Löfven som Sveriges Netanyahu

 

Ibland han kan politiska händelser i olika nationer ha mer med varandra att göra än vad man först kan tro. Ett tydligt exempel på detta är att både Israel och Sverige samtidigt har genomgått parlamentariska kriser som avslöjat att sittande regeringar har saknat legitimitet i en djupare mening. Benjamin Netanyahus regering föll efter en förtroendeomröstning liksom Stefan Löfvens regering. Netanyahus regering i Israel och dess nya regering under Neftali Bennett och Yair Lapid har naturligtvis kommit till makten helt på laglig väg. Israel är faktiskt en fullvärdig demokrati vilket många i vårt land tycks ha svårt att inse. Det är särskilt intressant att Israels nya regering för första gången även innehåller partier som representerar nationens arabiska befolkning och dessutom några ledamöter från dess kristna minoritet.

Bennett, till vänster, Netanyahu, till höger.

Samma dag som riksdagen höll omröstning som misstroendeförklaring mot Stefan Löfven och hans regering så hade det israeliska parlamentet Knesset en omröstning mot nationens nya premiärminister. Denna omröstning hade den ganska nyligen nedröstade förre regeringschefen Netanyahu tagit initiativ till. Med motiv att han ansåg att den bereda koalitionsregering som hade förenat sig emot honom och röstat bort honom inte var legitim. Hans försökt att avsätta den nya regeringen misslyckades med siffrorna: 60-49. Netanyahu och hans höger populistiska parti Likurd är likt svenska socialdemokrater fånga av en egen självbild om att det endast är Likurd som kan och bör få regera. Netanyahu som envist vägrar acceptera sitt valnederlag och att flytta ut ur premiärministerns officiella bostad i centrala Jerusalem. Han riskerar därmed att bli den första f.d. folkvalda regeringschef som kan bli vräkt från sin tjänstebostad. Men jag tror absolut inte att Stefan Löfven kommer att vägra flytta ut ur sitt kontor i Rosenbad eller sin bostad i Sagerska huset om Ulf Kristerson blir ny statsminister. 

Stefan Löfven i Sagerska huset.

Men det finns flera andra likheter mellan det politiska klimatet i Sverige och Israel. En sådan gemensam faktor är att Likurd har dominerat politiken i Israel sedan slutet av 1980-talet på ett liknade sätt som Socialdemokraterna har dominerat politiken i Sverige sedan 1930-talet. I båda dessa nationer finns flera tydliga exempel de faror som finns för demokratin av ett långvarigt regeringsinnehav. Och när ett parti eller en politiker får sitta kvar vid makten för länge. Att växling vid makten är viktigt i en demokrati bevisas i Sverige genom de märkliga konstruktioner som de två maktavtalen: December överenskommelsen (DÖ) och Januariavtalet (Jöken) är exempel på. I Israel med  Likurds olika manövrar för att behålla sin makt och sin premiärminister. Allt detta visar tydligt upp hur lätt en ”Demokratur” kan etableras. Med detta menas när arrogans och maktfullkomlighet får utrymme att breda ut sig och får styra politiken.

Ett känt citat från författaren Vilhelm Moberg (1898-1973)

Moberg är mest känd för hans så kallade

Utvandrarserie, böcker om paret Carl-Oscar och Christina 

som tillsammans med några andra småländska bönder emigrerar

 till USA under 1800-talet. Moberg var också en

liberal samhällsdebattörer som offentligt kritiserade 

en socialdemokratisk arrogans, som enligt honom,

antog alltmer maktfullkomliga former. 

Just detta missbruk kallade Moberg för Demokratur.

I allt detta finns en viktig skillnad mellan Sverige och Israel. Att Netanyahu riskerar åtal och att bli dömd för korruption har skapat en policy inom Likurd om att skydda sin partiledare mot rättsvårdande myndigheter till vare pris. Premiärministern kan enligt Israels grundlag inte bli åtalad så länge han är regeringschef. Ingenting av detta finns med i svenska bilden som tur är. Men ett långvarigt maktinnehav ökar risker för att även vår politik kommer att drabbas av korruption. Winston Churchills resonemang i sina memoarer om att en statsman mår bra av att ha varit i opposition när man skall få träda till och att demokratin mår ännu bättre av att samma statsman får erfarenhet av att ha förlorat makten innan man kan komma tillbaka. Är helt rätt och är en insikt som inte får glömmas bort . 

Winston Churchill som en äldre statsman och som 

en ung kadett på Sandhurst.

Den politiska agendan i Israel är nästintill identisk med den som nu råder i Sverige. Sakfrågorna skiljer sig naturligtvis, men de hysteriska och hycklande brösttonerna från talarstolen är skrämmande lika. I Knessets talarstol dömde Netanyahu ut den nya regeringen som en fara för landets säkerhet. Den nya premiärministern Bennett beskylldes för att sakna trovärdighet, kapacitet, kunskap och internationellt anseende. Netanyahu förde fram att nu firar Israels fiender i allmänhet och Iran i synnerhet. Sedan gick han ännu längre i sin argumentering började svamla om Förintelsen. Budskapet var glasklart. Bara Netanyahu kan rädda den judiska staten för den förintelse som mullorna i Iran öppet eftersträvar.

En skylt med ett öppet antisemitiskt budskap

från 1930-talets Sverige. 

Vilket var ungefär samma budskap som när Löfven och andra försvarare Jöken-avtalet förde fram i riksdagens talarstol under omröstningen om misstroendeförklaring mot regeringen. Med skamlös tydlighet försvarades ett fortsatt innehav av regeringsmakten genom att varna för olika katastrofer om regeringen faller. Allra längst gick miljöpartiets gruppledare Annika Hirvonen som precis som Netanyahu hänvisade direkt till Förintelsen. Ett budskap som var i princip samma som Netanyahus: bara ett fortsatt rött-grönt maktinnehav kan rädda Sverige för att bli som Nazityskland. Just detta gör mig upprörd. Att utnyttja Förintelsen för att bevara sin egen makt är inte bara ett hån mot alla dem som föll offer för dess utrotning och deras efterlevande. Detta missbruk av Förintelsen innebär att dess grymhet och människoslakt relativiseras. Och är en direkt förolämpning judiska folket i stort och utgör ett indirekt argument emot staten Israels rätt att existera. 

Annika Hirvonen (MP).

Till sist kan det vara av intresse av att läsa och begrunda det tal som den nye bostadsministern Zeev Elkin höll Knesset precis innan den omröstning som Netanyahu hade tagit initiativ till för att kunna återkomma till makten.

Zeev Elkin.

”När du skapar en diskurs av hat och splittring är det legitimt, men när andra tänker annorlunda än du och kritiserar dig, då är det illegitimt.  ….. ”När du erbjuder Bennett, med sex mandat i Knesset, att bli primärminister i en rotationsregering med dig, då är det legitimt. Men nu när du inte sitter med i regeringen, då är det illegitimt.”  Elkin avslutade sitt tal trots högljudda burop och häcklade kommentarer från flera av Likurds parlamentariker. ”Det som gynnar dig kommer alltid att vara legitimt i dina ögon, medan det som gör att du förlorar makten är illegitimt.”

En karikatyr över att Liberalerna och Nyamko Sabuni 

har lämnat Jöken-avtalet och därmed skjutit det i sank.

Samma svårighet att kunna ifrågasätta sitt eget innehav av makt och att inse att makt för sakens egen skull skadar demokratin tycks saknas bland partier både i Sverige som i Israel.

Foto från ett historiskt ögonblick i Knesset 

när Angela Merkel som första tyska regeringschef

besöker parlamentet och håller tal.

Länk till denna blogg

Etiketter: Regeringskris, Jöken, DÖ, Stefan Löfven, Benjamin Netanyahu, Sverige, Israel, Förintelsen, Knesset, Riksdagen, Zeev Elkin, Annika Hirvonen, Winston Churchill, Neftali Bennett, Yair Lapid, Iran, Vilhem Moberg, Demokratur, Angela Merkel, Nyamko Sabuni, Liberalerna,