sådant omfattande avtal
om politiskt- och ekonomisk samarbete som EU är till förmån för ett begränsat
handelsavtal.
Till detta kommer ökade motsättningar mellan de olika länderna inom den
brittiska unionen. Skottland, Wales och Nordirland känner sig alltmer överkörda
och negligerade av London. Tyvärr har uppfattning relevans. Boris Johnson och andra ledande regeringsföreträdare har under hela
Brexit processen med en nästan demonstrativ arrogans flitigt talat om ”England”
men knappast nämnt UK eller övriga medlemsländer vid namn. I de icke brittiska
delarna av unionen finns numera en tydlig majoritet emot Brexit som alltmer har
förstärks sedan folkomröstningen. Medan England, med undantag av Stor-London,
tydligt röstade för utträde i omröstningen. En avveckling av UK är en högst
trolig konsekvens av Brexit i en inte alltför långt avlägsen framtid. En utveckling som kommer att innebära full självständigt för
Skottland och Wales samt att Nordirland återförenas med republiken Irland, i en
ny irländsk nation. Även inom själva England finns just nu en majoritet bland
medborgarna för att upplösa Storbritannien om man får tro de
opinionsundersökningar som har presenterats under senare tid. Stanna kvar
sidans varning under folkomröstningskampanjen för att ett Brexit skulle leda till ett
”Little Britain” tycks vara på väg att besannas.
Om man som jag jämför det avtal som britterna nu har fått med EU, med ett ESS-avtal, likt det som t.ex. Norge har, så står det klart att ett ESS-avtal skulle vara mycket mer förmånligt för UK. Denna slutsats blir klar om man studerar olika brittiska offentliga analyser som har publicerats och som finns tillgängliga på nätet. Även på den brittiska regeringens egna hemsidor. Vilket jag faktiskt har ägnat julhelgen åt. EU erbjöd London direkt efter folkomröstningen ett EES avtal. Vilket britterna borde ha tackat ja till. Men sådan lösning var någonting som nationell prestige, drömmar om forn stora imperiedagar och en växande skepsis till Europa i stort (som kännetecknat det dominerade konservativa partiet sedan 1980-talet) satte upp mentala hinder för. Denna möjlighet var inte önskvärd att ens överväga i regeringens byggnader i Westminster och Whitehall. Och detta hade dessutom krävt att Britterna accepterade en tanke om fri rörlighet för EU-medborgare. Men den politiska eliten i London hade bestämt sig. Man skulle bort från Europa. Och nu får man betala notan för sina nationalistiska drömmar.
Och UK, senare England ensam på egen hand, kommer som konsekvens av denna politiska process att successivt bli alltmer isolerat i Europa. Anses mindre viktigt. Få mindre uppmärksamhet av andra och få det svårare att påverka andra. Delar av internationella finansmarknaden med bank- och försäkringsverksamhet som länge har ansett London som sin naturliga hemvist har redan börjat omlokalisera sig främst till Amsterdam, Frankfurt och Paris. Medan ett självständigt Skottland (gäller troligen även för Wales) snabbt kommer att återansluta sig till EU. Det brittiska avståndstagandet kommer att även påverka Europa kulturellt (inte bara politiskt och ekonomiskt). Jag tror tillika med många andra att både tyska och franska kommer att återta en del av sitt förlorade inflytande och engelskans ställning kommer successivt bli mindre dominant i Europa. Inom EU har det börjat att diskuterats om engelska efter Brexit skall få vara kvar som en av unionens 24 officiella språk.
Handelsavtalet mellan EU och UK säkerställer tullfri handel med varor, i linje med vad Norge har. Alternativet var Världshandelsorganisationen WTO: s regler med tariffer mellan 25 och 40 procent. Som en så kallad "Hård Brexit" hade inneburit. Även om varuhandeln förblir tullfri mellan EU och UK måste all import- och export tulldeklareras och det kommer vara en omfattande fysisk kontroll för att undvika att varor från tredje land förs in via UK. EU vill förhindra, med all rätt, att UK blir transitland för import av varor till EU från andra länder, och att komplicerade regler om ′′ ursprungsland ′′ respekteras. T.ex. i Sverige och i övriga nationer inom EU- EES kommer läkemedel, vissa livsmedel och många växter överhuvudtaget inte alls få föras in från UK. Tullavgifter kommer att tas ut för alla varor som kostar mer än 1 600 kronor (vissa undantag finns). Se länk till svenska Tullverket nedan.
För Storbritannien kommer inte att finnas några tullar eller
kvotbegränsningar för fisk och jordbruksprodukter, men alla jordbruksvaror
kommer att kontrolleras vid gränsen, och det kan innebära förseningar. Utförselproblem
för brittisk export av både kött, fisk, frukt och grönsaker kommer att öka den
ekonomiska risken för både exportörer och importörer. Och knappast anses utgöra
en konkurrens fördel. I värsta fall kommer värdet för färska produkter minska,
med inkomstbortfall för brittiska bönder och fiskare som följd. C:a 80 procent
av all brittisk fisk exporteras till EU. Ett annat exempel är att både Skottland och
Wales är den största exportören av lammkött till EU. Medan Norge med sitt
EES-avtal i botten har tecknat ett ′′ veterinäravtal ′′ med EU som innebär att t.ex. deras skaldjur och lax automatiskt får passera gränsen på väg till den europeiska
marknaden.
Om fem och ett halvt år kommer britterna att ta över 25 procent av den fiskekvot som EU har förvaltat och fördelat mellan sina medlemsländer i vad som idag är den brittiska zonen. Detta speglar ett mycket viktigt brittiskt erkännande av internationell havsrättslig juridik (som satt hårt inne i London) som styr fördelning av fiskekvoter och som har inneburit en rätt att fiska i olika territorialvatten efter att nationsgränserna successivt har utökats från 12 till 200 nautiska miles. En utveckling som har inneburit att i princip hela Nordsjön helt ligger inom någon nations sjögräns.
Den mest iögonfallande svagheten i detta handelsavtal är att den brittiska
tjänstesektorn inte inkluderas. Servicesektorn står för 80 procent av
Storbritanniens BNP, och det är högst oklart hur stora effekterna kommer att bli för verksamheterna i Londons finanskvarter. Mer förvånande tycker jag att det är att det inte
längre blir automatisk godkännande av auktorisation för olika brittiska
akademiker som läkare, sjuksköterskor, tandläkare, farmaceuter, veterinärer,
ingenjörer eller arkitekter som vill arbeta i Europa. Dessa välutbildade yrkesproffs måste
se till att få sina kvalifikationer godkända i varje land de vill arbeta i. En utveckling som framför allt kommer att märkas i Storbritannien där den offentliga
sjukvården inom deras NHS system är helt beroende av utbildad arbetskraft från
andra EU-länder.
Handelsavtalet och Brexit kommer att förändra vardagen för miljontals
britter. Och i en omfattning som få tycks ha insett. Britter som vill besöka
ett EU-land i mer än 90 dagar måste ansöka om visum, och alla måste visa pass
på gränskontrollen för resenärer från tredje land - och inte i den snabba kön
för EU-medborgare. Britterna måste ha en egen reseförsäkring då EU: s
gemensamma blåa hälsokort inte längre gäller för UK. Vill man ta med sin hund
får man ta med ett färskt veterinär intyg. Brittiskt körkort kommer inte
heller att vara giltigt i EU utan loggbok och giltig förarförsäkring. Men
ESS-nationen Norge har genom sitt avtal rätt till vårdtjänster i EU och deras
körkort är giltiga inom EU.
Brittiska studenter som vill studera vid universitet utomlands kommer att
förlora tillgången till EU:s Erasmus
program. Inför folkomröstningen
lovade Brexit sidan att man skulle avtala sig kvar i Erasmus. Men detta har den
brittiska sidan inte visat något större intresse för att driva under
förhandlingarna med EU. Britterna har nu lanserat planer på att istället att
utveckla ett eget nationellt program med globalt anslag, och namn detta efter
brittiska datapionjären Alan Touring.
Planerna är dock inte på plats. Och inom EU kommer Erasmus studenter att få
företräde, liksom nu, framför studenter utanför EU. Då Erasmus och dess utbyte har blivit
en succé kommer ett nytt brittiskt program få svårt att konkurrera inom Europa.
Tusentals svenska studenter, liksom t.ex. danska och norska, får genom detta
utbytesprogram erfarenheter och personliga kontakter för livet genom att delta
i Erasmus. Kontakter och erfarenheter som inte bara är till gagn för
dem själva, utan även för de verksamheter som senare kommer vara yrkesverksam i
och för deras hemländer.
Storbritannien kommer att inte längre har tillgång en rad av EU: s olika stödprogram, som t.ex. Next Generation EU som syftar till att stödja återhämtning efter Covid-pandemin, olika regionala stödprogram, och program för olika sektorer som t.ex. turism, jordbruk och distribution. Många regioner i UK har dragit stor nytta av sådana stödsystem, t.ex. Cornwall, Cumbria och nordvästra Wales. Detta är bara några glimtar av de konsekvenser Brexit kommer att innebära för UK.
Det är först när helgerna är slut och vardagen kommer igång efter nyår som de flesta människor och företag kommer att märka förändringarna. Det mesta kommer nog att fungera hjälpligt, efter en del "jobbiga" inledande inkörningsproblem, men effektiviteten i all gränsöverskridande handel och näringsliv kommer varaktigt att vara längre än tidigare. Till detta kommer en kraftigt ökad gränsbyråkrati som inte kan anses vara någonting önskvärt för någon part t.ex. EU:s olika medlemsländer som Sverige, Danmark eller Irland. Eller EES-nationer som t.ex. Norge och Island. Och inte heller av britterna själva. Ett tydligt exempel är att brittiska tullverket har tvingats att nyanställa 50.000 tjänstemän för att ta itu med de utmaningar som man får leva med efter nyår. Som jämförelse kan nämnas att svenska tullverket totalt har cirka 2000 anställda.
Etiketter: Brexit, Handelsavtal,
EU, Europa politik, EES, ESS-avtal, Handelspolitik, Frihandel, Europa,
Storbritannien, Boris Johnson, Ursula van der Leyen, EU Kommissionen, EU fria rörlighet, Konservativa Partiet, Little Britain, Skottland,
Wales, Cumbria, Nordirland, Irländsk återförening, Nationalism, Högerpopulism, Norge,
Irland, Island, Danmark, Amsterdam, Frankfurt, Paris, Erasmus, Erasmus programmet, Lettland, Corona, Corona pandemin, Covid-19, Tullverket, Importtullar,
WHO, William Shakespeare, Tories, Världshälsoorganisationen, Tariffer, Jordbruk, Fiske, Regionalstöd, Sektorstöd, Servicesektor, Banking, Banksektorn, Försäkringsbranschen,
Finansbranschen, Londons finanskvarter, Tullavgifter, Tullfrihet, Varuhandel, Whitehall, Westminster,