Välj väg (KD)

I dag den 6 juli är det Kristdemokraternas dag i Almedalen. (KD) är ett parti som inte mår bra sedan en låg tid tillbaka. Har detta någon relevans för svensk politik och är det någon som egentligen bryr sig?

   

Ebba Bush Thor (KD).

Jag menar att detta har större betydelse än vad kan tro trots partiets svaga ställning i olika väljarundersökningar. Detta har en betydelse först ur ett maktpolitiskt perspektiv. Åker (KD) ut ur riksdagen blir det omöjligt att bilda en borgerlig regering. Vilket är ett faktum som allmänborgerliga väljare bör bryr sig om. Även om Stefan Löfven lyckas hålla sig kvar med makten efter valet (vilket jag inte tror) så kan inte ett nyval och en eller t o m flera regeringskriser under nästa mandatperiod inte uteslutas. Nästa mandatperiod kommer troligen att bli stökig. I detta kaos kan (KD) vara en tillgång som ett ansvarstagande och som ett seriöst parti.



Stefan Löfven (S).

Men ännu mer betydelsefullt är att utan (KD) så försvinner kristen humanism som ett perspektiv och som ett alternativ från riksdag och regering. Just i en tid när den behövs mer än på flera årtionden. Nazister, höger- och vänsterpopulism tillsammans med islamism sprider nationalism, rasism, antisemitism och klasshat på gator och torg, samhällets olika ursprungliga och opolitiska sammanslutningar som t.ex. familjer, grannskap, andelsföreningar, kooperationer och byalag trängs alltmer undan. Kristofobin breder ut sig och kristna blir utsatta för direkt förföljelse i vårt land. Kristna skolor och andra ideella organisationers möjligheter att få verka inom olika offentlig rättsliga välfärdsystem t.ex. skolor och förskolor ifrågasätts. En verklighet som kristna delar med både judar och muslimer. Men också med organisationer som Länkarna, Röda Korset, Svenska kyrkas Stadsmission och Frälsningsarmen. Allt detta sker samtidigt som växande sociala och politiska motsättningar håller på att slå sönder sammanhållningen i vårt samhälle. 

I just denna situation har en politiskt tradition som starkt betonar samarbete, samverkan och det gemensammas bästa en viktig roll att spela. Eller för att uttrycka saken mer folkligt: en politisk tradition med social trygghet utan socialism, frihet utan individualism och tradition utan nationalism och rasism.


Foto av nazistiska Nordiska motståndsrörelsen
(NMR) från en demonstration i Stockholm 2016.
      
Kristdemokraternas kris har både interna och externa orsaker. (SD): s framväxt har krympt utrymmet för (KD). Externa faktorer som en pågående radikalisering av både (L) och (C), samtidigt med att (M) under Kristersson gått höger påverkar också. De interna faktorerna är både av existentiell och sakpolitisk art. Och bottnar, ytterst  i en partiintern konflikt om vilken roll (KD) ska ha i svensk politik. Men är också en ideologisk motsättning mellan västerborgerliga liberaler som jag benämner (Hägglund falangen) I nuvarande partiledning personifieras denna riktning inom partiet med namn som David Lega, kommunalråd i Göteborg och Jakob Forssmed 1:e vice partiordförande och ekonomisk politisk talesperson. En kristen kulturkonservativ och nationalistisk sinnad högergrupp med namn som Ebba Bush Thor och Andreas Carlsson, gruppledare. Lars Adaktusson, 2 vice partiordförande och EU-parlamentariker, ligger nära denna del av partiet.

En tredje "familj" inom partiet är en kristlig- social grupp som står den kontinentala kristdemokratin nära, t.ex. tyska CDU, irländska Fine Geal, nederländska CDA och CSV i Luxemburg. Riksdagsledamöterna Caroline Szyber och Sofia Damm exemplifierar denna del av partiet. Tidigare partiordförande Alf Svensson och Mats Odell, f.d. kommunikationsminister (i Bildt regeringen), finansmarknadsminister (i Reinfeldts första regering) och under många år vice ordförande och dess för innan partiets internationella sekreterare får räknas till denna tradition inom partiet. Tillsammans med de forna partisekreterarna Ingvar Svensson och Inger Davidson (civilminister i Bildts regering). Detta är en grupp som få anses stå till höger om Hägglund falangen men tilll vänster om de kulturkonservativa. Denna grupp är också mer internationellt och interllektuellt orienterad än övriga delar av partiet.

Alf Svensson (KD).

Denna ideologiska motsättning bottnar delvis i olika synsätt på om (KD) ska vara ett idéparti som söker stöd och legitimerar sin existens utifrån en politisk ideologi (kristdemokrati) och filosofisk grund (solidarism, den kristligt-sociala idétraditionen). Eller om (KD):s roll ska vara utgöra ett intresseparti huvudsakligen för aktiva inom väckelsekristna församlingar och lågkyrkliga inom Svenska kyrkan. Ett protestantiskt intresseparti helt enkelt. Eller möjligen ett allmänt borgerligt högerparti.


I en ambition att hålla sig väl med många, och med flera motstridiga politiska ideal och synsätt på en och samma gång, innebär att (KD) inte riktigt blir vän med någon. Detta gör att politiken också blir otydlig och inte hänger samman.

Moské med minaret i Jordanien.

Några exempel: Att betona religionsfrihet och att politiken och det offentliga skall respektera kyrkors och samfunds frihet och oberoende, hänger inte ihop med tankar på att förbjuda böneutrop från moskéer. Att vara positiv till Sveriges medlemskap i EU (vilket är naturligt för ett kristdemokratiskt parti) och stå upp för Europatanken stämmer dåligt med en ovilja att Sverige kan bli medlem av EU:s bankunion eller av Eurozonen. Ovilja till att bejaka en naturrättslig rättsfilosofi i Sverige hänger inte ihop med ambitionen att införa en författningsdomstol ( båda dessa saker är jag för) att dcentralisera offentlig förvaltning och begränsa statlig makt hänger inte ihop med förslaget på avveckla landstingen och regionerna. Att bejaka den kristligt- sociala personalistiska människosynen, som bl.a. filosofiskt betonar alla människors värde i sig, som partiet gör i sitt idéprogram, hänger inte ihop med relativism inom medicinsk etik eller i kultur. Sprutbytesprogram, passiv dödshjälp eller abort står för helt andra synsätt på människan än personalismen. 


Eurosymbolen.

En annan förklaring till denna förvirrig inom partiet är att kristdemokraterna, som förnärvarande är ett 3 procent parti, tillskillnad  emot t.ex. socialdemokraterna, som är ett 30 procent parti, saknar en livaktig öppen intern partidebatt. Motsvarigheter till socialdemokratiska kritiker som Daniel Suhonen, Göran Greider och Monica Palm, som offentligt granskar från ett vänsterperspektiv, och Widar Andersson från höger, saknas inom (KD).

Daniel Suhonen (S).

(KD), liksom alla andra partier, kan inte komma undan ett existentiellt val med att välja politisk väg. I (KD):s fall står valet mellan utgöra ett kristdemokratiskt idéparti eller vara ett frikyrkligt intresseparti. Partiet måste dessutom också välja mellan ideologierna: liberalism, konservatism och kristdemokrati. Talesättet om att det är viktigare att kunna välja sina fiender än sina vänner har faktiskt mer relevans än vad vi ofta vill tro i vårt konflikträdda land.

Ett parti som är otydlig inför sina medlemmar blir också otydlig inför väljarna. Ett parti som inte vågar välja väg och ta ansvar för sina val får svårt att mötas med respekt och anses trovärdigt. Så (KD) välj väg!

Göran Greider (S).

Mitt svar är blir att (KD) ska vara ett kristdemokratiskt idéparti, ett tydligt center-höger alternativ på den politiska höger- vänsterskalan. Och vara ett parti som legitimerar sin existens, inåt- såväl som utåt, utfrån den kristligt-sociala filosofin och dess syn på människa och samhälle.

Bild ovan:

(KD):s nya partilogga.

Etiketter:

KD, Kristdemokrati, Kristdemokraterna, Almedalen, Ebba Bush Thor, Daniel Suhonen, Göran Greider, Monica Palm, Socialdemokraterna, S, Svensk politik, Borgerlig regering, Alliansen, Ideologi, Politisk ideologi, Liberalism, Konservatism, Kristlig-social idétradition, Nationalism, Individualism, Rasism, Nazism, Antisemitism, Kristna, Judar, Muslimer, Religion, Religionsfrihet, EU, Europatanken, Nato, Euron, Bankunionen, Caroline Szyner, Sofia Damm, Jakob Forssmed, Andreas Carlsson, Göran Hägglund, Stefan Löfven, David Lega, Röda Korst, Läkarna,