torsdag 15 mars 2018

I teofobins Sverige


Widar Andersson, chefredaktör för (S) märkta Folket i Norrköping är som vanligt både klok och modig. I en ledare, med rubrik: Då religiös blir ett skällsord, manar Andersson till kamp mot teofobin i det svenska samhället.






Chefredaktör Widar Andersson (S).

Detta ord betyder egentligen rädsla för Gud, men används ofta i en mer bred betydelse som en term för att beteckna en rädsla för religion eller allt som kan anses utgöra någon form av metafysik. Det är den senare betydelsen av ordet som jag syftar på.

Ann Ekström (S) kunskaps-
och gymnasieminister.


Andersson börjar sin ledare med att förklara regeringens två märkliga pressmöten i frågan, på en och samma dag, med att skriva följande:


"Tisdagen den 13 mars hade religionen socialdemokratin i sitt grepp. På morgonen bjöd statsråden Ardalan Shekarabi och Anna Ekström in till en pressträff där budskapet var att partiet vill förbjuda de cirka 70 religiösa skolorna som finns i Sverige.

Ardalan Shekarabi (S), civilminister.

Vid lunchtid bjöd partiets religiöse ledare Ulf Bjereld in till en pressträff där han - i egenskap av statlig utredare - presenterade förslag på nya regler för hur det 50-tal bidragsberättigade trossamfund som finns i Sverige ska kunna uteslutas från den krets som får dela på cirka 80 miljoner i statsbidrag per år." 



Ulf Bjereld, f.d. kommunist och aktiv inom 
studentmarxismen, professor och ordförande
för Tro och Soldidaritet inom (S).


Widar har rätt i vetenskapens namn, i modernitetens namn, i framstegets namns, i jämlikhetens namn, i idealismens namn, i kollektivets namn, i frihetens namn, i självförverkligandets namn, etc. har religionen aktivitet motarbetas, förlöjligats etc. av flera skäl. En anledning är att allt färre människor i vår tid saknar förståelse och kunskap om kristendom eller religion överhuvudtaget. Då blir allt detta som har med Gud, kors, kyrkor och Jesus något som är okänt och därför upplevs som någonting som är farligt. För att inte tala om änglar, Jungfru Maria och annat katolskt, eller om frikyrkohetens andetal. Bönerrop från minareter blir ett störande element i tillvaron. Ännu mindre förståelse finns då för judendomens religiösa och kulturella regler för slakt och mathållning i Torah (den religiösa lagen, de fem Moseböckerna) eller de kulturella reglerna i Talmud. 



Altarkors i Eslövs kyrka.


Men en annan förklaring är en medveten populism. Om den första orsaken är att beklaga och kan utbildas bort, men när det gäller den ideologiskt förankrade populismen och den anti kyrkliga agendan krävs det mycket mer. Och när detta är orsak tycks faktiskt problemen med att acceptera förekomst av religion öka istället för att minska med utbildning. Här finns, i grund och i botten, en maskerad krigsförklaring emot samhällets traditionella sammanslutningar som t.ex. kyrkor, samfund, familj, grannskap, byalag och andra ursprungliga och opolitiska gemenskaper. Politikerna som inte har skapat dessa sammanslutningar är både avundsamma och rädda för deras livskraft. För både socialister och liberaler är familj och kyrka, ofta, en blind fläck. Medan olika totalitära ideologier anser att dessa företeelser utgör farliga motståndare i kampen om medborgarnas själar och moral. Därför blir samhällets opolitiska och opolitiska gemenskaper ett hinder som måste offras i vägen emot ett kommande världsligt lyckorike. Tala om vidskeplighet och bristande insikt i mänskans möjligheter och begränsningar. 



Fyra generationer kvinnor från samma familj.


Inte minst vår moderna europeiska historia lär oss vilka vidrigheter och övergrepp som denna religiösa blinda tillbedjan till individen eller kollektivet medför. Och då spelar inte så stor roll om det är klassen, nationen, rasen, kulturen, språket, generationen o.s.v. som dyrkas. Ett samhälle utan Gud förhandlar människans möjlighet från att kunna bli ett helgon till att i bästa fall undvika att bli en best. 



Politiska fångar utför ett vägarbete i Serbien 
under slavliknade villkor i sovjetkommunismens 
GULAG-system. 


Dessutom har Andersson rätt flertalet friskolor med religiös grund är kristna. Dessutom finns det några judiska friskolor. Vad det i själva verket gäller är muslimska friskolor. Men det kan man inte säga i religionsfrihetens namn. Och då får kristna och judiska friskolor följa med på köpet. Som tidigare i historien de offras i framstegets- och frihetens namn. Men inte ens muslimska friskolor är problemet, utan det är den politiska ideologin islamism, som för övrigt har lånat in en del av sin filosofi och samhällsyn ifrån europeisk fascism och nazism, som är problemet. Och som med all rätt, liksom kommunism och nazism, kritiseras.   


Sedan är det faktiskt så att Sverige har skrivit under Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna där det tydligt framgår att den stat inte får hindra eller ens försvåra för föräldrar att uppfostra sina barn eller sin politiska, religiösa och kulturella övertygelse. Utan att staten tvärtom en skyldighet att underlätta denna förmedling av värderingar och normer inom familjen.



Ett ukrainskt frimärke som firar 60 års jubiléet  
av Europakonventionen.

Andersson uttrycker detta mycket bättre än jag. Han avslutar sin läsvärda ledare med att skriva följande: 


"Istället för att agera rationellt och sakligt och stänga ner de farligt dåliga skolor och trossamfund som finns så leker man något slags visklekar. Religiös blir täckord för extremism som blir täckord för islam/muslim.


Det är dålig politik."




Heja Widar Andersson!
Tänk om alla sossar var som han.


Malmö synagoga.


Synagogan i Malmö.


Foto överst:
Domkyrkan i Lund.


Etiketter:
Friskolor, religiösa friskolor, Widar Andersson, Tidningen Folket, Europakonventionen, Teofobi, Ann Ekström, Ardalan Shekarabi, Ulf Bjereld, (S), Socialdemokraterna, Regeringen, Religion, Religionsfrihet, Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, Talmud, Torah, Bönerrop, Minareter,      

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.