Mesarna i Almedalen

I en läsvärd ledarartikel tar, Hendrik L Barvå politisk redaktör på Nya Wermlandstidningen i Karlstad, skriven på plats i Almedalen, upp Alliansens senaste självmål. Barvås artikel har en träffsäker rubriken: "Mesalliansen i Almedalen."

Du kan läsa Barvås ledare här

Det är bara att hålla med Barvå i hans analys om:

1.  Att både (M) och (KD) måste förstå att alliansen är dödssjuk.

2.  Och att instämma i hans uppfattning om att man inte kan lita på (L) Jan Björklund och (C) Annie Lööf i den gemensamma kampen emot de röd-gröna.



Ulf Kristersson. (M).

Detta tillskillnad emot (KD) som har varit tydligt med att detta parti kommer att rösta för att Ulf Kristersson ska bli nästa statsminister även om det borgerliga blocket blir mindre än det röd gröna. Med motvering att riksdagen även i detta fall har en klar icke socialistisk majoritet. Helt enligt parlamentarismens principer. Sedan får man se om (SD) släpper igenom en borgerlig minoritetsregering, vilket inte alls är säkert. Om inte (C) och (L) inte vill vara med på detta tåg bör (M) och (KD) ensamma försöka bilda en borgerlig minoritetsregering.





Sara Skyttedal (KD).

En sak är klar att Decemberöverenskommelsen (DÖ) måste begravs engång för alla. Den är fel i sak och den strider emot allt som har med parlamentarism och göra. (DÖ) har stärkt både (SD) och (V) och givit mer makt och inflytande än vad som dessa partier annars hade fått. Sara Skyttedal, tidigare förbundsordförande för kristdemokraternas ungdomsförbund, nu kommunalråd i Linköping och kandidat till riksdagen, och som var den politiker som tog upp kampen mot (DÖ) har rätt. DÖ måste bort för annars får (S) i praktiken en vetorätt till alla försök att bilda en borgerlig regering. Denna uppfattning skrev Skyttedal i den offentliga brevväxling som hon har haft med Lööf under årets vecka i Almedalen. 



Ebba Bush-Thor (KD).

I detta sammanhang kan det vara på plats att instämma med Ebba Bush-Thor (KD) i hennes uppfattning att de borgerliga är skyldiga sina väljare att pröva möjligheten att bilda en borgerlig minoritetsregering. Sedan håller jag med Ulf Kristersson i hans uppfattning om att man, lika lite som med nykommunisterna i (V), kan ha ett budgetsamarbete med (SD). Båda dessa partier är totalt ansvarslösa, populistiska och visar upp ett omoget beteende som borde utestänga dem ifrån allt inflytande. Sedan har båda dessa partier en rad gemensamma beröringspunkter. Nej till EU och till Nato, en ekonomisk politik som kännetecknas av bidrags fundamentalism, höga skatter och en förkärlek för statliga företag, kombinerat med sin historia ur en ideologisk mylla som alla anständiga personer måste ta ett bestämt avstånd i från. Marxist-Leninism och nystalinism i (V):s fall och rasism och nynazism i (SD):s fall.



Jimmie Åkesson (SD).

Jag tycker att de borgerliga har agerat fel och märkligt när det gäller i (SD). Det ena självmålet efter det andra från allianspartierna har på ett olyckligt sätt stärkt (SD). Sverigedemokraterna har en avskyvärd historia som detta parti inte har gjort upp med. (SD):s sina rasistiska ideal  visas tydligt upp i den diskussion som flera ledande politiker inom (SD), nu senast exemplifierat genom Björn Söder (SD) vice talman, har fört om judar och samer inte kan anses vara svenskar eller, ännu värre, den diskussionen som fördes på deras senaste kongress där frågan restes om muslimer överhuvudtaget ska anses vara människor. Men flertalet av dess väljare delar inte dessa ideal, men väljer ändå att rösta på detta parti. Vilket kan tyckas märkligt.


Björn Söder (SD).

Jag tycker att man ska ta tydligt avstånd för (SD):s politik liksom med (V). Och att alla demokrater har en skyldighet att kritiskt granska dessa partiers historia och dess politik nu och i det förflutna. Men sluta mobba deras väljare. Visst kan och bör Jimmie Åkesson, liksom Jonas Sjöstedt, få träffa kungen, inbjudas till andra officiella sammanhang och visst ska (SD) få platser i riksdagens utskott i enlighet med dess storlek. Detta för att demokratin kräver att väljarnas val respekteras, liksom när det gäller med (V), men också för det är klokt att tvätta bort (SD) martyrroll i svensk politik. En roll som partiets ledande politik inte har varit sena att utnyttja. Att sätta sig ner och förhandla med något av dessa partier är en annan sak. Men (L) och (C):s beröringsskräck går så långt att man i båda dessa partier inte ens kan få för sig att agera anständigt mot (SD) i demokratins namn.



Jan Björklund (L).


Att Jan Björklund och (L) utmanar (SD) och Jimmie Åkesson i en offentlig debatt om medlemskapet i EU är däremot rätt och riktigt. Både (V) och (SD) har alltför länge kunna verka under radarn. Att ta debatten och lyfta fram dessa båda partiers politik och deras ideal är en klok och demokratisk strategi. Och en strategi som kommer att avslöja dessa partier sanna ansikte.  

Foton ovan:
Från Almedalsveckan 2014.

Etiketter:
Sverigedemokraterna, (SD), Vänsterpartiet, (V), Almedalen, Alliansen, Ulf Kristersson, Ebba Bush Thor, Jan Björklund, Annie Lööf, Jonas Sjöstedt,  DÖ, Decemberöverenskommelsen, EU, Samer, Sámpi, Judar, Björn Söder,